ALNÖ NYA KYRKA
Bebyggelse - byggnadByggnadsdelKor - Öster, Kor - Polygonalt, Sakristia - Öster, Torn - Väster
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000044930
- Objekttyp
- BUILDING
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
ByggnadsdelKor - Öster, Kor - Polygonalt, Sakristia - Öster, Torn - Väster
HistorikArbetarkasernen mittemot sågverket har regelstomme med kraftig bottensyll som vilar på hörnstenar. Fasaden är klädd med faluröd fasspontad panel. Sadeltaket är belagt med horisontellt lagd papp. Den höga, vitslammade skorstenen är belägen i takfallets nedre del. Förstukvisten rekonstruerades i samband med 1995-1999 års restaureringar. Byggnaden uppfördes någon gång mellan 1910-1912. Ursprungligen uppfördes huset som matplats/övernattningsplats för sågverksarbetarna, men kom senare att användas som bostadshus. Till huset hörde också ett uthus som revs 1998 p.g.a. dåligt skick. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1999-09-01, Dnr 221-7255-97
HistorikMedeltida socken, 1314 annex till Tuna. Fram till 1892 pastorat med Tuna, därefter eget. Socknen ligger i den sydligaste delen av landskapet och gränsar i söder till Hälsingland. Kyrkan ligger centralt i odlingsbygden på en sluttning ner mot sjön Marmen, omgiven av bebyggelse och odlingsmark i Attmarby. Kulturbygderna i älvdalen ingår i ett riksintresseområde och tillhör de äldsta i Norrland med tradition från tidig järnålder. 1760-63 om- och tillbyggd medeltida stenkyrka efter ritningar av länsbyggmästare Daniel Hagman. Den östra gaveln och en del av ena långväggen från den äldre kyrkan kom att ingå i den utvidgade byggnaden. Till sin hjälp hade Hagman gesällerna Pehr Hagmansson och Simon Geting. Till sin form har Attmar kyrka ett nära släktskap med Borgsjö kyrka av samme länsbyggmästare. Se även tidigare inventering.
Historiknull
Historiknull
HistorikBernska huset uppfördes 1894 för färgaren och handlanden Johan Bern efter ritningar av arkitekten Gustaf Hermansson. Huset, som har ett betydelsefullt läge i stadsbilden, är uppfört i fransk nyrenässansstil och ett av de mest påkostade privathusen som tillkom efter branden 1888. Bottenvåningen består av granit och fasaderna av gult tegel med fönsteromfattningar av kalksten. Fönsterbröstningarna är prydda med dekorationsmålningar. Taken är klädda med skiffer och plåt. Bottenvåningen var redan från början avsedd för butiker. Invändigt märks främst trapphuset med marmortrappa, räcken i konstsmide samt väggmålningar med allegorier över de fyra elementen. Målningarna, som är utförda av dekorationsmålarna Carl Grabow och Oscar Johnsson, restaurerades på 1970-talet. Exteriören restaurerades 1988, varvid omfattande konserveringsarbeten blev nödvändiga på grund av luftföroreningarnas inverkan. Huset används nu främst för kontors- och butiksändamål. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikByggnaden är uppförd efter ritningar av Ragnar Östberg, daterade 1911. Den är byggd av tegel, putsad och ljust terrakottafärgad samt har brant tegeltäckt tak. Entrén i gaveln mot Esplanaden markeras av en gavelkrönt lägre risalit, kantad av pilastrar. Det välvda taket i salongen har dekorationsmålningar av Yngve Lundström. Vissa omändringar gjordes 1943. F.n. används byggnaden som biljardlokal. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
InteriörbeskrivningKyrkorummet har två rektangulära, stående fönsterband mot söder, tre lufter, löper från takfoten och ner mot den lägre byggnaden i söder. Karmen står inne i tegelmuren varför endast glaset syns i fasad. Strax nedanför den norra fasadens takfot finns smala fönstergluggar. Under varannan taktass takbalkar i limträ vilka tränger genom muren, under varannan taktass glaspartier med samma proportioner. I den lägre byggnaden mot norr, en smal väggnisch vilken markerar mötet mellan den östra och norra muren, här finns en fönsterslits där glaset löper utmed den östra väggen. Karmen står bakom tegelmuren varför endast glaset syns i fasad. Mot väster finns en glasslits som dock löper ända ner mot innergolvet. Framme i koret, ett rektangulärt stående fönsterband mot söder, tre lufter, vilket löper från taket och utmed korets östra vägg. Karmen står inne i tegelmuren varför endast glaset syns i fasad. I sakristian och väntrummet, mot söder, två liggande fönsterband i brunlaserat trä, brunt kitt, 2-isolerglas. Första partiet (förrum) består av tre lufter, med en mindre, öppningsbar fönsterbåge i mitten. Sakristians fönsterrad består av fyra lufter, med en mindre, öppningsbar båge i mitten. Aluminiumbleck mot fönsterkarm, kopparbleck kragar ut och klär in den utanpåliggande muren. I det södra sidoskeppet finns kyrkans entré, mellan två tvärgående väggmurar i nord-sydlig riktning, breda pardörrar i mörklaserat trä med glaspartier, skyddsplåt i koppar. Entrépartiets överljus består av ett liggande glasparti, vilket ligger mellan två limträbalkar. Ljusinsläpp även ovanför den östra väggmuren med liggande glasparti. I förhall och väntrum, klinkergolv med rektangulära tegelröda klinkerplattor lagda i rader, i kapprum, kvadratiska klinkerplattor, kraftiga fogar, ram av rektangulära plattor lagda i 1-2 rader. Mot vägg avslutas klinkergolvet med kraftigare fog. Mörkbrun tegelvägg med kraftiga, gråa fogar, munkförband. Mot golv och tak, skift med stående stenar. I taket, kvadratiska träfiberskivor, omålade. Fem st pendlade svarta glober, mot norr, svart takspotlight, i väntrum, takpendel, grafitgrå och vit. Avhängning på krokar utmed trälist, vägg. Vägg mot yttre vindfång avslutas med fönsterslits. Betongtrappa ner till kulvert, plan- och sättsteg i klinker, stegnos ca 25 mm, klinkerplatta 14x29mm. Handledare i lackad furu. Golv i kulvert, klinkerplattor, 215x105 mm, lagda i kulvertens riktning. Väggar av platsgjuten betong, gul målning, branddörr med glas. Vapenhuset har kraftiga pardörrar i furu, ca 1000 mm/dörrblad, vilka hänger mellan limträbalk och kopparplatta på golv, fur med kvadratiska glaspartier, mörkbrun lasering. Ovanför, ett glasparti fogat mellan vägg och övre limträbalk.Vapenhusets väggar är cementputsade, inmurad väggnisch med trähylla på var sida med plats för psalmböcker. Synlig takkonstruktion med lackade, tvärgående limträbalkar och kvadratiska träfiberskivor. Kyrkobesökaren som träder in i kyrkan har inte altaret i synfältet utan endast dopfunten, placerad vid norra väggen, rakt framför vapenhusets ingång. I dopkapellet finns fyra väggarmaturer, svarta glober, vägghängda, pendlade via konsol, två i väster och två i norr. Kyrkorummets tak bärs upp av inifrån synliga limträbalkar. Kyrkorummet har utformats med djupa murade nischer, dock ej med tjock tegelvägg, de gamla medeltida kyrkornas ljusspel kommer här till utryck i en modern kyrka. Kyrkorummet har ett glaserat klinkergolv i röd tegelfärg, kvadratiska klinkerplattor 290x290mm, kraftiga skålformade fogar, 30mm. Ram utmed vägg med rektangulära plattor lagda i 1-2 rader, den innersta raden anpassad i storlek mot vägg. Mot vägg ansluter klinkergolvet med en kraftigare fog. Gråslammad tegelvägg, ej målad eller behandlad. Gjuten, obehandlad betongkonstruktion synlig mellan långhusets höga och låga del mot norr. Perforerad väggmur i norr för ventilation, västra delen. Öppning/glugg i mur mot förhall, reliefverkan. Där de kraftiga murarna möts i nordväst och sydöst är hörnen markerade med oputsad mur, mörkt brunt tegel, kraftiga, gråa fogar, munkförband. I nischen mellan murarna finns avlånga fönsterglas fogade direkt mot mur. Ljusinsläpp från norr via sju st gluggar mot tak, inramade av oputsad mur, mönstermurning ger reliefverkan. Där den kraftiga norrmuren möter väst- och östmur är hörnen markerade som hörnkedjor, oputsad mur. I nischen mellan murarna finns avlånga fönsterglas fogade direkt mot mur och golv. Taket består av glespanel av obehandlad furu, mörkt underlag. Synlig takkonstruktion med limträbalkar i takets branta lutning från norr mot söder, bär upp tvärbärande stag. I vägg mot söder och väster; fem plus tre armaturer, svarta glober, vägghängda, pendlade via konsol. Högtalare pendlade i långhusets mitt. Värmedon/radiatorer infällda i golv vid fönster, lösa galler infällda i klinkergolvet, 440mm. Kyrkorummet har ett bänkkvarter på vardera sidan mittgång, åtta rader i norr, tolv rader i söder, i sidoskeppet fyra rader i två kvarter
HistorikBåda husen uppfördes för grosshandlaren J.G. Blomberg efter ritningar signerade 1889 av Sven Malm, stadsarkitekt 1892-95 och en av Sundsvalls flitigaste arkitekter. De Blombergska husen - i nyrenässansstil - tillhör hans främsta arbeten. Byggnaden på Jupiter 3 har kraftig putsrustik i bottenvåningen. Fasaderna är av rött tegel; fönstren har i första våningen pilasteromfattningar, kraftiga överstycken och bröstningar med balustrer. Taket pryds av frontespiser och ett sexkantigt hörntorn med lökkupol. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikBåda husen uppfördes för grosshandlaren J.G. Blomberg efter ritningar signerade 1889 av Sven Malm, stadsarkitekt 1892-95 och en av Sundsvalls flitigaste arkitekter. De Blombergska husen - i nyrenässansstil - tillhör hans främsta arbeten. Huset Jupiter 5 har mot Storgatan butikslokaler i bottenvåningen. Denna har enkel rustikputs, medan bostadsvåningarna har röda tegelfasader med kraftigt markerade, dekorerade fönsteromfattningar. I hörnet finns ett hängtorn. Under takfoten löper en fris med festoner och putti. Takarkitekturen är rik, med torn med smidda och skulpterade dekorationer. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikDet östra huset, som utefter Tullgatan är påfallande smalt, är uppfört enligt ett 1899 meddelat byggnadslov för änkefrun Justina Altin efter osignerade ritningar. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
Historiknull
HistorikDen mellersta byggnaden, som är högre än de två övriga, uppfördes vid början av 1800-talet efter ritningar av Jacques de Waern. Vid en ombyggnad på 1910-talet höjdes taket, varvid det nuvarande burspråket fick ersätta ett tidigare ateljéfönster. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikFastigheten, som sträcker sig från Nybrogatan utmed Sjögatan till Tullgatan, är bebyggd med tre hus. Den västra byggnaden är uppförd omkring 1890 och torde inrymma stommen av ett stenhus från tiden före stadsbranden. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
TakformPulpettak
HistorikÅr 1859 uppförs ett cylinderformat fyrtorn av tegel, cirka 15 meter högt, med en linsapparat av andra ordningen och tillhörande lanternin. För fyrpersonalen byggdes ett bostadshus. I oktober 1859 tändes fyren. 1887 ersattes rovoljelampan i fyren av en veklampa för fotogen. Samtidigt byggdes en fotogenbod. 1897 blev Brämön internationell signalstation och telefonväxel installerdes i fyrmästarens expeditionsrum. 1904-05 byggdes ett maskinhus, lurhuset kallat, för en mistlur med motor. 1909 installerades luxljus i fyren. 1920 utbyttes mistluren mot en maskindriven mistsiren för komprimerad luft. 1927 utbyttes mistsirenen mot en tyfon. 1937 ersattes fotogenljuset av elljus. El erhölls från ett nyinstallerat elverk som drevs av två råoljemotorer av Bolinders fabrikat. En radiofyr anordnades och tyfonen ersattes av en nautofon, med ett 20 meter högt fackverkstorn på Revudden. 1948 byggdes ett nytt betongtorn intill det gamla tornet. Fyrapparaten och lanterninen från det gamla tornet flyttades över till det nya. Därefter revs det äldre tornet. Samtidigt drogs en elkabel till ön. 1952 installerades en begagnad radaranläggning till hjälp för lotsutkikstjänsten och för sjöräddningsändamål. Radarn, som var en gåva från ett Helsingsborgsrederi, ställdes till förfogande av Sjöräddningssällskapet. 1972 automatiserades fyren.
InteriörbeskrivningGravkapellet har små, rektangulära fönster på långsidorna, ej öppningsbara; norra fasaden, fönster till WC i nordost, södra fasaden, fönster till kyrkorum i sydöst. Mörkt brun lasering karm och båge utsida, mörkt brun lasering insida, djupa slätputsade fönsternischer, perspektiv, nedåtlutande fönsterbänk insida, slipad och polerad kalksten. I sakristia, mindre, rektangulärt fönster mot söder, mörkt brun lasering karm och båge utsida, mörkt brun lasering insida. Insida, djup slätputsad fönsternisch, vit målning, lika vägg, nedåtlutande fönsterbänk, slipad och polerad kalksten, mörkt grå. I väntrum, mindre, rektangulärt treglasfönster mot norr, mörkt brun lasering karm och båge utsida, mörkt brun lasering insida. Insida, djup slätputsad fönsternisch, sandfärgad målning nedåtlutande fönsterbänk, slipad kalksten, mörkt grå. Takfönster i öster, lunett, ljusschakt ner till kyrkorummets mitt. Lunettfönster i tak även mot väster, spröjs, 7 glas, brun målning karm och båge utsida, insida mot orgelläktare; mindre rosettfönster i liv med vägg, svart målning karm och båge, korsspröjs, inre ring och Andreaskors med blyspröjs, olikfärgat glas. Gravkapellets entré i öster består av ett öppet vindfång med murar i norr och söder, den centralt placerade porten flankeras av två kolonner i gröngrå kalksten vilka bär upp taket, träpanel, vit målning. Mot golvet, torus, släta avsmalnande skaft och krönande koniska kannelyrerprydda kapitäl. Golv och socklar i vindfång är utförda av röd kalksten; kraftiga, rektangulära block symmetriskt lagda med försskjutna skarvar, bjälklaget skjuter ut framför gravkapellets murar och landar i ett lägre plansteg innan mark. Sockeln höjer sig ca 100 mm ovanför golvet. Väggar och tak av avfärgad, vit slamputs. Tilltagen pardörr i ek, bred, stående spontad plank, liljeformade avslut, horisontell utsmyckning i mitten med rosettformade cirklar, utsidan kärad, insida isolerad 1975 med stående, spontad träpanel, vit lasering, beslag av gjutjärn, svart målning. Ovanför porten två kvadratiska reliefer i koppar. Vägglampett i norr och söder, klara glaskupor på svarta hållare. Träbänkar utmed vägg. Vapenhuset har golvplattor av grå kalksten, lagda i rader i öst-västlig riktning med varierande bredd, förskjutna ljusa, tunna fogar, golvet 20 mm högre än kyrkorum, sockel, släta plattor av grå kalksten, höjd 100 mm, varierande längd. Väggar och tak, slätputsade, vit målning. Infälld takarmatur, frostat glas, kvadratisk mässingsram. Takarmatur kapprum, rund svart hållare med runt, vitt plastskydd. Ombyggnad 1975, enkeldörr i furu mot kapprum, WC i norr och källare i söder, tre fyllningar, vit lasering, trycke och låscylinder i mässing. In till kyrkorum, pardörrar i vitlaserad furu, tre fyllningar, handtag i mässing. Golvet i kapellet bestod tidigare av trägolv, sedan om- och tillbyggnad 1975; golvplattor av grå kalksten, lagda i rader i öst-västlig riktning med varierande bredd och förskjutna, ljusa, tunna fogar. Sockel består av släta plattor, grå kalksten, höjd 100 mm, varierande längd, lika golv. I koret är golvet upphöjt 130 mm med plats för altare, rektangulär form med fasade hörn, kalkstensplattor lagda i samma riktning som övrigt golv, ram av kalkstensplattor. Vävd gångmatta i gula och vita nyanser utmed altare. Slätputsade, vita väggar, nyputsade 2005. Den äldre innertakspanelen torkade isär i spont, välvt innertak av spontad furupanel, lagt utanpå det äldre 1975. Öppning mot taklanternin där trälameller siktar ljuset. Slätputsad, vit vägg. Fyra kolonner på var sida av kyrkorummet, utmed långsidorna. Limmade träcylindrar, ej bärande, skaften är ådringsmålade/marmorerade i en lindblomsgrön kulör med inslag av vitt och brunt. Bas samt kapitäl målade i svart. Kapitälen är dekorationsmålade med stilistiska, gröna palmblad och fästa i taket mot en dekorerad konsol, här återkommer den svarta färgen, liksom palmbladet. På sidorna, guldfärgade blommor. Mellan kolonnerna finns bänkar uppställda, även dessa ådringsmålade i lindblomsgrönt. Högtalare i kyrkorummet. Lösa stolar i bok med flätade sitsar, sitter samman med ett tvärgående stag under sitsarna. Fem rader à 4 stolar i två kvarter, på var sida mittgång, även lösa stolar utmed östra väggen. Katafalknedsättning med golv av ekparkett, centralt placerad, framför altaret. Sex räckesståndare (flyttbara) av rostfritt stål monterade i golv, däremellan hängande kedja. Nedsättningen inramad av stensättning, grå kalksten, lika kyrkorum. Altaruppsats från 1939, triptyk med den centrala målningen föreställande den återuppståndna Jesus i röd mantel, i bakgrunden berget - platsen för guds uppenbarelse, omgiven av två målningar med cypresser och liljor i en vas. Ramverk och text är förgyllda i guld, överst ett förgyllt, grekiskt kors. Hela altartavlan vilar på det enkelt utformade altaret, klädd i vävt tyg, blåa färger med inslag av guldtråd, ovanpå detta en spetduk. Framför altaret, en bönepall i trä, ådringsmålad i lindblomsgrönt, blått tyg lika altar
HistorikCafeterian är troligtvis uppförd 1932 och har en kvadratisk planform, ljust gulmålad fasad med olika paneltyper samt stora glasade partier med spröjsade fönsterrutor. Den är uppförd med en regelstomme som vilar på betongplintar. Det valmade taket är täckt med grönmålad pannplåt. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1999-06-07, Dnr 221-5197-97
HistorikBESKRIVNING Fastigheten kv Mercurius 11 ligger i korsningen Strandgatan - Storgatan i den yttersta östra delen av Sundsvalls stenstad. Casselska huset ritades och uppfördes 1894 - 95 efter ritningar av arkitekten Sven Malm, även känd för andra byggnader i stenstaden som hotell Knaust och de Blombergska husen. Huset har en sockel i granit och en stomme av tegel och uppfördes i tre våningar samt delvis inredd vind. Hela fasaderna försågs med spritputsade ytor och det saknas således rusticering i bottenvåningen vilket är mycket ovanligt i Sundsvall. Nuvarande färgsättning, från 2002-2003 års restaureringar, är ett försök att återskapa den ursprungliga färgsättningen med ljusbeige spritputs och mörkare brunbeige listverk samt engelskt röda snickerier. Taket är klätt med skivfalsad gråmålad plåt där det dominerande hörntornet försetts med fjälltäckt zinkplåt. Bottenvåningen är en renodlad butiksvåning, med stora rundvälvda skyltfönster mot gatorna. Ursprungligen fanns det sju butiker. Mellan bottenvåningen och våningen 1 trappa finns ett brett slätputsat band avsett för skyltmålning. Ett motsvarande band återfinns vid den profilerade takfoten, som på originalritningarna försetts med en tandsnittsfris. Den senare saknas helt idag. Bostadsvåningarna i båda planen fick fönster med raka valv där de bredare försågs med T-postform. Huset får sitt uttryck av uppdelade fasader med ett svagt utskjutande mittparti och två likaledes utskjutande och understödjande hörnpartier mot Storgatan, varav det östra förstärkts till ett hörntorn. Mot Strandgatan har endast ett mittparti utan symmetrisk pendang mot norr skapats. Stilistiskt har huset drag av nordeuropeisk renässans med kreneleringar och tureller på de avslutande frontespiserna, hörntorn och en arkitektoniskt uppbyggd portikinramning vid huvudentrén innehållande detaljer som slutsten, volutformer och krönande fronton, allt i gips. Den största förändringen av huset skedde under 1970-talet då den ursprungliga gården delvis byggdes över samt att vindsvåningen togs i anspråk för lägenheter. HISTORIK År 1894 ägdes tomten 2-4 i kv Mercurius av Gustaf Knausts sterbhus. Gustaf Knaust hade redan under 1860-talet förvärvat den restaurang som låg på samma tomt och drivit hotellrörelse fram till 1881 då han avvecklade näringen för att driva stadshusrestaurangen. Gustaf Knaust dog 1883 och träbyggnaden brann ned i stadsbranden 1888. År 1894 såldes fastigheten till trävaruagenten I. T. Cassel i Sundsvall. Cassel, född 1844, tog kameralexamen i Uppsala och flyttade till Sundsvall i slutet av 1860-talet. Här fick han anställning som virkesuppköpare för firman Axell & Co som bl. a. ägde Strands sågverk på Alnön. Så småningom blev Cassel självständig trävaruagent med kontor i sitt eget hus. Cassel avled under en resa på Indalsälven 1898 och sterbhuset övertogs av grosshandlaren Wilhelm Bünsow år 1900. År 1904 sålde han fastigheten till sjökaptenen Adolf Nordberg som ägde huset fram till sin död 1918. Nordbergs sterbhus hade kvar huset till år 1939 då det såldes till sjukgymnasten Hilda Utterberg, som hade fastigheten i sin ägo några få år varefter hon sålde till Ackumulator AB Jungner. År 1963 förvärvade Försäkrings AB Svenska Lif huset. Under 1970-talet övertogs fastigheten av Jan Bäckström som sålde till Fastighetsbolaget Norrporten 1993. År 2007 förvärvades fastigheten av Norrvidden Fastigheter AB. KÄLLA: Beslut Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 2008-01-17, Dnr 432-18180-06
HistorikByggnaden - kvarterets största och högsta - är uppförd i fyra våningar i en personligt präglad nygotisk stil efter byggnadslov meddelats 1890. Byggherrar var grosshandlarna A.G. Dahlman och A.W. Nordling och arkitekt Gustaf Hermansson. Över det avfasade hörnet med ingången finns ett hängtorn med ett högt smalt kägeltak. Fasaderna har rika muralmålningar al fresco utförda av Axel Söderberg efter skisser av Hermansson. I frisen mellan andra och tredje våningen finns motiv som illustrerar arbetet i byggenskapens tjänst samt tänkespråk som syftar på byggnadsyrket. Lunetterna över fönstren i tredje våningen har emblem för handel och sjöfart, konst arkitektur och målning. I trapphuset finns en fribärande svängtrappa på järnställning. Glasfönstren i trapphuset har allegoriska motiv symboliserande årstiderna, de fem sinnena, konsten och vetenskapen. Större delen av bottenvåningen inrymde från 1891 till 1979 apoteket Lejonet. Här är nu olika butiker. För övrigt innehåller huset kontor och bostäder. Fasaderna restaurerades 1979. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
Historiknull
Historiknull
Historiknull
21400000698822http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000698822Bebyggelse - byggnadSUNDSVALL ARMPLÅGAN 1:1 - husnr 9012DAMMLän: Västernorrland, Kommun: Sundsvall, Landskap: Medelpad, Socken: Njurunda , Stift: Härnösands stift, Församling: Njurunda församlingNybyggnadsår: 1600 - 179917.480166822513603,62.163110911322384http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000698822http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000698822http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000698822RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
Historiknull
HistorikDansbanerotundan har en åttkantig planform och uppfördes troligtvis 1932. Den har en regelkonstruktion som vilar på betongplintar och natursten. Fasaden har en ljust gulmålad locklistpanel som är spetsig nedtill. Huvudentrén ligger i en kvadratisk utbyggnad som även innehåller kapprum. Taket har en tälttaksform och är täckt med skivfalsad plåt i ljust grön färgsättning. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1999-06-07, Dnr 221-5197-97
Exteriörbeskrivning
HistorikByggnaden är ett fyravåningshus som har nationalromantiska drag med mörkt fasadtegel och granit i bottenvåningen. I trapphuset och i det stora fd skrivrummet i första våningen finns rika dekorationsmålningar samt målningar med sundsvallsmotiv, utförda av Yngve Lundström. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1985-11-29, Dnr 11.392-857-85
ExteriörbeskrivningRakt över spåren från stationshuset ligger expeditionshuset med vidbyggt vattentorn, utfört i samma material och stil som stationshuset, dvs med väggar av tegel med kalkputsad fasad i en gråvit kulör och tak täckt med tegel. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 2003-12-29, Dnr 432-14491-03
HistorikNykterhetsföreningen Hoppets Här i Sundsvall bildades 1876. Föreningen stod på kristen grund och den hade sina rötter i väckelserörelsen, främst bland baptisterna och Missionsförbundet. Efter stadsbranden 1888 beslutade den dåvarande styrelsen att låta uppföra ett stenhus i kvarteret Rätten, för ångköksrestaurang och hotell. Fastigheten ritades av Per Appelberg och Knut Gyllencreutz 1890 och invigdes 1891. Från början bar hotellet namnet Hoppets Härs hotell, men redan ett halvår efter invigningen bytte det namn till Centralhotellet för att undvika förväxling med föreningens härbärge. 1898 såldes fastigheten bla på grund av bristande lönsamhet och verksamheten låg ett tag nere. Från 1902 drevs centralhotellet vidare tills en brand i september 1953 då hotellrörelsen lades ned. 1954 kom fastigheten i Medelpads Skogsägareförenings ägo, och under deras ägarskap gjordes en total fasadrenovering 1961. I januari 1963 såldes fastigheten till försäkringsbolaget Folksam och Centralhotellets restaurangverksamhet lades ned. Åren 1992-94 genomfördes en stor ombyggnad och restaurering. Fastigheten är uppförd i tre våningar, samt numera inredd vind. Grundläggningen var ursprungligen en rustbädd av träpålar, som senare kompletterats med betonginjektering. Stommen är av murtegel med utvändig kalkputs, som ursprungligen målades med linoljefärg i bottenvåningen och kalkfärg i de övriga våningsplanen. Byggnaden har ett valmat tak belagt med falsad skivplåt. Tornen var ursprungligen klädda med plåtfjäll av sink. Fastigheten kröntes ursprungligen av ett flertal zinkplåtsskulpturer men dessa monterades ned på 1940-talet. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1996-12-13, Dnr 221-7314-96
HistorikMedlemmar av Svenska sågverks- och brädgårdsarbetareförbundets avdelning 9 uppförde 1896 den envåniga träbyggnaden, som torde vara en av de äldsta Folkets Hus-lokalerna i landet. Huset är ett s.k. Knubbhus - det är murat med korta plankstumpar, knubb eller klant. Ytterpanel och takbeläggning har förnyats i sen tid. Den stora samlingssalen, efter restaurering 1976 återställd och rekonstruerad i ursprungligt skick, har dekorerade tak och väggar. KÄLLA. Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikPå platsen för det stora trähotell som fjorton år efter uppförandet brann ned år 1888 lät några stockholmare på spekulation uppföra den nuvarande byggnaden år 1892 efter ritningar av Hjalmar Kumlien. Det fyra våningar höga huset i nyrenässans med enkla, släta tegelfasader, takkupor med svängda gavlar och ett litet hängtorn på hörnet inrymmer några praktvåningar med bl.a. dekorerade tak. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
Historiknull
HistorikByggnaden, som stod färdig 1907, är uppförd av tegel i två våningar efter ritningar av arkitekterna F. Ullrich och E. Hallquisth. De rikt utformade fasaderna i jugendstil är putsade och avfärgade i ljusbeige med en dragning mot grått. Taket, ett säteritak, är täckt med glaserat tegel och krönt av en urförsedd takryttare; de båda sidorisaliterna utmed Storgatan har kalkstensrusticering samt plåtklädda svängda huvar. Den ursprungliga fasta inredningen i entréhallen och vestibulen är bevarad. Riksbankens kontor drogs in 1954 och byggnaden användes sedan fram till 1986 som lokal för Sundsvalls museum. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
21400000693911http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000693911Bebyggelse - byggnadSUNDSVALL ARMSJÖN 1:1 - husnr 5GJUTERI OCH VERKSTADLän: Västernorrland, Kommun: Sundsvall, Landskap: Medelpad, Socken: Njurunda , Stift: Härnösands stift, Församling: Njurunda församlingNybyggnadsår: 1853 - 185317.49772696417705,62.161882445269676http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000693911http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000693911http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000693911RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
HistorikFör fasadernas varierade och rika utformning i nederländsk renässansstil med hörntorn och praktgavlar svarade Gustaf Hermansson, för planritningarna C F Malm. Byggnaden uppfördes för apotekare Peter Grahn 1889-1891 och inrymmer ännu ett apotek. Över en bottenvåning av kalksten i råkopp reser sig tre våningar höga fasader av rött tegel och kalksten. Fasaderna renoverades 1975. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
Historiknull
TakformEj utrett
HistorikHuvudbyggnaden är uppförd i 3 våningar samt förhöjd sockelvåning och delvis inredd vind. Dess planform kan liknas vid ett U med huvudfasaden mot Skolhusallén. Stommen utgörs av murtegel, men den utvändiga spritputsen sträcker sig endast i 1 ½ plan, däröver finns en slätputs. Taket är ett flackt valmat tak belagt med skivfalsad plåt. Den påkostade fasaden har hörnrustik, fönsteromfattningar, entréportaler och utsmyckningar i natursten. Mellan 1:a och 2:a våningen finns ett brett våningsband och vid översta våningen löper en fris. Huvudfasaden ritades ursprungligen med en huvudentré i en framspringande risalit, som avslutats med en uppstickande torndel. Entrén blev troligen i samband med en ombyggnad efter krigsanvändningen 1946 ersatt av den nuvarande fönsterlösningen. Fasadarkitekturen kan karaktäriseras som florentinsk renässans. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1997-06-13, Dnr 221-688-96
InteriörbeskrivningDet inre visar allt man kan vänta av former och stilelement i en större kyrka typisk för den nygotiska arkitekturstilen: knippepelare, ribbvalv, blindtriforium, spetsbågiga fönster etc. Mot tornet är över orgelläktaren mittskeppets västmur genombruten med en hög spetsbågig öppning. I pelarna med baser och kapitäl av cement, framträder tegelmaterialet bart, likaså i fönsteromfattningar, valvribbor och triforier. För övrigt är murfälten och valvkapporna slätputsade och i taket dekorerade med ornamental målning. Kalkstengolv inlagt i vapenhus, delar av mittskeppet, samt kor. I samtliga bänkkvarter är golvet lagt med rött golvtegel. I mittskeppets västra del samt i tväramarna är läktare av tegel vilande på låga polerade granit kolonner. 1950-1952 utfördes ett av de mest omfattande restaureringsarbeten i stiftet, under ledning av intendent Einar Lundberg, Byggnadsstyrelsen i Stockholm. Kyrkan genomgick restaurering samt ombyggnad. Den största förändringen innebar att man rev tre kapell öster om koret; åminnelsekapellet, sakristian och dopkapellet. Man valde att förenkla exteriörens utryck genom att ta bort en del av de utsmyckningsdetaljer vilka prydde fasaderna. Över den västra huvudportalen utfördes en yttre skulpturell utsmyckning; en i granit huggen skulpturgrupp "Lovsång till Herren", över södra entrén utfördes ett krucifix i gutasten och över norra entrén ett kors i mörkt trä. Även interiören genomgick en genomgripande förändring med en ljusare färgsättning, i koret uppsattes en skulpturgrupp skuren i trä av Ivar Lindekranz, centralgruppen visar Jesus med barnen, till vänster sitter Maria med Jesusbarnet och till höger vandrar tre män som bär budskapet vidare, gruppen förmedlar en rofylld religiös upplevelse. Man valde att behålla det befintliga ljudtaket, dock med vissa förenklingar, den ursprungliga predikstolen ersattes med en ny, utformad av Einar Lundberg, smyckad med intarsiamotiv. Delar av den gamla altartavlan flyttades till dopkoret i söder. 1988 blev det åter dags för restaurering med en genomgripande förändring av koret för att skapa större möjligheter till variation vid mässor, gudstjänster och andra arrangemang. Altaret ersattes med ett lättare altarbord, de fasta bänkraderna längst fram ersattes med fristående stolar. Altarringen gjordes flyttbar, prästen kommer därmed närmare församlingen och en större känsla av gemenskap skapas. Kören placeras bakom altaret mot korväggen och överhuvudtaget Den 1 oktober 1988 anlades flertalet i Gustav Adolfskyrkan, hela kyrkan blev fullständigt rökskadad och vissa delar var helt utbrända. En ny omfattande renovering utfördes, den 3 september 1989 var kyrkan klar att återinvigas, rengjord och ommålad, biskop Bengt Hallgren fick för andra gången återinviga Sundsvalls Gustav Adolfs kyrka. Norra läktaren med underliggande sakristia återuppbyggdes, ett nytt altare tillverkades, nya textilier anskaffades, ny flygel och cembalo inköptes och i takvalven tillkom de dekormålningar vilka varit övermålade sedan restaureringen 1950-52. Mittskeppets klerestorium har spetsbågefönster med glasmålningar, fem lufter, tre höga stående spetsbågeformade lufter, den högsta i mitten. Fönster har järnbågar och dubbla glas. Målningar komponerade av Yngve Lundström 1918, utförda 1920. Sidoskeppen har sex stora spetsbågefönster mot söder och norr, fem väster om tvärskeppet och ett öster om detta, glasmålningar och masverk, två höga stående spetsbågeformade lufter, ovanför dessa, en cirkelformad luft. Korsarmarna har ett stort spetsbågefönster mot vardera söder och norr, sex större lufter med mindre emellan; tre höga stående spetsbågeformade lufter, den högsta i mitten, glasmålningar utförda av Yngve Lundström 1918, utförda 1920, kompositionerna framställer i norr, Gustaf II Adolf, omgiven av symboler för hans insatser i trettioåriga kriget, tre cirkelformade glas med spröjs i form av Andreaskors, den största cirkeln centralt placerad, starka färger. Mot söder Martin Luther, iförd lång röd kappa, hållande bibeln, längst ner citeras hans gärning i tre scener, ovanför, tre cirkelformade glas med spröjs i form av Andreaskors, den största cirkeln centralt placerad, starka färger. Mot öster och väster, på var sida mittskeppet har tvärskeppet spetsbågefönster med glasmålningar, fem lufter, tre höga stående spetsbågeformade lufter, den högsta i mitten, lika fönster mittskeppets klerestorium. Det polygonalt formade koret har fem stora spetsbågefönster med glasmålningar och masverk, två höga stående spetsbågeformade lufter, ovanför dessa, en cirkelformad luft. Motiv i det norra korfönstret; guds välsignelse av Adam och Eva, nordöstra korfönstret; herdarnas uppvaktning för Maria och Jesusbarnet, centralt i koret, det östra fönstret; uppståndelsen, sydöstra korfönstret; himmelsfärden och till sist, södra korfönstret; dramatiken på pingstdagen. Glasmålningarna försedda med tonat glas. I det södra dopkapellet, tre mindre spetsbågefönster mot öster, tre lufter, glasmålningar i st