Rasbokils kyrka

Verifierad identitet

Rasbokils kyrka är kopplad till Bebyggelseregistret via K-samsök genom den stabila identiteten http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000444499. Källposten och den publika kunskapsnoden hålls samman utan lös namnmatchning.

Objekttyp och kunskapsläge

Posten klassificeras som BUILDING inom arvslagret Skyddad och värdefull bebyggelse. Klassificeringen bygger på registertyp, titel, källtext och Pass 37:s normaliserade kandidatunderlag.

Platsen i sin tid

Den starkaste dateringssignalen är 1700-talet. Tidsprofilens källstatus är probable. Det normaliserade intervallet är 1700–1799.

Regional förankring

Källposten är regionalt förankrad i Uppsala · Uppsala län. Läns- och kommunanknytningen kommer från registerfält eller verifierad regional projektion, inte från gissad fritext.

Fortsätt genom relevanta samband

De publicerade sambanden bygger på: Samma arvslager i ett annat regionalt sammanhang. Relationerna är läsvägar till redan publicerade och källspårade kunskapsnoder.

Källa, referens och avgränsning

InteriörbeskrivningDen är enskeppig bestående av ett långhus med två höga stjärnringsvalv, och ett lika brett korparti med ribbvalv. Samma typ av valv finns i vapenhuset, och samtliga valv är ursprungliga. Triumfbågen är framträdande, så att den utgör en tydlig gräns mellan långhus och kor. Sakristians vägg mot koret kan härröra från den första kyrkan på platsen, som antagligen var av trä men med murad sakristia. Vapenhuset är förskjutet mot öster, så att dörren till långhuset hamnat nära en knippepelare. Valv och väggar är rikt dekorerade med målningar i renässansstil, utförda omkring år 1520 av den anonyme, troligen tyske Rasbokilsmästaren. Denne var en av få monumentalmålare i Sverige vid denna tid. Förlagor har hämtats från samtida tysk grafik, bl a Albrecht Dürer, men inslag finns också från svenska föregångare såsom Albertus Pictor. Bland de fåtal medeltida föremål som finns i kyrkan, är dopfunten kanske mest intressant. Den är huggen i en grå och rosa marmor, och skaftet pryds av ett knutmönster. Materialet är troligen Vattholmamarmor, en stensort som användes flitigt vid domkyrkobygget i Uppsala under 1300- och 1400-talen. Predikstolen från 1648 är i tidstypisk barock, tillverkad av Mäster Berendt Sifwersson i Uppsala. Altartavlans inramning är i barock, medan altarring… Primär källa: Bebyggelseregistret via K-samsök. Stabil referens: http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000444499. Källpost: https://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000444499. Pass 38 HF1 publicerar alla kandidater med stabil referens och verifierbar regional plats och redovisar osäker tid öppet.