PASS 34 · DIGITAL KULTURARVSRESA
Östergötlands län · 6 verifierade stopp
Sex spår genom Östergötlands län
Från Ög 122, Lambohov till Boplatsområde: en källbelagd digital länsresa genom runstenar och runinskrifter, fornlämningar och kulturhistoriska lämningar, skyddad och värdefull bebyggelse, naturreservat och skyddad natur och kulturreservat. Ordningen följer Pass 33:s publicerade regionala rang och är en kunskapsväg, inte ett automatiskt färdvägsförslag.
EN KUNSKAPSVÄG · INTE EN AUTOMATISK BILRUTT
Ordningen berättar. Källorna bestämmer.
Resan binder samman Pass 33:s sex publicerade landmärken i regional rangordning. Koordinater visas endast när de redan är publika eller generaliserade. Officiella register, beslut och områdesgränser förblir auktoritativa.
Runstenar och runinskrifter
Ög 122, Lambohov
AnteckningarEnligt Nordén fanns fragmentet inte längre på museet i Linköping 1945. Salberger (1990c:43ff) tolkar inskriften som 'Anund reste (stenen) efter Hård, sin gode broder, en mycket ansedd man.'.
Hur ska platsen förstås?
Källkedjan anger ingen tillräckligt säker period för en mer exakt datering. Sidan markerar därför tidsläget som okänt i stället för att fylla luckan med en uppskattning.
En runinskrift är både ett materiellt objekt och en textkälla. Datering, läsning och tolkning kan förändras; registeridentiteten ska därför hållas isär från senare tolkningar.
Fornlämningar och kulturhistoriska lämningar
Boplats
BeskrivningStå-boplats, ca 200x80 m (NNV-SSÖ) belägen på grusås med kraftigsluttning åt VNV-V-S och med mindre kraftig sluttning åt NV: I S-V bildar åkern en mindre avsats som begränsas mot en bäck. Vid besiktning tillvaratogs rikligt med restprodukter av kvarts och kvarsit, många med slagbula, speciellt i områdets S-SV delar, mot bäcken. Flera härdrester med kol och skörbränd sten iakttogs ocksåinom området. Orörda delar av boplatsen finns säkert i ett smaltstråk, omedelbart S om bäcken. Därefter kommer berg i dagen. Boplatsen är skadad sedan gammalt i NV av ett kraftigt grustag. På boplatsen har i början av 1900-talet gjorts rikligt med fynd av stenyxor (ett 40-tal). Med anledning av detta företog Uno Sundlin,i samband med SGU:s kartering, en mindre undersökning år 1916, varvid han i grustaget fann "en intill ett par decimeter mäktig kolrand, 7 å 8 m över kärrytan, överlagrad av ca 0,2-1/2 m sand." Ikolranden påträffades rikligt med skörbrända stenar, däremot inga"fornsaker". Vid Uno Sundlins besök på Ämtöholm år 1916 ägde dåvarande ägaren Hollertz en samling innehållande 35 skafthålslösa yxor, 1 tunnackig flintyxa, 3 skafthålsyxor, varav 1 defekt samt 2brynstenar, varav 1 hundbensformat, vilka samtliga hade påträffats på raä 121. Fynden skall enligt uppgift senare vara förkomna.Vid besök på hembygdsgården i Valdemarsvik visades en samlign om18 stenyxoer och 1 hundbensformat…
Hur ska platsen förstås?
Källkedjan anger ingen tillräckligt säker period för en mer exakt datering. Sidan markerar därför tidsläget som okänt i stället för att fylla luckan med en uppskattning.
En registrerad lämning beskriver ett antikvariskt kunskapsläge. Juridisk bedömning och geografisk precision kan förändras, och känsliga positioner kan vara generaliserade eller utelämnade.
Skyddad och värdefull bebyggelse
"KLOSTRET"
HistorikTidigare trodde man att denna byggnad var medeltida och liksom uthusbyggnaden vid nuvarande biskopsgården ingått i det på 1280-talet grundade Franciskanerklostret. Senare forskning har emellertid givit vid handen att "Klostret" sannolikt i stället uppförts som prästgård på 1500-talet. Efter restaurering 1737 fungerade byggnaden som spannmålsmagasin m.m. "Klostret" kom 1911 i domkyrkans ägo för att därefter nyttjas som materialbod. Byggnaden restaurerades 1964 och är nu av länsmuseet inrättat som museum över kyrklig stenskulptur. KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
Hur ska platsen förstås?
Källkedjan anger ingen tillräckligt säker period för en mer exakt datering. Sidan markerar därför tidsläget som okänt i stället för att fylla luckan med en uppskattning.
Förekomst i Bebyggelseregistret betyder inte automatiskt en viss juridisk skyddsform. Kulturhistoriskt värde hålls åtskilt från byggnadsminne, kyrkligt kulturminne, planbestämmelse och andra formella skydd.
Naturreservat och skyddad natur
Abborrsjön
Abborrsjön är nature_reserve i Finspång i Östergötlands län. Kunskapsnoden bygger på den officiella registeridentiteten 2049023 och håller källuppgift, regionalt sammanhang och redaktionell förklaring åtskilda.
Hur ska platsen förstås?
Den säkra tidsmarkören är beslutet från 2019-05-02. Pass 34 skiljer beslutsdatum från platsens äldre natur- eller kulturhistoria.
Naturreservatets aktuella beslut, föreskrifter och officiella avgränsning finns hos ansvarig myndighet. Den här sidan ersätter inte den rättsligt gällande källan.
Kulturreservat
Smedstorps dubbelgård
Smedstorps dubbelgård är publicerad som en av sex källbelagda ingångar till Östergötlands län och representerar kulturreservat. Källan klassificerar posten som STATE_CULTURAL_RESERVE. Texten stannar vid den verifierade identiteten och lägger inte till en historisk tolkning som saknar underlag.
Hur ska platsen förstås?
Den säkra tidsmarkören är beslutet från 2001-01-26. Pass 34 skiljer beslutsdatum från platsens äldre natur- eller kulturhistoria.
Ett kulturreservat kan vara statligt eller kommunalt beslutat. Beslutsnivå, syfte och avgränsning ska läsas i den officiella källan.
Fornlämningar och kulturhistoriska lämningar
Boplatsområde
BeskrivningMellanmesolitisk och senmesolitisk stenåldersboplats, 50 x 50 meter (N-S), bestående av 11 härdar, 12 stolphål/gropar, 2 skärvstensanläggningar och 2651 fynd av stenålderskaraktär (förundersökningen inräknad) bestående av bearbetad kvarts, flinta, mylonit, bränt ben, bergart, brända hasselnötskal och keramik. Generellt domineras fyndmaterialet av bearbetad sten i form av reduktionsavfall (kärnor, avslag och splitter) i mängdordningen kvarts, flinta, mylonit och bergart. Fyndsamlingen innehåller också en mängd artefakter: ett 30-tal tidstypiska mellanmesolitiska spån, hundratals mikrospån (kvarts, flinta, mylonit), samt också drygt hundra skrapande/skärande verktyg (kvarts, flinta, mylonit), en handfull knackstenar och slipstenar, två trindyxor i grönsten och en tvärpilspets. Utöver stenmaterialet påträffades också en mängd brända hasselnötskal och brända djurben, bland de senare identifierades tre fragment från förstörda benspetsar. I det norra centralområdet, på en höjd om cirka 89 meter över havet vid foten av sluttningen, avtäcktes senmesolitisk boplatsenhet omfattande en stolpburen vindskyddsliknande hydda med tillhörande härdområde och slagplats. Hyddan och dess tillhörande lämningar daterades till perioden 4800–4400 f Kr genom 7 dateringar. I och i anslutning till hyddan tycks verksamheterna dominerats att tillverkning av mikrospån i hälleflinta och mylonit, v…
Hur ska platsen förstås?
Källkedjan anger ingen tillräckligt säker period för en mer exakt datering. Sidan markerar därför tidsläget som okänt i stället för att fylla luckan med en uppskattning.
En registrerad lämning beskriver ett antikvariskt kunskapsläge. Juridisk bedömning och geografisk precision kan förändras, och känsliga positioner kan vara generaliserade eller utelämnade.
REGIONAL ORIENTERING
Se stoppen mot hela länets arvregister.
0 av sex stopp har en publik eller generaliserad kartposition. Registerkartan visar dessutom den bredare källpopulationen utan att skapa tunna kunskapssidor.