Catharinakapellet
StommeTakformEj utrett
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440482
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
TakformEj utrett
TakformEj utrett
HistorikLedfyren som uppfördes på Krikeudden 1890 var av typen fyr- och uppassningshus, ritat av J. Höjer. Byggnaden innehöll vid tiden ett vaktrum och en linapparat av femte ordningen. 1913 installerades en AGA-apparat, men redan 1928 släktes fyren och ersattes av en ny ledfyr på Kyrkhällsudden. Det f.d. fyrhuset är idag i privat ägo. Enligt Dan Thunman, författaren till "Sveriges fyrplatser" är byggnaden en av landets bäst bevarade fyrhus av denna typ.
Historiknull
Historiknull
InteriörbeskrivningInvändigt präglas kyrkorummet av de välvda innertaken av trä, som är utförda som stjärnvalv av vadstenatyp, dvs. en fyruddig stjärna med det enkla kryssvalvets diagonalribba som grund. Valven är byggda efter medeltida förebilder och under ledning av den finske byggmästaren Hans Gabriel Biskop på 1730-talet. Dessförinnan hade de tidigare valven rasat vid en brand 1658. Kyrkan ska så småningom ha fått ett yttertak, men saknat innertak fram tills att Biskops trävalv tillkom. Genom att valven är utförda i trä känns de smäckrare i proportionerna än ett murat valv. Valvribborna framträder mot de vitmålade valven genom sin ljusbeiga kulör och är utsmyckade med fasningar och dekorationsmåleri. I ribbornas skärningspunkter finns skulpterade plattor och hjässringar med dekorerade plattor. Även anfangerna markeras genom kulörer och dekorationsmåleri. Väggarna är vitputsade. Golvmaterialet består av röd kalksten från 1951, förutom i de slutna bänkkvarteren som har fernissat trägolv från 1933. Bänkarnas färgsättning i rödbrunt utgör ett påtagligt inslag i kyrkorummet. Bänkgavlar och dörrar är utvändigt marmorerade i gråblått med något mörkare överliggare samt rödbruna dekorationer och lister respektive gulbruna speglar. Läktaren i väster tillkom 1749, men byggdes om och fick sidoläktare 1781. Trots att sidoläktarna kortades med två meter 1951 är den karaktäristiska rokokoformen kvar. Läktaren bärs upp av grå marmorerade toskanska kolonner och halvkolonner, med förgyllda baser och kapitäl. Läktarbarriären är också den marmorerad i grått och är försedd med bemålade spegelfält som i stilen ansluter till 1700-talets bygdemåleri. De på mittdelen som föreställer Kristus med fyra apostlar, tros vara målade av målar-mästaren Nils Winther 175556, medan målningarna på sidoläktarna som föreställer Israels tolv stammar (Jakobs söner) är utförda av målaren Thomas Kiempe på 1780-talet. Läktarbarriären var övermålad i vitt och guld från mitten av 1800-talet när den i nyklassicismens tid uppfattades som mörk och otrevlig, men måleriet togs fram och konserverades på 1950-talet. Koret har förändrats ett flertal gånger, både med nya utsmyckningar och återtagande av äldre. Korfönstrets nuvarande glasmålning tillkom 1977 och är utförd av Bo Beskow. Den mycket färgstarka och därigenom framträdande glasmålningen skildrar kors-fästelsescenen. Den flankeras av två rundbågiga oljemålningar som föreställer Kristi förklaring och himmelsfärd, målade av Jonas Hultman 1751, i den tidens ljusa och milda färger. Altaruppsatsen är infogad i en arkitektonisk uppbyggnad med triumfbåge- motiv, bestående av joniska pilastrar och entablement, som bär upp en förgylld båge med moln, strålar och treenighetens triangel. Triumfbågeuppbyggnaden, altarringen och predikstolen tillkom efter ritningar av Olof Hofrén vid 1850-talets restaurering. Dessa nytillkomna delar målades i vitt och guld och den befintliga träinredningen målades samtidigt över i samma kulörer, vilket under en femtioårsperiod framåt sammantaget gav kyrkorummets interiör en tydlig nyklassicistisk prägel. Utformningen av altaruppbyggnaden, altarringen och predikstolen kännetecknas också av påtaglig nyklassicim, även om predikstolens svagt konkava korg också har drag av rokoko. Predikstolens bottenfärg är numera ljus ockra. Ovanför altarbordet finns en oljemålning som föreställer nattvardens instiftande. I det sydöstra fönstret står numera den skulptur-grupp som mellan åren 195077 stod ovanför altaret. Den är utförd av skulptören Carl Oscar Avén, och föreställer Jesus med två barn. Belysningen i kyrkorummet utgörs av tre ljuskronor och fyra mässingslampetter från 1700-talet, en ljuskrona från 1800-talet, åtta mässingslampetter samt fyra sentida taklampor på läktaren. Av mässings-lampetterna är en från 1700-talet, medan de övriga är nyproducerade på 1950-talet. Dopfunten i ljus kalksten är från 1951. År 1778 byggdes den äldre sakristian om efter förslag av Per Hagmansson. Öppningen mellan sakristian och kyrkorummet är på 1600-talsmässigt vis segmentbågig och dörren ser ut att vara från samma tid. Sakristian omgestaltades invändigt 1995. De nya hantverksmässigt gjorda dörrarna, skåpen och målningarna döljer textilförvaring, WC m.m. Ursprungligen fanns kyrkans entré förmodligen på västgaveln. Spår efter denna konstaterades 1951 i samband med att kyrkan putsades om invändigt. Vapenhuset på södra långsidan tillkom förmodligen under 1500- eller 1600-talet. Det är uppfört i gråsten och utan fönster. Taket består av ett trästjärnvalv av samma typ och utformning som kyrksalens valv. Golvet består sedan 1950 av glaserat tegel lagt i ett geometriskt mönster. Dörröppningen mellan vapenhus och kyrksal är tresprångig och svagt spetsbågig. Formteglet i portiken har medeltida gotiska former. Lutad mot väggen står en gravhäll från 1600-talet, som ursprungligen fanns i kyrkans kor.
HistorikKyrkan uppfördes åren 19221923, i en tillbakablickande blandstil mellan 20-tals-klassicism och barock. Ritningarna upprättades 1920 av arkitekt Knut Nordenskjöld, Stockholm, och byggentreprenör var Norrfors snickeriaktiebolag.
ByggnadsdelKor - Polygonalt, Torn - Gaveltorn
ByggnadsdelKor - Smalare, Kor - Polygonalt, Kor - Polygonalt, Kor - Norr, Kor - Smalare
TakformEj utrett
Exteriörbeskrivning
Historiknull
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Tingshuset utgörs av en långsträckt huskropp med ett lägre trapphus vid vardera gavel. I de norra och södra fasaderna markeras byggnadens mittparti av en frontespis med ett litet spetsbågigt fönster under nocken. Likadana fönster har infogats i gavlarna ovanför trapphusens tak. Tingshuset vilar på en låg granitsockel och är timrat i två våningar med inredda gavelkammare. Fasaderna är klädda med spåntad liggande och stående panel som målats gul, listverk liksom fönsteromfattningar är vitmålade. Sadeltaket är täckt av tunn falsad plåt som på sina ställen har rostskadats. Entrén vetter åt norr och består av en brunmålad, delvis glasad pardörr med överljus. Den nås visa en enkel stentrappa utan räcken. Oglasade men i övrigt likadana dörrar leder in i trapphusen vid gavlarna. Idag tycks en av dessa utgöra den mest använda entrén. Tingssalen, som är belägen på andra våning, används idag som samlingssal av missionsförsamlingen. Enligt Västerbottens museums inventering 1988 är podiet vid salens västra vägg tillagt i efterhand. Domaren satt ursprungligen vid den södra väggen, vilket överensstämmer med andra tingssalar av samma typ. Skranket har tagits bort och återanvänts som trappräcke i det östra trapphuset. En ljuskrona som skänkts till tingshuset av Frans Kempe 1898 hänger kvar i taket. Vittnesrummet finns bevarat i oförändrat skick med fasta bänkar. På husets bottenvåning fanns ursprungligen en bostad för en poliskonstapel som också fungerade som vakt. Denna bostad användes fram till 1960 men fortfarande finns järnspis och väggfast skåpsinredning bevarad. På ömse sidor om den stora entrén finns två celler för häktade. De är inredda med enkla träsängar och vattenburna värmeelement som eldades från polisbostaden. Järngallren i fönstren är bevarade. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1997-09-01, Västerbottens museums byggnadsinventering, Umeå 1988
TakformEj utrett
TakformEj utrett
Badplatsstatusen kommer från Havs- och vattenmyndighetens officiella badplatsdata. Kontrollera aktuella provresultat och råd före bad.
BeskrivningSamisk grav, plats för. Enligt i arkivet påträffad rapport, undersöktes en samisk grav på denna plats 1953. Graven bestod av vertikalt nedslagna furustockar, ca 1.5 m l och 0.1 m diam, i en kistliknande form, 2x0.5 m (NÖ-SV). Lokaliserad utifrån beskrivning i rapporten.
Orientering1 m NV och SÖ om skogsbilväg.
SkadestatusEj skadad
UndersökningsstatusEj undersökt
PlaceringSynlig ovan mark
UndersökningsstatusEj undersökt
UndersökningsstatusEj undersökt
VegetationEnstaka större tallar.
UndersökningsstatusEj undersökt
UndersökningsstatusOkänd
PlaceringEj synlig ovan mark
UndersökningsstatusEj undersökt
SkadestatusÅverkan
TerrängSandig terrass i N-sluttning. Skogsmark (tallskog).
SkadestatusÅverkan
TerrängFlack platå i sandmark med bäckfåra i Ö och väg i S. Skogsmark, granskog.
BeskrivningSkärvstensförekomst. Inom ett 2.5x1.5 m stort område påträffades skärvsten i en vägskärning.
SkadestatusÅverkan
BeskrivningBoplats. Inom angivet område, 30x4-20 m (Ö-V) på sandig flack avsats, påträffades rikligt med skärvsten i provgropar. Vid sondstick kändes koncentrationer av sten.
BeskrivningSkärvstensförekomst. Inom ett 2x2 m stort område påträffades vid provstick skärvsten under torven. Marken är i övrigt stenfri.
UndersökningsstatusOkänd
UndersökningsstatusEj undersökt
SkadestatusEj skadad