GRÅBRÖDRAKLOSTRET

Verifierad identitet

GRÅBRÖDRAKLOSTRET är kopplad till Bebyggelseregistret via K-samsök genom den stabila identiteten http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000042524. Källposten och den publika kunskapsnoden hålls samman utan lös namnmatchning.

Objekttyp och kunskapsläge

Posten klassificeras som CULTURAL_OBJECT inom arvslagret Skyddad och värdefull bebyggelse. Klassificeringen bygger på registertyp, titel, källtext och Pass 37:s normaliserade kandidatunderlag.

Platsen i sin tid

Den starkaste dateringssignalen är 1909–1912. Tidsprofilens källstatus är probable. Det normaliserade intervallet är 1909–1912.

Regional förankring

Källposten är regionalt förankrad i Ystad · Skåne län. Läns- och kommunanknytningen kommer från registerfält eller verifierad regional projektion, inte från gissad fritext.

Fortsätt genom relevanta samband

De publicerade sambanden bygger på: Samma arvslager i ett annat regionalt sammanhang. Relationerna är läsvägar till redan publicerade och källspårade kunskapsnoder.

Källa, referens och avgränsning

HistorikKlosterbyggnaderna i Ystad är stora och mäktiga, uppförda av rött stortegel och med tegelklädda tak. Väsentliga delar av klosteranläggningen står välbevarade kvar, östra längan och den åt Petrus helgade klosterkyrkan. Ystads klosters grundläggning dateras till år 1267. Denna datering bygger på en inskription, målad på en brädpanel, som tidigare var uppsatt i kyrkans kor. Mot slutet av 1300-talet började brödernas mest omfattande byggnadsföretag. Kring klostergården, norr om kyrkan, uppfördes tre tegellängor, av vilka den östra ännu står kvar. I norr och öster byggdes längor i två våningar, i väster en länga bestående endast av korsgången och vid kyrkans nordvästra hörn det lilla porthuset. Hela den kringbyggda anläggningen, ca 40 x 50 meter, stod färdig i början av 1400-talet. Trapphuset, delvis i korsvirke, vid östra längans norra fasad, tillkom sannolikt i slutet av 1400-talet. 1909-12 restaurerades klostret under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den stora och vackra salen i östlängans andra våning är bevarad från Wåhlins restaurering. I samband med restaureringsarbeten 1967 under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe genomfördes en byggnadsarkeologisk undersökning av hela klosteranläggningen. KÄLLA: beslut om byggnadsminne, 1996-12-09. Primär källa: Bebyggelseregistret via K-samsök. Stabil referens: http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000042524. Källpost: https://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21420000042524. Pass 38 HF1 publicerar alla kandidater med stabil referens och verifierbar regional plats och redovisar osäker tid öppet.