PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
HistorikUthuslängan är uppförd i liggtimmer och resvirke, klädd med locklistpanel, under ett sadeltak belagt med tegel. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1998-06-22, Dnr 221-1590-98.
TakformSadeltak
TakformPlantak
HistorikNorra Hestra hembygdsgård omfattar ett f.d. skolhus och sockenskola med tillhörande uthus och jordkällare. Byggnaden uppfördes 1862 med sockenstuga och "rum för kvinnofolket" i bottenvåningen samt skollokal och lärarbostad i övervåningen. Byggnaden fungerade som skolhus fram till 1948 då en ny skola byggdes. I samband med detta övertogs skolhuset av hembygdsföreningen som idag disponerar byggnaden. Skolhuset är uppfört av timmer i två våningar och klätt med rödfärgad locklistpanel. Panelen på södra gaveln byttes ut 1997. Byggnaden har ett sadeltak belagt med tegel och vilar på en sockel av huggen sten. Interiört är planlösningen av parstugetyp oförändrad. Lärarbostaden moderniserades delvis på 1950-talet. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1998-06-22, Dnr 221-1590-98.
HistorikGislaveds församling, Båraryds socken, ligger i Gislaveds kommun i Jönköpings läns sydvästra del. I väster angränsar socknen till Halland. Vid mitten av 1800-talet inleddes en diskussion kring var man skulle uppföra en ny kyrka. Gislaved som hade kommit att utvecklas till en centralort var föreslagen men även andra möjliga platser presenterades, såsom Ödegärde, Smörhult eller Gislaveds Buskegård. Tanken var då att man skulle gå samman från flera mindre församlingar, främst för att kunna klara de omfattande investeringar som uppbyggnaden av en ny kyrka skulle innebära. Processen pågick under många år och man hann ändra besluten vid ett flertal tillfällen. 1880-1882 uppfördes en ny kyrka i Båraryd på platsen för den medeltida kyrkan. Ungefär samtidigt lät man anlägga en begravningsplats i Gislaved. Det kom dock att dröja fram till 1901 innan man beslutade att bygga ett kapell alldeles norr om kyrkogården. Arkitekt Ludvig Peterson tog fram ritningar och 1904 kunde arbetet med kapellet sättas igång. Två år senare, 1906, var byggnationen klar. Kapellet invigdes och kom, sin placering till trots, att få namnet Båraryds kapell. Båraryds kapell var en väl sammanhållen byggnad med en stor tornhuv placerad i den östra delen av det valmade sadeltaket. Kapellet hade som idag ett långhus som dominerade även om dess längdsträckning inte var så poängterad då som idag. Såväl exteriört som interiört uppvisade kapellet drag av nationalromantik. Detta visade sig förutom i enskilda formelement också genom val av material, såsom kvaderhuggen granit i grunden och bara murar av rödbränt tegel. Taket var initialt belagt med spån medan tornet var klätt med omålad, galvaniserad plåt. Det faktum att Gislaved i likhet med flera andra orter växte fram under en kraftigt expanderade period kom att bli kännetecknande för den västra delen av Jönköpings län. Det kom också att bli anledningen till att det på dessa orter ibland etablerades kyrkor som fick en mer stadsmässig karaktär. I nämnda kyrkor kom även brukandet , såsom gudstjänstfirandet, till viss del att skilja sig från de traditionella landsortskyrkorna. I takt med att Gislaved fick en alltmer intensiv verksamhet och folkmängden ökade blev kapellet för litet. Av denna anledning påbörjades 1935 en omfattande om- och tillbyggnad av kapellet. Byggnadens långhus förlängdes och tornhuven ersattes av ett traditionellt torn med poängterad höjd. Den väl sammanhållna byggnadskroppen fick i samband med nämnda åtgärder en mer klassisk utformning av en salskyrka samtidigt som det rustika i de nationalromantiska kom att behållas. Arkitekten bakom tillbyggnaden av kapellet var dåvarande länsarkitekt Malte Erichs i Jönköping. Samtidigt som nämnda arbeten utfördes kom man också att utöka kyrkogården. Att kyrkogården har utökats i etapper kan man idag uppleva i form av olika indelningar av begravningsplatsen, inte minst genom att de äldre delarna av kyrkomuren har behållits däremellan. Kapellet kom efter utvidgningen att kallas kyrka men det skulle dröja fram till 1951 innan den blev huvudkyrka och på allvar kom att heta Gislaveds kyrka. Befintlig interiör fick i huvudsak sin utformning 1953-1955. Under dessa år anlitade församlingen stockholmskonstnären Axel Wallert för att utföra altartavla, takmålningar samt måleri på läktarbröstet och predikstolen. I en övrigt sparsmakad kyrkomiljö kom nämnda målningar att dominera upplevelsen av kyrkans inre. Konstnären gavs möjlighet att ta ett helhetsgrepp på kyrkorummet. Utvändigt angränsar kyrkan till en parkanläggning i direkt anslutning till kyrkogårdens södra del. Parken benämns allmänt som Kyrkoparken och karaktäriseras av en rund damm med en centralt placerad skulptur, Folkvisan, av skulptören Axel Wallenberg. Nämnda skulptur tillkom under 1940-talet. I parken, under en hängbjörk finns fyra reliefer infästa i ett stenfundament. Verket har titeln De fyra årstiderna och konstnären är Bernard Anderson. Relieferna skapades 1951 och sannolikt göts de av Herman Bergman, vars namn också finns med i anslutning till relieferna. I väster ligger vårdcentralen och där låg även längre tillbaka en sjukstuga. Granne med kyrkotomten i norr ligger bostads- och mindre affärsfastigheter. I öster, mitt emot kyrkan, ligger Kyrkans hus inrymmande pastorsexpedition och tjänsterum och där intill finns församlingshemmet. Kyrkans hus, där pastorsexpeditionen ligger, är inrymt i ett tidigare bostadshus i funkisstil. Församlingshemmet kännetecknas av en återhållsam arkitektur, där dess användning och koppling till kyrkan främst visas i gatufasadens korsformade fönster. Värt att notera är mönstermurningen i teglets förband, vilket framkommer särskilt väl i släpljus. Till skillnad från övriga kyrkor i Gislaveds kyrkliga samfällighet är Gislaveds kyrkan en kyrka i stadsmiljö. Placeringen ger den också ett litet bredare användningsområde i jämförelse med övriga kyrkor. Gislaveds kyrka utgör huvudkyrka i pastoratet och där bedrivs exempelvis konfirmandundervisning och hålls oc
ByggnadsdelKor - Rakt, Kor - Rakt, Sakristia - Norr, Sakristia - Norr, Kor - Öster, Kor - Öster, Torn - Västtorn, Torn - Väster, Kor - Fullbrett
ByggnadsdelSakristia - Norr, Kor - Öster, Kor - Rakt, Vapenhus - Väster
ExteriörbeskrivningTill Gyllenfors kapell hör också en fristående klockstapel uppförd 1937. Klockstapeln kan genom sin mer traditionella arkitektur upplevas vara äldre än kapellet. Detta bör ses som ett exempel på hur arkitekten Pauli arbetade, att han i samma uppdrag på ett naturligt sätt kunde använda sig av formspråk och ideal från vitt skilda tidsepoker. Klockstapelns stomme är traditionsenligt inklädd med bräder och dess tornhuv är försedd med tydligt markerade gavelpartier. På det välvda taket ligger skifferplattor.
ExteriörbeskrivningKlockstapeln från 1979 består av sex svartmålade trästrävor på betongplintar, vilka bär ett brant sadeltak med tjärad spåntäckning och två smideskors med förgyllda klot.
TakformTälttak
HistorikKlockstapeln är byggd 1912 efter Torben Gruts ritningar. På 1950-talet spikades klockvåningens långsidor igen med panel. Från början var den öppen med löstagbara luckor. Gavlarna försågs med fönster och södra sidan kläddes med ny sågad furuspån. 1997-98 reparerades stapeln under ledning av arkitekt Per Rudenstam. Rötskadat virke i stommen byttes ut och en ny klädsel av kluvna furuspån tillkom.
TakformSadeltak
ExteriörbeskrivningKållerstads kyrka är en murad salkyrka av granit från 1858. Långhuset har ett närmast fullbrett rundat kor i öster och norr om detta en sakristia. I väster reser sig ett torn med lanternin. Ingångarna är genom tornet i väster och en mittport på södra långsidan. Arkitekturen är i allt ett typiskt exempel på empiretidens strama kyrkobyggnadsideal med reducerade former och rundbågiga muröppningar. Kyrkan vilar på en utkragande sockel med gråmålad spritputs. Fasaderna bär en finkornig spritputs med vit kalkfärg. Alla muröppningar har slätputsade omfattningar. I tornväggarna sitter överputsade ankarslutar i höjd med de olika bjälklagen. På sydsidan står byggnadsåret 1858 med järnsiffror. Tornets klockvåning har rundbågiga ljudöppningar med parluckor från byggnadstiden, klädda med brunmålad sentida fiskbenspanel. Västporten är en ursprunglig pardörr med halvfranska fyllningar, räfflat basparti och utanpåliggande lås. Ovan porten sitter ett lunettfönster. Mittporten består av en pardörr från omkring 1900 med likartat utförande. Båda är brunmålade. Ovan mittporten är en granitplatta med inskription om byggnadsår och regent. Överst är ett lunettfönster. Port och lunett inramas av två pilastrar som bär en kvaderritsad rundbåge. Båda portarna har ursprungliga granithällar som trappor, den västra med en rullstolsramp av granit och svart stålrörsräcke. Sakristiingången har en port från 1951 med diagonalställd träpanel. Långhus och kor genombryts av stora symmetriskt placerade rundbågsfönster. De har brunmålade träbågar från byggnadstiden med delvis handblåsta glasrutor i blyspröjs. I tornets västfasad finns ett rundfönster och i västgaveln två lunettfönster, vilket är karaktäristiskt. Långhuset bär ett sadeltak med täckning av rombiska cementpannor. Kortaket har en rundad valmning och täcks av kopparplåt. Sakristian bär ett valmat sadeltak med trapetskorrugerad svart plåt. Tornens takfall är flacka och täckta med kopparplåt. Den fyrkantiga lanterninen av vitmålat trä har rundbågsfönster från 1965, hörnpilastrar samt grönmålad dekor i form av bl.a. tandsnitt och romber. Alla byggnadskroppar har hängrännor samt stuprör. Kyrkans ursprungliga takfötter är av ljust grönmålat trä med kraftig karnisprofil, tandsnitt på tornet.
TakformSadeltak, Sadeltak
21000001660640http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21000001660640Bebyggelse - byggnadGISLAVED SEBJÖRNARP 1:3 - husnr 9001NYBRONLän: Jönköping, Kommun: Gislaved, Landskap: Småland, Socken: Båraryd , Stift: Växjö stift, Församling: Gislaveds församlingNybyggnadsår: 1914 - 191413.55408679703739,57.34129293493583http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21000001660640http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21000001660640http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21000001660640RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
HistorikMed anledning av den snabbt växande befolkningen kring sekelskiftet 1800 blev den gamla kyrkan för liten. 1826 väcktes frågan om såväl ny kyrka som kyrkogård. Det beslutades att bygga nytt inom tio år. 1833 godkände församlingen den plan som kyrkobyggmästare Petersson från Borås utarbetat för ny kyrka. 1834 kontrakterades byggmästare Wennberg för att leda arbetet. Bygget skedde under 1837 och kunde avsynas 1838 men invigas först 1839, då biskop Esaias Tegnér närvarade. För ritningar till predikstol och altarkors stod Överintendentsämbetets arkitekt Axel Nyström, vars ritningar för själva kyrkan aldrig realiserades. Kyrkorummets ursprungliga färgskala gick i grått, grågrönt och guld. 1844 färdigställdes ett 19 ½ -stämmigt orgelverk av Johan Niklas Söderling, Göteborg, på det högsta utmärkt väl arbetat, prydligt och godt. 1871 försågs koret med en altarmålning (Kristi himmelsfärd) och kolonner utfört som fresker på väggen av konstnären C O Christiernin, det var dock ett hastverk som behövde repareras redan 1876. 1874 ersattes kyrkans spåntäckning med skiff er. Orgelverket reparerades 1877-78 av A W Lundahl, Malmö. 1904 donerades en fullvärdig altartavla av riksdagsmannen A Andersson i Hakarp. Konstnären var Gottfrid Kallstenius. 1916-17 övermålades kolonnerna i koret och ersattes av träpilastrar, ritade av arkitekt Charles Lindholm. 1917 byggdes orgeln om av Olof Hammarberg och gjordes därvid pneumatisk. Tio år senare ansågs kyrkan vara i behov av en restaurering. 1931 antogs ett förslag av arkitekt Paul Boberg, vidare anlitades den kände konstnären Waldemar Lorentzon för att dekorera kortaket. Arbetena utfördes under 1932. Fasadputsen reparerades och kalkades på nytt. Exteriöra snickerier oljemålades, tornkorset förgylldes och portarnas cementtrappor byttes mot granit. En urtavla över mittporten avlägsnades. Kyrkans uppvärmningssystem med nedsotande järnkaminer (tillkommet 1880) och vanprydande rökrör ersattes av värmeledning med lågtrycksånga. Pannrum ordnades i den intilliggande sockenstugans källare. De svampangripna golven och bjälklagen revs bort och ersattes av nya samtidigt som ventiler ordnades i sockeln. Vapenhusets trägolv byttes mot kalksten. Långhusets ingångar försågs med vindfång och nya portar. Fönstren gavs nya ytter- och innerbågar. Ytterbågarna gjordes med blyspröjs och försågs i koret med katedralglas. Bänkarna gjordes bekvämare genom viss utglesning, byte av sitsar och justering av ryggar. Läktartrappornas spjälräcken byttes mot skärmar med fyllningar. Altarringen kläddes in med panel. Korpilastrarna avlägsnades och på församlingens begäran togs de gamla målningarna fram av konservator Sven Sundbaum, det krävdes dock rekonstruktiv nymålning. Väggarnas marmorerade kvadermålning från sekelskiftet modifi erades. Hela interiören ommålades. Taket gavs en bruten ljus färgton, på taklisten färguppläggning. Förut befi ntliga färger skola så vitt som möjligt läggas till grund för färgschemats uppgörande. Sparsam dekorativ marmorering omnämns i programmet för dörrar, bänkar, läktare och kolonner. Målarmästare var Gustaf Andersson, Motala. Orgeln reparerades av Levin Johansson, Liared. 1937 infördes elektrisk belysning och Boberg ritade bl.a. lampetter. 1950 reparerades orgeln av Lindegrens orgelbyggeri för att sedan 1965 ersättas av ett nytt 20-stämmigt från Västbo orgelbyggeri. 1968 kunde arkitekt Ingeborg Waern-Bugge notera behov av en grundlig renovering, vilken måste omfatta såväl underhållsarbeten som modernisering. Ett akut problem var att den i sig svaga takkonstruktionen ej tålde tyngden av skiff ertäckningen. Vidare var rötsvampen från 1930 tillbaks i golvet. Samma år åtgärdades exteriören. Takstolarna förstärktes och skiff ertäckningen ersattes med kopparplåt. Fasaderna omputsades med KC-bruk varvid man vidhöll ursprunglig uppdelning mellan sprit- och slätputs. Fasaderna avfärgades därefter med kalk. De interiöra arbetena skedde 1969- 70. Golvet lades om. Altarringens panel togs bort. Predikstolspassagen från sakristian ersattes av en trappa från koret. I sakristian inrättades på platsen i stället toalett och kapprum. Under läktaren gjordes två inbyggnader för väntrum, toalett, förråd och textilskåp. Trapporna lämnades därvid synliga så att entrén känns rymlig och fri. Läktarbänkarna på norra sida togs bort för att ge plats åt kör. En dörr togs upp mellan läktare och torn. I tornet togs den andra våningens bjälklag bort och ersattes av ett galleri längs östväggen, bl.a. för att ger mer ljus. En ny trappa gjordes emedan den gamla var för brant. I tornets övriga våningar inrymdes lillkyrka och museum. Ny belysningsinstallation gjordes med mässingspendlar av icke iögonenfallande karaktär över bänkarna. Vidare installerades elektrifi erad klockringning och lucköppning. Nedrökt altartavla och pilastermålning rengjordes av konservator Ragnar Flood. Interiören ommålades, varvid väggarnas kvaderindelning slopades. Den bjärta färgsättningen är ett uttryck för sin tid. 1988 lades kopparplåt
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Reftele tingshus är en tvåvåningsbyggnad uppförd av rött tegel med listverk och fönsteromfattningar av gult tegel. Det oregelbundna taket är sedan 1950 belagt med kopparplåt. Liksom tingshuset i Värnamo, ritat av samma byggmästare vid samma tidpunkt, har Reftele tingshus en kolonnförsedd portik och en frontespis med spiror och urverk som markerar entréns centrala placering. Entrépartiet består av tre rundbågiga uppglasade pardörrar varav endast den mittersta går att öppna. Frontespisen är klädd med kopparplåt. I frontfasadens mitt syns också en relief föreställande Västbo härads vapen. Under tavlan står skrivet "TINGSHUS". På baksidan av huset skjuter tingssalen ut från den rektangulära byggnadskroppen. Salen markeras också av höga fönster. Huset har en salsplan med förstuga och tingssal belägna i byggnadens mittaxel. Salen har kvar sitt podium och rättens täckta bord. Den lyses upp av de höga fönstren bakom rätten. Allmänheten når salen via två pardörrar från förstugan. Salen används av frimurarna som samlings/mötessal. Arkivet på bottenvåningen är fortfarande bevarat med sin konstfullt utformade brandsäkra dörr . På andra våning fanns tidigare övernattningsrum för nämndemän. Delar av möblemanget är fortfarande bevarat. På baksidan av huset finns en stallbyggnad bevarad. Den är byggd i en våning med sadeltak och klädd med faluröd träpanel. En en mindre tegelvilla av egnahemstyp uppfördes som vaktmästarbostad på 1950-talet. I Riksantikvarieämbetets arkiv, ATA, finns tre exteriörbilder samt två bilder av tingssalen och ytterligare två interiörbilder arkiverade från inventeringen 1971. För information om tidigare, nu rivna, tingshus se under Dokument. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-04-16, Ölmestad i Reftele socken har varit Västbo härads tingsplats sedan 1660. Det f.d. tingshuset uppfördes 1903 efter ritningar av byggmästaren John Johnsson i Värnamo och är ett gott exempel på sekelskiftets tegelarkitektur. Det är uppfört av rött tegel med hörn, lisener och omfattningar m.m. i gult tegel. Huvudfasadens mittparti är uppfört i två våningar och har en mittrisalit med brutet gavelkrön, ett blindfönster med häradsvapnet i mitten samt en loggia i bottenvåningen. Partiet med tingssalen är avslutat med en absid. Fönstren är stickbågiga och taken valmade samt klädda med plåt. När man slutade använda byggnaden som tingshus sålde Byggnadsstyrelsen huset. Det används nu huvudsakligen som ordenslokal. Byggnaden omges av en trädgård med en allé av hamlade träd. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikDet finns få källor som berättar om Sandviks tidiga kristna historia. Det gissas att det tidigt fanns en kyrka på platsen men första gången som namnet Sandvik omnämns är i ett testamente 1268 där en Johan i Häsleby lämnar sitt lantställe i Landa till förbättring av kyrkoherden i Sandviks levnadsvillkor. Några källor talar om att en kyrka skall ha bränts ner vid orostiderna med danskarna 1644. Denna kyrka beskrivs i Samuel Rogbergs smålandsbeskrivning som en träkyrka med måtten 19,5 aln lång och 11 aln bred och uppges blivit uppförd i början av 1600-talet. Det finns dock inga närmare beskrivningar av kyrkans utseende. Den kyrka efterkommande kyrkan var omkring 11,5 meter lång och 6,5 meter bred. Kyrkan hade en sakristia mot norr i anslutning till ett smalt kor och på södra långhussidan var ett vapenhus uppfört. Både väggar och tak var spånklädda och från början enbart tjärstrukna, kyrkklockorna hängde i en fristående klockstapel. Flera om- och tillbyggnader gjordes under åren innan kyrkan den 6 januari 1896 totalförstördes i en brand. Efter branden gjordes förfrågningar om Sandviks församling skulle uppgå i någon av de angränsande församlingarna vilket avvisades i Sandvik. Istället beslutades redan en vecka efter den ödesdigra branden att en ny kyrka skulle byggas. Uppdraget att rita den nya kyrkan gick till stadsarkitekten i Halmstad Sven Gratz. Ritningarna skickades in till överintendentsämbetet i Stockholm för godkännande vilket skedde den 29 januari 1897. Kyrkan kom att uppföras i en nygotisk stil vilken var det stilideal som tagit vid efter de nyklassicistiska strömningarna. Den nya kyrkan byggdes av byggmästaren Johannes Larsson från Sandhult och invigdes den 24 september 1899 kyrkan av biskopen i Växjö. Några år efter invigningen inköptes kyrkans orgel vilken byggdes i en gotisk stil av orgelbyggaren Gustav Pettersson. Annars dröjer det fram till mitten av 1900-talet innan några omfattande arbeten behöver genomföras. 1949 upplevdes det invändiga måleriet vara i så dåligt skick att en ommålning planerades. Inledningsvis uppdrogs arkitekten Paul Boberg att upprätta restaureringshandlingar men efter dennes död kom arbetet att tas över av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen i Växjö. Restaureringen omfattade både invändiga och utvändiga åtgärder där taket lades om med koppar, ursprungligen var de plåtbeklädda ytorna täckta med zinkplåt i ett fjällmönster. Fönstren gjordes vid och vid långhusets norra vägg murades två av fönstren igen på insidan, övriga snickerier rengjordes och justerades. På kyrkans insida ersattes värmekaminerna med elektrisk uppvärmning och i samband med detta plockades golven i långhuset och koret upp och isolerades, det gamla golvet återmonterades sedan. I vapenhuset ersattes lades ett klinkergolv. Läktaren som hade en del rötskador lagades upp och mellan vapenhuset och långhuset tillkom ett vindfång med pendeldörrar mot både långhus och vapenhuset. I höjd med de igenmurade fönstren plockades bänkarna bort och en altaruppsats monterades på väggen, altaruppsatsen var en av de delar som räddades ur den gamla kyrkan. Ytterligare några bänkar plockades bort under läktaren och i dess ställe placerades två skåp. Hela kyrkan genomgick en invändig ommålning där den kvaderindelning som fanns innan skrapades ned och avfärgades i en ljus, enhetlig färg. Snickerierna i kyrkan målades med oljefärg, taket erhöll en turkosblå kulör och bänkar, pelare m.m. målades mörkbruna. Även sakristian och vapenhuset målades i samma färgschema. Efter restaureringen 1950 dröjde det fram till 1985 innan nästa restaurering genomfördes. Denna omfattade främst målningsarbeten. En mindre färgundersökning utfördes av länsmuseet i Jönköping och färgsättning utfördes efter de resultat som denna visade. Taket och snickerierna fick en ljus ekådring med accenter i rött, grönt och blått, murytorna avfärgades i vitt. Den gamla altaruppsatsen och predikstolen genomgick konservatorsarbeten och de gamla färgskikten plockades fram. Målsättningen med denna restaurering var att återställa kyrkan till sitt ursprungliga utseende. Vid 2005 står kyrkan åter inför en restaurering där bland annat korets glasmålningar är i behov av genomgripande arbeten.
Ursprunglig platsJa
FöremålsbeskrivningGravhäll
MaterialbeskrivningSten
HäradVästbo härad
FöremålsbeskrivningDopfunt
Ursprunglig platsOsäker
TakformEj utrett
ExteriörbeskrivningSTENGÅRDSHULTS KYRKA - Den nationalromantiska träkyrkan uppfördes i sin helhet 1910-12 efter ritningar av Torben Grut. Långhuset har basilikaform där mittskeppet i sin förlängning åt öster bildar ett rakt kor och i väster ett vapenhus med läktarvåning. Norr om långhusets östra del är en sakristia. FASAD - Kyrkan vilar på en sockel av huggen granit med råa ytor. Fasaden är klädd med vit lockpanel och har skråkantad vattenbräda. På hörnen och kring sidoskeppens fönster är pilastrar med rombisk dekor på abakus. Mot takfötterna är på långsidorna arkitraver. Mittskeppets arkitrav utgörs av dess klerestorium, där långsidorna ovan långhuset helt upptags av fönsterrader. De övriga ytorna utgörs av liggande fält. Det västra gavelfältet bär följande förgyllda inskription "SOLI DEO GLORIA". Ovan västporten är en bräda med följande inskription med kopparbokstäver "BYGGD 1910-1912". På ömse sidor om porten sitter sentida armaturer. Över sakristiporten sitter en sentida råglasarmatur. FÖNSTER - Alla fönster är ursprungliga med bågar och spröjs av ljusgrått trä samt hörnbeslag. Lufterna är öppningsbara och har handblåsta glas om inget annat anges. Karmarna är vita. Sidoskeppens fönster är rektangulära med mittpost och två lufter med åtta rutor var av antikglas. Klerestoriefönstren är liggande med enkla lufter som bär åtta rutor. De två långsmala, rektangulära fönstren i korsidorna har två lufter med åtta rutor var. Västgaveln har ovan porten ett stort rundfönster med korspost och fyra lufter med fyra rutor var. Fodret är åttakantigt och grått. Vapenhuset har i söder ett rektangulärt fönster med enkel luft och åtta rutor, ovan vilket sitter en liten gesims. Sakristian har åt norr ett rektangulärt fönster med mittpost och två lufter med åtta rutor var. Sakristiportens överljus utgörs av en liggande enkel luft med tre rutor. PORT - Den raka västporten utgörs av en pardörr från 1936 med stående, svart panel. Det rikt utformade grå fodret består av två pilastrar som bär ett entablement med tandsnitt. Framför porten är en hög granittrappa med sentida järnräcke i väggen norr om porten. Den raka sakristiporten är likaså ursprunglig och klädd med samma sentida panel. Även handtag och lås är sentida. Porten flankeras av två smala pilastrar och har framför sig en granittrappa. TAK - Mittskeppet bär ett valmat sadeltak på vars ändar sitter smidda hjulkors med kulor. Sidoskeppen bär branta pulpettak och sakristian ett valmat sadeltak. Alla takfall flackar ut något ned mot takfoten. Alla täcks de av enkupigt lertegel och har hängrännor samt stuprör av vit plåt. Befintliga vindskivor är av vitt trä och takfötterna är av profilerat vitt trä. Sidoskeppsarkitraverna bildar imposter på gavlarna där de möter vindskivorna.
ByggnadsdelSakristia - Norr, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Kor - Rundat, Kor - Öster, Kor - Smalare, Torn - Väster
TakformPulpettak
HistorikUnder 1880-talet började en ny kyrka på allvar att diskuteras. Först 1901 kom dock den slutgiltiga ritningen att fastställas. Denna hade framtagits av ingenjör E T Cedergen vid Nissafors och omarbetats av arkitekt Fritz Eckert vid Kungliga Byggnadsstyrelsen. Den gamla kyrkan revs 1904 och den nya uppfördes under detta och nästkommande år. Byggmästare var A Gren från Öjhult. 1907 färdigställdes en orgel av C A Härngren, Lidköping. 1934 konserverades ett senmedeltida krucifix och uppsattes på altaret istället för 1905 års träkors i vitt och guld. Konservator var K J R Johansson. 1940 ersattes kyrkans taktäckning av plåt med tegel, med undantag för tornet. 1952 målades exteriören vit efter att ha varit gråvit och haft foder och lister i mörkare färg. Målarmästare var Carl Emmanuelsson, Hillerstorp. 1955-56 renoverades interiören under ledning av arkitekt Malte Erichs. Byggmästare var Hjalmar Hulander, Ölsremma. Elektricitet drogs in för uppvärmning och belysning efter ett program av ingenjör R Rosengren. Det var "icke fråga om att ändra kyrkans arkitektur i stort", en lämplig färgsättning skulle räcka för att får rummets rymd att komma till sin rätt. Bänkarna kortades för att anordna sidogångar. Fyra rader borttogs. Gamla kyrkans predikstol i barock konserverades av Sven Wahlgren och ställdes på platsen för kaminen. 1905 års predikstol avfördes ur inventarieförteckningen och på dess plats uppställdes den medeltida dopfunten. Här hängdes även äldre träskulpturer. 1905 års kors återbördades till altaret och en liten skärm sattes för en del av korfönstret. Altarringen tätades på baksidan. Passagen mellan kor och sakristia flyttades längre åt väster och i den gamlas ställe anordnades en skrudkammare. Alla golven slipades och fernissades. I vapenhuset anordnades ny, bekvämare läktartrappa och ett vindfång med skrubbar på ömse sidor. Torntrappan från läktaren flyttades till nordvästra hörnet. Interiörens brungula ockrafärg ersattes av en grågrön vid den totala nymålningen, utförd av målarmästare Tage Johansson, Gällstad. 1978 tilläggsisolerades kyrkans tak. Någon gång under 1980-talet ommålades kyrkans fasader i sin helhet med vit akrylatfärg. 2001 utbyttes takens frostskadade tegel mot skivtäckning i likhet med den ursprungliga taktäckningen. 2003 reparerades skadade delar av stomme och panel på torn och kor, varvid hela exteriören ommålades med återgång till närmast ursprunglig färgsättning.
TakformSpira, Sadeltak - Valmat, Huv, Sadeltak
ExteriörbeskrivningDen klockstapel som idag möter besökaren är ett resultat av den byggnad som uppfördes 1693 och de senare förändringar som har genomförts. Upplevelsen av byggnaden är tudelad. Klockstapeln är likt delar av kyrkan präglad av såväl det sena 1600-talets ideal, vilket tydligast märks i tornhuven, och de förändringar som genomfördes under 1890-talet.
HistorikVåthults kyrka är av medeltida ursprung. Någon datering för när man påbörjade bygget finns inte. Kyrkan omnämns för första gången år 1350 men hade sannolikt stått på platsen under lång innan dess. Enligt sägnen uppfördes kyrkan av munkar från klostren i Nydala och Varnhem. Detta antog man av den anledningen att Våthults kyrka uppvisar ett förhållandevis högrest långhus, upp till taknock mäter den omkring 15 meter, vilket genom sin förhållandevis väl tilltagna volym skulle indikera att förebilden hade hämtats från någon av de större bygghyttorna i anslutning till klostren.
HistorikDisponent Wilhelm Gislows mausoleum är uppfört 1927, på den avlidnes önskan invid fosterföräldrarnas grav, kommissionslantmätare Ekström med fru.
ByggnadsdelGravkor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
ByggnadsdelKor - Öster, Kor - Smalare, Sakristia - Norr, Kor - Polygonalt, Torn - Väster
ByggnadsdelSakristia - Norr, Kor - Öster, Kor - Rakt, Kor - Öster, Kor - Smalare, Sakristia - Norr, Kor - Rakt, Torn - Väster, Kor - Smalare, Torn - Väster
PlaceringSynlig ovan mark
UndersökningsstatusOkänd
UndersökningsstatusOkänd
BeskrivningBeskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.