PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
HistorikEkonomibyggnaden söder om kyrkogården byggdes om- och till vid 1970-talets mitt, vilket präglar den enkla rödfärgade byggnaden idag. På platsen har dock länge legat en byggnad som troligen inrymde stall och dass. Idag rymmer längan förråd, garage, arbetsutrymmen och toalett.
HistorikI kyrkogårdens nordvästra hörn ligger en personal- och förrådsbyggnad. I dessa utrymmen är också kyrkobesökarnas toalett inrymd. Byggnaden är uppförd i vinkel och dess äldsta delar är troligen från slutet av 1960-talet, då en gammal redskapsbod revs. Personal- och förrådshuset har sedan byggts till i etapper.
HistorikKontor, vaktmästeri m.m. Byggnader för vaktmästeri, arbetsrum för kyrkogårdens och kyrkans anställda, förråd m.m. finns dels söder om Heliga Korsets kyrka och dels väster om Norra kyrkogården. De har byggts och byggts till vid olika tidpunkter för att fylla de behov som uppstått.
HistorikBebyggelsen är uppförd före 1765 och sträcker sig från Stortorget längs med Västra Sjögatan till Södra Långgatan. Huvudbyggnaden vid Storgatan är en tvåvånings reveterad träbyggnad under ett högt, brutet tak. Under senare delen av 1700-talet och vid början av 1800-talet ombyggdes och reparerades husen i flera omgångar. Omkring 1849 revs delar av husen och byggnaden mot Stortorget försågs med ny övervåning och vind. Från 1835 har fastigheten varit i handelsmäns ägo. Genom ombyggnaden till affärslokal har bottenvåningen förändrats starkt. Vissa äldre snickeridetaljer har dock flyttats till vinden. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikUrsprungligen stod en träkyrka på samma plats som dagens kyrka. Dagens stenkyrka är byggd i två etapper där långhus och kor byggdes i den första etappen, sannolikt i slutet av 1100-talet. När dessa stod klara påbörjades kyrkans andra byggnadsetapp då västtornet uppfördes och försågs med tvillinghuvar. Den fullbordade medeltida stenkyrkan stod sannolikt klar i början av 1300-talet. Både långhus, kor och torn utfördes i romansk stil med undantag för tornets dubbelhuvar vilka snarare var utförda i den gotiska stiltraditionen. Torn med dubbelhuvar har ofta haft en maktmanifesterande funktion som kan knytas till någon enskild patronatsperson. För ett tidigt inflytande av en betydelsefull person talar även utformningen av dopfunten och triumfkrucifixet. Ursprungligen hade både torn och långhus entréer i söder. Förutom dessa hade kyrkan fyra fönsteröppningar på den södra sidan och en på den östra. Norrfasaden saknade helt öppningar och det var först under 1700-talet som öppningar togs upp där. Kyrkor från tidigt 1100-tal hade ofta öppningar åt norr. Under medeltiden utvecklades dock tron på att det onda kom från norr vilket gjorde att norrsidorna ofta helt kom att sakna öppningar åt norr. I slutet av 1700- talet förstorades den södra fasadens fönster och i samband med detta byggdes även den södra korportalen om till fönster genom att dess nedre del murades igen. Det sena 1700-talets ombyggnadsperiod medförde även att västtornet revs och att ett nytt vapenhus av sten med spåntak byggdes på kyrkans södra sida. Samtidigt försågs den södra portalen med en rustik omfattning. I början av 1800-talet gjordes de stickbågiga fönstren om till rundbågiga och gjordes större genom att bröstningen sänktes. Samtidigt sattes den separata entrén till tornet igen. I slutet av århundradet togs ytterligare en rundbågig fönsteröppning upp på långhusets norra långsida mellan två befintliga fönster från 1700-talet. 1900-talets största förändring har bestått i att läktaren underbyggts. 2003 putsades kyrkan om och de två mest intakta romanska fönsteröppningarna på den södra sidan samt det stora fönstret på den norra markerades i putsen. När kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet befann man sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor byggdes under den här tiden sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna för den som innehade patronatsrätten var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tionde. Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet. KLM Kalmar läns museums arkiv. Andersson Karin, Medeltidskyrkorna vid kalmarkusten och deras förändringar under 1600- och 1700-talen, Kalmar läns årsbok 1982. Andersson Karin, Kalmarkustens kyrkor under tidig medeltid hikuin 9, Danmark 1983. Andersson och Svennebring, Arby kyrka, volym 207 av Sveriges kyrkor1989. Borg Raine Smålands medeltida dopfuntar, Acta Universitatis Gothoburgensis, 2002 Johansson Hans, Hänt i Arby- ur kyrkorådets protokoll 1874-1950. Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2 Småland och Öland. Riksantikvarieämbetet och kungl. Vitterhets- och Historieakademien, Stockholm 1993. Lindahl Göran, Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt, Diakonistyrelsens bokförlag., 1955 Meddelanden XXI XXV, Kalmar läns fornminnesförening red. Hofrén Manne Kalmar 1933. Mörkfors Gunnel, Nyklassicistiska kyrkorum: utvecklingen i Östergötland 1760-1860, ingår i volymen Kyrka i bruk red. Mörkfors, Olsson, Östergötlands läns museum 1996 Nationalencyklopedin på nätet, Ursprungligen stod en träkyrka på samma plats som dagens kyrka. Dagens stenkyrka är byggd i två etapper där långhus och kor byggdes i den första etappen, sannolikt i slutet av 1100-talet. När dessa stod klara påbörjades kyrkans andra byggnadsetapp då västtornet uppfördes och försågs med tvillinghuvar. Den fullbordade medeltida stenkyrkan stod sannolikt klar i början av 1300-talet. Både långhus, kor och torn utfördes i romansk stil med undantag för tornets dubbelhuvar vilka snarare var utförda i den gotiska stiltraditionen. Torn med dubbelhuvar har ofta haft en maktmanifesterande funktion som kan knytas till någon enskild patronatsperson. För ett tidigt inflytande av en betydelsefull person talar även utformningen av dopfunten och triumfkrucifixet. Ursprungligen hade både torn och långhus entréer i söder. Förutom dessa hade kyrkan fyra fönsteröppningar på den södra sidan och en på den östra. Norrfasaden saknade helt öppningar och det var först under 1700-talet som öppningar togs upp där. Kyrkor från tidigt 1100-tal hade ofta öppningar åt norr. Under medeltiden utvecklades dock tron på att det onda kom från norr vilket gjorde att norrsidorna ofta helt kom att sakna öppningar åt norr. I slutet av 1700- talet förstorades den södra fasadens fönster och i samband med detta byggdes även den södra korportalen om till fönster genom att dess nedre del murades igen. Det sena 1700-talets omb
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Intill det gamla tingshuset ligger ett häkte och arkiv som färdigställdes 1909. Huset ritades av J.F Olsson och byggmästare var E. Dahlborg, Ljungbyholm. I likhet med tingshuset är det uppfört i en våning med ljusa pustade fasader och ett rött plåttak. Det finns två celler i häktet varav en med intakt inredning. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-06-05
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Arkivbyggnaden är uppförd omkring år 1900. Det är ett tegelhus med valmtak belagt med röd plåt. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-06-03
HistorikDen ålderdomliga gårdsanläggningen ligger vid bygatan i Rinkaby. Den övriga gårdsbebyggelsen utgörs av drängstuga, bod och hönshus, samtliga rödfärgade envåningsbyggnader av trä med tegeltak. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
BeskrivningEnligt dnr 321-3124-2001, rapport ark und. KLM C.Ring,E-A.Pederssen, H.Gurstad-Nilsson, J.Lindblad, M-J.Nilsson,M.Persson, i:Svensson, ant 041011/mnö. 1) Vid en år 1997utförd arkeologisk undersökning med anledning av E22 påträffades1 kokgrop, 7 härdgropar, 8 härdar, 1 grop och 2 obestämdaanläggningar. Fynd av: keramik, slagg, porfyravlsag,flintavslag, flintkärnor och bränd lera. 2) Vid en år 1997utförd arkeologisk undersökning med anledning av E22 påträffades11 stolphål, 8 härdgropar, 12 härdar och 7 gropar. Fynd av:Flintavlsag, flintskrapor, järnslagg, porfyravslag, bränd lera,rostad malm, keramik, stickel av flanta, slipsten av sandsten,kvartsavslag, 1 trindyxa av grönsten, porslin, bränt ben,kvarskärna, mikrospån, kärnor av porfyr, flintkärnor, 1bergartsyxa/mejsel av basalt, kärna av kvartsit, degel, 1dubbelknapp av brons, 1 syl av brons, 1 tjocknackig yxa avbasalt, ugnsfodring, blästerjärn, bränt ben, 2 pilspetsar avflinta, yxfragment av grönsten, skafthålstapp av grönsten, 2slipsten av sandsten, 1 malstensliggare av sandsten, 1 lövknivav flinta, 1 löpare av granit. 1-2) Datering:mesolitikum-mopdern tid. Undersökningarna på platsen rörde dockfrämst boplatsspår från mesolitikum och bronsålder samt agraralämningar. Gammal, ej gällande beskrivning: Dnr421-2143-1995, Rapport ark utredning och förundersökning Kalmarläns museum, N.Nilsson, B.Pettersson. ant 96-05-08/CÖB. 1)Boplats? ca 60x50 m (O-V). Ett tiotal anläggningar i form avhärdar och kokgropar samt rikligt med keramik pårträffades. Enav de större kokgroparna har C14 daterats till yngre bronsålder.Ca 50 m ÖNÖ om nr 1 är 2) Boplats? ca 200x50m (ÖNÖ-VSV).Ett troligt kulturlager och två troliga anläggningar i form aven härd och ett stolphål samt 350 fynd av porfyr, flinta kvartsoch kvartsit påträffades. Samtliga fynd är avfall från slagningförutom ett mikrospån. Även fynd av brända ben, keramik ochslagg fanns. Under två röjningsrösen påträffades underutredningen porfyr och flintavslag, brända ben samt keramik. C14prov i röset samt av det troliga kulturlagret gav datering tillsenneolitikum-bronsålder. Slagget dateras till järnålder.Boplatserna påträffades av Kalmar läns museum vid utredning ochförundersökning inför ny sträckning av E22. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.
HistorikByggnadernas gatulinje följer kvarterets äldre sträckning som bestämdes av den 1878 rivna Preusservallen, en del av det befästningsverk som omgav Kvarnholmen. Huset nr 10 är byggt av timmer i två våningar omkring 1700, men har fått sitt nuvarande utseende under 1800-talets senare del. Det har en ovanlig planlösning med en halv mezzaninvåning över portgången. Fasaderna är reveterade och ljust brunfärgade, taket brutet och täckt med tegel. Den friliggande trappan är den nu enda bevarade på Kvarnholmen. Fast inredning från 1800-talet är bevarad liksom en intakt hissanordning på vinden. Byggnaden har genomgått en större renovering under 1800-talets senare del och fast inredning från denna tid är ännu bevarad. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikEtt reveterat, tidigare brädfodrat trähus i två våningar under ett högt, tegeltäckt mansardtak. Den ursprungliga ålderdomliga planen med genomgående korridor kan fortfaraden skönjas. Möjligen är nuvarande byggnaden identisk med den som 1678 användes som sjukstuga och fånghus och som corps de garde 1716. Fastigheten förvärvades 1754 av den förste provinsialläkaren i staden och länet, arkiater J G Wahlbom. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikDet andra gatuhuset, uppfört av rött tegel med putsade och gråfärgade lisener, rusticeringar m m omkring 1900, är medvetet anpassat till det äldre huset men har trots det sin tids prägel. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikKvarteret Hattmakaren har varit ett utpräglat köpmansdistrikt med något inslag av hantverk, bl a många hattmakare. Kvarteret brann 1679 och 1765. Bebyggelsen är delvis ålderdomlig, men har mestadels karaktären av moderniserad affärsbebyggelse. Fastigheten kvarteret Hattmakaren 7 bebyggdes i slutet av 1650-talet med ett tvåvånings stenhus med tidstypisk kubisk form under högt valmtak. Den förste kände ägaren var handlaren och rådmannen Joen Sylvester, gården ägdes därefter av mestadels köpmän. Hörnhuset skadades vid 1765 års brand men restaurerades och kompletterades med en lång tvåvåningslänga längs Södra Långgatan. Hela byggnadskomplexet har samma fasadutformning tillkommen 1910 i samband med att hörnhuset byggdes om och förhöjdes med ytterligare en våning och inredd vind. Gatufasaderna har smidda ankarjärn samt en slät list mellan de nedre våningarna. I bottenvåningarna finns stora, moderna butiksfönster. Hörnhuset har ett lågt valmat tak med kupor.
HistorikHuvudbyggnaden vid Lilla Torget är uppförd mellan 1656 och 1667. Byggherre var stadspresident en Christoffer Larsson Grubb och troligen var murmästaren Adrian Clausson ansvarig för uppförandet. Huset fick sannolikt sitt nuvarande utseende efter en brand 1679. Efter ytterligare en brand 1765 tillkom gårdens övriga bebyggelse. År 1791 inköptes gården till prästgård med biskoparna M G Wallenstråle och Magnus Stagnelius som de första innehavarna. Senare har gården bebotts av stiftets domprostar och stadens kyrkoherdar. Den närmast kvadratiska huvudbyggnaden är byggd av sten i två våningar och bevarar ännu sin 1600-talskaraktär med högt, valmat och något svängt tak. Gårdsbyggnaderna är uppförda i en våning, också av sten; längan mot Ölandsgatan har sadeltak medan den genom kvarteret gående längan har brutet takfall mot gården. Längan mot Södra Vallgatan har karaktären av en sluten mur. Samtliga tak är tegeltäckta och fasaderna putsade samt gulfärgade. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikLängan mot Norra Långgatan har samma utseende som huvudbyggnaden men lägre takresning. Av gårdsbyggnaderna i två våningar är en byggd av timmer och korsvirke, de övriga är timrade och har likadana fasader som huvudbyggnaden. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikTomten är bebyggd med en timrad och panelad enkelstuga. Byggnaden ingår i en grupp småstugor på mycket smala tomter. Alla hus är uppförda i en våning och belägna med gaveln mot gatan. Här bodde huvudsakligen sjöfolk och hantverkare med anknytning till varvshantering. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikAv gårdsbyggnaderna i två våningar är en byggd av timmer och korsvirke, de övriga är timrade och har likadana fasader som huvudbyggnaden. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikByggnadernas gatulinje följer kvarterets äldre sträckning som bestämdes av den 1878 rivna Preusservallen, en del av det befästningsverk som omgav Kvarnholmen. Byggnaden nr 9 är uppförd i timmer i två våningar omkring 1800. Fasaderna är klädda med stående gulmålad panel med gröna fönstersnickerier och taket brutet samt täckt med tegel. Liksom grannhuset har byggnaden genomgått en större renovering under 1800-talets senare del och fast inredning från denna tid är ännu bevarad. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikTidigare Borgmästaren 6 och 7. Möjligen ingår två äldre hus i byggnaden. KÄLLA: LÄnsstyrelsen i Kalmar län, 2007.
HistorikTomten är bebyggd med ett tvåvåningshus uppfört efter 1765. Huset, som ingår i den ålderdomliga bebyggelsemiljön vid Södra Långgatan, är byggt av timmer och reveterat, och har en enkel klassicistisk fasadutformning. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikKullzénska huset är gammal handelsgård med bebyggelse sannolikt från 1771. Huvudbyggnaden av timmer i två våningar med locklistpanelade och gulmålade fasader under tegeltak har sin långsida mot Kaggensgatan. Gården når man via en port från Norra Långgatan. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikBårhuset ligger öster om kyrkan och uppfördes 1956 i samband med utvidgningen av kyrkogården. Bårhuset har kylanläggning och används året om.
HistorikBårhuset norr om kyrkan brukar dateras till medeltid. Någon byggnadsarkeologisk undersökning har dock aldrig utförts. I de äldsta källorna kallas byggnaden för tiondebod och användes för förvaring av spannmål. Senare användes den som förråd för redskap och ved. På 1920-talet renoverades byggnaden med bl a omläggning av spåntaket. I början av 1960-talet gjordes byggnaden om till bårhus. Planer på att ta upp en ny dörr mot väster avslogs med hänvisning till den ålderdomliga karaktären. Invändig iordningsställdes det nedre rummet med kalkstengolv och ett enkelt kalkstensaltare. Ritningarna gjordes av Arvid Petersson, Gräsgärde. Bårhuset har spritputsade fasader avfärgade i varm vit kulör samt sadeltak lagt med spån. Ingång finns i söder. Till vinden finns små ljusinsläpp både i söder och norr.
TakformHuv
HistorikRyssbylunds gård är belägen vid kusten, ca tre mil norr om Kalmar, inom ett område som är av riksintresse. Detta är en historisk bygd där mängder av stenåldersfynd, funna på höglänta impediment i det omkringliggande odlingslandskapet, vittnar om en minst 5000-årig bosättning på platsen Träd flankerar den landsväg som norrifrån passerar avtagsvägen in mot Ryssbylunds gård. Denna avfartsväg består av en allé som leder fram mot bostadshuset i fonden. Huvudbyggnaden är en reveterad träbyggnad från 1810 i Tjustempir. Sadeltaket är täckt med enkupigt lertegel och takfronten runtom huset är försedd med ståndrännor av plåt. Interiören är i allt väsentligt ursprunglig och väl underhållen. Av de två fristående flygelbyggnaderna framför huvudbyggnaden återstår - efter brand - bara den norra. Denna innehöll tidigare lokaler för lantbruksskola. Framför huvudbyggnaden finns en fristående flygelbyggnad. Till gården hör också ett flertal ekonomi- och jordbruksbyggnader.. Läget vid Ryssbylund var strategiskt både för sjöfart och för försvar. Ryssbylund finns omnämnt tidigt. 1336 talas det t ex om en herrgård på platsen och 1646 bildas säteriet Ryssbylund av A Cronhjort. Under 1600-talet utvidgades ägorna genom köp och jordbyten, så att ett storgods växte fram. Den kände politikerna, riksdagsmannen och f d landshövdingen i Blekinge, Claes Jacob Raab, köpte Ryssbylund 1803. Planerna för gårdens framtid genomfördes efter hans bortgång 1804 av änkan Anna Beata. På den ursprungliga grunden nybyggdes gården helt. Enligt husesynsprotokoll var det frågan om en "normal karolinsk småländsk herrgård i trä". Det var en envånings byggnad med frontespis. Framför mangårdsbyggnaden uppfördes tre par flyglar, de yttre innehållande loge och stall och de mittersta vedbod m.m. (Efter en brand finns idag endast norra bostadsflygeln kvar). Flyglar och mangårdsbyggnad uppvisar en sträng regelbundenhet, helt i överensstämmelse med den franska traditionens krav på symmetri. I Nöbble herrgård, i samma socken, rådda samma symmetriska ordning som i Ryssbylund, vilket visar att Carl Wijnblads mönsterböcker från 1750-talet även här varit inspirerande. 1825 tog Adam Cristian Raab över familjens gård. Han kom med sitt engagemang och sin driftighet i olika frågor att bli en centralfigur i trakten. Genom sin planmässiga modernisering, satsning på nya redskap och metoder, t ex djuravel, blev han en föregångsman och Ryssbylund blev centrum för jord- och boskapsskötsel. Genom köp och försäljningar blev ägorna under Raabs tid mer koncentrerade. När det gäller den yttre miljön är det framför allt park- och trädgårdsanläggningar som utökningar och förändringar sker. Troligtvis tillkom allén under Raabs tid. Även när det gällde att ordna undervisning stod Adam Cristian Raab i spetsen. Att skolan på Bo kom till var framför allt hans verk. Han ägde denna lantbruksskola i Dörby mellan 1846-56. Adam Cristian gifte sig med Charlotte, änka efter vännen Emile Key. De två styvbarnen Emile och Marie-Louise kom på så sätt att växa upp på Ryssbylund. Emile blev senare bemärkt politiker och far till Ellen Key. Ryssbylund blev förutom jordbrukscenter även politiskt och kulturellt centrum under Adam Cristian Raabs tid. Personligheter av särskilt intresse som kom att vistas här, förutom familjen Key, var t.ex. Fredrika Bremer och Sophie Adlersparre. Vännen och föreståndaren i Bo jordbruksskola, Hjalmar Kylberg, senare svärson, var en annan ofta sedd gäst i Ryssbylund. 1856 övertog Hjalmar Kylberg Ryssbylunds gård och flyttade samtidigt Bo lantbruksskola dit. På 1860-taelt tillkom också en halvcirkelformad portik på huvudbyggnaden. Den fungerade som entrétrappa. En annan tillbyggnad var de s.k. blomsterrummet som byggdes vid södra gaveln 1865 (numera borta). Förutom dess tillbyggnader moderniserades huvud- och flygelbyggnadernas exteriörer. Fasaderna reveterades med slätputs och fina listverk, och smyckades med arkitektoniska prydnader såsom t ex dekorationer ovanför fönstren på framsidorna, medan baksidorna lämnades enkla och släta. Denna putsempire är sällsynt i Kalmar, men var vanlig i Tjust och kallades därför Tjusempire. Det är troligt att någon lokal arkitekt, t.ex. F B Oppman från Tjust, är upphovsman även till förändringsarbetena på Ryssbylund (Ryssbylunds historia av Manne Hofrén, s 81). Tänkbar byggmästare är till Ryssbylund såväl som till Tuna, Jonas Jonsson. (Herrgårdar och boställen s 328 fig 367 och 346) Lantbruksskolan fick en avancerad skolform och Kylberg var själv föregångare. Under hans tid moderniserades gården och jordbruket drevs upp till en verklig mönstergård. Gårdens mejeri hade gott rykte. Humleodling och ölbrygd var andra verksamheter som bedrevs och till gården hörde även ett tegelbruk. Trots att Kylberg var oerhört skicklig, framsynt och verksam tvingades skolan av ekonomiska orsaker att läggas ner i slutet av 1860-talet. 1872 flyttades skolan till Applerum i Arby socken. 1871 blev den duktige Kylberg chef för Ultuna lantbruksskola utanför Upp
HistorikDahmska huset, ett av de märkligaste husen från karolinsk tid i Kalmar, uppfördes 1666 för fortifikationskapten Anders Olofson Bergh. Namnet härrör från pedagogen O E L Dahm, som förvärvade gården 1847. Huvudbyggnaden, ett putsat stenhus i två våningar med kanellerade hörnpilastrar, får sin karaktär av det höga, svängda sadeltaket och de vågformigt svängda gavlarna. Fasaden mot torget har en praktfull portal i sten. Här fanns ursprungligen en fritrappa, som omkring år 1900 ersattes med den nuvarande inbyggda trappan. Flera rum i huset har rikt målade tak från 1600- och 1700-talen. Under hela huset finns höga välvda källare. Mot Västra Sjögatan finns en tillbyggnad i sten i två våningar som ursprungligen bestod av en våning och som är täckt med ett sadeltak. I tomtens andra hörn, mot torget, ligger ett av stadens äldsta trähus, en envåningslänga med panelade väggar under lågt valmtak. Huset uppfördes sannolikt omkring 1650 i Gamla staden och flyttades före 1861 till Kvarnholmen. Gården kantas i övrigt av uthuslängor i trä och korsvirke. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikDen ålderdomliga gårdsanläggningen ligger vid bygatan i Rinkaby. Den övriga gårdsbebyggelsen utgörs av drängstuga, bod och hönshus, samtliga rödfärgade envåningsbyggnader av trä med tegeltak. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikDen äldsta delen av kyrkan uppfördes under första hälften av 1200-talet. Under Kalmarkriget 1611 brändes kyrkan och vapenhus, sakristia och klockstapel brann ned. År 1625 reparerades koret och vapenhuset och försågs med nya valv. Under andra hälften av 1700-talet breddades hela kyrkan, förlängdes åt öster och försågs med ett fullbrett kor. Därmed hade kyrkan i det närmaste fått dagens utseende. Bakgrund Dörby kyrka uppfördes troligen under första hälften av 1200-talet och omnämns första gången år 1242. Den uppfördes som en ersättning för en tidigare träkyrka. Stenkyrkan hade ett rektangulärt långhus och ett smalare och lägre rakslutet kor med en inre korabsid. Under Kalmarkriget 1611 brändes kyrkan och vapenhuset, sakristian, klockstapel samt den nyligen byggda prästgården brann ner. År 1625 försågs sakristian och vapenhuset med nya valvkonstruktioner. Stora förändringar skedde även under 1700-talet då det medeltida koret revs och kyrkan förlängdes åt öster. Det nya koret gjordes rakslutet och fick samma bredd som långhuset. I övrigt har även den renovering som gjordes på 1950-talet bidragit till dagens interiör genom att det gamla trägolvet byttes mot ett stengolv i gångar och kor och trägolv lades i bänkkvarteren. Troligen har inte bara koret, sakristian och vapenhuset varit välvda utan i äldre tider även långhuset. Vid de utgrävningar som gjordes på 1950-talet fann man nämligen ett fundament till en kolonn inne i kyrkan och man har antagit att denna har burit upp långhusets valv.
HistorikEbbetorp är beläget i en pastoral miljö strax väster om Kalmar. Gården, som har varit säteri sedan 1600-talet, ärvdes 1794 av konstnären och reseskildraren, sedermera riksheraldikern Jonas Carl Linnerhielm. Denne lät 1799-1800 uppföra en ny timrad huvudbyggnad i nyklassicism efter ritningar av C C Gjörwell. Den reveterade och vitkalkade tvåvåningsbyggnaden har enkla fasader med attikor mitt på långsidorna och sparsam antikiserande utsmyckning i form av ett rusticerat parti, uppåt avslutat av en löpande hundbård omkring huvudfasadens ingång. Sadeltaket är tegeltäckt. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikStångmärke nordost om Ekenäs. Av galvaniserat järn med en vit, trekantig tavla av bräder med spetsen nedåt. Tidigare stångmärke av trä med brädklädsel i form av stympad kon med trekantig tavla uppfört på privat initiativ och inlöst av Lotsverket 1884. KÄLLA: Sjömärken - vägvisare och kulturminnen. Johnny Söderlund, 2007.
HistorikEkska gården är ett stort tvåvånings trähus under brutet tak. De panelade och gulmålade fasaderna är indelade med pilastrar. Entrén mot Södra Långgatan har en rokokoport. Under fasaden, som fått sin enhetliga karaktär efter 1765, döljer sig tre äldre trähus. Det äldsta av dem omtalas redan 1657 och var beläget mot Västra Sjögatan. I hörnet Västra Sjögatan/Södra Långgatan är stommen till ett timmerhus med genomgående korridor bevarad. Detta hus är förmodligen identiskt med det trähus som rådmannen Jörgen Bremers byggde 1665-66. I hörnrummet upptäcktes vid en reparation 1941 fragment av en direkt på timret målad dekor som kan dateras till 1600-talets mitt. Under 1600-talet och fram till 1790-talet innehades fastigheten av handelsmän och därefter en lång tid av ämbetsmän. 1886 köptes gården av konsul Karl Ek. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikPå den angränsande tomten nr 6 uppfördes 1909 en byggnad för pastorsexpeditionen. Pastorsexpeditionen vid Södra Vallgatan är byggd i tegel i två våningar under tegeltak. Fasaderna är putsade och beigefärgade. En tillbyggnad mot Ölandsgatan i norr gjordes under 1970-talet. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikDe båda tillhörande samtida flyglarna är timrade i en våning under brutna tegeltak med valmade övre fall samt reveterade och vitkalkade. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikSammanbyggd med huvudbyggnaden är en flygelbyggnad från 1862. 1862 uppfördes, åt norr, en tvåvånings flygelbyggnad i tegel sammanbyggd med huvudbyggnaden. Den inrymde även elevkök, gårdsmejeri med isrum, bostad för mejerskan, linberedningsavdelning och sadelmakeri. KÄLLA: Länsstyrelsen i Kalmar län, Beslut - byggnadsminnesförklaring, 1993-11-05
HistorikDe båda tillhörande samtida flyglarna är timrade i en våning under brutna tegeltak med valmade övre fall samt reveterade och vitkalkade. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
InteriörbeskrivningÄven kyrkorummets interiör speglas av den tidstypiska blandstil där nyklassicismen samsas med i detta fall framförallt nygotiken. Kyrkorummet är uppfört med nyklassicistiska grundformer och dess interiör är enkel, öppet och ljus och har stora symetriskt placerade fönster som släpper in ljus både i långhus och kor. Kyrkorummets slutna, enkelt utförda, bänkinredning bidrar till förankringen i den klassicistiska stilriktningen. Det nyfunna intresset för gotiken visar sig i en rad olika inslag i interiören. Till att börja med är taket uppfört med ett trågvalv. Väggarna bakom nummertavlorna artikuleras av rektangulära, i putsen förhöjda partier, dekorerade med fyrpass i hörnen och nedsänkta spetsbågiga fält i mitten. Kyrkorummets samtliga fönster är spetsbågiga så även omfattningen kring den södra dörren. Interiören har genomgått en del förändringar varav de flesta utfördes under renoveringen 1954. Bänkinredningen ersattes med en ny som efterliknade den ursprungliga. Läktaren ersattes med en större vilket medförde en extra rad med pelare och utrymme för en första läktarunderbyggnad. I övrigt gavs läktaren en utformning lik den ursprungliga. Vid denna tid ersattes också den ursprungliga orgeln och orgelfasaden. Den ursprungliga fasaden var enligt ritningarna tydligt gotisk i sin utformning vilket frångicks då den nya fasaden utfördes i en mer modernistisk stil. Från 1954 härrör absidfönstrens glasmålningar som bidrar med ett modernistiskt inslag i kyrkorummet. Vid renoveringen 1973 utvidgades läktarunderbyggnaden. Detta medförde att ett antal bänkrader försvann till förmån för installation av toaletter och brudrum. Dessa renoveringar till trots är Förlösa kyrka en god representant för stileklektismen. Dess grundmönster är nyklassicismens med det ljusa symetriskt uppbyggda kyrkorummet och de slutna bänkkvarteren utförda med enkel spegeldekor. Nygotiken återspeglas i sin tur främst i detaljerna, såsom väggarnas ornament, spirorna i predikstolens ljudtak och i fönstrens spröjsindelning. Taket trågvalv bidrar också till den nygotiska atmosfären. En viktig del av kyrkorummets gotiska karaktär försvann dock vid bytet av orgelfasad. Kyrkorummet har ett lugnt och harmoniskt formspråk vilket förstärkts efter den senaste färgsättningen vid renoveringen år 2000. Inventarier Från den gamla kyrkan härstammar ett krucifix från 1300-talet med den lidande Kristus, inköpt till församlingen 1779. En brudkrona finns också i samlingarna, utförd 1758, en nattvadskalk från 1663 och kyrkans sex ljuskronor tillhör också inventarier från den gamla kyrkan. Församlingen äger också ett flertalet mässingskandelabrar från 1600-talet. På grund av att danska soldaters brände och plundrade både kyrkan och prästgården år 1611 finns det inga medeltida silverföremål i församlingen. Den nya kyrkans altartavla är utförd av Johan Zackarias Blackstadius 1860 och föreställer den uppstående Kristus, då han möter de förskräckta kvinnorna utanför den öppna graven. Konstnären tillhörde Karl XV:s krets och deltog regelbundet i Konstakademins utställningar mellan 1838-1885. Till den nya kyrkan köptes också en ny predikstol. Den gamla predikstolen från 1713 flyttades över till den nya kyrkan men ersattes kort därefter av den nuvarande. Predikstolen är utförd i en eklektisk stilblandning av nyklassicism, nyrokoko och nygotik. Korgens ornamentik i form av rocailler är nyrokoko och baldakinens spiror och vimperg är utförda i nygotik. Nyrokokon bör särskilt nämnas då den är en stilriktning som sällan används i kyrklig interiör. Altaret inramas av två fönster i färgat glas utförda av Elvira Larsson-Hjort utförda1954. Motiven är hämtade ur gamla och nya testamentet. Koret är i övrigt smyckat med en gustaviansk väggklocka, prydd av förgyllda ax och rosor. Två äldre tavlor för psalmnummer finns bevarade och uppsatta i koret. De är tillverkade år 1855, det år som flera av kyrkans äldre inventarier auktionerades ut. Tavlorna är svartmålade och försedda med guldlist och avslutas överst med en spetsbåge. Förutom de två glasmålningarna i korabsidens fönster visar kyrkorummet upp flera modernistiska inventarier. Exempelvis hänger två målade träreliefer av Helmer Teleman på långhusets västra vägg, ett annat modernistiskt exempel är kyrkorummets belysning som är kompletterad med en cirkelformad krona i korets mitt. De äldre ljuskronorna har försetts med extra belysningspunkter. Det är i inventarieuppsättningen som kyrkans långa historia går att skönjas. Ljuskronorna i kyrkorummet, krucifixet vid dopaltaret är exempel på inventarier från tiden före kyrkans uppförande. Predikstolen och altaruppsatsen i sin tur, förstärker kyrkans stiltypiska drag då stilbandning var av högsta mode. De modernistiska inventarierna tyder på att Förlösa församling är en aktiv församling där modern konst och utrustning har en självklar plats. Sammanfattning På grund av att få inventarier och inget av inredningen härstammar från den gamla kyrkan har byggnaden interiört såsom exteri
TakformSadeltak
HistorikÅr 1760 beslöt stadens magistrat att ett brandhus skulle uppföras. Sitt nuvarande utseende erhöll huset på 1830-talet, då det renoverades med anledning av Karl XIV Johans besök. Skärmgaveln mot torget försågs bl a med hörnpilastrar. Byggnaden är uppförd i korsvirke och trä och har pulpettak mot gården. Fasaden dominerades ursprungligen av stora välvda portöppningar utformade med hänsyn till husets funktion som brandstation. Då brandhuset 1889 inreddes till köttbesiktningsbyrå sattes portarna igen och nya ingångar upptogs. Av den ursprungliga interiören är vinden bevarad. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikGamla komministergården är en tvåvånings träbyggnad under sadeltak. Den nuvarande klassicistiska panelfasaden tillkom under förra delen av 1800-talet, sannolikt också det nuvarande sadeltaket; ursprungligen hade byggnaden valmtak. Stommen härrör från 1650-talet, då sedermera borgmästaren Lars Eriksson Rosenlund lät uppföra ett trähus över en välvd stenkällare. Källaren, som är bevarad, tjänade under senare delen av 1600-talet som krutupplag. Staden köpte fastigheten 1779 och inrättade den till kaplansboställe. Under åren 1800-1835, då skolan var inrymd i Rosenlundska huset, tjänstgjorde komministergården som rektorsbostad. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikPosthuset på fastigheten Guldfisken 2 uppfördes år 1947 och är till vissa delar ett välbevarat exempel på den omsorg postverket vid denna tid lade ner på sina nya posthus. Arkitekten Lars-Erik Lallerstedt skapade här ett posthus som kan betraktas som hans mest originella. Varje detalj utformades med största omsorg för att både vara funktionellt och vackert. Posthallens interiör med den hästskoformade kassadisken i grön marmor tillsammans med rummets övriga utformning i trä håller en mycket hög klass. Posthuset ligger på Södra Esplanaden, väl synligt från Kvarnholmen och bidrar väsentligt till stadsbilden med sin karaktäristiska siluett och fri placering. Byggnaden förklarades för statligt byggnadsminne 1994-01-20, men övergick till byggnadsminne enligt Kulturminnelagen 1995-03-08. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Kalmar län, 1995-03-08