Bod
HistorikHistoriknull
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000702138
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
Historiknull
Historiknull
HäradNås och Malungs domsagas tingslag
Historiknull
Historiknull
InteriörbeskrivningKyrkans fasta och lösa inredning är huvudsakligen samtida med kyrkans uppförande på 1930-talet. Några av förändringarna som skett är ett orgelbyte på 1950-talet, en ommålning av bl.a. bänkar och altarring, övertäckning av altarmålningen på 1960-talet samt en förnyelse av samlingssalens inredning 1999. Vid ommålningen av kyrkorummet på 1960-talet ändrades färg-sättningen på bänkar, altarring, läktarbarriär och innerdörrarna till sakristian m.m. Den ursprungliga färgsättningen har liknat predikstolens, vars originalutförande är bevarat. Invändigt utmärker sig kyrkan genom en konventionell planlösning och inredning i kyrkorummet. Den har dock förenats med inslag av funktionalistiskt nytänkande genom att andra funktioner integrerats i samma byggnad, i anslutning till kyrkorummet. Samlingssalen har placerats i förlängning av kyrkorummet med syfte att kunna förena rummen vid behov. Ytterligare funktioner förlades till källarvåningen. Samlingssalen delades ursprungligen från kyrkorummet genom draperier (bevarade), men dessa ersätts nu av en vikdörr. I väster har salen ett stort fönster med panorama över det öppna landskapet nedanför åsen. Samlingssalens plan upprepar sig i källarvåningen, där utrymmena i ett senare skede har anpassats för barnverksamhet. Källaren omfattar även kök, förråd och toaletter samt värmecentral, ursprungligen koleldad men numera med värmepump. Kyrkorummets väggar är putsade med slevstruken puts och avfärgade i en bruten vit kulör. Kyrkorummet har bjälktak, med synligt vindsbjälklag av furubjälkar som bär vindens brädgolv. I övriga rum har taken täckning av råspåntad takpanel, vilken kan ha tillkommit i samband med renoveringen på 1960-talet. Östra väggen har på varje sida om altaret dörrar som leder till sakristian, vilken är inredd bakom koret i östra tillbyggnaden. Inredning och inventarier Huvuddelen av kapellets inventarier bekostades, i samband med kapellets inredning, av enskilda och föreningar med anknytning till Malungsfors eller byarna runt omkring. Den stora altarväven på korväggen bakom altaret tillkom i samband med renoveringsarbeten på 1960-talet. Vävnaden är komponerad av Anna Blom. Bakom vävnaden finns en väggmålning som övertäcktes med plywoodskivor i samband med renoveringen. Målningen föreställer en portöppning med i överdel en molngrupp som släpper igenom solstrålar. Den är utförd med nedtonad färgsättning för att underordnas altaranordningen (se bild i Sjögren, 1950). Altaret var ursprungligen uppställt mot östra väggen men är numera framdraget något. Själva bordet är en enkel trälåda täckt med textiler. Altaruppsatsen består av ett krucifix från Oberammergau, fäst på ett altarkors omgivet av strålglans. Korsets vinjetter är utförda av Ragnhild Nordensten. Vid en senare renovering har korsets fotställ avlägsnats. Korset hänger numera på väggen bakom altaret. Altarringen med knäfall hade ursprungligen beklädnad med skinn som numera ersatts med rött tyg. Den har balusterdockor i framdelens mitt och speglar på sidorna. Färgsättningen av altarringen ändrades på 1960-talet. Upphovsmannen till predikstolen är okänd men dekoren har målats av Ragnhild Nordensten. Dopfunten med hissbart lock är troligen som den övriga inredningen utförd av en lokal firma, Fiskarhedens snickerifabrik. Dopskålen i mässing är en gåva av missionsföreningen Bänkinredningen består av öppna lösa bänkar med sidogavlar. Bänkarna hade ursprungligen samma färgsättning som predikstolen men är numera helt övermålade med blå färg och stänkdekor. Bänkraderna är kortare i koret, flera bänkrader förekommer också på läktaren. Numera är åtta bänkrader borttagna från kyrkorummet. Av den ursprungliga inredningen består även ett större antal stolar av betsad björk, i funkisstil. De hade ursprungligen stoppade sitsar som nu ersatts av sittskivor i furu. Stolarna har troligen utgjort del av samlingssalens inredning men står numera på läktaren. De säregna ljuskronorna liksom de infällda vägglampetterna i kyrkorummet är mycket exklu-siva, och tidstypiska för 1930-talet. Samtliga är gåvor från enskilda personer, bl.a. från dåva-rande komminister. Elarmaturer av samma karaktär hängde även i samlingssalen men ersattes med nya i samband med renoveringen 1999. Den ursprungliga orgeln från 1936 var en Cecilia-orgel med tolv register tillverkad av Åker-man & Lund. Under 1950-talet anskaffades en ny orgel från Magnussons orgelfabrik i Göteborg vars orgelfasad är delvis inbyggd i läktarbarriären. I klockstapeln hänger två klockor, samtida med kyrkan och gjutna år 1935.
Exteriörbeskrivning
Historiknull
Historiknull
TakformSpira
Historiknull
Historiknull
InteriörbeskrivningDen fasta inredningen består av nio maskiner med remdrift i tak. Maskinerna är fastskruvade i golven: kilspår, kantbockmaskin för plogvingar, kip-hyvel, två pelarborrmaskiner, två metallsvarvar, (en från Joheds Mekaniska verkstad i Huskvarna) och en press. Städ och andra verktyg som använts finns fortfarande kvar sedan tiden då smedjan var i gång. I den större maskinhallen finns en brunn för hämtning av vatten för smidesarbetet. I den yngre, norra maskinhallen hänger belysningen på rad ned från det omålade brädtaket.
InteriörbeskrivningKyrkorummet har vitputsade väggar som artikulerats med indragna fält, speglar och listverk. Innertaket har spegelvalv med kassettindelning av dekorerade bräder. Mittfältet har två stora rosetter, en över koret och den andra mitt i långhuset - de markerar den ursprungliga placeringen av ljuskronor. Nuvarande dekorationsmålning i taket utfördes av Yngve Lund-ström 1920 vid en omfattande förnyelse av interiörerna - från begynnelsen hade taket ådringar som dekor. Vapenhuset och sakristian har målade paneltak, i vapenhuset med tandsnittlist. I kyrkorummet ligger brädgolv, lackat sedan 1970-talet. Samtliga fönster var ursprungligen försedda med klart antikglas. De nuvarande tonade fönsterglasen och korets glasmålningar tillkom i samband med 1920-talets restaurering. Glasmålningarna är utförda av Yngve Lundström efter kartonger av arkitekt Fredrik Falkenberg. Blåmålade spegeldörrar leder mot vapenhuset, södra ingången och sakristian. Vapenhuset har ett golv av röda sandstensplattor, terrakottafärgade väggar och vita fönsteromfattningar. Sakristian har förstuga i öster och fönstren är försedda med järngaller. Den ursprungliga öppna spisen med kannelerad trumma är bevarad i nordvästra hörnet. Väggarna är vitmålade. Vid ombyggnad på 1970-talet tillkom en läktare för förvaring av textilier mot södra väggen och toalett inreddes under läktaren. En tidigare vinkällare ombyggdes samtidigt till elcentral, med utgång mot kyrkogården. Sakristians läktare breddades 2002 för att ge plats för nya textilskåp. Kyrkorummet har minskats avsevärt vid förnyelse 2004-2005, då västra delen under orgelläktaren - inreddes till församlingshem med kök. Inredning skedde med nyinförskaffade möbler, av furu, med gedigen karaktär. Inredning och inventarier Det marmorerade altarbordet är från 1920 och flyttades till nuvarande plats 1973. Altartavlan, som föreställer Kristus med strålgloria, är målad 1906 av Gunnar Widholm. Tavlans ramverk i rokokostil är utförd 1920 av Per Kers, efter ritningar av arkitekt Fredrik Falkenberg. Den marmorerade predikstolen med ljudtak är utförd 1856 av P.O. Dahlgren och Daniel Brüchs efter ritningar av kyrkans arkitekt Albert Törnquist. Den var ursprungligen blåmålad men 1920 gjordes marmoreringen. Samtidigt flyttades den till nuvarande plats och fick trappuppgång, från att ha varit intill sakristian, med murad uppgång från denna. Timglaset från 1779 härstammar från gamla kyrkans predikstol. Dopfunten av svarvat trä dateras till 1769 och härstammar från den tidigare kyrkan. Bänkinredningen nere i kyrkan består av två kvarter med mittgång, samt bakomvarande tvärgång mellan sakristian och södra portalen. Kvarteren tillverkades 1856 och ombyggdes 1973. Den blågröna färgsättningen är ursprunglig, konserverad i samband med ombyggnaden. Läktaren är till sin äldsta, bakre del byggd av snickaren Per O. Dahlgren 1856. Läktarens barriär har grönmarmorerade spegelfält, blå ramstycken och profilerad överliggare. Nuvarande orgel som är byggd av Magnussons orgelbyggeri invigdes 1979, ritad av arkitekt Roland Hedenström. Kyrkan har även en kororgel av ljus ek, av Magnussons Orgelbyggeri, inköpt 1979. Kyrkans första orgel uppfördes av P P Larsson Björling under 1870-talet. Den såldes dock redan 1879 till Venjans kyrka då en ny orgel anskaffades, också av Björling. Fram till 1920 fanns en övre barriär, med balusterdockor framför orgeln. En kraftig utbyggnad av läktaren gjordes 2004-2005, för att få plats med öppna bänkrader och två mer informella sittgrupper. Genom att utöka läktaren gavs möjlighet att göra en stor läktarunderbyggnad för sammankomstlokal och kök, närmast innanför vapenhuset. Kyrkklockarna härstammar från den gamla klockstapeln. Storklockan är från 1614 men omgjuten 1761; Lillklockan är omgjuten 1718. Tornurets slagklocka tillkom 1887. Övrigt Altaruppsatsen som var uppsatt 1856-1973 förvaras i ett av prästgårdens gamla uthus, liksom delar av den gamla orgeln
Exteriörbeskrivning
HistorikOmrådets tidigaste historiska bosättning är belagd till 1760-talet. Ursprungligen dominerade finska kolonisatörer. På grund av det långa avståndet till sockenkyrkan i Lima begärde invånarna 1869 att få anlägga kapell och kyrkogård. Mark för ändamålet anskaffades 1875 och 1879 invigdes där en begravningsplats. Bygget av ett kapell dröjde dock. Lima församling ställde nämligen villkoret att Rörbäcksnäs i så fall skulle bilda egen kommun med fattigvård. Resurser för detta saknades. Tio år senare startade en byggprocess i alla fall, denna gång utan att höra vad Lima församling tyckte. Ritningar upprättades av Gustaf Skarin, stadsbyggmästare i Falun. De omarbetades av Överintendentsämbetets arkitekt Folke Zettervall och fastställdes av Kunglig Majestät 1891. Under följande år insamlades medel och material till bygget. Byggstarten ägde rum 1898, ledd av byggmästare Olof Sterner. Vid bygget frångicks Zettervalls ritningar. Av ekonomiska skäl valdes att göra kapellet smalare. Stommen till långhuset stod färdig 1899, men tornet var inte påbörjat. Medlen hade tagit slut och det ofullbordade kapellet stod under några år illa skyddat för väder och vind. Bygget återupptogs 1902, då tornet restes, yttertaket täcktes och fönster sattes in. Följande år började kapellet komma i användning. Åren fram till invigningen 1909 fullbordades kapellet, med ett avsevärt enklare, mindre smyckat yttre än från början tänkt. Åren 1929-31 genomfördes en upprustning, efter handlingar upprättade av professor Lars Israel Wahlman. Wahlmans program fullföljdes dock inte och 20 år senare var kapellet så nedgånget att rivning och nybyggnad föreslogs. Nybyggnadskostnaderna visade sig för höga och istället genomfördes en stor upprustning 1958-60, av byggnadsfirman Anders Diös. Den 24 juni 1992 inträffade en brand som ödelade kyrkan, fast stora delar av den fasta inredningen kunde räddas. Vid återuppbyggnaden som följde, finansierad med försäkringsmedel, fick kyrkan i stora drag det utseende den fick vid 1958-60 års upprustning. Invigning skedde den 11 juli 1993. Källor och litteratur Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, Västerås 1996 Bergman, Mats: Lima & Transtrands kyrkor, Sveriges kyrkor 204 Stockholm 1987 Kapellkyrkan i Rörbäcksnäs /Julbok för Västerås stift, 1910:69/
Historiknull
ExteriörbeskrivningUtöver själva smedjan finns också en snickarverkstad, där man tillverkade bland annat träramar och prototyper till plogarna. Här står två remdrivna maskiner, en svarv och en hyvel. I snickarverkstadens nedre plan är det förråd. Snickarverkstaden är en byggnad av rödfärgad liggande träpanel med en murad grund/källare och sadeltak av pannplåt.
Historiknull
TakformSadeltak
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset är uppbyggt som en rektangulär tvåvåningsbyggnad med fasader av rött tegel och ett tegeltäckt sadeltak. Strukturen är symmetrisk med en markerad mittaxel som framhävs av den centralt placerade entrén åt gatan och ett svagt utskjutande, konvext mittparti åt baksidan. En brant stentrappa leder upp till entrén som omges av en portal i släthuggen granit. Portalen kröns av en paradbalkong i andra våningen och ovanför balkongdörren strax under takfrisen är markerat TINGSHUS. Det flacka sadeltaket slutar i liv med fasaden som avslutas uppåt av en diskret tandsnittsfris. Ingången liksom hela entrépartiet är uppbyggt av kvadratiska glasrutor. Husets fönstersättning är helt regelbunden, första våningen har tvåluftsfönster med fyra rutor medan andra våningen har sex rutor i varje fönster. Fönstren saknar omfattningar. Baksidans mittparti framhävs i andra våningen av två höga och breda fönsterpartier med franska balkonger. Mellan dem har placerats en halvrelief föreställande Fru Justitia endast iförd ögonbindel och mantel, svingandes ett svärd över sin högra axel. Ovan henne är årtalet 1939 inhugget. I första våningen motsvaras de stora fönstren av lika breda men hälften så höga partier. I bottenvåningen fanns ursprungligen domarekansli medan den forna tingssalen är belägen på andra våning. Källaren rymde arkiv samt häradshäkte med tre celler och vaktrum. På vinden fanns två mindre lägenheter vars inredning och ytskikt fortfarande är intakta. Vaktmästaren hade sin lägenhet på bottenvåningen. Foajén till tingssalen på andra våning har försetts med en mycket stor väggmålning målad av konstnären Hugo Borgström i samband med uppförandet. Målningen åskådliggör olika brottstyper men också seder hämtade från malungstrakten. Olof Hampus skriver om Borgström att han var känd för dekorationsarbeten i flera monumentala byggnader och att han bland annat varit medhjälpare åt konstnären Isaac Grünewald. (se Hampus, Olof, "Om ting och tingsplatser i äldre tiders Malung" i Finnbygden nr 1 1954, och "Rättsväsendet" i Malung. Ur en sockens historia, del 4, Malung 1977). Dörrarna både till salen och till advokaternas, åklagarnas och vittnenas rum är de ursprungliga och bär fortfarande sina gamla skyltar som anger vart de leder. Tingssalen är nästintill kvadratisk. Tak, golv och väggar är täckta med ett och samma ljusa, lackade träslag. Väggarna är klädda med kvadratiska träskivor. Även möblerna, som är de ursprungliga, är gjorda av detta träslag. Rätten sitter på ett podium vid ett svagt svängt bord med egenartad utformning som påminner om ett ankare. Framför domaren, som är placerad i mitten, skjuter bordet ut i salen och lämnar utrymme för två skrivare som kan sitta på var sin sida om utlöparen, med sidan mot rätten. Utlöparen avslutas av ett skrank lika brett som domarbordet, vilket skyler skrivarnas ben från menighetens blickar. Framför åhörarbänkarna löper också ett täckt skrank och i det tämligen trånga utrymmet mellan dessa två avgränsningar fick parterna agera. Tingshuset i Malung är ett till utformningen säreget hus som är väl bevarat såväl till exteriör som till rumsindelning och enskilda detaljer. I riksantikvarieämbetets arkiv, ATA, finns tre exteriörbilder arkiverade från inventeringen 1971. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1999-04-29
ExteriörbeskrivningKyrkobyggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus med utbyggnad i öster (ursprungligen sakristia) och kvadratiskt torn i väster. Stommen är huvudsakligen murad av sandsten, hämtad från Vålåsen. Källarna under utbyggnaden i öster består av betong. Fasaderna består av slevdragen puts som kalkavfärgats i svagt rödbeige nyans, frånsett sockeln vars sandsten ligger i dagen. Långhuset har sadeltak och sakristian valmat tak, täckta med skiffer sedan 1904. Tornet är murat i tre våningar, har kvadratisk plan och en lanternin uppförd i trä, klädd med lockpanel. I tornets klockvåning sitter fyra rundbågiga ljudöppningar med rödmålade luckor. Lanterninen har också fyra rundbågiga öppningar, en i varje väderstreck. Tornets lanternin och nedre takfall, krans, är sedan 1926 täckta med koppar. Längst upp kröner en liten böjd spira med förgylld stjärna. I vardera långsidan finns sex fönsteraxlar med rundbågiga fönsteröppningar. Den östliga utbyggnaden (Mariakapellet) har en, med mindre fönster. Även tornet har en fönsteraxel i bottenvåningen som motsvaras av ljudöppningar i klockvåningen. Framför fönstren ligger solbänkar av kalksten. Fönstersnickerierna med kraftiga spröjsverk är målade med linoljefärg i brunröd nyans. Kyrkan har fyra ingångar varav tre portaler, i tornet i väster samt i långsidornas mitt, mot norr och söder. Den fjärde ingången är förlagd till sakristians norra sida. Portalerna har dubbla spegeldörrar av rödmålat trä, samtliga från 1860. Ovanför dörrarna sitter halvrunda överljus-fönster. Ingångarna har trappavsatser i sandsten. Kyrkans ursprungliga fasta inredning tillkom successivt under 1830- och 40-talen. Av denna kvarstår altaruppsatsen och bänkinredningens fasader, fast med ändrad färgsättning. En radikal ombyggnad skedde 1926, efter handlingar av arkitekterna Magnus Dahlander och Elis Werner. Då byggdes ett helt nytt kor, inom en för ändamålet murad absid som fick hjälmvalv med kassettindelning. Vid sidan om och bakom koret avdelades en ny sakristia i norr och i söder ett arkiv. Åtgärderna medförde att kyrkorummet förkortades med sju meter i öster. Samtidigt lades kalkstensgolv i gångar och det nya koret. De förut vita väggarna marmorerades. Vindfång med innerdörrar installerades framför norra och södra ingångarna. Norr om koret placerades en predikstol i trä, marmorerad för att troget efterlikna sten. Centralvärme och elektrisk belysning infördes. Kyrkan genomgick ytterligare en omfattande ombyggnad och renovering 1959-60, efter ritningar av arkitekt Börje Blomé. Då slogs ett nytt tunnvalv av armerad betong, som ersättning för det ursprungliga valvet, vars trästomme dömts ut. Det nyslagna valvet putsades och färg-sattes i utmanande flammig, tegelröd nyans, som bröt mot interiörens dominerande färgsättning i vitt, blått och grönt. Eftersom betongvalvet tynger mer än det tidigare av trä insattes kraftigare dragjärn mellan ytterväggarna. Läktaren fick en bredare trappa med förbindelse till kyrkorummet och fönstren fick nya solbänkar av kalksten. Vid ombyggnad 1968 inreddes den forna sakristian i öster till fristående kapell. Den fick en tidstypisk modern inredning i kvistfri, lackad furu, samt heltäckande matta.
ByggnadsdelVapenhus - Väster, Vapenhus - Söder, Kor - Öster, Torn - Väster, Torn - Väster, Sakristia - Öster, Vapenhus - Norr, Sakristia - Öster, Kor - Smalare, Kor - Rakt, Kor - Polygonalt, Vapenhus - Söder, Kor - Öster
ExteriörbeskrivningNuvarande kapellbyggnad är uppförd i liggtimmer på svartmålad betongplint. Den består av ett rektangulärt långhus som sedan 1912 omsluter tornkroppen; vapenhuset är inrymt i tornets nedre del. Kyrkorummet har en polygonal koravslutning i öster. Sakristian är uppförd i vinkel med långhuset mot norr, i höjd med koret. Byggnaden har brutet tak såväl ut- som invändigt. Kapellets nuvarande karaktär och utformning är följden av omfattande förändringar som genomfördes i samband med en förnyelse av byggnaden 1912. Vid ombyggnaden ändrades kapellets utvändiga karaktär väsentligt. Det rödtjärade liggtimret fodrades med stående lock-panel som vitmålades. De mindre kvadratiska fönstren förstorades. Långhuset förlängdes då mot väst, på sidorna, för att omsluta tornkroppen som därmed kom att integreras till långhuset. Denna ombyggnad har gett kapellet en ovanlig karaktär i väster. Samtidigt ändrades även den spånklädda tornhuven som hade likheter med moderkyrkan i Malung. Tornet fick då sin nuvarande klockformade huv med spira. Takens kopparplåttäckning tillkom på 1980-talet. Över vapenhusets entré i väster finns ett skärmtak med plåttäckning som vilar på konsoler, även det ett tillägg från 1980-talet. Spiran kröns av ett förgyllt kors. I höjd med klockkamma-ren har tornet ljudöppningar försedda med gråmålade träluckor. Långhuset har fyra fönster på södra sidan och tre på norra, koret två och sakristian har ett fönster i norra gaveln. Västra gaveln har två fönster, på ömse sidor om porten. Ovanför gavel-fönstren finns mindre runda fönster med mittspröjsar. Nuvarande fönster har tillkommit vid 1950-talets restaurering, de har två lufter med kvadratisk spröjsindelning. Entrén i väster har stentrappa med smidda räcken och sakristians ingång en enkel stentrappa. Kyrkans port i väster och sakristians dörr har brunmålade paneldörrar, västra porten har över-ljusfönster.
UndersökningsstatusOkänd
Referens: skriftlig källaPettersson, S,O.: Älgsjöselens fäboddrift under 1900-talet, sid21.
PlaceringSynlig ovan mark
UndersökningsstatusEj undersökt
BeskrivningBeskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.
UndersökningsstatusOkänd
SkadestatusEj skadad
UndersökningsstatusOkänd
BeskrivningSlaggförekomst, ca 12 x 6 m (NV–SÖ), bestående av spridd slagg i åker. Slaggen är 0,02-0,1 m stor, gråaktig, delvis glaserad, knottrigt fluten samt mestadels lätt. Ger intryck av att vara smidesslagg.
BeskrivningBlästerugn, oval, 3 x 2x5 m (N-S) och intill 0.5 m h med flera stenar synliga och kännbara med sond. Under den starkt övertorvade ytan återfinns flutna brunsvarta, både tunga och lättare slaggstycken, 0.02-0.05 m st i grusfyllning.
PlaceringSynlig ovan mark
Orientering53 m V om vinkel av dike i myrkant.
PlaceringSynlig ovan mark
BeskrivningBlästerugn, otydligt kvadratisk, 2x2 m (N-S) och intill 0.3 m h.I mitten en insjunkning. Starkt övertorvad.Beväxt med åtta smågranar.Under torven omedelbart S om blästan återfinns slaggstycken,0.02-0.05 m st, brunsvarta och lätt flutna. Sammanhängande varpfinns ej. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.
SkadestatusOkänd
UndersökningsstatusOkänd