Sök i källregistren.
Hitta mer än det vi har fördjupat.

Albertas myr

Albertas myr är en större, svagt sluttande, översilad myr i gränstrakterna mellan Blekinge och Skåne. Myren sluttar norrut och fortsätter in i Skåne, där den går under namnet Böke myr, som också delvis är naturreservat. Albertas myr är i huvudsak hydrologiskt intakt och endast påverkad av dikningar och torvtäkt i mycket liten omfattning. Myren är påverkad av översilande grundvatten, vilket bitvis ger en stor artrikedom. Här finns kärlväxter som kallgräs, korallrot, missne, spindelblomster, nålstarr, taggstarr och sumpstarr, liksom mossor som vattenkrokmossa och rosenhätta samt svampen mossnavling. Tjädern trivs på myren, liksom älg och vildsvin. Albertas myr var fram till första halvan av 1900-talet helt öppen, men har sedan till stora delar vuxit igen med tall. Arbete pågår med att öppna upp myren igen. Kring myren finns tall- och granskogar, bokdominerade ädellövskogar samt öppna och trädbärande hagmarker. Albertas myr ligger otillgängligt till och nås lättast via småvägar från den skånska sidan av länsgränsen. I naturreservatets västra del finns en reservatsparkering. Tänk på att visa hänsyn till de boende i området vid besök i naturreservatet.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2044688

Beslutsdatum

2015-12-16

Areal

34,15 ha

Almö

Det 889 hektar stora naturreservatet utgörs av huvudön Almö med tillhörande holmar och skär samt omgivande hav, belägen i innerskärgården norr om Listerby skärgård i mellersta Blekinge. Kustlandskapet har tydliga spår av inlandsisens verkningar med varierad topografi och bland annat en rullstensås som sträcker sig genom området. Berggrunden är genombruten av flera mindre sprickdalar. Landmiljöerna på Almö utgörs av ett varierat landskap bestående dels av ädellövskog, dels ett betespräglat kulturlandskap med ekhagmarker omväxlat med hällmarker i norr och med öppna betesmarker med hedar och strandängar längre söderut. Den högsta punkten på ca 20 meter över havets yta finns på nordvästra Almö. I havet gränsar Almö till naturreservatet Kvalmsö i nordväst, Vambåsa hagmarker i nordost, Tromtö i öster och Listerby skärgård i sydväst. Strax väster om Almö ligger även naturreservatet Jordö. Att Almö gränsar till flera naturreservat som också har marina miljöer gör hela området till ett unikt skärgårdslandskap. Så mycket som 60 % av reservatets yta utgörs av havsmiljöer. Större delen av området är relativt grunt, ner till 3 meters djup närmast kust och öar. Längre ut finns bottnar med som mest 16 meters djup. Fågellivet inom reservatet är rikt och varierat. Många fågelarter trivs i det kustnära området, både häckande arter och de som är på tillfälligt besök. Ön Almö är, med sitt lättillgängliga läge längs vägen mot Hasslö, viktig för friluftslivet med vandringsleder och badplatser, såväl som för besökare till golfbanan. Dessutom är fina hällmarker och mindre vikar populära för båtburna gäster.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000057

Beslutsdatum

1987-03-01

Areal

888,47 ha

Alnaryd

Det utvidgade naturreservatet omfattar framför allt Alnarydsåsen i söder och en tre kilometer lång sträcka av Nättrabyåns dalgång norrut, vilken på långa sträckor har tämligen branta och blockrika sluttningar ner mot ån. Dessutom ingår större skogsområden såväl väster som öster om sprickdalen. Värdekärnorna utgörs bl.a. av 19 registrerade nyckelbiotoper med huvudsakligen ädellövskog. Andra värdekärnor är Långasjöbäcken och Nättrabyån med flera stora mader. 35 rödlistade arter och 64 signalarter är noterade inom reservatet, varav de flesta är knutna till gammal kontinuitetsskog. Reservatet omfattar även två Natura 2000-områden. Vid Långasjöbäckens utlopp i Nättrabyån ligger lämningarna efter Törnefors bruk som var verksamt på 1700-talet. Genom i stort sett hela reservatet löper banvallen efter Krösnabanan som trafikerades fram till 1939 och idag är cykel- och vandringsled.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000034

Beslutsdatum

1981-02-01

Areal

136,02 ha

Arvidstorp

Det lilla reservatet på 1,8 hektar utgörs av en rullstensås, en långsträckt ryggformad ås som är en isälvsavlagring. Moränmaterialet i form av sand, grus och sten har lämnats av inlandsisens smältvatten. Längs åsen växer blandskog. När inlandsisen börjat smälta var Baltiska issjöns högsta kustlinje 65 meter över nuvarande havsnivå. Arvidstorpsåsen ligger över den dåvarande kustlinjen med en högsta punkt på 78 meter över havet i den norra delen. Därför har den aldrig påverkats av havet utan har kvar sin skarpa getryggsform. Reservatet är vackert beläget intill Arvidstorpsjöns västra strand. En grusväg följer åsens sträckning. Blekingeleden passerar genom området. Åsarna i naturreservaten Arvidstorp, Skuremåla, Mölleryd och Johannishus åsar bildar ett sammanhang och är ett landskap av stort geologiskt intresse. Reservaten är exempel på olika ås- och deltabildningar som uppstod när inlandsisen smälte. På åsens sidor växer blandskog av mest ek, tall, gran och björk. Utmed stranden finns ett område med buskar av glasbjörk, pors, klibbal och sälg.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000041

Beslutsdatum

1982-01-31

Areal

1,8 ha

Biskopsmåla

Ett område med i huvudsak ädellövskog, kustnära olikåldriga skogar som består av ek, bok och avenbok. I den västra delen finns en nyckelbiotop på nära 14 ha, med ädellövnaturskog som domineras av bok och även har gott om ek. Skogen innehåller spärrgreniga grova träd, senvuxna ekar, högstubbar och lågor. Dessutom finns ett betydande inslag av hällmarksimpediment med bl.a. gammal grov en. En annan nyckelbiotop på nära 5 ha (norr om den förra) utgörs också av ädellövskog med spärrgreniga grova träd av bok och ek, senvuxna ekar, ihåliga träd, torrträd, högstubbar och lågor samt rikligt med död ved. Vårtbjörk finns det en del. Terrängen är blockrik och storblockig med inslag av hällmarker. Det finns en värdefull kryptogamflora. Även i områdets övriga ädellövdominerade delar med bok, ek och avenbok (främst i öster) är naturvärdena höga (värdekärna), även om inga nyckelbiotoper ännu har avgränsats. I ett område som ligger avgränsat för sig själv växer gamla grova granar som är en genetisk variant (med grövre sprucken bark och grenarnas vinkel mer rakt ut från stammen). Där växer även gamla grova tallar. Senvuxen ek finns och gott om död ved. Hällmarker och klippor samt block förekommer. Tre öar i söder jämte några mindre skär ingår och kring dessa är det fågelskyddsområden. Marina delar ingår söderut och i öster. De innehåller bl a mycket rika blåstångs- och sågtångsbälten, och bedöms ha mycket stora naturvärden.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2046188

Beslutsdatum

2016-11-30

Areal

230,4 ha

Björkelycke

<p>Björkelycke&nbsp;naturreservat&nbsp;utgörs&nbsp;av&nbsp;den&nbsp;för&nbsp;Blekinge&nbsp;sällsynta&nbsp;och&nbsp;nationellt&nbsp;prioriterade&nbsp;skogstypen&nbsp;sandtallskog.&nbsp;Naturreservatet&nbsp;ligger&nbsp;på&nbsp;det&nbsp;sandiga&nbsp;strandvallssystem&nbsp;som&nbsp;löper&nbsp;längs&nbsp;Blekinges&nbsp;ostkust&nbsp;och&nbsp;som&nbsp;bildades&nbsp;under&nbsp;Östersjöstadiet&nbsp;Litorinahavet&nbsp;för&nbsp;7&nbsp;500&nbsp;år&nbsp;sedan.&nbsp;Idag&nbsp;växer&nbsp;här&nbsp;talldominerade&nbsp;skogar&nbsp;med&nbsp;höga&nbsp;naturvärden&nbsp;på&nbsp;ett&nbsp;utbrett&nbsp;sandfält.&nbsp;Många&nbsp;av&nbsp;tallarna&nbsp;är&nbsp;mer&nbsp;än&nbsp;150&nbsp;år&nbsp;gamla.&nbsp;Tillgången&nbsp;på&nbsp;gamla&nbsp;träd&nbsp;i&nbsp;kombination&nbsp;med&nbsp;död&nbsp;ved&nbsp;och&nbsp;blottad&nbsp;sand&nbsp;skapar&nbsp;goda&nbsp;förutsättningar&nbsp;för&nbsp;ett&nbsp;rikt&nbsp;svamp-,&nbsp;växt-&nbsp;och&nbsp;djurliv,&nbsp;med&nbsp;flera&nbsp;rödlistade&nbsp;eller&nbsp;i&nbsp;övrigt&nbsp;skyddsvärda&nbsp;arter.&nbsp;Här&nbsp;finns&nbsp;bland&nbsp;annat&nbsp;motaggsvamp,&nbsp;tallticka,&nbsp;knärot,&nbsp;korp,&nbsp;spillkråka&nbsp;och&nbsp;skogsduva.&nbsp;Blekingeleden&nbsp;och&nbsp;ett&nbsp;flertal&nbsp;omarkerade&nbsp;stigar&nbsp;genomkorsar&nbsp;området.</p>

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2045810

Beslutsdatum

2016-09-25

Areal

27,08 ha

Björkenabben

Naturreservatet utgörs av en udde på Listerlandet och angränsande vattenområde i Hanöbukten. Udden har en variationsrik natur med mycket höga naturvärden. Kustbokskog, sumpskog, hassellund, småvatten, öppna och trädbärande hagmarker samt enbuskhed är prioriterade naturmiljöer, däribland naturreservatets samtliga Natura 2000-naturtyper. I skogen och den trädklädda betesmarken finns gott om strukturer och funktioner som grova ädellövträd, senvuxna ädellövträd, bukettformigt växande hassel och bok, topphuggna bokar, i form av kandelaberträd, brynmiljöer med blommande och bärande träd och buskar, stående och liggande död ved, alsocklar samt död ved i fuktiga miljöer. I betesmarkerna är betespåverkan tydlig. Stenmurar är påtagliga inslag i naturreservatet. Arterna barbastell, sydfladdermus, hålnunneört, rosa lundlav, stiftklotterlav, skillerticka, hjärntryffel och ålgräs är prioriterade, liksom livsmiljöerna för ett flertal andra rödlistade eller typiska arter knutna till naturreservatets prioriterade naturtyper. Björkenabbens litorinastrandvallar och udden som en del av läsidesmorän till restbergen Stiby backe är geovetenskapligt prioriterade bevarandevärden.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2056641

Beslutsdatum

2021-12-19

Areal

142,64 ha

Björkeryd

Det 14 hektar stora reservatet utgörs av en del av Bräkneåns dalgång med östsluttning mot ån. Den norra delen består av en ås som på vissa ställen sluttar brant ner mot ån. Ån flyter stilla fram längs reservatets östra del och kantas av strandängar och madängar som regelbundet översvämmas. Högre upp i reservatet finns hagmarker och betesmarker med främst ek och björk. De nordvästra delarna består av uppodlad mark. Det är ett skiftande och vackert kulturlandskap.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000040

Beslutsdatum

1979-10-11

Areal

14,37 ha

Björstorps hage

Björstorps hage är knappt 3 ha stort, beläget vid randen av Ramdalaslätten i övergångszonen mellan slättbygd och skogsbygd. Det lilla reservatet har tidigare varit ängsmark och sedan blivit skog och hagmark. På grund av den rika kärlväxtfloran har området varit skyddat sedan början av 1960-talet. Björstorps hage har en ovanligt rik lundflora med blåsippa, svalört, vårlök, slok- och smånunneört, gullpudra, vätteros, skogsbingel och gulsippa tidigt på våren. Senare blommar lungört och St. Pers nycklar.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000050

Beslutsdatum

1962-08-02

Areal

2,96 ha

Blåningsmåla

Blåningsmåla är 11,8 hektar och består av en mindre lövnaturskog av asp, ek och bok med inslag av grov gran. Trädskiktet domineras och gran. Större delen av området är klassad som nyckelbiotop (78 %). Död ved förekommer rikligt. På träd i området finns rikligt med tickor och hänglavar. I området finns en mindre sumpskog. På en tidigare odlad yta växer en tät smalstammig avenbokskog.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2013486

Beslutsdatum

2007-12-17

Areal

11,8 ha

Bockön-Mjöön

Naturreservatet Bockön - Mjöö kan besökas med båt. Här finns möjlighet till bad och fiske och även fågelskådning. Tänk på att vissa öar är fågelskyddsområde, i nordöstra delen av reservatet, kring Mjöön och skären närmast, där man inte får vara under perioden 1 april till 15 juli. Här häckar fåglar som fisktärna, silvertärna, gravand och rödbena. Öarna är en gynnsam miljö för rastande och övervintrande fåglar som till exempel havsörn. Det drygt 300 hektar stora naturreservatet utgörs av öarna Bockön och Mjöön, några mindre skär samt omkringliggande hav i Hällaryds skärgård söder om Eriksbergshalvön. Från Bocköns högsta punkt erbjuds en vacker utsikt. En stor del av öarna och skären har mer eller mindre kala gnejshällar. I sprickor mellan hällarna och längs stränder växer arter anpassade till den karga miljön med vindexponering, saltpåverkan och omväxlande översilning och torka. Naturen på Bockön och Mjöön är formad av att ha använts intensivt som betesmark och för slåtter under århundraden. Skärgårdens öar hade stor betydelse för befolkningens överlevnad. Tomtlämningar och husgrunder vittnar om säsongsbosättningar och lotsboställen. Sommartid finns betesdjur på öarna.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000064

Beslutsdatum

1975-04-06

Areal

301,98 ha

Bråtabron

Det avgränade området består av ädellövskog med ek och bok som dominerande trädslag.I norra delen finns en bäckdal med äldre gran och många granlågor med brandticka. Merparten av det södra delområdet är nyckelbiotop (12,9 ha), som klassats som ädellövnaturskog och lövängsrest. Sammanlagt 18 signalarter har noterats, däribland blomskägglav och almlav. Sommaren 2013 påträffades också vad som troligen är kärnticka (rödlistad som VU) på en ek i området. Det är det första fyndet av arten i Blekinge. Kärlväxtfloran är delvis lundartad (bl a hässlebrodd, tandrot, stinksyska, skogsbingel och ett stort bestånd av vätteros) vilket indikerar att moränen har inslag av grönsten. Terrängen är kuperad och innehåller inslag av såväl hällmarker och blockiga partier som kärr och översilningsytor. Dessutom ingår två sjöar (delvis). Området innehåller även vissa kulturhistoriska värden, bl a hamlingspräglade träd, torpruiner, stenmurar och odlingsrösen.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2042110

Beslutsdatum

2014-03-31

Areal

38,17 ha

Brötalyckornas naturreservat

Naturreservatet Brötalyckorna är ett litet, tätortsnära bok- och ekskogsområde, som innehåller många skyddsvärda arter knutna till grova ädellövträd, Här kan exempelvis skalbaggarna bokblombock och prydnadsbock påträffas, liksom lavarna skärelav och stiftklotterlav samt svamparna solkremla, igelkottsröksvamp och oxtungsvamp. Det finns ingen parkering knuten till naturreservatet.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2013435

Beslutsdatum

2007-06-24

Areal

1,9 ha

Bökemåla

Naturreservatet på 72 hektar en mosaik av skog och myrar. Naturskogarna består av tallskog, blandskog och lövskog samt en mosaik av mindre trädbevuxna myrar jämte ett litet gyl med gungflyn. Marken är en bitvis blockig morän med flera sumpskogar i svackorna. Det finns tre mindre områden med torplämninngar och där finns ett stort inslag av ek. Den södra gränsen följer Ällsjöns strandkant. Fågelliv är ovanligt rikt med 70 häckande arter, de flesta typiska skogsfåglar. Fem arter finns med på EU:s lista över fågelarter som behöver särskilda skyddsåtgärder: tjäder, järpe, spillkråka, pärluggla och storlom. Utvidgning 2007 med samfälligheter S:1>3 och strandområde och ö som uppstod när Ällsjön sänktes. Reservatet geometri överensstämmer därefter med N 2000-området Bökemåla.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000094

Beslutsdatum

2001-12-02

Areal

72,46 ha

Ekebacken

Ekebacken (ofta kallad Lyckeby ekebacke) är en trädklädd betesmark i nära anslutning till Lyckeby tätort. Området karaktäriseras av grova ekar med höga naturvärden. De dominerande träden och buskarna är ek, en och hassel med inslag av björk och enstaka vildapelträd. Övriga trädslag är bok, avenbok, lind, alm, lönn, ask, rönn, oxel, klibbal, sälg och hägg. Mellan mindre höjder och hällmarker ligger större, gräsbevuxna ytor. I anslutning till hällmarkerna bildar slån och hagtorn täta buskage. Insektsfaunan och lavfloran är rik, bland annat förekommer skalbaggarna läderbagge, ekoxe, taggbock och skeppsvarvsfluga. I de gamla ekarna förekommer hänsynskrävande och ovanliga vedsvampar, exempelvis oxtungsvamp, ekticka och korallticka. Bland noterade lavar kan nämnas gammelekslav och sydlig sotlav. Fältskiktet domineras i hagmarken av olika gräs som knägräs, stagg och vårbrodd, samt örter som ängsskära. Vid botaniska inventeringar på 1970-talet gjordes även fynd av ovanligare arter som kattfot, jungfru Marie nycklar och axveronika. I norr finns ett mindre, fuktigt parti med tåg- och starrarter. Lyckeby ekebacke är en ekhage av stor betydelse som strövområde och för friluftsaktiviteter, då området ligger i nära anslutning till Lyckeby tätort. Sedan århundraden har Ekebacken varit samlingsplats för befolkningen i östra Blekinge. Fornminne i form av en så kallad domarring finns i områdets södra del.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000049

Beslutsdatum

1969-09-11

Areal

13,44 ha

Elleholm

Elleholms naturreservat utgörs av en kustskog i ett herrgårdslandskap strax väster om Mörrumsåns mynning samt marina miljöer i Pukaviksbukten. Skogen domineras av bok med inslag av avenbok, krattek och tall på grundare jordar samt alkärr och lövsumpskogar. Senvuxna träd är vanligt förekommande och det finns gott om innanmurkna träd och död ved. Bland påträffade arter i området finns bland annat buskstjärnblomma, hässlebrodd, lundslok, blåsippa, tandrot, guldlockmossa, rostfläck, skillerticka, räfflad nagelskivling, cinnoberspindling och spinnfingersvamp. Intressanta vedinsekter har också noterats i området, främst knutna till bok. Naturreservatets vattenområde sträcker sig ner till cirka 12 meters djup. Bottnarna består av mjukbottnar med lera och sand, som övergår i hårdbottnar i anslutning till öar och skär samt längs kustlinjen. Vattenområdet med dess i huvudsak kala öar är betydelsefulla för områdets fågelliv. Under vattenytan är vegetationen artrik och utgör en viktig livsmiljö för fiskar, kräftdjur och mossdjur. Naturreservatet ligger relativt svårtillgängligt i en del av den blekingska kustbygden som till stor del saknar såväl bebyggelse som vägar. Området nås lättast med båt. Det går även en stig från Elleholms badplats.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2002861

Beslutsdatum

2004-12-19

Areal

231,16 ha

Eriksberg

Naturreservatet ligger i ett kustnära landskap, till stor del på en halvö med uddar samt havsvik. Hela reservatet är 913 ha, varav 800 ha land. Resterande är vattenområden med 23 ha limniska delar och 90 ha marina områden. Topografin är varierad och berggrunden genombruten av flera mindre sprickdalar. Området täcks av ädellöv- och tallskog omväxlat med trädklädda hagmarker och öppna betesmarker. Högsta punkten på drygt 45 m över havet är belägen i den norra delen, norr om Norrsjön. Naturreservatets marker utgörs idag av ett varierat betespräglat landskap. Västra Udden har unika mosaikartade miljöer som norrut övergår i skogsområden, omväxlande naturskogsliknande ädellövskogar med ek och bok samt andra lövträd och talldominerade skogar. Stora delar av skogarna är artrika, olikåldriga och flerskiktade. Öppna ytor på tidigare ängs- och åkermarker utgör betesmarker. Det finns gott om trädklädda hagmarker. Eriksberg har ett välbevarat kulturhistoriskt 1800-talslandskap med tydliga spår efter tidigare intensiv markanvändning med torpruiner, gamla inägor, odlingsrösen, stenmurar och mindre stentäkter. Samtidigt som landskapet är starkt präglat av bete finns här höga naturvärden, främst knutna till miljöer med gamla och stora träd av olika slag, såsom tallar, ekar, askar och lindar. Den mycket rika kryptogamfloran indikerar långvarig obruten trädkontinuitet. Totalt har ett 70-tal rödlistade arter i flera organismgrupper påträffats. I reservatet finns en rik fågel- och insektsfauna och här lever 15 av de i Sverige förekommande 19 arterna av fladdermöss. Området präglas av närheten till havet, med vindpinad vegetation på hällmarker. På Dragsö, som ligger i havsviken Maraviken, dominerar enbuskmarker. Eriksberg omfattar ett av norra Europas största vilthägn. Här bedrivs viltuppfödning av främst hjortdjur som dov-, kron- och davidshjortar, mufflon och visenter, men även vildsvin. Inom Eriksberg finns tre sötvattenssjöar och flera mindre viltvatten eller dammar. I Färsksjön, som tidigare varit sänkt men återställts, består vattenvegetationen bland annat av stora bestånd av inplanterade näckrosor, röda, rosa, vita och gula. De ca 90 ha som utgörs av havsviken Maraviken och dess innersta vik Flan har status av marint reservat. Havsvikarna har både vegetationsrika mjukbottnar och hårdbottnar, till stor del opåverkade marina naturmiljöer med biologisk mångfald. Området har bland annat stor betydelse som lek- och uppväxtområde för gädda.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000455

Beslutsdatum

1976-10-03

Areal

899,41 ha

Eriksbergs stränder

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000053

Beslutsdatum

1976-10-03

Areal

410,27 ha

Finnamaden

Natureservatet består bland annat av en slåttermad (den egentliga Finnamaden), en almskog med en naturlig bäck samt gran- och blandskog i blockiga sluttningar mot Nättrabyån. Delar av ån ingår också i reservatet.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2028829

Beslutsdatum

2011-12-05

Areal

18,3 ha

Flyeboda

Det drygt 33 hektar stora naturreservatet ligger omkring 5 kilometer norr om Jämjö i östra Blekinge. Reservatet består av två skilda delområden, ett östligt och ett västligt. Den östra delen (14,7 ha) utgör en mosaikartad blandning av trädbärande slåtteräng/hagmark, ädellövskog (främst avenbok, ek och hassel), blandskog (asp, tall, mm) och lövsumpskog. En del aspar är gamla och grova. Det finns även rikligt med död ved i form av högstubbar och lågor. Skogen har sannolikt uppkommit genom igenväxning av hagmark/slåtteräng. I ängsmarken i söder finns ett inslag av gamla, tidigare hamlade askar och lindar. Längs områdets norra kant rinner en liten bäck, som bitvis är uppdelad i flera mindre fåror som delvis översilar skogsmarken. Dessutom finns två anlagda småvatten som bland annat hyser långbensgroda. Den västra delen av reservatet (18,9 ha) består främst av ung ädellövskog (mest bok i blandning med ung björk) på mark som tidigare varit bevuxen med granskog, men med mindre inslag av äldre ek- och bokskog samt lövsumpskog. Närmast byn finns en slåtteräng, och i den centrala delen ett småvatten. Några rödlistade eller i övrigt intressanta arter har noterats, exempelvis, spillkråka (nära hotad), mindre hackspett (nära hotad), gröngöling (tidigare nära hotad), skogsduva, krushättemossa (signalart), brandticka (på granlåga), poppelticka (ny för Blekinge), avenbokskvistskål och vaxoljeskinn. De två sistnämnda svamparna har få fynd i landet. I gräsmarkerna växer ett flertal skyddsvärda arter, exempelvis svinrot (nära hotad) och slåttergubbe (sårbar), samt tre arter av orkidéer. Området har även ett kulturhistoriskt värde genom förekomsten av talrika, vällagda odlingsrösen. I hagmarken i det västra delområdet finns grunden efter ett gammalt båtsmanstorp. Blekingeleden passerar genom byn, i nära anslutning till området.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2063081

Beslutsdatum

2024-04-03

Areal

33,71 ha

Färskesjön

Naturreservatet Färskesjön utgörs av mosaikartad ädellöv- och tallnaturskog, med gott om död ved. I området finns talrika insprängda hällmarker och våtmarker. Färskesjön, i reservatets nordöstra del, är Sveriges sydöstligaste sjö. Den har klart vatten och rik bottenvegetation. Inom naturreservatet finns ett stort antal rödlistade arter, inte minst av insekter och svampar. Det ligger inom ett av de största väglösa områdena i östra Blekinge. Naturreservatet ingick i början av 1900-talet i ett vidsträckt ljunghedsområde. I takt med att betesdriften avtog slöt sig skogen alltmer, och har sedan i stora delar varit orörd. I området finns gott om fornlämningar från brons- och järnåldern, samt spår av torpställen från 1800-talet.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000095

Beslutsdatum

2002-01-20

Areal

334,08 ha

Fölsö

Inläggning av beslut och skötselplan

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000063

Beslutsdatum

1974-12-01

Areal

42,32 ha

Garnanäs

Ett område på en udde med betade skogar med i huvudsak ädellövskog som domineras av bok med en del ek och inslag av andra lövträd samt tall. Några gamla grova tidigare hamlade skogslindar växer i äldre hagmarksområden. Det finns hällmarksskog och sumpskog med al, varav en del med grova socklar. Det förekommer havsstrandängar och stränder med berghällar och klippor. Moränmarken är både rik- och storblockig. Hela området betas. En nyckelbiotop på 18,6 ha täcker nästan hela udden, varav 16,8 ha ligger inom reservatet. I skogarna finns rikligt med död ved samt rik förekomst av vedsvampar, värdefull kryptogamflora och lägre fauna. Hela reservatsområdet är värdekärna. Kustgnejsen användes förr till gatstenstillverkning och i reservatet finns spår från äldre tiders stenbrytning. Försvarsanläggningar i form av bunkrar tillhörande den så kallade Per Albinlinjen finns vid stränderna. För friluftslivet är reservatet betydelsefullt som strövområde och i angränsande vattenområden är även sportfiske efter stor gädda viktigt. Fastighetsägaren driver Garnanäs sportfiskecamp där sportfisket bedrivs som Catch and release-fiske. Guidad sjöfågeljakt är en del av verksamheten. Området är utbrutet ur det tidigare föreslagna Biskopsmåla - Bräkne-Hoby skärgård som en första etapp av reservatsbildning.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2043228

Beslutsdatum

2014-12-09

Areal

22,26 ha

Gise Höna

Det område som kom att bli naturreservatet Johannishus bokskogsreservat (numera Gise Höna) har av Johannishus Godsförvaltning undantagits från skogsbruk sedan 1922. Bokskogsreservatet fridlystes som naturminne 1961 och bestod då av 4 hektar. Inom kärnområdet, som täcker 1,5 hektar, fanns då så gott som ingen gran. Marken var täckt med boklöv och markvegetationen fattig. Fyrtio år senare har skogen utvecklats till ett olikåldrigt bokbestånd med bitvis betydande inslag av gran. Någon ek och en del grova tallar finns också i området. Många lågor och högstubbar i olika nedbrytningsstadier med vedsvampar gör området värdefullt för vedinsekter. Flera skyddsvärda arter finns i reservatet, bland annat bokvårtlav. Den fertila fällmossan indikerar att det är ett mycket skyddsvärt område. Skogsduva har på senare år häckat i reservatets ihåliga träd. Områdets bokar utgör en viktig spridningskälla för organismer som hör hemma i en bokskog. En gränsjustering av reservatet gjordes 2004 och endast kärnområdet är idag skyddat. När området fridlystes 1961 var ändamålet att studera områdets utveckling jämfört med omgivande brukade skogar. I samband med gränsjusteringen fick reservatet namnet Gise Höna och syftet ändrades till att skydda det äldre bokbeståndet genom bortröjning av invandrande gran. Död ved utgör en viktig resurs för olika insekter, svampar, mossor och lavar. I beslutet 2004 lämnas död ved i olika nedbrytningsstadier kvar i reservatet.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000044

Beslutsdatum

1961-06-26

Areal

1,47 ha

Grimsmåla

Grimsmåla ligger i Mieåns dalgång i västra Blekinges skogsbygder och utgör en del av dalgångens ålderdomligt präglade kulturlandskap. I ådalen finns värdefulla isälvsavlagringar, med välbevarade åsformationer och terrassbildningar. I reservatets västra del finns även en liten, vegetationsrik sjö, Vångagylet, i en dödisgrop. Grimsmålas natur är variationsrik, med Mieån som en pulsåder genom naturreservatet. I Mieån finns bland annat flodpärlmussla. Ån kantas av fuktängar och lövsumpskogar. På högre liggande marker finns torrare gräsmarker och trädbärande hagmarker, med bland annat ek, lönn, ask, avenbok och hassel. Gräsmarkerna har historiskt nyttjats som slåttermarker med inslag av mindre åkrar. En mindre slåtteräng finns fortfarande kvar i området, medan övriga hävdade marker numera betas. Hamlade träd, främst ask, står spridda i området. Grimsmålas skogar domineras av ek, tall och avenbok. Skalbaggen smalvingad blombock har påträffats i området, liksom bland annat större hackspett, mindre hackspett, nötkråka och fladdermusen barbastell.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000081

Beslutsdatum

2010-12-14

Areal

20,67 ha

Grindstugan

Naturreservatet Grindstugan är beläget direkt sydöst om Johannishus samhälle. Naturreservatet är på 22 hektar med ekhagar som har brukats av människan under lång tid. Där växer ett stort antal grova ekar med vida kronor i ett lätt kuperat och mosaikartade landskap. De höga naturvärdena är i första hand knutna till de mycket gamla grova ekarna. De är hemvist åt många skyddsvärda arter av lavar, svampar och vedinsekter. I Grindstugan finns ett flertal mycket hotade arter, bland annat vedsvamparna tårticka och oxtungsvamp, skalbaggarna ekoxe och läderbagge samt lavarna matt pricklav och gammelekslav. Tack vare att träden har fått bli mycket gamla har den biologiska mångfalden hunnit bli stor. Tillgången på död ved i olika nedbrytningsstadier är riklig. Större delen av reservatet betas av nötkreatur och vårfloran är rik med bland annat fina områden med backsippa. Andra kärlväxter som växer i ekhagen är blåsuga, kattfot, backnejlika, solvända, stortimjan, jungfrulin, ängsskallra, mandelblom och ängsvädd. Här finns även hagtorn-, slån-, en- och nyponbuskar. Trädens håligheter är uppskattade boplatser för stare, skogsduva, gröngöling och kattuggla. Det finns en stensättning från järnålder.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000046

Beslutsdatum

1981-01-20

Areal

21,57 ha

Gröngölsmåla

Inläggning av beslut och skötselplan

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000074

Beslutsdatum

1992-02-24

Areal

44,49 ha

Gummagölsmåla

Naturreservatet Gummagölsmåla är beläget på en drygt 1 kilometer lång sträcka längs Bräkneåns västra sida i norra delen av Ronneby kommun. Bräkneån rinner här fram i en omkring 40 meter djup sprickdal i ett platålandskap. Reservatet som är 34 hektar stort omfattar delar av ån, den branta skogbeklädda sluttningen med rasbranter samt delar av platån som här präglas av gamla åker-, ängs- och betesmarker. Ån varierar med forssträckor, lugnare partier och kvillbildningar, där ån splittras i flera grenar. Skogen i den branta sluttningen är en nyckelbiotopklassad ädellövskog. Trädskiktet består av bok, ek, ask, lind, avenbok, alm, björk och asp. Flera träd har riklig förekomst av lunglav. Vid ån och i sluttningen finns bitvis ett stort inslag av gran. På små öar i ån växer svämlövskog med framför allt al. Uppe på platån finns ekdominerad ädellövskog och trädklädd betesmark. Flera äldre lindar har tidigare varit hamlade. Fågellivet är rikt med bland annat gröngöling och spillkråka i skogen, forsärla och strömstare i ån. Växtlivet är rikt längs ån. Här finns en artrik lundflora med bland annat blåsippa, gullpudra, trolldruva, dvärghäxört, vätteros, gulsippa, lundstjärnblomma, ormbär och nästrot. Gummagölsmåla är ett av länets artrikaste områden avseende svampar, däribland ett stort antal rödlistade arter. På de gamla slåttermaderna växer bland annat älgört, videört, kärrviol och kransmynta. I strandkanten finns vattenklöver och gul svärdslilja. I åns lugnvatten växer gul näckros. Enstaka äldre flodpärlmusslor finns i ån och utter förekommer. Nere vid ån finns fornlämningar efter kvarnverksamhet och flottningsanläggning. Uppe på platån finns en stor yta med fossil åkermark. Gummagölsmåla by har haft slåttermarker på dalsidan och på maderna intill ån. Sedan slåttern upphört har de öppna markerna blivit skogbevuxna. Markerna ovanför sluttningen är gammal åker som idag brukas som betesmark. Här finns gott om röjningsrösen och gamla hamlingspräglade lindar. En grusväg går längs den norra reservatsgränsen, vilket gör det relativt lättillgängligt. Vandringsleden "Vildmarksleden" passerar förbi.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000093

Beslutsdatum

2000-05-07

Areal

34,42 ha

Gö

Naturreservatet Gö utgör Blekinges största sammanhängande ekskogsområde med förekomst av ett betydande antal rödlistade arter, främst vedinsekter. Merparten av skogarna utgörs av ekdominerad ädellövskog. Förutom ek finns i rikare skogar också ett varierande inslag av andra ädellövarter, främst ask, lind, lönn, bok, fågelbär och alm. Bok och ask förekommer i bestånd på några områden. Sumpskogar och skogskärr är rikligt förekommande inom området. Störst är Ålabokärret där al dominerar i trädskiktet och trädens socklar är väl utvecklade. Boamossen består av två delar och är glest bevuxen av gamla tallar. Andra naturtyper är betad havsstrandäng, sandhedar, sandfält och hällmarksimpediment. De marina områdena runt Göhalvön uppvisar en mosaik av grunda mjuk- och hårdbottnar. En gradient i exponering leder till att vegetationen förändras successivt från skyddade till vågexponerade miljöer. De varierande bottenförhållandena möjliggör livsmiljöer för en mångfald av djur och växter. Området är geologiskt intressant då det är ett av få ställen i Blekinge öster om Listerlandet som präglas av större drumliner. Halvön är typområde för Gömorän, Listerbyformationens understa enhet. Drumlinerna ligger utsträckta i nord-sydlig riktning. En mängd fornlämningar från olika tidsepoker visar på människans långa närvaro i området. Ett stort järnåldersgravfält är beläget på Nötanabben på halvöns nordspets. Namnet Gö nämns första gången i kung Waldemars jordebok 1241 och syftar på den by som låg på halvöns östra sida invid vägen mot Gö udde. Generalamiral Johan af Puke förvärvade i slutet av 1700-talet Göholms gård. Det var af Puke som ledde svenska flottans utbrytning ur Viborgska viken 1790 (det så kallade Viborgska gatloppet), under svensk-ryska kriget 1788-90 och han ligger begravd i ett gravkapell i nordöstra delen av reservatet.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2014253

Beslutsdatum

2008-10-12

Areal

1 945,25 ha

Göljahult

I Göljahult mellan Eringsboda och Backaryd, finns ett bestånd ormgranar. På ormgranen sitter barren direkt på grenarna, som saknar småkvistar. Grenarna får ett slingrande ormlikt utseende. Orsaken är ärftliga variationer. Området drabbades hårt av stormen Gudrun i januari 2005. Göljahult är ett av Blekinges äldsta naturskyddade områden och fridlystes som naturminne redan 1959.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000032

Beslutsdatum

1959-10-28

Areal

1,53 ha

Halen

Naturreservatet Halen omfattar ett drygt 800 hektar stort skogs- och sjödominerat område på gångavstånd från Olofströms och Jämshögs tätorter. I naturreservatet finns rika möjligheter till olika typer av friluftsliv, med vandringsleder, löpspår, ridleder, cykelvägar, kanotuthyrning, badplatser, rastplatser och vindskydd. Ävjestrandsjön Halen är Blekinges största sjö och ungefär hälften av dess yta ingår i naturreservatet. På land växlar brantare bergknallar med flackare partier. Skogarna domineras av bok, tall, ek, björk, al och gran. Flera av bok-, ek-, och tallskogarna har naturskogskaraktär och här finns svampar, mossor och lavar som visar på skogar med lång kontinuitet. I skogsmarkerna finns några mindre myrsjöar samt ett flertal större och mindre våtmarker. Det finns även några öppna och trädbärande hagmarker inom naturreservatet. Naturreservatets fågelliv är rikt. Områdets kulturhistoria är lång och inom naturreservatet finns ett 90-tal registrerade fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar från bronsåldern och framåt.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000038

Beslutsdatum

1986-12-14

Areal

807,72 ha

Hallarumsviken

Det 51 hektar stora naturreservatet utgörs av ett markområde inklusive marina delar intill den östra kusten i Hallarumsviken i östra Blekinge. 43 ha är land och 8 ha är utgörs av grunda bottnari viken. Kustlandskapet har en varierande och delvis dramatisk topografi med förkastningsbrantens stup och med flera sprickdalar. Det finns tydliga spår av inlandsisens verkningar. Uppe på berg och höjder växer vindpinad, knotig ekkrattskog. Nere i dalarna öppnar sig ett betespräglat kulturlandskap med torra hedar och gräsmarker omväxlat med lummiga ekhagmarker, åkerholmar och inslag av hällmarker med enbuskar. Det finns vassområden mellan fastlandet och ön Vassaskär (belägen utanför reservatet). Den högsta punkten på ca 30 m.ö.h. finns på berget i reservatets sydvästra del. Därifrån har man utsikt över innerskärgården. Hallarumsviken är ett attraktivt och populärt friluftsområde som är lättillgängligt. Det går att åka hit med buss. Flera leder och stigar går genom reservatets skogar och hagmarker. I den nordvästra delen ligger ruinerna av Westergrenatorpet och rester av det småskaliga odlingslandskapet runtomkring. Intill växer fortfarande syrener, äppelträd, och andra kvarlevande kulturväxter. Gamla hamlade askar finns kvar. En stensatt väg, kantad av stengärdsgårdar, leder dit.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000060

Beslutsdatum

1973-05-06

Areal

51,31 ha

Hanö

Hanö är en ö i Hanöbukten, strax öster om Listerlandet, med variationsrik natur, höga geologiska värden och en rik kulturhistoria. Ön tillhör Listerlandets restbergs- och kritslättslandskap och är ett av områdets större restberg. Hanös marker är i huvudsak torra och kraftigt stenbundna. Längs öns sluttningar finns välbevarade strandvallar, strandhak och klapperstensfält, som visar på Östersjöns olika stadier efter den senaste istiden. I norr formar sten och klapper en nutida, aktiv strandsporre, Bönsäcken. Hanö är en drumlinbildning och dess natur karaktäriseras i nordost av brant stupande urbergshällar med pionjärvegetation. Mot väster och söder blir öns profil flackare och vegetationen övergår i gräsmarker med hävdberoende arter, artrika buskmarker och avenboksdominerade ädellövskogar med höga naturvärden. Hanös avenbokskog är en av Sveriges areellt största. Utanför stränderna blir det snabbt djupt. Hårdbottnar dominerar, med ett stort inslag av block och stenar. Det finns rikligt med makroalger, där fisk och andra marina organismer söker skydd och föda. Öns fågelliv är rikt med såväl häckande som rastande arter. Här finns även en vild dovhjortstam. Hanös natur har genomgått stora förändringar under de senaste århundradena, från att ha dominerats av ädellövskogar, till att omvandlas till ett öppet och i det närmaste skoglöst landskap i början av 1900-talet och nu återbeskogas allt mer. Öns kulturhistoria är rik och det finns flera fornlämningar från medeltiden och framåt. I början av 1800-talet hade England en flottbas på Hanö. Här finns även fantasieggande platser som gnejsformationen Drakamärket och den grottliknande bildningen Rövarekulan, formad av stora block. Hanö är ett populärt besöksmål, särskilt sommartid. Reguljär färja går från Nogersund på Listerlandet. Hanös bebyggelse ligger i huvudsak samlad kring hamnen på öns västsida. I byn finns bland annat vandrarhem, restaurang, färjetrafik och gästhamn. I naturreservatet finns ett väl utbyggt, markerat stigsystem.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2047679

Beslutsdatum

2017-08-30

Areal

377,03 ha

Hjalmar Sterns park

Ett litet ädellövområde med stora natur- och friluftsvärden. Området inehåller ädellövskog som varit orörd mycket länge, och som hyser ett stort antal rödlistade arter av svampar, lavar och insekter. Området har ett tätortsnära läge, och är ett uppskattat strövområde för närboende. Området skänktes 1925 till dåvarande Sölvesborgs stad, från fröken Amy Rosin. Av gåvobrevet framgår bl a att "området, som ej må av staden överlåtas eller intecknas, skall i all framtid, med fritt tillträde för alllmänheten, disponeras som naturpark, i samma skick som det nu är; sålunda får å området ej någon byggnad, av vad slag det vara må, uppföras, ej heller dansbana eller dylikt anläggas. Ej heller må sten brytas eller bortföras eller träd nedhuggas. Ej heller må - för att ej de som söka sig ditut skola sakna den ostördhet, utan vilken ett rätt umgänge med naturen ej kan bedrivas - å området hållas offentliga nöjestillställningar eller allmänna möten av vad slag vara må. För den händelse staden till äventyrs i en framtid skulle genom ett uppenbart åsidosättande av de bestämmelser, jag härovan träffat, eller eljest visa sin ovillighet att längre medverka till syftet med denna donation, skall området tillfalla Kungl. Maj:t och kronan. För att dymedelst hugfästa minnet av den 6 oktober 1920 avlidna vice konsuln Hjalmar Stern härifrån staden, vilken i livstiden stått mig nära och städse funnit sig tilltalad av områdets säregna natur, är det min önskan, att området hädanefter i stadens handlingar må benämnas Hjalmar Sterns Park, vilken benämning jag låtit inhugga å en å området befintlig sten. Ävenledes har jag å en berghäll låtit göra en inristning till Hjalmar Sterns minne och överlämnar jag till staden med förtroende vården av denna minnessten."

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2060802

Beslutsdatum

2023-04-23

Areal

4,04 ha

Hjärthalla

Naturreservatet Hjärthalla är 91 hektar stort, ett naturskönt och strövvänligt område på ett av Listerlandets restberg. Bokskog växer i sluttningarna och vid bergets fot finns artrika naturbetesmarker. Den varierade naturen ger en hög biologisk mångfald i området. Där finns det skyddsvärda arter av bland annat svampar och insekter. En stig leder upp till toppen Hjärthalla 60 meter över havet, med utsikt österut mot det vidsträckta jordbrukslandskapet. Reservatet är beläget på den södra delen av Hjärthalla/Mörby backe. Hjärthallaberget som höjer sig markant över slätten är ett av de så kallade restberg av varierande höjd som finns på Listerlandet. Berggrunden utgörs av urberg av typen Karlshamnsgranit som är över 1000 miljoner år gammal. Vid den senaste inlandsisens avsmältning för 14 500 år sedan bildades högsta kustlinjen i Baltiska issjön, ca 52 meter över havet på Hjärthalla. Under denna nivå finns strandbildningar med grus och klapper samt sandavlagringar utmed sydvästsluttningen. Hjärthalla domineras av ädellövskog med mest bok, både på näringsfattiga och näringsrika marker. I de bördigare delarna nedanför sluttningen blommar bland annat blåsippor och gulsippor på våren. Svampen hartsticka, som är en starkt hotad art, växer på en omkullblåst bok. Död och döende ved är viktig för till exempel vedlevande insekter. I skogarna lever flera arter som är tecken på gammal skog. Variationen mellan ädellövskog, sumpskog, brynzoner, buskmarker och öppna naturliga betesmarker är ett positivt inslag i landskapet för såväl flora och fauna som friluftslivet. Brynzoner är en bra livsmiljö för många vilda djur, men det är viktigt att brynen inte får växa igen. Det finns en stenåldersboplats från tidig bondestenålder (ca 4 400 år sedan). På bergets topp finns en stensättning, från bronsålder eller tidig järnålder (ca 2 500 år sedan), som haft funktion både som gravplats och revirmarkering. Odlingsrösen är lämningar efter äldre tiders jordbruk och det finns stenmurar från skiftesepokens gränsdragningar (1800-talet).

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2013495

Beslutsdatum

2007-12-03

Areal

90,84 ha

Hjärtsjömåla

Hjärtsjömåla ligger i nordöstra delen av Karlshamns kommun. Området innehåller ett för länet ovanligt stort barrnaturskogsområde dominerat av tall och gran. I områdets södra del finns ett inslag av bok och i delar av tallskogen finns spridda lavbemängda krattekar. Terrängen är delvis grovblockig och området innehåller även ett mosaikartat inslag av små kärr och tallmossar (klass 2 i länets våtmarksinventering). Insprängt i området finns även en del anlagda gran- och tallbestånd som bör utvecklas och självföryngras. Kolrester i marken tyder på att den nuvarande naturskogen kan ha uppkommit efter brand. Ett flertal rödlistade arter har påträffats, men mängden gamla träd och död ved gör att området med stor sannolikhet hyser fler arter än vad som är känt. Vidare hyser området en för Blekinge ovanligt stark population av tjäder, samt förekomst av järpe, pärluggla, sparvuggla och spillkråka (rödlistad som nära hotad). I ett av kärren växer rikligt med kallgräs. Invid vägen i områdets sydöstligaste del finns grunden efter en gammal gård. Inom området finns två nyckelbiotoper. Området omfattar hela Östra Hjärtsjön och halva Västra Hjärtsjön. Sjöarna är näringsfattiga och har relativt klart vatten.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2010912

Beslutsdatum

2010-06-20

Areal

198,27 ha

Hoka

Naturreservatet utgörs av en välbevarad del av grusås Mieåsen längs Mieåns östra sida. Skogen på åsen domineras av ek, bok och tall. I fältskiktet finns exempelvis liljekonvalj, lundkovall och skogsbingel. I mer öppna delar av grusbackarna står torrängsflora med arter som backsippa, backglim och solvända. Längs ån finns alstrandskog i norr, medan en gammal, fortfarande öppen åmad tar vid söderöver. Växtligheten är riklig med bland annat fackelblomster, älggräs, strandlysing, nysört, ängsvädd och vattenklöver.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000091

Beslutsdatum

1974-12-01

Areal

3,08 ha

Holje

Holje naturreservat är en brant, blockig och skogbeklädd kulle i Vilshultsåns dalgång, strax norr om Olofström. I sluttningarna finns en bokdominerad ädellövskog med inslag av ek, avenbok och björk samt enstaka grova aspar. På höjden står en blandskog av mestadels ek och tall. Området var tidigare ett halvöppet beteslandskap, vilket bland annat kvarstående vidkroniga ekar och pelarenar vittnar om. Sedan hävden upphörde i början av 1900-talet har skogen fått växa fritt och höga skogliga naturvärden har utvecklats. Det finns idag gott om död ved och ett flertal vedlevande skalbaggar har påträffats i området. Fågellivet är rikt, med arter som mindre hackspett, spillkråka, gröngöling och duvhök. Bland intressanta lavar, mossor och svampar finns bokkantlav, grynig filtlav, havstulpanlav, fällmossa, kandelabersvamp och cinnoberspindling.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2000453

Beslutsdatum

2002-11-10

Areal

15,3 ha

Hultalycke

Det gamla naturreservatet på totalt 81 hektar omfattar knappt tre kilometer av Bräkneån och en och en halv kilometer av bäcken norr om Hålabäck samt angränsande marker till vattendragen. Stora delar av de blockiga sluttningarna utgörs av skogar med naturskogskvaliteter. Norr om Hålabäck finns spännande bäckraviner. Utöver naturskog ingår även mindre områden med åmader, sumpskogar och betesmarker. Bräkneån ingår i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Naturreservatet hyser ett rikt växt- och fågelliv, med ett flertal rödlistade och andra hänsynskrävande arter, inte minst bland svampar. I reservatet finns även flera intressanta kulturlämningar. Området är lättillgängligt om man följer stigarna i närheten av ån. Den utvidgade delen, ca 12 ha, består av delvis naturskogsartad gammal blandskog med bok, ek, gran, tall mm, och delvis skog som är påverkad av skogsbruksåtgärder (bl a gallrad tallskog) som genom förekomsten av gamla träd och mycket död ved hyser vissa naturvärden. I området finns även inslag av rasbranter, klippstup och blockfält, som ger området ett geologiskt värde. Flera rödlistade arter och andra naturvårdsarter förekommer.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2046248

Beslutsdatum

2016-12-19

Areal

92,61 ha

Hålabäcksmaderna

Hålabäcksmaderna är belägna i Bräkneåns dalgång i mellersta Blekinges skogsbygd. Bräkneåns dalgång, vilken karaktäriseras av en mycket markerad topografi, löper norr om Hålabäck i en nästan obruten djup sprickdal. I skärningar med andra sprickdalar vidgar sej dalgången och mest utpräglad är vidgningen i Hålabäck, där den breda dalbottnen präglas av ådalens förnämsta slåttermiljö med brunvensdominerade fuktängar, som kontinuerligt har slagits och fortfarande slås. Området utgörs av sju olika åmader utan egentligt träd- eller buskskikt. Maderna omges av bland annat sumpskog, ädellövrika miljöer samt längst i söder barrnaturskog. Blandsumpskogen har ett trädskikt med glasbjörk, klibbal, tall och gran. Björken har här nått en ålder där en stor del av träden dör och mängden död ved kommer att öka avsevärt inom en snar framtid (nyckelbiotop). Fågellivet i området är rikt och de har ett stort värde som rastplats för flyttfåglar. Ån hyser flera vandrande fiskarter såsom havsöring och ål. Flera rödlistade arter förekommer inom området, bland annat utter, flodpärlmussla och mindre hackspett.

Källa

NVR_NATURE_RESERVES

Extern identitet

2045458

Beslutsdatum

2016-06-20

Areal

61,4 ha