Ursprung
Portalens tidigaste sammanhang och spår.
REGIONALT KULTUR- OCH NATURARV
Östergötlands
Portalen förenar publicerade kunskapsnoder med ett separat, sökbart regionalt registerindex.
0 objekt
0 berättelser
0 medier
PORTALENS UPPDRAGUtforska källspårade kultur- och naturarv i Östergötlands län. Registerantal visar sökbar täckning; det redaktionella urvalet är inte en fullständig artikelkatalog.
- 01 Urval
- 02 Kuratering
- 03 Gemensam kärna
BÖRJA HÄR
Fyra vägar in.
Varje ingång fördjupar portalens fråga utan att skapa kopior av kunskapen.
FÖRÄNDRING ÖVER TID
En portal är aldrig
en frusen bild.
Förändring
Hur företeelsen spreds och fick nya betydelser.
Levande sammanhang
Hur ämnet används och förändras idag.
BERÄTTELSEN HAR FLER SIDOR
Byt perspektiv.
Behåll källan.
Samma material kan förstås genom vardag, makt, plats och förändring utan att faktan dupliceras.
AKTIVT PERSPEKTIV
Vardag
Portalens urval och sammanhang ändras, men alla fakta fortsätter att hämtas från samma kunskapskärna.
PASS 34 · SEX LANDMÄRKEN BLIR EN SAMMANHÄNGANDE LÄNSRESA
Sex spår genom Östergötlands län.
Från Ög 122, Lambohov till Boplatsområde: en källbelagd digital länsresa genom runstenar och runinskrifter, fornlämningar och kulturhistoriska lämningar, skyddad och värdefull bebyggelse, naturreservat och skyddad natur och kulturreservat. Ordningen följer Pass 33:s publicerade regionala rang och är en kunskapsväg, inte ett automatiskt färdvägsförslag.
6 nya
0 återanvända
5 arvslager
6 / 6 publicerade
Ög 122, Lambohov
AnteckningarEnligt Nordén fanns fragmentet inte längre på museet i Linköping 1945. Salberger (1990c:43ff) tolkar inskriften som 'Anund reste (stenen) efter Hård<ina>, sin gode broder, en mycket ansedd man.'. Uppgifterna är källspårade till Riksantikvarieämbetets runregister via K-samsök och presenteras som en publicerad Pass 33-kunskapsnod.
Boplats
BeskrivningStå-boplats, ca 200x80 m (NNV-SSÖ) belägen på grusås med kraftigsluttning åt VNV-V-S och med mindre kraftig sluttning åt NV: I S-V bildar åkern en mindre avsats som begränsas mot en bäck. Vid besiktning tillvaratogs rikligt med restprodukter av kvarts och kvarsit, många med slagbula, speciellt i områdets S-SV delar, mot bäcken. Flera härdrester med kol och skörbränd sten iakttogs ocksåinom området. Orörda delar av boplatsen finns säkert i ett smaltstråk, omedelbart S om bäcken. Därefter kommer berg i da… Uppgifterna är källspårade till Kulturmiljöregistret via K-samsök och presenteras som en publicerad Pass 33-kunskapsnod.
"KLOSTRET"
HistorikTidigare trodde man att denna byggnad var medeltida och liksom uthusbyggnaden vid nuvarande biskopsgården ingått i det på 1280-talet grundade Franciskanerklostret. Senare forskning har emellertid givit vid handen att "Klostret" sannolikt i stället uppförts som prästgård på 1500-talet. Efter restaurering 1737 fungerade byggnaden som spannmålsmagasin m.m. "Klostret" kom 1911 i domkyrkans ägo för att därefter nyttjas som materialbod. Byggnaden restaurerades 1964 och är nu av länsmuseet inrättat som museum öve… Uppgifterna är källspårade till Bebyggelseregistret via K-samsök och presenteras som en publicerad Pass 33-kunskapsnod.
Abborrsjön
Abborrsjön är nature_reserve i Finspång i Östergötlands län. Kunskapsnoden bygger på den officiella registeridentiteten 2049023 och håller källuppgift, regionalt sammanhang och redaktionell förklaring åtskilda.
Smedstorps dubbelgård
Gårdsmiljö och odlingslandskap på inägo- och utmark Uppgifterna är källspårade till Riksantikvarieämbetets förteckning över kulturreservat och presenteras som en publicerad Pass 33-kunskapsnod.
Boplatsområde
BeskrivningMellanmesolitisk och senmesolitisk stenåldersboplats, 50 x 50 meter (N-S), bestående av 11 härdar, 12 stolphål/gropar, 2 skärvstensanläggningar och 2651 fynd av stenålderskaraktär (förundersökningen inräknad) bestående av bearbetad kvarts, flinta, mylonit, bränt ben, bergart, brända hasselnötskal och keramik. Generellt domineras fyndmaterialet av bearbetad sten i form av reduktionsavfall (kärnor, avslag och splitter) i mängdordningen kvarts, flinta, mylonit och bergart. Fyndsamlingen innehåller också en… Uppgifterna är källspårade till Kulturmiljöregistret via K-samsök och presenteras som en publicerad Pass 33-kunskapsnod.
DIGITAL LÄNSRESA6 stopp · 5 arvslager · Blandad eller okänd tid
Följ hela resan ↗Det här är portalens publicerade starturval, inte en begränsning av regionens arv. Samtliga registerposter finns fortsatt i det separata regionala registerindexet.
PASS 32 · REGIONAL REGISTERTÄCKNING
Östergötlands län i de nationella arvslagren.
42 255 källspårade registerposter är regionalt kopplade genom explicita koder och relationer. Det redaktionella urvalet ovan är inte en fullständig artikelkatalog.
Regionala startpunkter
Publicerade kunskapsnoder visas först; övriga är separata registerposter.
Runstenar och runinskrifterKunskapsnod
Ög 122, Lambohov
AnteckningarEnligt Nordén fanns fragmentet inte längre på museet i Linköping 1945. Salberger (1990c:43ff) tolkar inskriften som 'Anund reste (stenen) efter Hård<ina>, sin gode broder, en mycket ansedd man.'.
Öppna kunskapsnoden ↗Fornlämningar och kulturhistoriska lämningarKunskapsnod
Boplats
BeskrivningStå-boplats, ca 200x80 m (NNV-SSÖ) belägen på grusås med kraftigsluttning åt VNV-V-S och med mindre kraftig sluttning åt NV: I S-V bildar åkern en mindre avsats som begränsas mot en bäck. Vid besiktning tillvaratogs rikligt med restprodukter av kvarts och kvarsit, många med slagbula, speciellt i områdets S-SV delar, mot bäcken. Flera härdrester med kol och skörbränd sten iakttogs ocksåinom området. Orörda delar av boplatsen finns säkert i ett smaltstråk, omedelbart S om bäcken. Därefter kommer berg i dagen. Boplatsen är skadad sedan gammalt i NV av ett kraftigt grustag. På boplatsen har i början av 1900-talet gjorts rikligt med fynd av stenyxor (ett 40-tal). Med anledning av detta företog Uno Sundlin,i samband med SGU:s kartering, en mindre undersökning år 1916, varvid han i grustaget fann "en intill ett par decimeter mäktig kolrand, 7 å 8 m över kärrytan, överlagrad av ca 0,2-1/2 m sand." Ikolranden påträffades rikligt med skörbrända stenar, däremot inga"fornsaker". Vid Uno Sundlins besök på Ämtöholm år 1916 ägde dåvarande ägaren Hollertz en samling innehållande 35 skafthålslösa yxor, 1 tunnackig flintyxa, 3 skafthålsyxor, varav 1 defekt samt 2brynstenar, varav 1 hundbensformat, vilka samtliga hade påträffats på raä 121. Fynden skall enligt uppgift senare vara förkomna.Vid besök på hembygdsgården i Valdemarsvik visades en samlign om18 stenyxoer och 1 hundbensformat bryne vilka enligt uppgift, till en del, härrör från Ämtöholmsboplatsen raä 121. (se utförligarebeskrivning i inv bok över Valdemarsviks kpg raä 47). Innehålletvisar att troligen en del av den förkomna Hollertzska samlingennumera ägs av Valdemarsviks hembygdsförening.
Öppna kunskapsnoden ↗Fornlämningar och kulturhistoriska lämningarKunskapsnod
Boplatsområde
BeskrivningMellanmesolitisk och senmesolitisk stenåldersboplats, 50 x 50 meter (N-S), bestående av 11 härdar, 12 stolphål/gropar, 2 skärvstensanläggningar och 2651 fynd av stenålderskaraktär (förundersökningen inräknad) bestående av bearbetad kvarts, flinta, mylonit, bränt ben, bergart, brända hasselnötskal och keramik. Generellt domineras fyndmaterialet av bearbetad sten i form av reduktionsavfall (kärnor, avslag och splitter) i mängdordningen kvarts, flinta, mylonit och bergart. Fyndsamlingen innehåller också en mängd artefakter: ett 30-tal tidstypiska mellanmesolitiska spån, hundratals mikrospån (kvarts, flinta, mylonit), samt också drygt hundra skrapande/skärande verktyg (kvarts, flinta, mylonit), en handfull knackstenar och slipstenar, två trindyxor i grönsten och en tvärpilspets. Utöver stenmaterialet påträffades också en mängd brända hasselnötskal och brända djurben, bland de senare identifierades tre fragment från förstörda benspetsar. I det norra centralområdet, på en höjd om cirka 89 meter över havet vid foten av sluttningen, avtäcktes senmesolitisk boplatsenhet omfattande en stolpburen vindskyddsliknande hydda med tillhörande härdområde och slagplats. Hyddan och dess tillhörande lämningar daterades till perioden 4800–4400 f Kr genom 7 dateringar. I och i anslutning till hyddan tycks verksamheterna dominerats att tillverkning av mikrospån i hälleflinta och mylonit, viss bipolär kvartsslagning, samt skrapande och skärande arbeten med kvarts- och flintverktyg. I det södra centralområdet, beläget cirka 92–93 meter över havet, undersöktes två mellanmesolitiska slagplatsytor/aktivitetsområden. Vid underökningen påträffades där stora mängder mesolitiska fynd, samt enstaka spridda anläggningar i form av härdar, skärvstenspackningar och gropar. En härd som daterades till 6600–6400 f Kr. Det mellanmesolitiska fyndmaterialet skiljer sig tydligt från det senmesolitiska. Flintan har använts för tillverkning av spån, mikrospån och avslagsbaserade sticklar skrapor och knivar i kambriska och sydvästskandinaviska flintsorter. Kvartssmidet var inriktad mot tillverkning av mikrospån samt stora plattformsavslag. Inom de mellanmesolitiska aktivitetsytorna konstaterades också ytor förr specialiserade arbeten i ben och horn. De senare kopplade till brukade flintspån och sticklar. I samma områden återfanns också skrapor, knivar och skifferknivar, som troligen kan kopplas till slakt, matberedning och annan boplatsnära aktivitet. Utöver de mesolitiska lämningarna konstaterades också enstaka besök under neolitikum, bronsålder, järnålder, medeltid och historisk tid. I undersökningsområdet södra utkant framkom också ett 45 fragment av fint dekorerad tidigneolitisk keramik som visar att slutningens krön också hyst en tidigneolitisk boplats vars centralområde troligen legat söder om aktuell undersökningsyta
Öppna kunskapsnoden ↗Skyddad och värdefull bebyggelseKunskapsnod
"KLOSTRET"
HistorikTidigare trodde man att denna byggnad var medeltida och liksom uthusbyggnaden vid nuvarande biskopsgården ingått i det på 1280-talet grundade Franciskanerklostret. Senare forskning har emellertid givit vid handen att "Klostret" sannolikt i stället uppförts som prästgård på 1500-talet. Efter restaurering 1737 fungerade byggnaden som spannmålsmagasin m.m. "Klostret" kom 1911 i domkyrkans ägo för att därefter nyttjas som materialbod. Byggnaden restaurerades 1964 och är nu av länsmuseet inrättat som museum över kyrklig stenskulptur. KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
Öppna kunskapsnoden ↗Naturreservat och skyddad naturKunskapsnod
Abborrsjön
Källspårad post i det regionala registerindexet.
Öppna kunskapsnoden ↗KulturreservatKunskapsnod
Smedstorps dubbelgård
Gårdsmiljö och odlingslandskap på inägo- och utmark
Öppna kunskapsnoden ↗Runstenar och runinskrifterRegisterpost
Ög 1, Fivelstads kyrka
AnteckningarRent ornamental. Återfunnen 1968.
Öppna källposten ↗Runstenar och runinskrifterRegisterpost
Ög 10, Lilla Greby
FöremålsbeskrivningRunsten
Öppna källposten ↗EN PORTAL · TRE RIKTNINGAR
Fortsätt där nyfikenheten tar vid.
KÄLLSPÅRBAR PORTAL
Så vet vi detta.
Länskopplingen bygger på SCB-koder och uttryckliga källrelationer. Registerposter publiceras inte automatiskt som artiklar.
Öppna en källbelagd nod ↗