Administrationsbyggnad/förvaltning/ kontor
TakformTakformSadeltak - Valmat
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000043358
- Objekttyp
- CULTURAL_OBJECT
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
TakformSadeltak - Valmat
TakformSadeltak
HistorikFyrplatsen inrättades 1962 som ledfyr, belägen på skäret Bockskär, strax norr om Hammarö. År 1988 genomfördes moderniseringar. Den mycket enkla fyren består av ett vitt järnstativ med plåtkur och står på en betongsockel. Här lär solpaneler för första gången ha testats i Vänern, vid 1970-talets slut, när fyren var Karlstads kommuns. Fyrplatsen på det vassbekransade skäret är numera Vänerhamn AB:s. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.
ByggnadsdelKors
Antal våningar02
HistorikFyrplatsen på ett undervattensgrund vid Söösundet, nära Söökojan, anlades 1969 som ledfyr genom Hammarö skärgård. Kassunfyrens ca 12 m höga torn är sedan 1979 målat rött med vitt bälte. År 1992 byttes gasen ut mot solpanel/batteridrift. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.
TakformSadeltak
TakformPulpettak
HistorikEnsam i sitt slag i Vänern och sannolikt även i Sverige för övrigt är den lilla fyrbåten, eller lysflotten, vid Gerholmsrevet, mellan Hammarö och Karlstad. Redan 1862 ville man från Karlstad ha en fyr vid det ökända revet där det endast fanns ett sjömärke med lykta. Seglationsstyrelsen ansåg dock att kostnaderna för en fyr på platsen skulle bli för höga. Först vid 1900-talets början blev fyrning vid revet aktuell på nytt. Fyrbåtsmodellen lanserades av AGA (AB Gasackumulatorer) som 1906 översände ett kostnadsförslag till Hamnstyrelsen i Karlstad angående Belysningsinstallation å fyrbåt. Enligt en uppgift var det 1907 som fyrbåten vid revet tillkom. I Seglationsstyrelsens arkiv fi nns dock en typritning från AGA, daterad 1909, vilket talar för att det dröjde till runt 1910 innan den då rödmålade fyrbåten kom på plats. År 1962 ersattes gasdriften med batteridrift och då gjordes en del förändringar. Fyrbåten, eller snarare lysflotten som den betecknas i Svensk Fyrlista 1996, är en minimal täckt plåtbåt, numera grönmålad och försedd med järnstativ och stege. Strålkastare och topptecken är av senare datum. Ägare är numera Väner hamn AB. Gerholmsrevets fyrbåt är en teknikhistorisk raritet som tillför den maritima kulturmiljön i sjön särskilda kunskaps- och upplevelsevärden. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.
ExteriörbeskrivningKyrkan är huvudsakligen från 1700-talet men medeltida partier ingår. Den är timrad med korsformad plan, sakristia i öster och vapenhus i väster. Ingång sker i de västra, norra och södra korsarmarna. Kyrkans fasad är spånklädd och falurödmålad under branta, tjärade och spånklädda sadeltak. Fönsteröppningarna är rundbågiga med brunmålade mångspröjsade bågar, dörrbladen är målade gråa i bruna omfattningar. I korskyrkans östra del är en medeltida, raksluten korkyrka bevarad tämligen intakt; den östra korsarmen utgör medeltidskyrkans långhus medan den nuvarande sakristian fungerade som kor. Ett litet smalt utrymme norr om sakristian, vars norra vägg ligger i liv med långhusväggen, tjänstgjorde under medeltiden som sakristia. Det har en liten ursprunglig medeltida fönsterglugg i öster. Under västingången finns utgrävd källarvåning. Grunden består av en stensockel av granitblock. Väggarna är timrade av liggande, bilat furutimmer. Timret i knutarna är sammanfogat genom raka blad utan laxar (medeltida delen) och med laxar (1700-tals delen). Den medeltida delens väggbjälkar är delvis prydda med vågräta, parallella band i grunda profiler. Denna detalj visar att timret, även utvändigt en gång varit synligt. Den medeltida kyrkan hade sannolikt alltså ursprungligen ingen spånklädnad. Dagens spånklädnad är huggen med spets, 1934 rödtjärad men därefter falurödfärgad. Takfoten är målad grå, vindskivor tjärade. På taket är spånen raka och tjärade. Nedersta raden vid takfoten är dock spetshuggen. Takspånen ligger med solfjäderstäckning över korshörnen. Plåtdetaljer och regnvattensystemet är av koppar. Stuprören leds ned i gjutna nedgrävda betongrör. Kyrkorummets stora fönster är rundbågiga med vitmålade bågar och spröjsning. I dessa kulörta glas i blyspröjs. Ovan entré i norr och söder stort runt fönster. Ovan västentré ett kvadratiskt fönster. Entrédörrarna i söder och norr har fiskbensmönstring medan västdörren har rombmönster, samtliga målade grå. Dörrarnas omfattningar är målade bruna. Västentrén har en stentrapp med tre nivåer och smidda handledare monterade på fasad. På kyrkans fyra takgavlar sitter kors med armarna avslutade i kulor.
HistorikVid sydspetsen av Hammarö kom den lilla fyrplatsen Hammarö Skage att anläggas ute på Storholmen år 1872. Fyren har ofta kommit att kallas för Skagens fyr, eftersom Skagen är namnet på trakten in mot ön. Fyr vaktarbostället hade ett ensligt läge ute på udden. Till närmaste bebyggelse vid Takene inne på Hammarö fanns bara gångstig. Fyrplatsens läge mot Värmlandssjön var mycket öppet och utsatt och vid högvatten och storm skummade vattnet upp mot fyren. Fyren hade fotogenbelysning med spegelapparat. I januari 1932 blev fyren nersläckt och har sedan dess fungerat som sjömärke. Intresseföreningen Fyrtornet äger och vårdar fyr vaktarbostället alltsedan 1930-talet. Intresseföreningen har utfört en dokumentation och från det materialet har en del uppgifter här hämtats. Seglationsstyrelsens byggmästare Anders G. Andersson var den förste fyrvaktaren på Hammarö Skage. Han var även byggmästare till fyrbostadshuset år 1872. Vid 1900-talets början hade Stina Andersson fyrvaktarkontraktet. Hon var då en av fyra kvinnliga fyrvaktare vid Vänern. Ny fyrvaktare år 1907 blev Johan Olsson som var son till fyrvaktare August Olsson på den närbelägna Sätersholmens fyrplats. Han skötte även prickhållningen. Även tillsynen av Tärnans lysboj som ligger långt söderut från Hammarö ålåg fyrvaktaren på Hammarö Skage. Johan Olsson var verksam som fyrvaktare till sin död år 1930. Därefter var Karl Rudin från Rud fyrvaktare fram till att fyren släcktes 1932. Liksom på de andra fyrarna var fiske huvudnäringen på Hammarö Skage. Fyrvaktarfamiljen Olsson höll getter och höns och med tiden införskaffades även en ko. Man odlade också till husbehov, där detta så var möjligt bland berghällarna. Vid spången närmre nuvarande fågelstationen i norr hade man sin potatisodling. Odlingen framträder numera som ett stenröjt område, markerat av en stensträng och bevuxet med träd. Olsson var också båtbyggare. Båtbyggeriet skedde dock inte vid fyrvaktarbostället utan längre åt nordost på udden. Fyrbostadshuset från 1872 blev förlängt i tidigt 1900-tal på samma sätt som t.ex. Lakholmens fyrbostad, med en farstu med vindsuppgång på ena gavelsidan. Husets karaktär av både 1870-tal och tidigt 1900-tal är mycket väl bibehållen. De gamla spröjsade enkelfönstren har man varsamt renoverat på senare år. Fasadens locklistpanel är vitmålad mot sjösidan, i övrigt målad med röd slamfärg. Den vitmålade öppna veran dan vid ena gaveln tillkom på 1930-talet efter att fyrplatsen övertagits av Intresseföreningen. Interiören präglas av tiden runt 1900 och har gott om bevarad fast inredning från den tiden. Ovanför köksdörren sitter byggmästare Anderssons sirliga signatur från 1872. Det höga vitmålade fyrtornet ovanför det skiffertäckta taket är både in- och utvändigt oförändrat sedan det blev påbyggt år 1914. Ekonomibyggnaderna är sannolikt samtida med fyrbostadshuset. Från år 1874 omtalas en skiffertäckt uthuslänga med ladugård och lada. Detta kan motsvara den befi ntliga längan, som har knuttimrat fähus och ladudel i stolpverkskonstruktion. Även den likaledes skiffertäckta bodlängan omtalas 1874 och inrymde då visthusbod och vedbod. I sen tid har ett rum inretts till gäststuga. Även källarbyggnaden med vidbyggt avträde fanns 1874. Byggnaden är särpräglad i det att den fi nt välvda, murade jordkällaren är inbyggd i en bodbyggnad av trä. Till fyrvaktarbostället hör även en välbevarad f.d. oljebod från ca 1900. Samtliga uthus har panelen målad i röd slamfärg. Nära källarbyggnaden finns en grund efter ytterligare uthus. Det pietetsfullt vårdade Hammarö Skage har stora kulturhistoriska värden i egenskap av en av Vänerns främsta bibehållna äldre fyrmiljöer. Hammarö Skage ligger inom ett naturreservat. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.
TakformSadeltak - Valmat
TakformLanternin
TakformSadeltak, Lanternin
Exteriörbeskrivning
HistorikFyrplatsen inrättades 1920 vid Saltkajen, ytterst på en mycket lång pir och innesluts av Skoghalls hamn- och industriområde. Fyren består av ett litet rödmålat järnstativ, med en plåtcylinder för gastub, samt lykta. Fyrplatsen tillhör Akzo Nobel. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.
TakformSadeltak, Sadeltak
Exteriörbeskrivning
ByggnadsdelVeranda
TakformSadeltak, Lanternin
HistorikTimmerkojan är en liten maritim kulturmiljö med fyr och kummel, samt med f.d. fiskarstugor som återspeglar den stora betydelse fiskenäringen haft i Hammarö skärgård. Här, i skärgårdens yttersta utpost mot Värmlandssjön, tändes fyren för första gången den 16 augusti 1940, för att fungera som ledfyr till Söökojans fyr. Vid vattenbrynet står den funktionalistiskt enkla lilla fyrbyggnaden, oförändrad sedan 1940 en vitmålad plåtkur med mast och lykta. Gasen ersattes med solpanel/batteridrift 1993. Inåt holmen står en gammal f.d. fi skarstuga, numera fritidshus. En liknande byggnad står på grannholmen. KÄLLA: Vänerns fyrar - en lysande historia. Erik Holmström, 2000.
Antal våningar01
Runtypfuþark; kortkvist
SkadestatusOkänd
PlaceringSynlig ovan mark
Referens: kartmaterialR32-50:3/1863
PlaceringEj synlig ovan mark
UndersökningsstatusDelundersökt
PlaceringEj synlig ovan mark
Referens: skriftlig källaRAÄ dnr 321-3201-2000. Fältrapport. Södertörns högskola. B. Wallbom.
SkadestatusEj skadad
TerrängRelativt flack terräng i åkermark.
SkadestatusEj skadad
TerrängSvagt sluttande, fd åkermark.
PlaceringEj synlig ovan mark
Referens: skriftlig källaRAÄ dnr 321-3239-2004: Olsson, Hans & Wallbom, Björn 2004. Järnåldesrgården vid Sättersviken. RAÄ 80b, Hammarö socken, Hammarö kommun, Värmlands län. Värmlands museum Kulturmiljövårdsenheten rapport 2004:15.
UndersökningsstatusDelundersökt
PlaceringSynlig ovan mark
PlaceringSynlig ovan mark
SkadestatusEj skadad