Ignaberga gamla kyrka

Verifierad identitet

Ignaberga gamla kyrka är kopplad till Bebyggelseregistret via K-samsök genom den stabila identiteten http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440196. Källposten och den publika kunskapsnoden hålls samman utan lös namnmatchning.

Objekttyp och kunskapsläge

Posten klassificeras som CULTURAL_OBJECT inom arvslagret Skyddad och värdefull bebyggelse. Klassificeringen bygger på registertyp, titel, källtext och Pass 37:s normaliserade kandidatunderlag.

Platsen i sin tid

Den starkaste dateringssignalen är 2007–2008. Tidsprofilens källstatus är probable. Det normaliserade intervallet är 2007–2008.

Regional förankring

Källposten är regionalt förankrad i Hässleholm · Skåne län. Läns- och kommunanknytningen kommer från registerfält eller verifierad regional projektion, inte från gissad fritext.

Fortsätt genom relevanta samband

De publicerade sambanden bygger på: Samma arvslager i ett annat regionalt sammanhang. Relationerna är läsvägar till redan publicerade och källspårade kunskapsnoder.

Källa, referens och avgränsning

HistorikIgnaberga gamla kyrka uppfördes på 1100-talet med den lokala ignabergakalkstenen efter romanskt byggnadsmönster med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. På 1400-talet valvslogs kyrkorummet och ett vapenhus tillkom i söder. Långhuset utvidgades 1717 åt väster och den tillkommande delen avtäcktes genom en valmning av det medeltida sadeltaket. Från denna tid härstammar troligen även läktaren som är placerad i tillbyggnaden. Kyrkan dömdes på 1880-talet ut som undermålig och för liten för den växande församlingen. Därtill ansågs kyrkogårdens mark olämplig för begravningar, vilket ledde till att en ny kyrka kom att uppföras i byns norra del, snarare än att bygga nytt på den gamla kyrkplatsen vilket annars var vanligt förekommande vid denna tid. När nya kyrkan invigdes 1887 lämnades den medeltida kyrkan som ödekyrka. Taktäckningen av kopparplåt hade plockats ner och antagligen försålts, varpå förfallet tycks ha gott relativt fort med raserade valv och förstörd inredning som följd. På 1920-talet började emellertid några hembygdsintresserade sockenbor engagera sig i att åter sätta kyrkan i stånd. 1924 kontaktades riksantikvarien Sigurd Curman med frågan om ämbetet kunde ansvara för framtida skötsel, vilket inte kunde medges, men väl hjälp med kostnadsberäkn… Primär källa: Bebyggelseregistret via K-samsök. Stabil referens: http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440196. Källpost: https://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000440196. Pass 38 HF1 publicerar alla kandidater med stabil referens och verifierbar regional plats och redovisar osäker tid öppet.