Naturreservat och skyddad natur

Albertas myr

Albertas myr är en större, svagt sluttande, översilad myr i gränstrakterna mellan Blekinge och Skåne. Myren sluttar norrut och fortsätter in i Skåne, där den går under namnet Böke myr, som också delvis är naturreservat. Albertas myr är i huvudsak hydrologiskt intakt och endast påverkad av dikningar och torvtäkt i mycket liten omfattning. Myren är påverkad av översilande grundvatten, vilket bitvis ger en stor artrikedom. Här finns kärlväxter som kallgräs, korallrot, missne, spindelblomster, nålstarr, taggstarr och sumpstarr, liksom mossor som vattenkrokmossa och rosenhätta samt svampen mossnavling. Tjädern trivs på myren, liksom älg och vildsvin. Albertas myr var fram till första halvan av 1900-talet helt öppen, men har sedan till stora delar vuxit igen med tall. Arbete pågår med att öppna upp myren igen. Kring myren finns tall- och granskogar, bokdominerade ädellövskogar samt öppna och trädbärande hagmarker. Albertas myr ligger otillgängligt till och nås lättast via småvägar från den skånska sidan av länsgränsen. I naturreservatets västra del finns en reservatsparkering. Tänk på att visa hänsyn till de boende i området vid besök i naturreservatet.

Almö

Det 889 hektar stora naturreservatet utgörs av huvudön Almö med tillhörande holmar och skär samt omgivande hav, belägen i innerskärgården norr om Listerby skärgård i mellersta Blekinge. Kustlandskapet har tydliga spår av inlandsisens verkningar med varierad topografi och bland annat en rullstensås som sträcker sig genom området. Berggrunden är genombruten av flera mindre sprickdalar. Landmiljöerna på Almö utgörs av ett varierat landskap bestående dels av ädellövskog, dels ett betespräglat kulturlandskap med ekhagmarker omväxlat med hällmarker i norr och med öppna betesmarker med hedar och strandängar längre söderut. Den högsta punkten på ca 20 meter över havets yta finns på nordvästra Almö. I havet gränsar Almö till naturreservatet Kvalmsö i nordväst, Vambåsa hagmarker i nordost, Tromtö i öster och Listerby skärgård i sydväst. Strax väster om Almö ligger även naturreservatet Jordö. Att Almö gränsar till flera naturreservat som också har marina miljöer gör hela området till ett unikt skärgårdslandskap. Så mycket som 60 % av reservatets yta utgörs av havsmiljöer. Större delen av området är relativt grunt, ner till 3 meters djup närmast kust och öar. Längre ut finns bottnar med som mest 16 meters djup. Fågellivet inom reservatet är rikt och varierat. Många fågelarter trivs i det kustnära området, både häckande arter och de som är på tillfälligt besök. Ön Almö är, med sitt lättillgängliga läge längs vägen mot Hasslö, viktig för friluftslivet med vandringsleder och badplatser, såväl som för besökare till golfbanan. Dessutom är fina hällmarker och mindre vikar populära för båtburna gäster.

Alnaryd

Det utvidgade naturreservatet omfattar framför allt Alnarydsåsen i söder och en tre kilometer lång sträcka av Nättrabyåns dalgång norrut, vilken på långa sträckor har tämligen branta och blockrika sluttningar ner mot ån. Dessutom ingår större skogsområden såväl väster som öster om sprickdalen. Värdekärnorna utgörs bl.a. av 19 registrerade nyckelbiotoper med huvudsakligen ädellövskog. Andra värdekärnor är Långasjöbäcken och Nättrabyån med flera stora mader. 35 rödlistade arter och 64 signalarter är noterade inom reservatet, varav de flesta är knutna till gammal kontinuitetsskog. Reservatet omfattar även två Natura 2000-områden. Vid Långasjöbäckens utlopp i Nättrabyån ligger lämningarna efter Törnefors bruk som var verksamt på 1700-talet. Genom i stort sett hela reservatet löper banvallen efter Krösnabanan som trafikerades fram till 1939 och idag är cykel- och vandringsled.

Arvidstorp

Det lilla reservatet på 1,8 hektar utgörs av en rullstensås, en långsträckt ryggformad ås som är en isälvsavlagring. Moränmaterialet i form av sand, grus och sten har lämnats av inlandsisens smältvatten. Längs åsen växer blandskog. När inlandsisen börjat smälta var Baltiska issjöns högsta kustlinje 65 meter över nuvarande havsnivå. Arvidstorpsåsen ligger över den dåvarande kustlinjen med en högsta punkt på 78 meter över havet i den norra delen. Därför har den aldrig påverkats av havet utan har kvar sin skarpa getryggsform. Reservatet är vackert beläget intill Arvidstorpsjöns västra strand. En grusväg följer åsens sträckning. Blekingeleden passerar genom området. Åsarna i naturreservaten Arvidstorp, Skuremåla, Mölleryd och Johannishus åsar bildar ett sammanhang och är ett landskap av stort geologiskt intresse. Reservaten är exempel på olika ås- och deltabildningar som uppstod när inlandsisen smälte. På åsens sidor växer blandskog av mest ek, tall, gran och björk. Utmed stranden finns ett område med buskar av glasbjörk, pors, klibbal och sälg.

Biskopsmåla

Ett område med i huvudsak ädellövskog, kustnära olikåldriga skogar som består av ek, bok och avenbok. I den västra delen finns en nyckelbiotop på nära 14 ha, med ädellövnaturskog som domineras av bok och även har gott om ek. Skogen innehåller spärrgreniga grova träd, senvuxna ekar, högstubbar och lågor. Dessutom finns ett betydande inslag av hällmarksimpediment med bl.a. gammal grov en. En annan nyckelbiotop på nära 5 ha (norr om den förra) utgörs också av ädellövskog med spärrgreniga grova träd av bok och ek, senvuxna ekar, ihåliga träd, torrträd, högstubbar och lågor samt rikligt med död ved. Vårtbjörk finns det en del. Terrängen är blockrik och storblockig med inslag av hällmarker. Det finns en värdefull kryptogamflora. Även i områdets övriga ädellövdominerade delar med bok, ek och avenbok (främst i öster) är naturvärdena höga (värdekärna), även om inga nyckelbiotoper ännu har avgränsats. I ett område som ligger avgränsat för sig själv växer gamla grova granar som är en genetisk variant (med grövre sprucken bark och grenarnas vinkel mer rakt ut från stammen). Där växer även gamla grova tallar. Senvuxen ek finns och gott om död ved. Hällmarker och klippor samt block förekommer. Tre öar i söder jämte några mindre skär ingår och kring dessa är det fågelskyddsområden. Marina delar ingår söderut och i öster. De innehåller bl a mycket rika blåstångs- och sågtångsbälten, och bedöms ha mycket stora naturvärden.

Björkelycke

<p>Björkelycke&nbsp;naturreservat&nbsp;utgörs&nbsp;av&nbsp;den&nbsp;för&nbsp;Blekinge&nbsp;sällsynta&nbsp;och&nbsp;nationellt&nbsp;prioriterade&nbsp;skogstypen&nbsp;sandtallskog.&nbsp;Naturreservatet&nbsp;ligger&nbsp;på&nbsp;det&nbsp;sandiga&nbsp;strandvallssystem&nbsp;som&nbsp;löper&nbsp;längs&nbsp;Blekinges&nbsp;ostkust&nbsp;och&nbsp;som&nbsp;bildades&nbsp;under&nbsp;Östersjöstadiet&nbsp;Litorinahavet&nbsp;för&nbsp;7&nbsp;500&nbsp;år&nbsp;sedan.&nbsp;Idag&nbsp;växer&nbsp;här&nbsp;talldominerade&nbsp;skogar&nbsp;med&nbsp;höga&nbsp;naturvärden&nbsp;på&nbsp;ett&nbsp;utbrett&nbsp;sandfält.&nbsp;Många&nbsp;av&nbsp;tallarna&nbsp;är&nbsp;mer&nbsp;än&nbsp;150&nbsp;år&nbsp;gamla.&nbsp;Tillgången&nbsp;på&nbsp;gamla&nbsp;träd&nbsp;i&nbsp;kombination&nbsp;med&nbsp;död&nbsp;ved&nbsp;och&nbsp;blottad&nbsp;sand&nbsp;skapar&nbsp;goda&nbsp;förutsättningar&nbsp;för&nbsp;ett&nbsp;rikt&nbsp;svamp-,&nbsp;växt-&nbsp;och&nbsp;djurliv,&nbsp;med&nbsp;flera&nbsp;rödlistade&nbsp;eller&nbsp;i&nbsp;övrigt&nbsp;skyddsvärda&nbsp;arter.&nbsp;Här&nbsp;finns&nbsp;bland&nbsp;annat&nbsp;motaggsvamp,&nbsp;tallticka,&nbsp;knärot,&nbsp;korp,&nbsp;spillkråka&nbsp;och&nbsp;skogsduva.&nbsp;Blekingeleden&nbsp;och&nbsp;ett&nbsp;flertal&nbsp;omarkerade&nbsp;stigar&nbsp;genomkorsar&nbsp;området.</p>

Björkenabben

Naturreservatet utgörs av en udde på Listerlandet och angränsande vattenområde i Hanöbukten. Udden har en variationsrik natur med mycket höga naturvärden. Kustbokskog, sumpskog, hassellund, småvatten, öppna och trädbärande hagmarker samt enbuskhed är prioriterade naturmiljöer, däribland naturreservatets samtliga Natura 2000-naturtyper. I skogen och den trädklädda betesmarken finns gott om strukturer och funktioner som grova ädellövträd, senvuxna ädellövträd, bukettformigt växande hassel och bok, topphuggna bokar, i form av kandelaberträd, brynmiljöer med blommande och bärande träd och buskar, stående och liggande död ved, alsocklar samt död ved i fuktiga miljöer. I betesmarkerna är betespåverkan tydlig. Stenmurar är påtagliga inslag i naturreservatet. Arterna barbastell, sydfladdermus, hålnunneört, rosa lundlav, stiftklotterlav, skillerticka, hjärntryffel och ålgräs är prioriterade, liksom livsmiljöerna för ett flertal andra rödlistade eller typiska arter knutna till naturreservatets prioriterade naturtyper. Björkenabbens litorinastrandvallar och udden som en del av läsidesmorän till restbergen Stiby backe är geovetenskapligt prioriterade bevarandevärden.

Björkeryd

Det 14 hektar stora reservatet utgörs av en del av Bräkneåns dalgång med östsluttning mot ån. Den norra delen består av en ås som på vissa ställen sluttar brant ner mot ån. Ån flyter stilla fram längs reservatets östra del och kantas av strandängar och madängar som regelbundet översvämmas. Högre upp i reservatet finns hagmarker och betesmarker med främst ek och björk. De nordvästra delarna består av uppodlad mark. Det är ett skiftande och vackert kulturlandskap.

Björstorps hage

Björstorps hage är knappt 3 ha stort, beläget vid randen av Ramdalaslätten i övergångszonen mellan slättbygd och skogsbygd. Det lilla reservatet har tidigare varit ängsmark och sedan blivit skog och hagmark. På grund av den rika kärlväxtfloran har området varit skyddat sedan början av 1960-talet. Björstorps hage har en ovanligt rik lundflora med blåsippa, svalört, vårlök, slok- och smånunneört, gullpudra, vätteros, skogsbingel och gulsippa tidigt på våren. Senare blommar lungört och St. Pers nycklar.

Blåningsmåla

Blåningsmåla är 11,8 hektar och består av en mindre lövnaturskog av asp, ek och bok med inslag av grov gran. Trädskiktet domineras och gran. Större delen av området är klassad som nyckelbiotop (78 %). Död ved förekommer rikligt. På träd i området finns rikligt med tickor och hänglavar. I området finns en mindre sumpskog. På en tidigare odlad yta växer en tät smalstammig avenbokskog.

Bockön-Mjöön

Naturreservatet Bockön - Mjöö kan besökas med båt. Här finns möjlighet till bad och fiske och även fågelskådning. Tänk på att vissa öar är fågelskyddsområde, i nordöstra delen av reservatet, kring Mjöön och skären närmast, där man inte får vara under perioden 1 april till 15 juli. Här häckar fåglar som fisktärna, silvertärna, gravand och rödbena. Öarna är en gynnsam miljö för rastande och övervintrande fåglar som till exempel havsörn. Det drygt 300 hektar stora naturreservatet utgörs av öarna Bockön och Mjöön, några mindre skär samt omkringliggande hav i Hällaryds skärgård söder om Eriksbergshalvön. Från Bocköns högsta punkt erbjuds en vacker utsikt. En stor del av öarna och skären har mer eller mindre kala gnejshällar. I sprickor mellan hällarna och längs stränder växer arter anpassade till den karga miljön med vindexponering, saltpåverkan och omväxlande översilning och torka. Naturen på Bockön och Mjöön är formad av att ha använts intensivt som betesmark och för slåtter under århundraden. Skärgårdens öar hade stor betydelse för befolkningens överlevnad. Tomtlämningar och husgrunder vittnar om säsongsbosättningar och lotsboställen. Sommartid finns betesdjur på öarna.

Bråtabron

Det avgränade området består av ädellövskog med ek och bok som dominerande trädslag.I norra delen finns en bäckdal med äldre gran och många granlågor med brandticka. Merparten av det södra delområdet är nyckelbiotop (12,9 ha), som klassats som ädellövnaturskog och lövängsrest. Sammanlagt 18 signalarter har noterats, däribland blomskägglav och almlav. Sommaren 2013 påträffades också vad som troligen är kärnticka (rödlistad som VU) på en ek i området. Det är det första fyndet av arten i Blekinge. Kärlväxtfloran är delvis lundartad (bl a hässlebrodd, tandrot, stinksyska, skogsbingel och ett stort bestånd av vätteros) vilket indikerar att moränen har inslag av grönsten. Terrängen är kuperad och innehåller inslag av såväl hällmarker och blockiga partier som kärr och översilningsytor. Dessutom ingår två sjöar (delvis). Området innehåller även vissa kulturhistoriska värden, bl a hamlingspräglade träd, torpruiner, stenmurar och odlingsrösen.

Brötalyckornas naturreservat

Naturreservatet Brötalyckorna är ett litet, tätortsnära bok- och ekskogsområde, som innehåller många skyddsvärda arter knutna till grova ädellövträd, Här kan exempelvis skalbaggarna bokblombock och prydnadsbock påträffas, liksom lavarna skärelav och stiftklotterlav samt svamparna solkremla, igelkottsröksvamp och oxtungsvamp. Det finns ingen parkering knuten till naturreservatet.

Bökemåla

Naturreservatet på 72 hektar en mosaik av skog och myrar. Naturskogarna består av tallskog, blandskog och lövskog samt en mosaik av mindre trädbevuxna myrar jämte ett litet gyl med gungflyn. Marken är en bitvis blockig morän med flera sumpskogar i svackorna. Det finns tre mindre områden med torplämninngar och där finns ett stort inslag av ek. Den södra gränsen följer Ällsjöns strandkant. Fågelliv är ovanligt rikt med 70 häckande arter, de flesta typiska skogsfåglar. Fem arter finns med på EU:s lista över fågelarter som behöver särskilda skyddsåtgärder: tjäder, järpe, spillkråka, pärluggla och storlom. Utvidgning 2007 med samfälligheter S:1>3 och strandområde och ö som uppstod när Ällsjön sänktes. Reservatet geometri överensstämmer därefter med N 2000-området Bökemåla.

Ekebacken

Ekebacken (ofta kallad Lyckeby ekebacke) är en trädklädd betesmark i nära anslutning till Lyckeby tätort. Området karaktäriseras av grova ekar med höga naturvärden. De dominerande träden och buskarna är ek, en och hassel med inslag av björk och enstaka vildapelträd. Övriga trädslag är bok, avenbok, lind, alm, lönn, ask, rönn, oxel, klibbal, sälg och hägg. Mellan mindre höjder och hällmarker ligger större, gräsbevuxna ytor. I anslutning till hällmarkerna bildar slån och hagtorn täta buskage. Insektsfaunan och lavfloran är rik, bland annat förekommer skalbaggarna läderbagge, ekoxe, taggbock och skeppsvarvsfluga. I de gamla ekarna förekommer hänsynskrävande och ovanliga vedsvampar, exempelvis oxtungsvamp, ekticka och korallticka. Bland noterade lavar kan nämnas gammelekslav och sydlig sotlav. Fältskiktet domineras i hagmarken av olika gräs som knägräs, stagg och vårbrodd, samt örter som ängsskära. Vid botaniska inventeringar på 1970-talet gjordes även fynd av ovanligare arter som kattfot, jungfru Marie nycklar och axveronika. I norr finns ett mindre, fuktigt parti med tåg- och starrarter. Lyckeby ekebacke är en ekhage av stor betydelse som strövområde och för friluftsaktiviteter, då området ligger i nära anslutning till Lyckeby tätort. Sedan århundraden har Ekebacken varit samlingsplats för befolkningen i östra Blekinge. Fornminne i form av en så kallad domarring finns i områdets södra del.

Elleholm

Elleholms naturreservat utgörs av en kustskog i ett herrgårdslandskap strax väster om Mörrumsåns mynning samt marina miljöer i Pukaviksbukten. Skogen domineras av bok med inslag av avenbok, krattek och tall på grundare jordar samt alkärr och lövsumpskogar. Senvuxna träd är vanligt förekommande och det finns gott om innanmurkna träd och död ved. Bland påträffade arter i området finns bland annat buskstjärnblomma, hässlebrodd, lundslok, blåsippa, tandrot, guldlockmossa, rostfläck, skillerticka, räfflad nagelskivling, cinnoberspindling och spinnfingersvamp. Intressanta vedinsekter har också noterats i området, främst knutna till bok. Naturreservatets vattenområde sträcker sig ner till cirka 12 meters djup. Bottnarna består av mjukbottnar med lera och sand, som övergår i hårdbottnar i anslutning till öar och skär samt längs kustlinjen. Vattenområdet med dess i huvudsak kala öar är betydelsefulla för områdets fågelliv. Under vattenytan är vegetationen artrik och utgör en viktig livsmiljö för fiskar, kräftdjur och mossdjur. Naturreservatet ligger relativt svårtillgängligt i en del av den blekingska kustbygden som till stor del saknar såväl bebyggelse som vägar. Området nås lättast med båt. Det går även en stig från Elleholms badplats.

Eriksberg

Naturreservatet ligger i ett kustnära landskap, till stor del på en halvö med uddar samt havsvik. Hela reservatet är 913 ha, varav 800 ha land. Resterande är vattenområden med 23 ha limniska delar och 90 ha marina områden. Topografin är varierad och berggrunden genombruten av flera mindre sprickdalar. Området täcks av ädellöv- och tallskog omväxlat med trädklädda hagmarker och öppna betesmarker. Högsta punkten på drygt 45 m över havet är belägen i den norra delen, norr om Norrsjön. Naturreservatets marker utgörs idag av ett varierat betespräglat landskap. Västra Udden har unika mosaikartade miljöer som norrut övergår i skogsområden, omväxlande naturskogsliknande ädellövskogar med ek och bok samt andra lövträd och talldominerade skogar. Stora delar av skogarna är artrika, olikåldriga och flerskiktade. Öppna ytor på tidigare ängs- och åkermarker utgör betesmarker. Det finns gott om trädklädda hagmarker. Eriksberg har ett välbevarat kulturhistoriskt 1800-talslandskap med tydliga spår efter tidigare intensiv markanvändning med torpruiner, gamla inägor, odlingsrösen, stenmurar och mindre stentäkter. Samtidigt som landskapet är starkt präglat av bete finns här höga naturvärden, främst knutna till miljöer med gamla och stora träd av olika slag, såsom tallar, ekar, askar och lindar. Den mycket rika kryptogamfloran indikerar långvarig obruten trädkontinuitet. Totalt har ett 70-tal rödlistade arter i flera organismgrupper påträffats. I reservatet finns en rik fågel- och insektsfauna och här lever 15 av de i Sverige förekommande 19 arterna av fladdermöss. Området präglas av närheten till havet, med vindpinad vegetation på hällmarker. På Dragsö, som ligger i havsviken Maraviken, dominerar enbuskmarker. Eriksberg omfattar ett av norra Europas största vilthägn. Här bedrivs viltuppfödning av främst hjortdjur som dov-, kron- och davidshjortar, mufflon och visenter, men även vildsvin. Inom Eriksberg finns tre sötvattenssjöar och flera mindre viltvatten eller dammar. I Färsksjön, som tidigare varit sänkt men återställts, består vattenvegetationen bland annat av stora bestånd av inplanterade näckrosor, röda, rosa, vita och gula. De ca 90 ha som utgörs av havsviken Maraviken och dess innersta vik Flan har status av marint reservat. Havsvikarna har både vegetationsrika mjukbottnar och hårdbottnar, till stor del opåverkade marina naturmiljöer med biologisk mångfald. Området har bland annat stor betydelse som lek- och uppväxtområde för gädda.

Eriksbergs stränder

Finnamaden

Natureservatet består bland annat av en slåttermad (den egentliga Finnamaden), en almskog med en naturlig bäck samt gran- och blandskog i blockiga sluttningar mot Nättrabyån. Delar av ån ingår också i reservatet.

Flyeboda

Det drygt 33 hektar stora naturreservatet ligger omkring 5 kilometer norr om Jämjö i östra Blekinge. Reservatet består av två skilda delområden, ett östligt och ett västligt. Den östra delen (14,7 ha) utgör en mosaikartad blandning av trädbärande slåtteräng/hagmark, ädellövskog (främst avenbok, ek och hassel), blandskog (asp, tall, mm) och lövsumpskog. En del aspar är gamla och grova. Det finns även rikligt med död ved i form av högstubbar och lågor. Skogen har sannolikt uppkommit genom igenväxning av hagmark/slåtteräng. I ängsmarken i söder finns ett inslag av gamla, tidigare hamlade askar och lindar. Längs områdets norra kant rinner en liten bäck, som bitvis är uppdelad i flera mindre fåror som delvis översilar skogsmarken. Dessutom finns två anlagda småvatten som bland annat hyser långbensgroda. Den västra delen av reservatet (18,9 ha) består främst av ung ädellövskog (mest bok i blandning med ung björk) på mark som tidigare varit bevuxen med granskog, men med mindre inslag av äldre ek- och bokskog samt lövsumpskog. Närmast byn finns en slåtteräng, och i den centrala delen ett småvatten. Några rödlistade eller i övrigt intressanta arter har noterats, exempelvis, spillkråka (nära hotad), mindre hackspett (nära hotad), gröngöling (tidigare nära hotad), skogsduva, krushättemossa (signalart), brandticka (på granlåga), poppelticka (ny för Blekinge), avenbokskvistskål och vaxoljeskinn. De två sistnämnda svamparna har få fynd i landet. I gräsmarkerna växer ett flertal skyddsvärda arter, exempelvis svinrot (nära hotad) och slåttergubbe (sårbar), samt tre arter av orkidéer. Området har även ett kulturhistoriskt värde genom förekomsten av talrika, vällagda odlingsrösen. I hagmarken i det västra delområdet finns grunden efter ett gammalt båtsmanstorp. Blekingeleden passerar genom byn, i nära anslutning till området.

Färskesjön

Naturreservatet Färskesjön utgörs av mosaikartad ädellöv- och tallnaturskog, med gott om död ved. I området finns talrika insprängda hällmarker och våtmarker. Färskesjön, i reservatets nordöstra del, är Sveriges sydöstligaste sjö. Den har klart vatten och rik bottenvegetation. Inom naturreservatet finns ett stort antal rödlistade arter, inte minst av insekter och svampar. Det ligger inom ett av de största väglösa områdena i östra Blekinge. Naturreservatet ingick i början av 1900-talet i ett vidsträckt ljunghedsområde. I takt med att betesdriften avtog slöt sig skogen alltmer, och har sedan i stora delar varit orörd. I området finns gott om fornlämningar från brons- och järnåldern, samt spår av torpställen från 1800-talet.

Fölsö

Inläggning av beslut och skötselplan

Garnanäs

Ett område på en udde med betade skogar med i huvudsak ädellövskog som domineras av bok med en del ek och inslag av andra lövträd samt tall. Några gamla grova tidigare hamlade skogslindar växer i äldre hagmarksområden. Det finns hällmarksskog och sumpskog med al, varav en del med grova socklar. Det förekommer havsstrandängar och stränder med berghällar och klippor. Moränmarken är både rik- och storblockig. Hela området betas. En nyckelbiotop på 18,6 ha täcker nästan hela udden, varav 16,8 ha ligger inom reservatet. I skogarna finns rikligt med död ved samt rik förekomst av vedsvampar, värdefull kryptogamflora och lägre fauna. Hela reservatsområdet är värdekärna. Kustgnejsen användes förr till gatstenstillverkning och i reservatet finns spår från äldre tiders stenbrytning. Försvarsanläggningar i form av bunkrar tillhörande den så kallade Per Albinlinjen finns vid stränderna. För friluftslivet är reservatet betydelsefullt som strövområde och i angränsande vattenområden är även sportfiske efter stor gädda viktigt. Fastighetsägaren driver Garnanäs sportfiskecamp där sportfisket bedrivs som Catch and release-fiske. Guidad sjöfågeljakt är en del av verksamheten. Området är utbrutet ur det tidigare föreslagna Biskopsmåla - Bräkne-Hoby skärgård som en första etapp av reservatsbildning.

Gise Höna

Det område som kom att bli naturreservatet Johannishus bokskogsreservat (numera Gise Höna) har av Johannishus Godsförvaltning undantagits från skogsbruk sedan 1922. Bokskogsreservatet fridlystes som naturminne 1961 och bestod då av 4 hektar. Inom kärnområdet, som täcker 1,5 hektar, fanns då så gott som ingen gran. Marken var täckt med boklöv och markvegetationen fattig. Fyrtio år senare har skogen utvecklats till ett olikåldrigt bokbestånd med bitvis betydande inslag av gran. Någon ek och en del grova tallar finns också i området. Många lågor och högstubbar i olika nedbrytningsstadier med vedsvampar gör området värdefullt för vedinsekter. Flera skyddsvärda arter finns i reservatet, bland annat bokvårtlav. Den fertila fällmossan indikerar att det är ett mycket skyddsvärt område. Skogsduva har på senare år häckat i reservatets ihåliga träd. Områdets bokar utgör en viktig spridningskälla för organismer som hör hemma i en bokskog. En gränsjustering av reservatet gjordes 2004 och endast kärnområdet är idag skyddat. När området fridlystes 1961 var ändamålet att studera områdets utveckling jämfört med omgivande brukade skogar. I samband med gränsjusteringen fick reservatet namnet Gise Höna och syftet ändrades till att skydda det äldre bokbeståndet genom bortröjning av invandrande gran. Död ved utgör en viktig resurs för olika insekter, svampar, mossor och lavar. I beslutet 2004 lämnas död ved i olika nedbrytningsstadier kvar i reservatet.