Båstad Grevie 44:1 - hus nr 2
TakformTakformSadeltak
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000044962
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
TakformSadeltak
TakformSadeltak
InteriörbeskrivningTornets bottenvåning upptas helt av vapenhuset. Det är täckt med ett vitputsat, halvstens kryssvalv utan markerade ribbor, som i rummets hörn vilar på murklackar med vulster som kapitäl. I den medeltida väggen mot öster finns en rundbågig öppning från 1775 med en icke bärande, ljusgråmålad panelvägg mot långhuset. I plankväggen sitter en pardörr, uppbyggd av ramverk och med fransk spegelindelning. Golvet är av fogat marktegel lagt i halvförband. En mittgång finns markerad med kvadratiska plattor. Kyrkorummet är täckt av ett tredingstak, klädd med pärlspontad, ljust gråmålad panel mellan takstolarnas synliga inre remstycken, hanband och sparrar med utskurna dekorer. Mötet mellan de vitputsade väggarna och taket betonas av en profilerad list, som sitter en bit ner på muren. Längs den västra väggen går en vitmålad dragbjälke. Långhusets västra del upptas av orgelläktaren, som vilar på kvadratiska, marmorerade pelare och pilastrar. Till läktaren går två symmetriska trätrappor med öppna räcken. Båda trapporna är underbyggda med förråds- och teknikutrymmen bakom vitmålade panelväggar. Orgelbarriären är uppdelad i tre täta partier av vitmålat ramverk och gulbeigt marmorerade speglar. I mittpartiets speglar finns tre målningar, utförda av Kaj Siesjö efter Pär Siegårds skisser, som föreställer Jesu intåg i Jerusalem. Läktarens undersida är klädd med vitmålad panel, ovansidan med linoleummatta. Långhuset är inrett med två fristående bänkkvarter, ställda på ett lackat brädgolv. Längs ytterfasaderna löper väggfasta sittbänkar med inbyggda radiatorer. Gångarna är belagda med marktegel från 1952-53, av samma rektangulära typ som i vapenhuset. Golvets främre del sluttar som en ramp upp mot det något högre belägna koret. Den främre delen av långhuset upptas av det fullbreda koret, som markeras genom sitt golv av kalkstensplattor från 1952-53. Predikstolen står på korets norra sida, dopfunten på dess södra. Korväggen är uppförd i slammat, gulrosafärgat tegel. I mitten av väggen finns en långsmal, rundbågig altarnisch, på ömse sidor flankerad av grågrönmålade, panelklädda dörrar mot förråd och sakristia. Ovan dörrarna och kring altarnischen finns en monumentalmålning, påbörjad av Pär Siegård och avslutad efter hans död 1961 av medhjälparen Karl-Einar Andersson. Fresken Trons under är indelad i fem scener; nederst syns t.v. Jesus som sträcker ut handen till Petrus, t.h. Jesus som stillar stormen. Ovanför ett stiliserat tandsnitt finns bilder av jordbrukets och stadens människor, och som centralmotiv Kristusgestalten Kommen till mig. Sakristian har gjutet golv täckt med heltäckningsmatta, slätputsade väggar och innertak av gips. Rummet är möblerat med bl.a. fasta skåp för textilier. Från sakristian nås en liten personaltoalett, gömd bakom en gråmålad skärmvägg i ramverkskonstruktion. Genom en lucka i taket når man vinden ovan sakristian. Dess takkonstruktion består av språng- och stickstolar av furu. Underlagstaket är en spontad brädpanel. Vinden ovanför långhuset nås genom en lucka i tredingtaket. Takstolarna består av sparrar, hanband och tassar, som vilar på dubbla remstycken. Varannan takstol är förstärkt med sparrsaxar och stödben. Sparrsaxar, hanband och sparrar binds samman av korta strävor och horisontella bjälkar längs sparrarnas insidor. Undertaket är inbrädat. Tornets övre våningar har mellanbjälklag av furu. På bjälkarna ligger obehandlade brädgolv. Väggarnas gråstensmurverk är slammat. I östra muren märks två igensatta öppningar: På första våningen, strax ovan kryssvalvet, syns övre delen av en rundbågig öppning av okänd ålder, på andra planet anas det hål som en gång lett mot den medeltida kyrkvinden. På klockvåningen märks några ursparningar som möjligen fungerat som upplag för någon äldre bjälklagskonstruktion. Tornets taklag bärs av tre sorters takstolar. De enklaste består av endast sparrar och tassar, övriga av sparrar, hanband i två nivåer, stödben och tassar resp. bindbjälkar. Undertaket är inbrädat. Altaret från ca 1850 är byggt som en ramverkskonstruktion av målat trä. Framsidan är indelad med 10 gulorangemarmorerade speglar, de tre största prydda med vardera två rundbågsomramade fält. Altaret står på ett podium i altarnischen. Altarkorset från 1961 är odekorerat, tillverkat av sågad och mörkbetsad furu. Altarringen från ca 1850 är tredelad med två grindar och en välvd framsida. Räcket är byggt av figursågade bräder, som bär en tygklädd överliggare. Samma orangeröda tyg finns på knäfallet, också tapetserat 1990. Dopfunten är formgiven 1952 av Pär Siegård. Den är snidad av en ekstock, som man hittat i en torvmosse i Önnarp. Foten är cylindrisk och lätt profilerad, cuppan bägarformad med utskurna dekorer med religiösa motiv. Predikstolen av trä inköptes 1875. Den sexsidiga korgen, som vilar på en profilerad fot, nås genom en rak trappa med tätt räcke. Det är byggt av ramverk med rundbågigt inramade, gulorangemarmorerade speglar. Samma arkadmotiv finns på korgens sidor, uppbyggda av störr
HistorikGrevies ursprungliga kyrka byggdes troligen under andra halvan av 1100-talet och bestod då av långhus, smalare rakavslutat kor och eventuellt ett torn. Sedan dess har kyrkan byggts till och om och renoverats ett flertal gånger. Under senmedeltiden slogs valv i kyrkan. Vid någon tidpunkt har ett vapenhus och en sakristia byggts mot söder. Den stora befolkningsökningen krävde en större kyrka och 1804 byggdes en korsarm, nykyrka, i norr efter ritningar av G.M. Melander från 1802. Nykyrkan försågs med trätunnvalv och sannolikt revs tegelvalven i långhuset och ersattes med ett trätunnvalv vid denna tid. 1838 rasade en del av tornet och en del revs. Ett nytt torn ritades 1839 av S F Bohm och uppfördes 1844-45. Det nya tornet hade stora brister och en lång konflikt med entreprenören följde. 1855-57 byggdes kyrkan om efter ritningar signerade av J F Åbom vid Överintendentämbetet. Koret vidgades till långhusets bredd och förenades med ett tunnvälvt tak. Ny femsidig sakristia byggdes i öster. Utbyggnaderna mot söder revs. Fönsteröppningarna förstorades. Tre ingångar i långhuset murades igen. Kyrkorummets orientering ändrades från det traditionella väst-öst till nord-syd med ingång genom nykyrkan. Altaret flyttades till söderväggen. 1861 uppfördes en läktare i nykyrkan och 1880 en västläktare i långhuset. 1892 kläddes tunnvalven med pärlspont och målades blå. Ny inredning med predikstol, bänkar, altare och altaruppsats. 1932 byggdes pannrum under sakristian och vindfång i nykyrkan efter ritningar av arkitekt N Blanck. 1935 byggdes tornets lanternin om efter ritningar av arkitekt Oscar Persson. Tornets öppna spånklädda lanternin ersattes av en täckt kopparklädd. 1936-1938 målade Pär Siegård en fresk på hela östra långhusväggen. 1964-68 genomfördes en mycket omfattande restaurering efter handlingar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Kyrkan återfick sin ursprungliga öst-västliga orientering och altaret flyttades till öster. Dubbeldörren byttes till enkeldörr i östväggen och kormålningen kompletterades runt dörren. Nya öppna bänkar, nya golv, nya armaturer, predikstolen flyttades. Valvöppningen mellan långhus och nykyrka ändrades. Friläggning av sandstensbåge i vapenhuset. Båda läktarna byggdes om. Inbyggnad under nykyrkans läktare. Ny beklädnad av tunnvalven och vapenhustak med hyvlad furupanel. Samtliga fönster, dörrar och tornluckor byttes. Solbänkarna kläddes med koppar. Skiffertaket byttes till koppar på sakristian. 1983 gjordes en utvändig restaurering efter handlingar av arkitekt Rolf Larsson. Skiffertaket byttes till koppartak på långhus och nykyrka. 1995-96 Utvändig restaurering omfattande kalkning och målning. 2000 Sakristian rustades upp med nytt golv och nya skåp. 2008-2009 inre och yttre renovering med bland annat nytt altare, ny altarring, uppsättning av träskulptur, väggarna målades invändigt med silikatfärg, konservering av altarfresken. Handlingar av arkitekt Hans Ponnert.
Historik1884 anlades en fyrplats på Hallands väderö. Där uppfördes ett runt, vitmålat, 13 meter högt fyrtorn av järn med linsapparat av tredje ordningen. Fyrtornet tillverkades på Ludvigsbergs mekaniska verkstad i Stockholm. Fyrtornet, fyrmästarbostaden och uthuset, ritades av Emil Karlsson. Efter att ha elektrifierats genom en elkabel från fastlandet 1959 automatiserades fyren 1964 och avbemannades i samband med detta.
ExteriörbeskrivningKyrkobyggnaden från 1839 består av ett smalare kvadratiskt västtorn, ett långt och brett långhus och en smalare och lägre sakristia i öster. Under sakristian finns ett pannrum från 1948 med en skorsten på långhusets östgavel. Kyrkan är vitputsad, har rundbågiga fönster och sadeltak med eternitplattor. Fasaderna är lika och symmetriska mot norr och söder. Kyrkan är grundlagd på gråsten och murarna är uppförda av gråsten. Kyrkan är spritputsad och vitmålade med silikatfärg. Portarnas smygar är slätputsade. Sockeln är utkragande, spritputsad och gråmålad. Långhus och sakristia är utan dekorationer. Tornet har sedan 1873 trappstegsgavlar med sju tinnar. Under tinnarna finns långsmala höga rundbågiga nischer så kallade blinderingar. Kyrkan har två ingångar, huvudingången genom tornet i väster och en prästingång i sakristian i öster. Västporten sitter i en rundbågig öppning med raktäckt dubbeldörr och ett lunettfönster av trä ovanför. En sten med inskription är infälld ovanför lunettfönstret. Östingångens öppning och dörr är segmentbågig. Ovanför finns två slätputsade lister, ögonbryn. Dörrarna från 1963 av ramverk med fyllningar är klädda på utsidan med kopparplåtar. Granittrappor leder till dörrarna. Långhuset har tio stora mörkgrå kopplade träfönster som sitter i rundbågiga spritputsade grunda nischer. Ytterbågen från 2014 är delade i sex lufter med mittpost och tvärposter. Varje luft är träspröjsad i sex rutor som i sin tur är blyspröjsad till fyra smårutor. Glaset är tonat antikglas. Fönsterbläcken är av kopparplåt. Tornet har tre runda träfönster och ovan porten ett lunettfönster. I tornets klockvåning finns en rundbågig ljudöppning i alla väderstreck finns. Öppningarna är täckta med träluckor klädda med liggande svartmålad panel. Långhuset och tornet täcks av sadeltak, sakristian av ett valmat tak. Samtliga tak är belagda med skiffereternitplattor sedan 1970. Tornets tinnar är avtäckta med betongplattor. Längs takfoten finns utkragande lister uppbyggd av gråmålade brädor. Vindskivor på gavlar och avvattningen är av koppar men nedre delen av stuprören är utbytta till brun plåt.
ExteriörbeskrivningKlintahuset är en smal, låg vinkelbyggd envåningslänga med branta sadeltak och väggar uppförda i en blandning av skiftesverk och korsvirke. Byggnadens långsida åt söder och gavlarna är putsade. Långsidan åt norr har stående träpanel. Den på skifteskartan identifierade byggnaden har de ungefärliga måtten 17 gånger 5 meter, vilket stämmer väl med huvudbyggnadens mått, 17,6 gånger 4, 4 meter. Klintahuset kan enligt uppgift ursprungligen varit ett från Branten vid Båstad år 1828 utflyttat soldattorp.(Karin Falkmer 2004). Till huvudbyggnaden är tillfogad en vinkelbyggnad. När denna tillkommit går inte att avgöra. Byggnaden är uppförd i gråsten, med en del i den östra fasaden i stående träpanel. Taket på huvudbyggnaden har ursprungligen varit täckt med halm. Halmtaket finns i huvudsak bevarat under senare tillkommen taktäckning bestående av sinuskorrugerad eternit och plåt. Vinkelbyggnadens takmaterial är sinuskorrugerad eternit på öppen läkt.
HistorikBåstads kyrka började uppföras under 1450-talet, strax innan staden fick sina stads-privilegier. Kyrkan byggdes som en gotisk stadskyrka av måttligt format, runt samma tid som den idag rivna S:t Johanneskyrkan i Landskrona, den kraftigt omgjorda St: Nikolai i Halmstad och den välbevarade Mariakyrkan i Helsingborg. I den första etappen, som pågick till ca 1460, restes ett treskeppigt långhus. Kyrkan byggdes som pseudobasilika, d v s med förhöjt mittskepp men utan äkta basilikans klerestorium. Murarna gjordes av gråsten med tegel i dekorativa element. Kyrkorummets innertak ersattes under 1470-talet med kryssvalv. De kalkmålades runt 1470-1520, möjligen i perioder och av olika målare. De mestadels ornamentala motiven brukar vanligen till-skrivas Barkåkragruppen, baserat på stiljämförelser med deras målningar i kyrkan där. Redan under 1480-talet beslutade man att omgestalta kyrkorummet, och den raka öst-gaveln revs till förmån för en sexsidig koravslutning med omgång. Ovanför koret slogs ett stjärnvalv. Denna valvtyp hade introducerats under 1420-talet i S:t Petri kyrka i Malmö, men användes sparsamt i Skåne och vanligen i de mera prominenta kyrkorna. Samtidigt med koret uppfördes vapenhuset i söder. Den sista utbyggnadsetappen in-leddes omkring 1500, då västtornet tillkom. Tornet byggdes av tegel med trappgavlar. Ca 1500-1525 utfördes ytterligare kalkmålningar, koncentrerade till vapenhuset (idag sakristian) och norra sidoskeppets östligaste travé. Anledningen till att just den ytan smyckades kan vara, att det likt i många andra kyrkor stått ett medeltida Mariaaltare under valvet. Två av de yngre motiven är signerade Niels. Knud Banning har lagt fram teorin, att hans verkstad bör ha en koppling till den som målat i Bunkeflo kyrka. Målningarna där är förvisso av en mindre skala, men med en likartad figurteckning. Det Skånska kriget under 1670-talet medförde stor förstörelse av kyrkorna i nordvästra Skåne. Kyrkan i Båstad vandaliserades och både altare, predikstol och epitafier sönderhöggs och kyrksilvret stals. Klockarebänken och klockorna skonades däremot. Efter krigets härjningar tvingades man att införskaffa nya fasta inventarier, samtidigt som bl.a. fönstren och taken krävde omfattande reparationer. De nuvarande fönsteröppningarna tas upp någon gång under 1700-talet, och mot slutet av seklet tillkommer både den befintliga altaruppsatsen, bänkinredningen, orgeln och orgelläktaren. Under 1800-talet repareras taket vid ett flertal tillfällen. 1812 byts tegeltaket mot ekspån, som senare under seklet delvis ersätts av blyplåt. 1911 läggs hela taket om med skiffer eller kanske eternit. Vid något av dessa tillfällen förnyas takstommen över sidovindar och koromgång. Delar av det äldre taklaget integrerades i den nya takstommen. Återgången till tegeltak görs, enligt vad som syns på äldre kort, senast på 1930- talet. 1892 byts dörren mellan kyrka och vapenhus mot en ny port efter Hjalmar Cornitsens ritningar. Några år senare läggs kyrkgolvet delvis om genom att teglet ersätts med kvadratiska plattor, troligtvis sin tids populära viktoriaplattor. 1927-1936 renoveras kyrkan under arkitekt Erik Fants ledning. Klockrummets bjälklag förstärks, en ny klockstol byggs och ljudluckorna byts ut. Vapenhuset görs till sakristia och kyrkans huvudingång flyttas till tornet. En källare grävs ut under kyrkan. Orgel-verket från 1792 monteras bakom en ny fasad på en läktare i tornets bottenvåning. Under 1940- 50-talen genomgår kyrkan ett flertal arbeten. 1948 byts samtliga fönster mot befintliga karmar. Det befintliga kalkstengolvet tillkommer 1955 efter arkitekt Torsten Leon- Nilssons anvisningar, och samma decennium läggs tegeltaket om. 1963-67 renoverades kyrkan interiört enligt Eiler Graebes anvisningar. Nästan alla snickerier och inventarier ommålas och kyrkorummet omkalkas. I samband med arbetena upptäcker man kalkmålningarna i sakristian. Två dittills igensatta fönster i koromgången tas upp. Övriga åtgärder omfattar utbyte av luckor i högkyrkans mur-öppningar, och insättandet av ett väggskåp i norra korpelaren. 1983-86 renoveras kyrkan efter Wikerstål& Forsbergs ritningar. I första skedet repareras kyrkorummet och sakristian; all lös puts rivs ner, ytorna omputsas och kalkvittas, alla plåtbeslag av järn byts mot koppar och de utvändiga snickerierna ommålas. Man hittar samtidigt rester av en nordportal i långhusmuren, två fönster i koromgångens sydöstra del, ett fönster på sakristians gavel och ett i sydvästra långhusmuren, alla med omfattningar av tegel i samma medeltida storformat. 1986 renoveras tornet; vittrat tegel byts ut, vissa partier ommuras och murverket förstärks med dragjärn. Torntakets tegel läggs om, de utvändiga snickerierna ommålas och plåtbeslagen byts mot koppar. Inne i vapenhuset inrättas en ny toalett, förråd och elcentral under orgelläktaren. 2002 görs en ny exteriör renovering av Wikerstål& Forsberg. Fasaderna rengörs, putslagas och kalkas, tegeltaken repareras och utvändiga snickerier ommålas. 2007
Exteriörbeskrivning
Exteriörbeskrivning
HistorikTorekovs nuvarande kyrka hade en medeltida föregångare som låg mitt i byn. Stenkyrkan från omkring 1200 var i typisk romansk stil med rektangulärt långhus, smalare kor med absid och utan torn. Under senmedeltiden välvdes kyrkan med valv och byggdes till och om. Vid C G Brunius uppmätning på 1840-talet hade kyrkan tillbyggt vapenhus, torn, sakristia och ett breddat kor. Sakristian var ovanlig med en tornliknande utformning. Stilen var gotisk med spetsbågiga fönster och valv. Kyrkorummet var tvåskeppigt. Kyrkans utbyggnad kan förklaras med blomstrande sjöfart och fiske men också att det var en vallfartskyrka till lokalhelgonet Sankta Tora. Kyrkans inredning förnyades på 1600-talet. Vid en eldsvåda 1858 brann halva Torekov ner och kyrkan och dess inredning skadades svårt. Kyrkan revs och delar av materialet användes i en ny kyrka. Efter utgrävningar på 1940-talet återskapades kyrkans planform med en stenmur i en stadspark på före detta kyrkogården mitt i byn. Kyrkans grundmurar ligger under mark och är inte de murar som syns. Man valde att bygga en helt ny kyrka på en ny plats öster om byn där två infartsvägar möts. På platsen stod tidigare en kvarn. Byggmästare Hallberg i Ängelholm fick i uppgift att rita kyrkan men hans förslag på en treskeppig stor kyrka godkändes inte av Överintendentämbetet. Arkitekt Johan Adolf Hawerman fick istället uppdraget. Hawerman var lärare på Konstakademin och anställd på Överintendentämbetet. Han har ritat flera kyrkor, bland annat i Oderljunga, Halmstad by och Härnösands domkyrka. Kyrkan uppfördes 1860-63 i måttfull nygotisk stil med fasad av oputsat gult tegel. Planen bestod av ett torn med hög åttkantig spira, ett enskeppigt långhus med strävpelare. Långhuset avslutades med ett femsidigt kor som hade en krans av spetsgavlar. Taket och spiran var täckta med svart plåt. Fönstren var av gjutjärn. Interiört hade kyrkan trätak. Sakristian i koret avdelades med ett skrank av mörkt trä på vilken altartavlan av Nattvarden hängde. Bänkinredningen var målad i mörk ekådring. En ny predikstol gjordes efter Hawermans tidigare ritning till predikstol i gamla kyrkan. Kyrkan fick tidigt tekniska problem med inträngande fukt som ledde till angrepp av husbock på trävirket. Delar av virket byttes ut men skadorna var allvarliga och kyrkan fick stängas 1947 på grund av rasrisk. Efter många diskussioner och olika förslag om att bygga en ny kyrka på den gamla tomten inne i byn, en ny kyrka på den nuvarande tomten eller restaurera kyrkan beslutades att använda kyrkans murverk, riva allt trä och omgestalta kyrkan. Uppdraget gick till länsarkitekt Manne Carlman som även renoverat Hov kyrka. Kyrkan skulle utformas i gammal skånsk stil och tornet fungera som sjömärke. Tornspiran revs, tornet byggdes på och omgestaltades helt. Hela det femsidiga koret revs, takstolar och allt annat trä revs, en ny sakristia byggdes på norrsidan, taket belades med tegel, tegelmurarna vitputsades. Invändigt slogs valv och det mesta av inredningen gjordes ny. Arbetet pågick 1950-53 med invigning 1953. Omkring 1997 gjordes exteriör renovering med kalkning och 2002 interiör kalkning och målning. 2005 byggdes ny trappa och handikappramp vid västenrén. Omkring 2008 målades fasaden med silikatfärg och fönstren med alkydfärg, ytterdörren till sakristian förnyades. 2012 tillverkades ett nytt orgelverk och orgelfasaden från Örja kyrka flyttades till Torekov.
21000001648880http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21000001648880Bebyggelse - byggnadBÅSTAD TOREKOV 98:1 - husnr 3TOREKOVS VARMBADHUSLän: Skåne, Kommun: Båstad, Landskap: Skåne, Socken: Torekov , Stift: Lunds stift, Församling: Torekovs församlingNybyggnadsår: 1876 - 187612.62342321083919,56.42698529048246http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21000001648880http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21000001648880http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21000001648880RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
HistorikVilla Sommarlek uppfördes 1936 som sommarbostad åt direktör John Hjelme-Lundberg, dåvarande ägare till Junex fabrikerna i Huskvarna. Sportstugan består av två från varandra fristående byggnadskroppar uppförda av monteringsfärdiga träelement från AB Fribärande Träkonstruktioner i Töreboda. År 1937 byggdes sovrumsdelen till i norr med material och metoder av samma utförande och karaktär som de ursprungligt uppförda delarna. Sällskapsdelen utökades samma år med ett modulelement i norr. Under åren 2000-2002 restaurerades Villa Sommarlek. Villa Sommarlek är ett välbevarat exempel på radikal funktionalism både vad gäller utformning, byggnadsteknik och material. Huset är en pionjär inom monteringsfärdiga trähus - en byggnadsteknik som under 1900-talet kommit att bli en av de vanligaste i Sverige. KÄLLA: Beslut Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Skåne län, 2003-08-22, Dnr 432-24610-99
TakformEj utrett
Exteriörbeskrivning
InteriörbeskrivningVapenhuset i nykyrkan i söder används som huvudingång. Rummet har tegelgolv från 1876 av gula åttkantiga plattor med mörka hörntärningar emellan. Dagsljus kommer från ett lunettfönster med grönt glas ovanför ingången. Det låga taket med träpanel är orgelläktarens undersida. 1876 delades rummet av från kyrkorummet och sedan 1990 är det indelat med smårum som väntrum, wc, förråd och uppgång till orgelläktaren. Samtliga dörrar är ramverk med fyllningar och väggarna är klädda med träpanel. Kyrkorummet består av nykyrkan och det äldre långhuset. Sedan mitten av 1800-talet står altaret i norr mittför ingången i söder. Långhuset har blivit en slags sidoskepp vid båda sidor om altaret. Rummet är välvt med trätunnvalv, hopvalmade i korsmitten. Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången i söder, väster och öster. Golvet är belagt med röda kvadratiska tegelplattor, under bänkarna ligger lackat brädgolv. Väggarna är vitkalkade, fönsterfallen är målade med blank färg. Mellan det vitmålade trätaket och väggen löper en profilerad grå kraftig trälist. I nykyrkan finns två kraftiga dragjärn för att hålla samman vägarna. I taket hänger oelektrifierade ljuskronor. Rummet får ljus från stora rundbågiga fönster i djupa nischer. De gråmålade träfönstren från 1950-tal av Graebe är kopplade, innerbågen är indelad i sex lufter utan spröjs, den yttre bågen är småspröjsad med profilerad spröjs. Glaset är klarglas förutom vid sidan om altaret där de nedre rutorna är glasade med ogenomsiktligt räfflat glas. Koret i korsmitten är förhöjt ett steg och belagt med tegelplattor med friser av svart kalksten. Nivåskillnaden utjämnas med en ektröskel. Innanför altarringen är brädgolvet ett steg högre och altaret står ytterligare två steg högre. I koret står dopfunt, ljusbärare, dopträd och ljusstakar väster om altarringen medan flygel och predikstol är öster om altarringen. Sakristian finns i den halvrunda absiden i öster med dagsljus från två fönster. På golvet ligger brunmålat brädgolv, väggarna är putsade, målade och har en nedre grå bröstningspanel med ramverk och fyllningar och en vit kraftig taklist. Sakristians interiör är från Graebes renovering på 1950-talet. I söder finns orgelläktaren som vilar på pelare dekorerade med marmoreringsmålade pilastrar med joniska kapitäl. Läktaren kragar ut med en rund del i mitten. Läktarbarriären är uppbyggd med ramverk och fyllningar och listverk i ovan- och nederkant. På läktaren ligger plastmatta på golvet. En liten lucka i taket leder till vinden. Taklaget som förnyades 1950 är inte inventerat. Vapenhus 2 i tornets bottenvåning i väster är rymligt med högt i tak. Dagsljus kommer från lunettfönstret ovan entrédörren. Golvet är belagt med tegelplattor med hörntärningar från 1867. Väggarna är putsade och vitkalkade. Taket är klätt med grå sågad lockpanel mellan kraftiga takbjälkar. En glaslykta hänger i taket. En äldre bräddörr med gamla beslag leder till kyrkorummet. En brant trätrappa med öppna steg går till tornets övre våningar. Våning två och tre har putsade och målade gråstensväggar, brädgolv på vån tre och spånskivor på våning två. Delar av den gamla orgeln, äldre kyrkbänkar och böcker förvaras här. Klockvåningen upptas av den kraftiga klockstolen. Väggarna är slammade gråsten med inslag av tegel runt ljudöppningarna. Stege leder till lanterninen med brädgolv och brädklädda väggar. Inredning och inventarier Altaret av målat trä är uppbyggt av breda plank med draperimålning och marmorering. Okänd ålder men förmodligen före 1800. Altaruppsats från omkring 1800 i klassicistisk stil med altartavla målad av Martin Roth, Roth var utbildad på Konstakademin i Stockholm och porträttmålare. Målningen föreställer korsfästelsen. Altaruppsatsen är arkitektoniskt uppbyggd med räfflade pilastrar vid sidorna som bär ett överstycke med listverk krönt av en strålsol och två urnor. Skulpterade änglar står vid sidorna. Målad i vitt och förgyllning. Altarringen har halvrund planform och är uppbyggd av stående fyrkantiga målade träribbor. Knäfall och överliggare är tygklätt. Okänd ålder. Dopfunten av granit eller sandsten är från omkring 1200. Cuppan är kvadratisk med avrundade hörn och har rund skålformig urholkning. Cuppan avsmalnar neråt till ett fyrkantigt skaft. Foten är fyrkantig med två nivåer. Den tillhör den nordvästskånska gruppen enl Tynell som kännetecknas av fyrsidiga funtar med rund urholkning. Dessa finns även i Hjärnarp, Hov och Båstad. Predikstolen av bemålat trä är troligen ritad av R Brouhn 1842. Korgen är rund med en kraftigt avsmalnad botten dekorerad med bladskivor och avslutad med en pinjekotte. Korgens dekoreras av utskurna reliefer av kristna symboler. Rak trappa med tät barriär. Rund baldakin med en frans av trä. Målad i vitt och förgyllning. Tidigare har funnits en draperimålning mellan predikstol och baldakin. En liknande predikstol av R Brouhn finns i Hov. Bänkinredningen från 1957 är ritade av Eiler Graebe. Inredningen är sluten med rak ovankant. Dörrar, fronter
HistorikDen fyrlängade gården, belägen i Bjäre Härads Hembygdspark, härrör från 1700-talet med vissa detaljer från 1800-talet. Gården används numera som museum. Manbyggnaden under högt halmtäckt sadeltak är en tvåvåningslänga med liggande panel och på gavlarna locklistpanel. I byggnaden finns en ryggåsstuga med bakugn. Den östra längan utgörs av brygghus, port, loge och loggolv. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
21000000988147http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21000000988147Bebyggelse - byggnadBÅSTAD BOARP 2:22 - husnr 5ÅGEGÅRDEN, BOSTADSHUSLän: Skåne, Kommun: Båstad, Landskap: Skåne, Socken: Västra Karup , Stift: Lunds stift, Församling: Västra Karup-Hovs församlingNybyggnadsår: 1700 - 179912.795656439595394,56.432780605742614http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21000000988147http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21000000988147http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21000000988147RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
21000000988145http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21000000988145Bebyggelse - byggnadBÅSTAD BOARP 2:22 - husnr 4ÅGEGÅRDEN, BRYGGHUSLän: Skåne, Kommun: Båstad, Landskap: Skåne, Socken: Västra Karup , Stift: Lunds stift, Församling: Västra Karup-Hovs församlingNybyggnadsår: 1700 - 179912.795475063435255,56.432831061240115http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21000000988145http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21000000988145http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21000000988145RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
21000000988143http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21000000988143Bebyggelse - byggnadBÅSTAD BOARP 2:22 - husnr 3ÅGEGÅRDEN, EKONOMIBYGGNADLän: Skåne, Kommun: Båstad, Landskap: Skåne, Socken: Västra Karup , Stift: Lunds stift, Församling: Västra Karup-Hovs församlingNybyggnadsår: 1700 - 179912.795394685912362,56.432748517058045http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21000000988143http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21000000988143http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21000000988143RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
ByggnadsdelKor - Rakt, Torn - Väster, Kor - Öster, Kor - Öster, Kor - Rakt, Torn - Västtorn, Torn - Väster, Korsarm
Referens: skriftlig källaLE, Kristianstad, Grevie 56, 1837-41 ls
Referens: skriftlig källaLE Kristianstad, Grevie 56, Laga skifteskarta, 1837-41
Referens: skriftlig källaKristianstads museum, inventering, nr 29
Referens: skriftlig källaHansen, F.,inventering, nr 34
TerrängSvag höjd i sandmark. Grönområde.
TerrängKraftig V-sluttande av moränhöjd. Villaområde och grönområde.
UndersökningsstatusOkänd
Referens: skriftlig källaATA dnr 639/51
SkadestatusEj skadad
UndersökningsstatusOkänd
SkadestatusOkänd
Referens: skriftlig källaV Ewald: "Från Sydhallands forntid", s.134f (1925).
Referens: skriftlig källaATA, F. Hansen, 1925, nr 37
TerrängPlan sandmark. Åkermark.
Referens: skriftlig källaBondesson Hvid, B. Arkeologisk efterundersökning. Hemmenslöv 7:4. Östra Karup socken. Båstad kommun. Halland. Wallin, kulturlandskap och arkeologi. (RAÄ 321-1081-2005).
Referens: skriftlig källaV. Ewald 27/8 1923.
Referens: skriftlig källaATA, dnr 3545/1933.