Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
ARRENDATORSBOSTADEN (SÖDRA FLYGELN)
Historiska/ursprungliga kategorierHistorikÅr 1807 uppfördes en ny bostadsbyggnad av sten på plats i söder där det tidigare legat en portal med tillhörande försvarsmur. I samband med denna nybyggnation revs den västra längan av korsvirke som tillhört slottskomplexet. Den nya byggnaden inrymde tjänstebostad och gästvåning. Då jordbruket 1892 arrenderades ut övergick den till att bli arrendatorsbostad. KÄLLA: Vårdprogram för Hovdala slott, Statens fastighetsverk, 2006.
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000357340
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
BRÖNNESTADS KYRKA (MARIAKYRKAN)
HistorikHistorikBrönnestads kyrka uppfördes troligen under senare delen av 1100-talet enligt traditionellt romanskt byggnadsmönster med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Enligt den lokala traditionen bekostades kyrkbygget av Segud eller Segut, en adelsman som i senmedeltida källor också uppges ha gett donationer till prästgården. Möjligen rör sig detta om ett tidigt patronatsförhållande, vilket i övrigt inte känt även om en starkt koppling åtminstone tidvis funnits till ägarfamiljerna på Hovdala slott som bland annat kom att anlägga gravkammare under kyrkan under 1500-, 1600- och 1700-tal (se nedan). Kyrkan är helgad åt jungfru Maria och går allmänt under tilltalsnamnet Mariakyrkan. Den ursprungliga kyrkobyggnaden hade ingångar i norr och söder och utöver absidens hjälmvalv plant innertak eller öppen takstol. Vid okänt tillfälle senare under medeltiden tillkom ett vapenhus framför sydportalen och kring 1440-talet slås kyrkorummet med kryssvalv som förses med kalkmålningar. Runt samma tid men mest sannolikt något senare påbörjas ett tornbygge i väster som emellertid avstannar och tornets nedre del införlivas istället i långhuset. Det är troligen även under senmedeltiden som kyrkan putsas för första gången. Någon gång under 1500-talet tillkommer ett stickbågigt fönster i korets sydfasad och 1588 får kyrkan sin första predikstol. Fönstrens omfattningar är troligen rödmålade vid denna tid men målas liksom dörromfattningar och hörnkedjor sannolikt i kvaderimitation med kimrök under 1600-talet. Under detta århundrade tillkommer även sluten bänkinredning, en gravkammare inrättas 1674 under koret för Jens Mickelsen på Hovdala slott med hustru och 1691 uppförs en korsarm i norr med underliggande gravkammare för kyrkoherde Hartman med familj. I samband med detta muras nordportalen igen, en läktare uppförs på långhusets norra sida och predikstolen förses med baldakin. 1734 rivs absiden i öster och ett nytt rakt avslutat kor uppförs året därpå öster om det romanska koret. Även under denna byggnadsdel inrättas gravkammare, nu för familjen Ehrenborg, ättlingar till Jens Mickelsen som kom att inneha Hovdala slott fram till att det på 1900-talet exproprierades av staten. I samband med korförlängningen tillkommer även stickbågiga fönster i långhusets och korsarmens västfasader. 1766 installeras ny altaruppsats och predikstol av Johan Ullberg, 1781 ersätter en prästingång i nya korets sydmur den tidigare i norr och 1794 tas ett fönster upp på sydfasaden väster om vapenhuset. 1871 genomförs omfattande arbeten när vapenhuset rivs, södra korsarmen uppförs och fasaderna omgestaltas med enhetlig nock- och takfotshöjd, takfotsgesims i gult tegel, nya och fler fönster samt upptagande av västportal. Kyrkan får därmed sin korsformiga plan och sin symmetriska nyklassicistiska fasadgestaltning. För ritningarna stod arkitekt Otto August Mankell. Tre år senare uppförs en orgelläktare i södra korsarmen och ny orgel införskaffas, 1880 förses altaruppsatsen med nuvarande altartavla och 1896 genomförs en invändig restaurering där bänkinredningen byts ut, golvet läggs om och tre järnkaminer installeras. Det är oklart när nuvarande taktäckning av tegel tillkommer, men en inspektion av takstolarna 1917 skulle kunna vara ett bärighetstest inför byte till tyngre taktäckningsmaterial. På en lavering som troligen utförts av Carl Gustav Gottfried Hilfelings under slutet av 1700-talet framstår kordelen och norra korsarmen vara täckta med spån och långhuset plåttäckt, troligen med blyplåt, vilket också uppges vara taktäckningsmaterial i ett försäkringsbrev från 1867. Vid ombyggnaden 1871 ska åtminstone delar av kyrkan belagts med asfaltspapp och på ett fotografi från 1904 är de synliga delarna från sydväst belagda med plåt. 193536 genomförs den senaste större restaureringen under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Läktaren i södra korsarmen rivs och ny orgel bakom den bevarade fasaden uppsätts istället på ett podium i norra korsarmen. I södra korsarmen inrättas en hall med mindre förråd och nedgång till det pannrum som inrättas i källare i och med att centralvärme installeras. Korsarmarnas och nya korets tidigare pappspända tunnvalv i trä reveteras och vitkalkas liksom övriga valv och väggar. Även i långhusets västra del rivs en läktare och ersätts av ett vindfång med glasade dörrar. Den trävägg som avgränsade sakristian bakom altaret rivs, bänkinredningen byggs om och flera inventarier rengörs och/eller målas. Elektriska bänkvärmare installeras på 1950-talet och 1963 införskaffas ny orgel. De kalkmålningar som delvis påträffats men av främst kostnadsskäl kalkats över vid Græbes restaurering friläggs och konserveras 198081 av konservator Våga Lindell-Andersson. Under samma period får kyrkan nya fönster. 1989 restaureras altaruppsatsen och vid en utvändig putsrenovering 1992 påträffas äldre exteriör bemålning. 200304 konserveras flera inventarier. 200708 förses den medeltida klockstapeln med sprinklersystem, bänkradiatorerna byt
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440186
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR 350, Hästveda
MaterialbeskrivningMaterialbeskrivningSandsten
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/125a20d2-e925-4eef-88de-152814443a62
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;427, Norra Åkarps kyrka
MaterialMaterialbeskrivningKalkputs
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/0937949e-abab-4ae1-9ec8-3b8d95dfe94a
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434A, Stoby kyrka
MaterialbeskrivningMaterialbeskrivningKalkputs
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/4cf92865-7ae0-4b5f-a97d-a20d20ddf0ca
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434B, Stoby kyrka
SignumFöremålsbeskrivningPutsinskrift
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/ca5fb514-5a06-4f97-8413-47f7f2e905a7
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434C, Stoby kyrka
MaterialFöremålsbeskrivningPutsinskrift
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/abbe533c-177c-497f-9a2e-fdf715dd83d7
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434D, Stoby kyrka
Översättning PUrsprunglig platsJa
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/463d545e-9463-4c4a-9bc1-2a8d91221743
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434E, Stoby kyrka
MaterialHäradVästra Göinge härad
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/66714b99-847f-4a2d-bce3-036d2a128d24
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434F, Stoby kyrka
Översättning PHäradVästra Göinge härad
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/4f0c0759-eabe-4c82-98f2-35bbb2d1170b
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434G, Stoby kyrka
PlaceringPlaceringPå korets nordvägg.
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/102cab35-3f81-46ac-9eb8-2871cccab409
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434H, Stoby kyrka
HäradHäradVästra Göinge härad
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/1169c347-d09e-47aa-bd9c-de504e785043
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434I, Stoby kyrka
Översättning PMaterialbeskrivningKalkputs
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/4eb7d790-62c3-4dec-a604-20bd6ff20413
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434J, Stoby kyrka
MaterialHäradVästra Göinge härad
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/0323956f-2364-4b15-9601-b8d3e4356148
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434K, Stoby kyrka
SignumMaterialbeskrivningKalkputs
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/91f7d406-ec7b-4a1b-8a60-808861986b04
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434L, Stoby kyrka
MaterialPlaceringPå korets nordvägg.
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/d2980225-2e20-4bc2-bd6b-25c122b8018b
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434M, Stoby kyrka
MaterialUrsprunglig platsJa
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/0c4aae95-83b7-4449-9cfa-cc9a43ee386e
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434N, Stoby kyrka
Signum2HäradVästra Göinge härad
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/c8ba628e-eec8-4444-9602-a87838c20334
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434O, Stoby kyrka
Translitterering PMaterialbeskrivningKalkputs
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/26746102-822c-4a4b-b152-f7f7d669116c
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434P, Stoby kyrka
Ursprunglig platsUrsprunglig platsJa
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/3f59b2a5-f2aa-45ec-a31e-ecb6543a782d
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434Q, Stoby kyrka
ObjektUrsprunglig platsJa
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/5b612502-4d2e-43df-91ed-69fb1536e420
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434R, Stoby kyrka
MaterialMaterialbeskrivningKalkputs
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/38aedfb1-502f-491b-86f9-a513a3cc34d9
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Runstenar och runinskrifterPublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
DR EM85;434S, Stoby kyrka
SignumHäradVästra Göinge härad
- Källa
- KSAMSOK_SRDB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/401a02b3-9016-49f4-b82e-981978e3beff
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
EKHOLMENS SÅG
ByggnadsbeteckningHistorikKvarnplatsen är känd sedan 1600-talet och år 1739 omtalas här både kvarn och såg. Sitt nuvarande utseende erhöll anläggningen omkring 1870. Den består av två panelade och omålade träbyggnader på ömse sidor om Vieån, vilken här passeras av landsvägen mot Vittsjö. Byggnaderna vilar på kraftiga stenmurar, vilka döljer kvarnhjulen i åfåran. Anläggningen vårdas och visas i drift av Vittsjö hembygdsförening. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000586159
- Objekttyp
- BUILDING
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
EMMALJUNGA FÖRSAMLINGSHEM
Antal våningarAntal våningarVind - Inredd, 01
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000448271
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
FARSTORPS KYRKA
Historiska/ursprungliga kategorierInteriörbeskrivningInteriör Genom västentrén nås ett smalt vindfång som upptar murverkets djup. Insidan av kyrkporten och pardörren mot öster klädda med gråmålat skivmaterial. Vapenhuset i tornets bottenvåning har liksom kyrkorummet golv av rött tegel lagt på flatan i kvadratiskt mönster och vitputsade väggar. Rummet är slaget med två vitputsade ribbvalv som vilar på knippepelare. De senare är bevarade från senmedeltiden medan själva valven är rekonstruktioner från 1940-talet. Den lilla fönsteröppningen i söder har en polykrom glasmålning framställande aposteln Paulus. Rummet är möblerat med klädhängare, hylla för tryckmaterial och bord. I norra delen hänger två series pastorum och mot norrväggen står en gravhäll från 1600-talet. Två rundbågiga valvöppningar med markerade baser och anfang samt kraftig mittpelare öppnar upp sig mellan vapenhuset och långhuset som har plant innertak av omålade kilsågade bräder som lär vara återanvända från 1800-talets tunnvalv. Taket indelas av ett enkelt rödmålat rutnät med bård. Fönstrens innerbågar är som i övriga kyrkorummet gråmålade och följer ytterbågarnas spröjsning. Långhuset avskiljs från koret av en rundbågig triumfbåge med baser och anfang lika tornbågarnas. Koret är slaget med ett senmedeltida ribbvalv som vilar på knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. I södra muren under fönstret finns en murad närmare två meter lång nisch som igensatt med en skiva. Absiden har ursprungligt hjälmvalv. Inmurade nischer finns både i norr och söder, den förra i form av ett väggskåp med infattning och lucka av gråmålat trä. Det rundbågiga fönstrets insida är liksom prästingångens släta innerdörr gråmålade. Långhus, kor och absid har rikligt med senmedeltida kalkmålningar som är koncentrerade till tornbågarna, triumfbågen, långhusets östvägg samt väggar och valv i kor och absid. Målningarna är utförda av den så kallade Everlövsmästaren eller Everlövsverkstaden vars verk finns bevarade i ett tjugotal skånska kyrkor men även i Danmark, där verkstaden emellertid benämns efter målningarna i Brarups kyrka på Falster. Karaktäristiskt är ett livfullt och färgrikt folkligt måleri med schablonartat framställda figurer och förenklade varianter av äldre ornamentik. Bland motiven märks S:t Olof och Knut den helige i triumfbågen, de fyra evangelisterna, Moses slår vatten i klippan och Födelsekrubban i korvalvet samt Majestas Domini den allhärskande Kristus sittandes på en regnbåge i en mandorla flankerad av fragmentariska evangelistsymboler i absidvalvet. Nykyrkan har brunmålat brädgolv, gråmålade bröstningspaneler med ramverkskonstruktion under vitputsade väggar och tunnvalv av omålade kilsågade bräder. En gråmålad halvfransk pardörr leder till ett vindfång vid nordentrén. Kyrkportens insida av stående bräder med narar och äldre beslag är gråmålad. I väster och öster finns dörrar till elcentral respektive pannrum. Nykyrkan upptas i sin helhet av orgelläktaren som nås via en svängd gråmålad trätrappa i nordväst. Läktaren vilar på pelare med avfasade hörn. Barriären är hämtad från den tidigare västra läktaren och utgörs av elva ramverk marmorerade i rödbrunt. Speglarna pryds av målningar föreställande Kristus och tio av apostlarna, Judas Iskariot och Judas Taddeus saknas, utförda av konterfejaren Jesper Fritz 1733. Läktarbarriären har en sentida förhöjning i form av ett räcke av svartmålat smidesjärn. Tornets övre våningar nås via den utvändiga ståltrappan på nordfasaden samt fem trappsteg i muröppningen. De tre våningarna plus tornvinden har bjälklag av ek och brädgolv utan spont, frånsett första tornvåningen där det ligger ett smalare brädgolv från restaureringen 1942. Murverken har delvis brett utstrukna fogar och partiell kalkavfärgning. Endast andra tornvåningen har täckande putsskikt. Enkla trapport i trä leder mellan våningsplanen. Första tornvåningen är endast en dryg meter hög och får antas ha haft funktion som förråd. Här finns idag ett antal äldre föremål, bland annat två stora dörrblad. Möjligen kan våningsplanet ha haft lägre golvnivå innan 1400-talets valvslagningar. Andra tornvåningen har istället en påtagligt hög takhöjd, omkring 5 meter. Utmed västra och östra murverken finns kraftiga snedsträvor i ek som utgör klockstolens nedre del. Klockvåningen upptas av klockstolen i ek. Här finns även en kraftig dragbjälke i nord-sydlig riktning. Över tornvinden spänner åtta takstolar av ek som troligen är ursprungliga. De är uppbyggda av bindbjälkar, sparrar, snedställda stödben och hanband. Kyrkvindarna nås från orgelläktaren med stege till en lucka i det väggpartiet som upptar mötet mellan långhusets plana innertak och nykyrkans tunnvalv. Murverken har delvis brett utstrukna fogar eller inslag av puts. Murverksöppningarna in till kor- och absidvindarna är avtäckta med raka stenblock. Bjälklag och valv är isolerade med mineralull. På långhusvinden förvaras äldre inredningen, bland annat kolonnerna till västra läktaren och bänkar. Långhusets
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440189
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
FINJA KYRKA
ExteriörbeskrivningExteriörbeskrivningKyrkans planform utgörs av långhus, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster, fullbrett rektangulärt västtorn samt nykyrka i söder. Murverken är uppförda av gråsten i skalmurskonstruktion med hörnkedjor i kvaderhuggen sandsten som har spår av röd bemålning. Tornets hörnkedjor har även inslag av granit och uppvisar färgspår av både rött och svart. Fasaderna är till största del spritputsade med kalkbruk och kalkavfärgade. Inslag av cementhaltigt bruk och silikatfärg förekommer, liksom dekorativa element i slätputs. Absidens hjälmtak och övriga byggnadsdelars sadeltak är avtäckta med kopparplåt i skivtäckning. Västtornet har sockel som kragar ut i två språng. Västportalen utgörs av en djup nisch med en rakt avslutad kopparklädd pardörr med dragringar samt ett rektangulärt överljus med stående, delvis snedställda spröjs av ek. Över kyrkoporten hänger en lykta i koppar med färgat glas och framför entrén ligger en stenhäll. Tornet saknar utöver västentréns överljus fönster men nätförsedda ljusinsläpp återfinns på sydfasaden i form av två små runda öppningar, ett i höjd med tornvåningen och ett i gavelröstet, samt en långsmal glugg på norrfasaden. Under ljusgluggen i norr finns torningången genom en rakt avslutad enkeldörr med stående ekplank och bandgångjärn, vilken nås via en utvändig trappa i omålat trä. I höjd med klockvåningen är murlivet indraget. Västra och östra fasaderna har vardera två korgbågiga ljudöppningar medan syd- och nordfasaderna har varsin öppning som är något lägre placerade. Ljudluckorna av jalusityp i tjärad furu är placerade djupt in i nischerna och är inte öppningsbara. Solbänkarna är belagda med kopparklädd brädning. I samtliga fasader syns ett flertal svartmålade ankarjärn av vilka några bildar årtalet 1664, tidpunkten för ombyggnaden av tornets övre del. I södra gavelröstet syns istället årtalet 1805 då gaveln delvis murades om. Öst- och västfasaderna avslutas under takfoten med en gesims som kragar ut i tre språng medan nord- och sydfasaderna avslutas med högresta trappstegsgavlar avtäckta med rött vingtegel. Norra gaveln pryds av rektangulära blinderingar och överst ett grekiskt kors i lågrelief. Nykyrkan upptar närmast hela södra långhusfasaden, endast någon meter i öster återstår av det romanska murverket. Byggnadskroppen har en relativt hög och utskjutande spritputsad sockel. Väst- och östfasaderna har identisk utformning med två stora rundbågiga fönsteröppningar där småspröjsade svartmålade järnfönster är placerade indragna i fönsternischerna. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Hela nykyrkan präglas av en klassicistisk putsarkitektur med framskjutande element i slätputs, vilket i dessa fasader kommer till uttryck i hörnlisenerna samt en kraftig takfotslist i form av en förkroppad gesims med underliggande stavfris. Den senare återkommer på sydfasaden som gördelgesims. Sydportalen nås via en tre steg hög stentrappa och har snarlik utformning som västentrén men dörrbladen saknar dragringar. Indraget i murverket ovan dörren finns en kopparplåtsavtäckning och ovan denna ett rundbågigt fönster lika nykyrkans övriga men något mindre. Dörr- och fönsterpartiet inramas av ett rundbågigt gavelmotiv i slätputs som kröns med ett kors i lågrelief och flankeras av två smala rektangulära blinderingar. Långhusets fasader är precis som korets relativt tunt putsade med det underliggande murverkets struktur framträdande, vilket på absiden är än mer påtagligt. Långhus och kor saknar markerad sockel men framskjutande grundstenar förekommer. Absiden har oputsade låga grundstenar runt hela byggnadskroppen. Långhusets norra fasad har två stickbågiga fönsteröppningar med vitmålade träfönster i fyra småspröjsade lufter placerade i murlivet. Under det västra fönstret är placeringen för den romanska nordportalen markerad genom ritsningar i putsen. Mellan fönstren finns en högt placerad romansk fönsternisch med frilagd omfattning av sandsten som bär spår av röd bemålning. Koret har ett fönster i norr och ett i söder lika långhusets. Absiden har ett mindre fönster i öster, stickbågigt och småspröjsat i vitmålat trä. Fönstret sitter indraget i en rundbågig nisch. I sydväst finns en prästingång upptagen 1783 som nås via en sju steg hög stentrappa och utgörs av en rundbågig nisch med en rakt avslutad plåtbeslagen enkeldörr med stickbågigt småspröjsat överljus i vitmålat trä.
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440190
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
GUMLÖSA KYRKA
Bebyggelse - byggnadAntal våningarVind - Oinredd, 01
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440191
- Objekttyp
- BUILDING
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
GUNDRASTORPS SÅGKVARN
Historiska/ursprungliga kategorierHistorikVid norra sidan av ån, Gundrastorp, omtalas en skvaltkvarn under 1690-talet. Sågen i Gundrastorps kvarn revs ut och utrymmet gjordes om till bostad åt mjölnaren. Åren 1957-1958 lades driften ner på grund av olönsamhet. Både Gundrastorps sågkvarn och Ekholmens såg är brädfodrade och försedda med spåntak. Såväl exteriör som interiör är väl bevarande liksom tillhörande dammar och kanaler. KÄLLA: Länsstyrelsen i Skåne län. Sitt nuvarande utseende erhöll anläggningen omkring 1870. Den består av två panelade och omålade träbyggnader på ömse sidor om Vieån, vilken här passeras av landsvägen mot Vittsjö. Byggnaderna vilar på kraftiga stenmurar, vilka döljer kvarnhjulen i åfåran. Anläggningen vårdas och visas i drift av Vittsjö hembygdsförening. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21000000972618
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
HERRSKAPSSTALL
ByggnadsbeteckningHistoriknull
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000700223
- Objekttyp
- BUILDING
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
HOVDALA SLOTT
Historiska/ursprungliga kategorierHistorikDe äldsta byggnaderna på Hovdala härstammar från början av 1500-talet. Mangården anlades då på en holme i ån och den med stadigas stenladugårdar, murar och ett starkt försvarstorn skyddade ekonomigården anlades på fastlandet med broförbindelse till mangården. Hovdala brändes 1678 av snapphanar men återuppbyggdes snart. Av byggnader som någorlunda klarade branden märks mangårdens norra länga, vars ankarjärn bär årtalet 1511 och ekonomigårdens port- och försvarstorn, som torde ha uppförts av Sigvard Grubbe omkring 1600. Mangårdens östra länga bär årtalet 1681. KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000357341
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
Huvudbyggnad
Historiska/ursprungliga kategorier21420000050850http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000050850Bebyggelse - byggnadHÄSSLEHOLM TORMESTORP 5:31 - husnr 3HuvudbyggnadLän: Skåne, Kommun: Hässleholm, Landskap: Skåne, Socken: Hässleholm , Stift: Lunds stift, Församling: Hässleholms församlingNybyggnadsår: 1810 - 182513.70980307660022,56.1635376439737http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/rdf/21420000050850http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/xml/21420000050850http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/html/21420000050850RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000050850
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
HÄGLINGE KYRKA
ExteriörbeskrivningExteriörbeskrivningKyrkans planform utgörs av ett fem fönsteraxlar långt långhus, smalare och lägre kor med femsidig absid i väster samt ett kvadratiskt och relativt lågt torn i öster, delvis indraget i långhuset. Grundläggningen utgörs enligt anbudsunderlaget inför uppförandet av en undre del av kallmurad granit samt en övre del av granit satt i bruk. Den synliga sockeln består av murad granit med inslag av sandsten. Murverken är uppförda av gråsten, sannolikt delvis av återvunnet material från den rivna medeltida kyrkan, som är spritputsade och avfärgade i vitt. Fönster- och dörromfattningar är liksom den rundbågefris som vid takfoten avslutar samtliga fasader utom absidens murade i tegel och avfärgade i en kraftig gul kulör. Delar av rundbågefrisen har senare utförts i cementbaserat bruk. Långhusets och korets sadeltak och absidens femsidiga takfall är alla avtäckta med rött enkupigt tegel. Torntaket, ett flackt tälttak med centralt placerad högrest oktagonal spira, är belagt med rödmålad plåt i skivtäckning med parallella tvärfalsar. Spiran kröns av ett latinsk kors av trä klätt med blyplåt. Avvattningssystemen är utförda i rödmålad plåt. Huvudentrén i öster utgörs av ett svagt framskjutande entréparti i murat och gulmålat tegel där det högre mittpartiet pryds av årtalet 1877 i förgyllning på svart botten. I en rundbågig och tvåsprångig omfattning sitter en rakt avslutad pardörr under ett lunettformat överljus. Dörrbladen är klädda med nitad kopparplåt och överljusets masverk i gjutjärn är utformat med fyr- och åttpassformer. Dörren nås via en två steg hög stentrappa försedd med handledare i svartmålat järn. Nord- och sydfasaderna har rundbågiga gjutjärnsfönster i såväl botten- som tornvåning, medan tornvåningen åt öster har ett litet rosettfönster i gjutjärn med tresprångig omfattning. Klockvåningen har tre rundbågiga ljudöppningar i samtliga väderstreck, placerade i gemensam rundbågig och gulmålad nisch med överliggande runda blinderingar i rött med vitputsad botten. Ljudluckorna är utförda i brunmålad liggande panel. Långhusets nord- och sydfasader har vardera fem stora rundbågiga fönsteröppningar med omfattning i tre språng och gjutjärnsbågar indelade i tre rundbågar med överliggande rundlar. Solbänkarna är gjutna i betong. Fönster enligt samma princip men mindre återfinns i koret, ett i norr och ett i söder, medan absiden har ytterligare mindre fönster i syd- och nordvästfasaderna. Fönsterbågarna är här liksom i tornets rundbågefönster indelade i två rundbågar istället för tre. Rakt i väster finns prästingången i form av en rakt avslutad enkeldörr med stående brunmålad panel och överliggande lunettfönstret med gestaltning lika huvudentréns men mindre. Tornfasaderna pryds av spridda svartmålade ankarslutar, medan övriga byggnadsdelar saknar annan fasadutsmyckning än den tidigare nämnda rundbågefrisen. Vid nocken i korets västgavel upptas den övre rundbågen i frisen av en smal rundbågig brunmålad trälucka.
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440214
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
Hässleholms begravningskapell
StommeExteriörbeskrivningKapellets planform utgörs av ett mindre långhus med smalare och lägre kor i söder samt smalare och lägre vapenhus i norr. Samtliga byggnadsdelar vilar på en sockel av skråhuggen granit och har murverk i rött tegel murat i kryssförband med ljusa fogar, som på långsidorna avslutas upptill med dubbla strömskift. Samtliga gavlar reser sig över de branta takfallen och avslutas med tinnar. Långsidorna indelas av strävpelare och har rytmiskt placerade rundbågiga fönsteröppningar i grupper om två eller tre. Fönstren har blyspröjsat katedralglas med en yttre bård av mörkrött glas och är monterade direkt i murverken. Korgavelns tre rundbågiga fönsteröppningar, av vilka den centrala är högre, är försedda med glasmålningar med växt- och landskapsmotiv. Fönsternischerna är slätputsade och är liksom solbänkarna i sten eller möjligen konststen målade i en ljust grågul kulör. Kapellets ingång i vapenhusets gavel utgörs av en rundbågig perspektivportal i tre språng med en pardörr i mörkmålat trä. Ovanför portalen återfinns ett stort latinskt kors utfört i vit mosaik som är infälld i murverket. Samtliga takfall är avtäckta med glaserat tegel. Avvattningssystem och avtäckningar är till största del utförda i brunlackerad plåt. Källa: Hässleholms begravningskapell, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2023-08-24.
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000052172
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
Hässleholms kyrka
ExteriörbeskrivningExteriörbeskrivningKyrkans planform utgörs av ett långhus med utanpåliggande trapphus i norr och söder, ett fullbrett och rakt avslutat kor i öster samt ett västtorn som i sin nedre del är bredare än långhuset. På tornets sydfasad finns ett halvrunt trapptorn. Samtliga fasader indelas av grunda strävpelare. Under koret finns en källare som bland annat inrymmer sakristia och konfirmandrum. Grundmuren är gjuten av betong med utanpåliggande sockel av krysshamrad och skråkantad granit. Murverken är utförda i handslaget rött tegel, med schatteringar från ljust rött till nästan svart, murat i tvåskifts munkförband med stående kopp. Fönstren är med vissa undantag spets- eller stickbågiga och tillverkade i järn med blyspröjsat råglas. Solbänkar är utförda i huggen granit. Majoriteten av byggnadsdelarna har sadeltak. Undantagen utgörs av tornets nedre delar med pulpettak, trapptornets halva kägeltak och den oktagonala takryttarens spira. Samtliga tak är avtäckta med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. Även avvattningssystem och övriga avtäckningar är utförda i kopparplåt. Västportalen utgörs av ett gavelmotiv placerat mellan två strävpelare, med en spetsbågig perspektivportal i sandsten och vimperg i tegel med profilerad takfot i sandsten. Vimpergen pryds av ett ringkors i lågrelief och kröns av en korsblomma i kalksten. Perspektivportalens arkivolter i fyra språng har huggen akantusornamentik och tympanonfältet upptas av en bildrelief med Kristusmotiv. Kyrkporten utgörs av en trifoliebågig murverksöppning med sekundär rakt avslutad pardörr klädd med stående lackad panel. Ovanför västportalen finns en stor spetsbågig nisch med omfattning i tre språng, vilken innefattar tre spetsbågiga fönster stående på rundbågiga blinderingar. Tornets bottenvåning har åt väster ett litet spetsbågigt fönster direkt söder respektive norr om strävpelarna. Norra fasaden har i bottenvåningen två spetsbågiga mindre fönster bredvid en enkelport med stående ekpanel och kraftiga smidesgångjärn. Det rakt avslutade dörrbladet sitter i en stickbågig muröppning med spetsbågig omfattning i två språng. De två övre våningarna sammanbinds av tre spetsbågiga nischer med vardera två smala på varandra stående stickbågiga fönster. Södra fasaden är utformad lika den norra, frånsett att den centrala fönsteraxeln ersatts av ett trapptorn med tre små spetsbågiga fönster. Klockvåningen har parställda rundbågiga ljudöppningar i gemensam spetsbågig nisch, två i varje väderstreck. Ljudluckorna har rödmålad panel på förvandring. Nord- och sydfasaderna avslutas med rundbågefriser som centralt bryts upp av mindre trappstegsgavlar, i vilka urtavlor är placerade i rundbågiga nischer. Väst- och östfasadernas urtavlor flankeras av mönstermurade friser under trappstegsgavlar med vardera fem spetsbågiga blinderingar, där de tre mittre är försedda med små och smala lågt sittande fönster. Långhusets norra och södra fasader bryts upp av sex höga spetsbågiga fönster som indelas två och två av strävpelare. Fasaderna kragar ut under fönstren och avslutas vid takfoten av rundbågefriser. Östra delen upptas av utskjutande trapphus med trappstegsgavlar, rosettfönster i gavelröstena, små ljusgluggar åt väster och öster samt sidoställda entréer utformade lika tornets sidoingångar men med gallerförsedda glaspartier i dörrbladen. Korfasaderna bryter igenom långhusets och korets gemensamma sadeltak med vardera två trappstegsgavlar, vilket närmast ger intrycket av två indragna korsarmar. Vardera gavel har tre höga spetsbågiga fönster med gemensam spetsbågig omfattning vilka indelas av strävpelare. Gavelröstena är dekorerade med runda mönstermurade blinderingar. Under fönstren kragar murverken ut och pryds av friser av smala stående blinderingar med trappad avslutning. I marknivå ger sex fönster i vardera fasade ljusinsläpp till källarutrymmena. Fönstren i söder är spetsbågiga och av rödmålat trä med trifoliebågig spröjsning. I norr finns dels tre små stickbågiga fönster i rödmålat trä, dels sex rektangulära fönster i järn. Korets östfasad indelas av strävpelare och upptas centralt av de tre högresta och spetsbågiga korfönstren under ett stort rosettfönster med masverk i formtegel. Under korfönstren finns tre rektangulära fönster lika norrfasadens. I norr och söder finns vardera ett smalt och högt spetsbågigt fönster under vilka murverken kragar ut och är försedda med runda blinderingar och entréer lika tornets sidoingångar. Östfasaden avslutas med en trappstegsgavel. I gavelröstet finns tre smala och stickbågiga fönster i spetsbågiga nischer. Källa: Hässleholms kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-08-30.
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440192
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
HÄSSLEHOLMS TINGSRÄTT
Bebyggelse - byggnadHistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset är en tvåvåningsbyggnad med inredd vind, uppförd i kryssförbandsmurat rött tegel under tegelklätt sadeltak. Fasaden mot staden är helt täckt av vildvin och runt byggnaden löper en dekorativ takfris med rundbågemotiv. Huvudentrén är centralt placerad på långsidan, men det finns också en entré på gaveln vilken leder till tingssalarna. Den stora tingssalen på andra våningen markeras i fasaden av tre rundbågiga franska fönster som öppnar sig i både fram- och baksidan. Byggnadens mittaxel markeras en fronton på respektive långsida. På framsidan finns en urtavla inpassad i frontonen och på baksidan en tingsklocka. Mot det gamla tingshuset byggdes en u-formad byggnad i en våning 1962. Byggnaderna omringar på så vis en trivsam atriumgård på det gamla tingshusets baksida. Tillbyggnaden är uppförd med fasader av rött tegel under ett koppartak med neddragen sarg. Ytterligare två byggnader, friliggande, flankerar uppfarten till tingsrätten på husets baksida. De fungerade ursprungligen som tjänstebostäder och uppfördes i samband med tillbyggnaden 1961-1962. Idag har de andra funktioner. Den ursprungliga tingssalen på andra våning i det gamla huset, sträcker sig genom byggnaden och har fönster åt två håll. Rätten sitter på ett podium vid ett svängt, täckt bord. Salen ger ett luftigt och modernt intryck med sina stora fönster, ljusa väggar och parkettgolv. På andra våningen finns också en nyinredd, mindre tingssal. I Nya Lagberedningens betänkande 1884 kommenterades att tingshsuet ansågs vara i "utmärkt gott skick". Nedre våningen innehöll sju rum, kassavalv och fem celler. Den övre våningen hade två förstugor, sal och sex rum samt på vinden fanns tre rum. Kassavalvet och fem av rummen användes av häradets sparbank. Flertalet allmänna sammankomster hölls i tingssalen. I riksantikvarieämbetets arkiv, ATA finns fem exteriörbilder arkiverade från inventeringen 1971. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-08-12
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000696809
- Objekttyp
- BUILDING
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
Hästveda kyrka
TaktäckningsmaterialHistorikHästveda kyrka antas ha uppförts under slutet av 1100-talet enligt romanskt mönster med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Även det rektangulära västtornet som är bredare än långhuset är ursprungligt, vilket är mer ovanligt. Kyrkan hade ingångar i norr och söder och sannolikt även korportal i söder. Långhus och kor hade plana innertak medan absiden slogs med ett hjälmvalv under vilket östväggen pryddes av ett Majestas Domini-motiv. Tornet förbands invändigt med kyrkorummet genom två rundbågiga valvöppningar. Under senmedeltiden adderades ett vapenhus vid sydportalen och kyrkorummet slogs med kryssvalv som smyckades med kalk- målningar av den s.k. Everlövsverkstaden. Arbetena lär ha bekostats av två jylländska adelsmän, Knud Skielmsen Gere och Axel Lavesen, vars vapensköldar är avbildade i triumfbågen. Det var troligen även kring denna tid som hörnkedjor och port- och fönsterpartier utvändigt försågs med kvadermålningar i kimrök, röd järnoxid och vitt. På 1600-talet var tornet i dåligt skick och dess övre del revs. Under samma århundrade tros även interiörens kalkmålningar ha målats över, för att under 1700-talet ersättas av draperimålningar som möjligen kalkades över redan innan 1800-talets början. På 1700-talet togs dessutom större fönsteröppningar upp, en läktare uppfördes och de två rundbågiga öppningarna mellan långhus och tornrum ersattes av en större tornbåge. Troligen var det även under 1700-talet som en prästingång togs upp i absidens östvägg. Enligt vissa uppgifter sattes nordportalen igen 1793, enligt andra så sent som 1825 då även ett gravkor i norr ska ha rivits. Problemen med tornet som funnits sedan åtminstone 1600-talet var påtagliga vid domkyrkoarkitekt C.G. Brunius besök i kyrkan kring 1840, då svåra sättningsskador konstaterades. Eventuellt revs åter tornets övre del relativt omgående och Brunius utarbetade ett förslag till nytt torn 1841. Det kom emellertid att dröja till en större restaurering 186365 under ledning av dåvarande domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall innan tornet genom en omfattande ombyggnad fick sin nuvarande medeltidsinspirerade gestaltning med invändigt kryssvalv. Vid restaureringen förlängdes dessutom kyrkorummet genom en större utbyggnad väster om tornet, medan det senmedeltida vapenhuset revs och nya ingångar anordnades i tillbyggnadens västgavel och i tornets södra sida. Ny orgelläktare uppfördes över tillbyggnaden med fortsättning längs tornrummets norra vägg. Samtliga byggnadsdelar utom absiden försågs med stora rundbågiga fönsteröppningar. Den omfattande restaureringen bekostades delvis genom försäljning av blyplåten på kyrkans södra sida, vilken ersattes av järnplåt. 1866 såldes även den klockstapel som tidigare huserat kyrkklockorna och samma år tillkom ny orgel. 1888 installerades värmeanläggning, sannolikt bestående av två vedeldade pannor. 1916 byggdes den slutna bänkinredningen om till öppna kvarter och 1925 införskaffades åter ny orgel. I slutet av 1930-talet grävdes utrymme för pannrum ut under västra tillbyggnaden och lågtrycksångvärmeanläggning liksom elektrisk belysning installerades. 1940 genomfördes en större restaurering under ledning av arkitekt Leon Nilson, Ignaberga. Utvändigt utfördes underhållsarbeten av fasader och tak och nya kopparplåtsbeslagna portar med blyinfattade överljus och trappsteg i ljus granit tillkom vid ingångarna i väster, söder och öster. I öster återupptogs även det medeltida absidfönstret. Invändigt anordnades i västra tillbyggnaden vapenhus med nya väggar mot norr och söder där trapprum till läktare respektive källare samt förråd uppfördes. Läktaren över utrymmet revs och återuppbyggdes med nya pelare och en äldre återfunnen läktarbarriär mot kyrkorummet. Även ny trappa från orgelläktaren till vindarna tillkom. Vid ingången i tornrummet anordnades ett vindfång. Absidens och långhusvalvens medeltida kalkmålningar frilades av konservator Axel Kulle, Malmö, som även återställde äldre bemålning på altaruppsats och predikstol. Predikstolstrappan fick ny barriär och den medeltida dopfunten som var i deponi på Historiska museet i Lund, troligen sedan restaureringen på 1860-talet, återfördes till kyrkan. 1946 ersattes delar av takens delvis bevarade blyplåt av tegel. Leon Nilsons son, arkitekt Torsten Leon-Nilson, genomförde 195657 en restaurering som interiört omfattade att de äldre brädgolven i koret och långhusets gångar ersattes av tegel med underliggande vattenburet värmesystem. Predikstolen försågs med ny trappa och altaruppsatsen flyttades på prov till norra långhusväggen då den skymde de medeltida kalkmålningar som frilagts på 1940-talet. Exteriört framtogs 1800-talsfönstrens överputsade tegelomfattningar och solbänkarna avtäcktes med kopparplåt. Torsten Leon-Nilson utförde 196162 ytterligare arbeten, där altaruppsatsens placering i långhuset permanentades med nytt uppmurat altare. Även i koret murades ett nytt altare och prästingången i öster sattes invändigt igen. På den igenmurade ytan reko
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440193
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
Ignaberga gamla kyrka
HistorikHistorikIgnaberga gamla kyrka uppfördes på 1100-talet med den lokala ignabergakalkstenen efter romanskt byggnadsmönster med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. På 1400-talet valvslogs kyrkorummet och ett vapenhus tillkom i söder. Långhuset utvidgades 1717 åt väster och den tillkommande delen avtäcktes genom en valmning av det medeltida sadeltaket. Från denna tid härstammar troligen även läktaren som är placerad i tillbyggnaden. Kyrkan dömdes på 1880-talet ut som undermålig och för liten för den växande församlingen. Därtill ansågs kyrkogårdens mark olämplig för begravningar, vilket ledde till att en ny kyrka kom att uppföras i byns norra del, snarare än att bygga nytt på den gamla kyrkplatsen vilket annars var vanligt förekommande vid denna tid. När nya kyrkan invigdes 1887 lämnades den medeltida kyrkan som ödekyrka. Taktäckningen av kopparplåt hade plockats ner och antagligen försålts, varpå förfallet tycks ha gott relativt fort med raserade valv och förstörd inredning som följd. På 1920-talet började emellertid några hembygdsintresserade sockenbor engagera sig i att åter sätta kyrkan i stånd. 1924 kontaktades riksantikvarien Sigurd Curman med frågan om ämbetet kunde ansvara för framtida skötsel, vilket inte kunde medges, men väl hjälp med kostnadsberäkning av återuppbyggnaden. Under arkitekt Leon Nilssons ledning påbörjades 1925 de omfattande restaureringsarbetena. Nedrasade valv i långhuset, delar av murverken, yttertaket och interiören rekonstruerades. Äldre romanska murverksöppningar togs upp. Delar av den äldre fasta inredningen återfördes till kyrkan, däribland dopfunt, altaruppsats och korbänkar, medan övriga bänkar, predikstol och läktare nytillverkades. Återinvigningen skedde 1928 och gamla kyrkan kom snart att återta funktionen som socknens huvudkyrka medan nya kyrkan användes allt mer sparsamt och slutligen kom att stängas. 1952 installerades elektrisk uppvärmning och året därpå tillkom ny orgel byggd av Wilhelm Hemmersam, Köpenhamn. På 1970-talet genomgick kyrkan en stor ut- och invändig restaurering ledd av arkitekt Torsten Leon-Nilson, som omfattade dränering av markfukt, in- och utvändiga putsarbeten, bättringsmålning av bänkinredning, installation av elektrisk belysning samt underbyggnad till läktaren med plats för sakristia. 1978 införskaffades en ny orgel byggd av Anders Perssons orgelbyggeri, Viken. 2007-08 genomfördes invändiga arbeten efter handlingar av Barup & Edströms arkitektkontor AB. Den främsta bänkraden på ömse sidor mittgången togs bort för att öka framkomligheten i koret, psalmnummertavlor och medeltida skulpturer omplacerades, el- och värmesystem byttes ut och larm installerades. 2014 utfördes underhållsarbeten av interiörens ytskikt och i samband med detta placerades en nytillverkad klocka på platsen för den medeltida primklockan på trabesbjälken i absiden. 2020 stängdes kyrkan på grund av rasrisk och under 2021 brändes kalk på plats i Lunds stifts mobila kalkugn för lagning av absidmuren på vinden. Vid inventeringstillfället för denna rapport i september 2021 pågick omläggning av kopparplåt på korets södra och absidens takfall. Kyrkan återöppnades första advent samma år och i samband med detta invigdes en ny dopfunt av ek som formgivits av Jörgen Persson och tillverkats av Hässleholms Snickeri AB. Källa: Ignaberga gamla kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-17.
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440196
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
JORDKÄLLARE
HistorikHistoriknull
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000700310
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
Skyddad och värdefull bebyggelsePublicerad kunskapsnodSkåne länHässleholm
JORDKÄLLARE
Historiska/ursprungliga kategorierHistoriknull
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000700309
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT