AKKANS KAPELL
StommeTakformSadeltak
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440792
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
TakformSadeltak
Beskrivning1)Källargrop, oklar form, 0.7x0.6 m (Ö-V) och 0.3 m dj. Bottenplanet är 0.4 m diam. Kring gropen är ett flertal övertorvade till delvis övertorvade stenar och stenhällar, 0.3-0.9 m st.11 m SV-SSV om 1 är:2)Bengömma, i blockskreva, 1.6 m l och 0.1-0.2 m br, med öppning mot SV. Blocket är 4 m l, 3 m br och 2 m h. Inne i blockskrevan ärett kranium från ett mindre rovdjur synligt (järv eller räv?). Kraniet täcks till största delen av ett fåtal fastkilade stenar 0.1-0.3 m st. I skrevans markplan är ett mindre benfragment synligt.15 m VNV om 1 är:2)Bengömma, 1.4x0.4 m (ÖNÖ-VSV) och 0.5 m h, bestående av en stensamling med ett tiotal delvis övertorvade stenar, 0.3-0.5 m st, mellan två block, 1.8-2 m l, 1-1.5 m br och 0.8-1 m h. Under stenarnaär märgkluvna ben samt kotor från ett större djur, älg?2 m N om bengömman är en grop, oklar form, 1 m diam och 0.5 m dj.I och kring gropen är ett flertal stenar och block, 0.2-1 m st. Det kan vara en ihoprasad källargrop eller annat förvaringsutrymme alternativt naturbildning som omplockats i stenig och blockig terräng i övrigt.45 m N om 3 är:4)Källargrop, närmast kvadratisk, 0.9x0.9 m och 0.3 m dj. Bottenplanet är 0.3 m diam. I gropens botten är enstaka övertorvade stenar. Intill 1 m V om gropen är enstaka övertorvade stenar och stenhällar, 0.4-0.7 m st.7 m ÖSÖ om 4 är:5)Härd, närmast rektangulär, 0.9x0.7 m (ÖNÖ-VSV) och 0.1 m h. Närmast helt övertorvad, två kantstenar synliga, 0.1-0.2 m st. Omedelbart N om är en torr björk vilken har skjutit fram en 0.3 m st kantsten.Individuell beskrivning av lämningarna i invventeringsboken Tärnasn 851-900 sid 21. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.
TakformSadeltak
Historiknull
21420000015898http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000015898Bebyggelse - byggnadSTORUMAN KULTUREN 2 - husnr 2FD JÄRNVÄGSHOTELLET I STORUMANLän: Västerbotten, Kommun: Storuman, Landskap: Lappland, Socken: Stensele , Stift: Luleå stift, Församling: Stensele församlingNybyggnadsår: 1924 - 192417.11531909888524,65.09645319285374http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/rdf/21420000015898http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/xml/21420000015898http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/html/21420000015898RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
TakformEj utrett
Historiknull
TakformEj utrett
HistorikStationshuset i Storuman tillhör den största modellen på Inlandsbanan och är byggt i liggtimmer i 1 1/2 våning och har frontespis och perrongtak längs hela fasaden mot banan. På den ena gaveln återfinns ett stort trapphus, vid den andra gaveln ansluter godsmagasinet som är placerat med långsidan mot banan. Stationshusets symmetriska fasader har en enkel, funktionell utformning med vissa klassicerande drag. I byggnadsminnet ingår även ett godsmagasin vilket är sammanbyggt med stationshuset. KÄLLOR: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 2005-05-16 Regeringsbeslut 16, 1986-08-21
ByggnadsdelKor - Korutsprång, Vapenhus - Söder, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster, Kor - Öster, Torn - Västtorn, Absid - Polygonal, Vapenhus - Norr, Absid - Öster
Exteriörbeskrivning
TakformTälttak
HistorikStrömsunds kapell byggdes 193637 och är därför tillräckligt gammal för att vara skyddad enligt Kulturminneslagen. Det var en kapellstiftelse bildad av strömsundsbor som uppförde byggnaden och ägde den fram till 1956, då fastigheten skänktes till Stensele församling. Kapellet ska ha ritats av byggmästaren P. Almroth och byggts av strömsundsbor under ledning av Henning Stenqvist från Glommersträsk. Ursprungligen fungerade byggnadens samlingssal även som skolsal, med lärarbostad på övervåningen.
HistorikFörsamlingens ritningar till kapell underkändes av Byggnadsstyrelsen (tidigare Överintendentsämbetet), som istället lät sin egen arkitekt Anders Roland (18791926) göra nya ritningar 1924. Kapellet uppfördes av församlingsborna 192526, under ledning av byggmästarna August Berglund och Lambert Andersson från Stensele. Från början var byggnaden utformad som ett enkelt kapell, med rektangulärt långhus, utanpå-liggande vapenhus i väster samt mindre sakristia i nordost. Det branta sadeltaket var täckt med brädspån. Stommen av trä var klädd med stående lockpanel med profilerade lock. Långhusets fönster var rektangulära med avfasade hörn och småspröjsade bågar. Fasaden och knutbrädorna var rödfärgade, fönsterbågarna vita. Sydväst om kyrkan restes en öppen och vid kvadratisk klockstapel av stående timmer med inre snedsträvor samt tälttak täckt med brädor och krönt av glob och kors. Samma ritningar användes sedan även till kyrkan i Åskilje. Möjligen gjordes dock en enklare klockstapel där. Men även om de två kyrkorna formmässigt var exakt likadana redan från början så hade Umnäs en mer nationalromantisk karaktär och Åskilje en mer klassicistisk, beroende på att Umnäs kyrka målades röd och fick ett spåntak med brädspån samt vindflöjlar på nockhörnen, medan Åskilje fick en ljus färgsättning och tegeltak. Redan 1936 förändrades byggnadens utvändiga karaktär väsentligt i och med att vapenhuset revs och ett klocktorn byggdes till i väster, troligtvis efter ritningar av Byggnadsstyrelsens arkitekt Einar Lundberg. Kyrkan fick därmed ett mer sakralt och traditionellt klassicistisk uttryck. Till detta bidrog även att kyrkan vid samma tillfälle fick ny färgsättning och målades gul. Tornets nedre del når upp till långhusets nock och har ett valmat takfall. Där ovan finns en indragen fyrsidig ljudvåning med rektangulära mörkfärgade ljudluckor i alla väderstreck, samt tälttak med förgylld glob och kors. Samtliga takfall är täckta av brädspån. Klockstapeln revs senare, enligt bybor på 1950-talet. Ytterligare en förändring i stilmässigt samma riktning innebar tillbyggnaden av ett indraget lägre korparti som gjordes 1975, efter ritningar av Bengt Lidström, VAB. (Samma utbyggnad hade tidigare gjorts i Åskilje, även där med syftet att öka utrymmet i koret vid begravningar och körframträdanden.) Utöver tornets och korutbyggnadens tillkomst har inte så mycket i exteriören förändrats annat än kulören. Den har förändrats två gånger; ursprungligen röd, från 1936 gul och från 1953 vit. Kyrkportarna byttes 19741975 ut med nya med samma utförande, fast de gamla handtagen bevarades. Sakristian fick också en ny dörr, med samma utformning som kyrkportarna.
Historiknull
InteriörbeskrivningInvändigt når man kyrksalen genom ett litet vapenhus. Väggar och tak är såväl i vapen-huset och sakristian som i kyrksalen klädda med dubbelfasspontad panel. Väggarna är målade i ljusgult och taken i vitt. Kyrksalen är enskeppig med tredingstak och rak korvägg i öster. Runt rummet löper ett bröstparti med liggande panel i lilabrunt och antikblå boaseringslist. Innertaket vilar på ett hammarband som i sin tur bärs upp av följare från golv till tak i anslutning till fodren på ömse sidor om fönstren. Dessa detaljer har en dalablå kulör, i likhet med den enkla bänkinredningen. Bänkarna har kryssben, genombrutna ryggstöd och saknar gavlar, vilket ger dem en viss likhet med trädgårdsmöbler. Golvet utgörs av hyvlade och lackade smala brädor. Sakristian nås från en dörr på korets norra sida, bakom predikstolen. Altarringen är femsidig och har en enkel utformning med rektangulära speglar som påminner om den tresidiga predikstolens. Det höga rundbågiga korfönstret har ogenomskinligt strukturglas. Framför det står ett högt guldbronsfärgat träkors som utgör altarprydnad. Söder om koret finns en putsad murstock med rundbågad nisch, i vilken det står en hög, rund järnkamin. Läktaren i väster har en rak barriär med speglar och är utformad på samma sätt som altarringen och predikstolen. De två läktarpelarna har avfasade hörn och är målade i antikblått. På läktaren står en liten modern elorgel. Armaturerna är samtida med kyrkan. Interiören är även den till stor del bevarad sedan byggnadstiden, men de förändringar som skett är mer påtagliga här än utvändigt. Vid ommålningen 1979 ändrades troligen kulörerna, eftersom den polykroma färgsättning som finns idag inte är trovärdig i sitt tidssammanhang. Än mer iögonfallande är de tre stora träreliefer som tillkom i främre delen av kyrkorummet 1978. De föreställer livets träd, jungfru Maria samt arbetande händer. Med sin storlek och avvikande form och stil infogar de sig inte särskilt väl i kyrkorummet. Mindre synliga förändringar är bl.a. höjningen av läktarbarriären samt att ett bänkpar längst fram har demonterats.
ExteriörbeskrivningI mitten av 1920-talet planerades det för kapell både i Åskilje och i Umnäs, båda tillhörande den vidsträckta Stensele församling. Arkitekten Anders Roland (18791926) vid Byggnadsstyrelsen (tidigare Överintendentsämbetet) gjorde 1924 ritningar som kom att användas till bägge kapellen. Grunden i Åskilje lades redan 1925, men den knappa ekonomin gjorde att bygget fördröjdes och kunde slutföras först 192728. Byggmästare var Valdemar Strömberg från Blattnicksele. Från början var byggnaden utformad som ett enkelt kapell, med rektangulärt långhus, utanpåliggande lägre och smalare vapenhus i nordväst samt mindre sakristia i öster. Det branta sadeltaket var täckt med enkupigt lertegel. Stommen av trä var klädd med stående lockpanel med profilerade lock. Långhusets fönster var rektangulära med avfasade övre hörn och småspröjsade bågar. Fasaden var ljusfärgad (möjligen gul), fönsterbågarna ljusa (vita) och knutbrädor, vindskivor och ytterdörr var mörkare. Redan 1936 förändrades byggnadens utvändiga karaktär väsentligt i och med att vapenhuset revs och ett klocktorn byggdes till i nordväst, efter ritningar av Byggnads-styrelsens arkitekt Einar Lundberg. Byggmästare var A. E. Johansson, Storuman. Kyrkan fick därmed ett mer sakralt och traditionellt klassicistisk uttryck. Tornets nedre del når upp till långhusets nock och har ett tegeltäckt valmat takfall. Där ovan finns en indragen fyrsidig ljudvåning med rektangulära mörkfärgade ljudluckor i alla väder-streck, samt tälttak med förgylld glob och kors. Tälttaket är täckt av falsad kopparplåt. Ytterligare en förändring i stilmässigt samma riktning innebar tillbyggnaden av ett indraget lägre korparti som gjordes 1972, efter ritningar av Bengt Lidström, VAB. Utöver tornets och korutbyggnadens tillkomst har inte så mycket förändrats annat än kulören. Det är ovisst när kyrkan fick den brutet vita kulör den har idag. Det kan exempelvis ha skett i samband med torntillbyggnaden eller kanske ännu troligare under 1950-talet när Umnäs kyrka målades om i samma färgsättning. Men den vita färgen kan åtminstone säkert beläggas sedan 1970-talet.
PlaceringSynlig ovan mark
SkadestatusOkänd
UndersökningsstatusEj undersökt
SkadestatusOkänd
UndersökningsstatusOkänd
SkadestatusEj skadad
UndersökningsstatusEj undersökt
SkadestatusEj skadad
Referens: skriftlig källaMeschke, C, 1979
BeskrivningGravplats, 3 x 1 m (Ö-V), 2,5 m h, 0,1-0,5 m st stenar. Graven är lagd mellan två stora block (3 x 3 x 2 resp 3 x 2 x 2). Taktäckningen, sett uppifrån i form av en triangel, 2 m h och 2 m bas. I graven skymtar ett kranium och förmeden av en akja, ca 0,4 m l och 0,1-0,2 m br och svängd, kan möjligen urskiljas. Stenar verkar utplockade.
Referens: skriftlig källaVapstensprojektets inventering 53/95.
TerrängI V-sluttning av moränrygg (N-S). Skogsmark, björkskog.
Referens: skriftlig källaManker, E, Lappmarkgravar, grav 191
BeskrivningGrav eller offerplats?, 2 x 0,5 m (Ö-V) och 1 m h, i skreva mellan två block, 1,6 m l och 0,3-1,2 m h. Skrevan är 0.4 m br och 0.5 m dj. I skrevan syns ett stort antal vällagda stenar 0,1-0,8 m st. Under stenpackningen genast 5 ben 1-10 cm st, ej märgkluvna. Omedelbart N om stenpackningen finns en stor sten eroderad i ett tiotal stora delar.
UndersökningsstatusEj undersökt
SkadestatusEj skadad
Referens: skriftlig källaVästerbottens museum, dnr 937/79
VegetationLavar.
PlaceringSynlig ovan mark
TraditionEnligt sagesmannen har troligen den döde fallit offer för ett snöskred eller liknande och råkat ut för ett olycksfall. Det torde vara mindre troligt att en avliden förts hit nedifrån. Det är möjligt att liket har borttransporterats till kyrkplatsen i Vilasund (som fanns fr o m 1723) men enligt sagesmannen är det troligt att graven gjorts tidigare.
SkadestatusEj skadad
BeskrivningGravplats, ca 2,5 x 1 m st (NV-SÖ) byggd av ca 15 st 0,6-1,4 m st skifferhällar anlagd intill och SV om en 0,5 m h närmast lodrät berghäll. I SÖ delen är en 0,7-0,9 m st skifferhäll med en 0,15 m br urhuggning i ena kanten, vilken utgjort gavelhäll. Anläggningen är nu helt ihoprasad. Av personer i trakten omtalas anläggningen som sommargrav. Graven är av samisk typ.
PlaceringSynlig ovan mark