SKÄLLVIKS KYRKA

Verifierad identitet

SKÄLLVIKS KYRKA är kopplad till Bebyggelseregistret via K-samsök genom den stabila identiteten http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000124857. Källposten och den publika kunskapsnoden hålls samman utan lös namnmatchning.

Objekttyp och kunskapsläge

Posten klassificeras som BUILDING inom arvslagret Skyddad och värdefull bebyggelse. Klassificeringen bygger på registertyp, titel, källtext och Pass 37:s normaliserade kandidatunderlag.

Platsen i sin tid

Den starkaste dateringssignalen är 1895–1969. Tidsprofilens källstatus är probable. Det normaliserade intervallet är 1895–1969.

Regional förankring

Källposten är regionalt förankrad i Söderköping · Östergötlands län. Läns- och kommunanknytningen kommer från registerfält eller verifierad regional projektion, inte från gissad fritext.

Fortsätt genom relevanta samband

De publicerade sambanden bygger på: Samma arvslager i ett annat regionalt sammanhang. Relationerna är läsvägar till redan publicerade och källspårade kunskapsnoder.

Källa, referens och avgränsning

Skällviks kyrka uppfördes troligen under 1300-talets förra hälft av gråsten och tegel som en salkyrka med rakslutet kor. I Skällviks kyrkas omedelbara närhet fanns Linköpingsbiskoparnas borg Skällvik och kungamaktens slott Stegeborg. Deras inflytande har med största sannolikhet påverkat kyrkans arkitektoniska utformning. Det är oklart hur mycket av kyrkans murar som kvarstår från 1300-talets första hälft. Troligen utgörs de nedersta delarna av vägglivet i den rektangulära planformen av medeltida murverk. Kyrkans östra gavelröste är försett med blinderingar i tegel, vilka även återfinns på de medeltida stadskyrkorna i Söderköping och Skänninge. Sannolikt har Skällviks kyrka även haft tegelornerade trappgavlar. Kyrkans västra gavel är däremot uppförd helt i gråsten. Johan III lät mellan åren 1570 och 1590 radikalt bygga om Stegeborgs slott till ett modernt renässansslott. Därefter omformade han Skällviks kyrka så att den fick centralkyrkans form med ett kraftigt centraltorn. Detta medförde sannolikt att de övre delarna av långhusets murar togs ner, vilket även kan förklara östgavelns stympade blinderingar. Inom de befintliga murarna avdelades kyrkorummet av fyra pelare så att ett kvadratiskt mittparti erhölls med grunda korsarmar åt söder och norr. I de fyra hörnen inrättades sido… Primär källa: Bebyggelseregistret via K-samsök. Stabil referens: http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000124857. Källpost: https://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000124857. Pass 38 HF1 publicerar alla kandidater med stabil referens och verifierbar regional plats och redovisar osäker tid öppet.