PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
HistorikAvträdet var ursprungligen en egenbyggnad som senare tillbyggdes med vedbod och förråd. KÄLLA: muntlig uppgift vid tillsyn 2007-08-31, Sverker Larsson för inventeringen "TILLGÄNGLIGA BYGGNADSMINNEN I VÄSTRA GÖTALANDS LÄN, ULRICEHAMNS KOMMUN."
TakformEj utrett
ExteriörbeskrivningDen ursprungliga kvarnbyggnaden är uppförd på en våningshög sockel av natursten i bruksmur och är utvändigt klädd med rödfärgad locklistpanel. Byggnadens sadeltak har belagts med lertegel. Senare utförda tillbyggnader är klädda med locklistpanel och belagda med falsad plåt. Alla fönster i vitmålat trä är tätspröjsade i enlighet med ett äldre utförande. Dammen domineras av en ca 30 meter lång fast damm med överfall. I direkt anslutning till kvarnen finns en lucköppning som används vid höga flöden. Öppningen är försedd med två spettluckor av trä. Intill finns kraftverkets intag vilket regleras med tre spettluckor av trä. Innanför öppningen finns ett rensgaller som rensas manuellt. Drivvattnet leds in i välvd tunnel under kvarnbyggnaden där turbinerna är placerade. På andra sidan rinner vattnet ut i en närmare 200 meter lång utloppskanal. Fallhöjden vid kraftverket är ca 3 meter. Kraftverket är utrustat med tre aggregat. En av anläggningen tre turbiner har bedömts vara något yngre än de båda andra och är tillverkad vid Finshyttans Bruk i Filipstad. De två äldre turbinerna är av okänd tillverkning. Generatorerna utgörs av en synkrongenerator vilken har hört till tidigare verksamhet i byggnaden, och två asynkrongeneratorer vilka var begagnade när de införskaffades. Alla tre är tillverkade av Asea. Generatorerna är placerade i ett särskilt generatorrum vilket är inrymt i bottenplanet på kvarnbyggnaden. Här finns även kraftverkets kontrollutrustning. De tre aggregaten ger sammantaget en effekt på 4550 kW.
TakformMansardtak
ExteriörbeskrivningKraftstationen utgörs av en större byggnad vilken enligt uppgift även har inrymt en mekanisk verkstad. Det höga, sidoordnade ställverkstornet ger den formen av en kyrka. Byggnaden är uppförd på grunden till en tidigare kvarn, utförd i natursten. Kompletterande grundarbeten är utförda i platsgjuten betong. Fasaden är spritputsad med undantag för hörn och omfattningar som är slätputsade. Högdelen är belagd med falsad plåt och lågdelen med trapetskorrugerad plåt. De tätspröjsade gjutjärnsfönstren är sannolikt de ursprungliga, vilket eventuellt även gäller två plåtklädda dörrar vilka leder dels till den elektriska utrustningen i ställverkstornet, dels till maskinrummet i underbyggnaden. Den L-formade dammkroppen spänner över ett avstånd på ca 30 meter och utgörs till största del av en överfallsdamm. Uppströms dammen bildar Ätran en större vattenspegel. Fallhöjden är ca 2,53 meter. Dammen är en äldre konstruktion i natursten som i senare tid pågjutits med betong. Äldre bilder visar hur det runt sekelskiftet 1900 fanns en lucköpppning mitt i dammen, vilken senare togs bort. En motsvarande öppning, med sidor i huggen natursten och två spettluckor, finns idag i anslutning till kraftstationen. Luckorna öppnas vid höga flöden. Intill finns intaget till turbinerna vilka är placerade i en öppen sump, delvis utförd i gjuten betong, belägen utmed kraftstationens långsida. Intaget regleras med tre spettluckor. I öppningen sitter ett rensgaller som rensas manuellt. Utloppet går via kvarnens gamla utlopp med en välvd öppning i den murade underbyggnaden. Vattnet rinner nedströms kraftstationen i en ca 270 meter utloppskanal innan det rinner tillbaka i Ätran. Invändigt är väggarna huvudsakligen putsade och avfärgade i vitt. Golven utgörs av målade betonggolv. Kraftverkets maskineri är placerat i underbyggnaden. I markplan finns ställverk och kontrollutrustning. I tornbyggnaden fanns tidigare en transformator vilken numera är placerad utanför byggnaden. Den tidigare verkstadslokalen tjänar som förråd och snickeri. Kraftverket är utrustat med två horisontalaxlade aggregat med en effekt på 80 respektive 20 kW. Det större omfattar en dubbelturbin från Finshyttan Bruk i Filipstad, tillverkad 1922. Turbinregulatorn från Finshyttans Bruk är daterad 1923. Generatorn är en synkrongenerator från ASEA, enligt uppgift tillverkad på 1970-talet. Det mindre aggregatet är utrustat med en enkelturbin tillverkad av Finshyttans Bruk 1912. Regulatorn från Finshyttans Bruk är tillverkad samma år. Generatorn utgörs av en mer sentida asynkrongenerator från Asea. Regulatorerna är numera utrustade med moderna styrmoduler och styrs elektriskt via en batteribackup. Kraftverkets kontrollutrustning är modern, installerad i ett äldre kontrollskåp från Asea.
ExteriörbeskrivningBLIDSBERGS KYRKA - Ludvig Hedins kyrka från 1868 består av ett långhus med smalare polygonalt kor i öster och sakristia i norr. Väster om långhuset är ett torn med lanternin. FASAD - Kyrkan vilar på en svagt utkragande sockel av huggen granit med kattgluggar. I den västra vinkeln mellan långhus och sakristia leder en betongtrappa från 1939 ned till pannrum med täckande järnlucka. Kyrkans fasad bär spritputs med ljusgul kalkfärg. Gesimser och omfattningar till hörn och öppningar är slätputsade och vitkalkade. Västporten har en profilerad rundbågad omfattning med markerad slutsten. Längs takfoten löper runt hela kyrkan en gesims som även fortsätter i samma höjd över gavlarna och runt tornet. Således är alla rösten utformade som tempelgavlar. På tornet markerar detta bjälklaget mellan första och andra våningen. Dessa gesimser är avtäckta med plåt målad med blymönja. Ovanför gesimsen sitter på tornet en inmurad kvadratisk kalkstensplatta med förgylld inskription om byggnadsår och regent. Klockvåningens bjälklag indikeras av ankarslutar. I varje sida av denna finns en rundbågad ljudöppning med utkragande krönomfattning. I öppningarna sitter sentida rundbågade parluckor med liggande brun panel och infattade träjalusier. Torntaket har en åttakantig kopparklädd lanternin med små klotprydda tempelgavlar. FÖNSTER - Fönstren är ursprungliga och med karmar, bågar och spröjs av grått trä om inget annat anges. Glasrutorna är handblåsta. Smygarna följer fönstrens form och har sluttande solbänkar av kalksten. Långhus och kor har rundbågsfönster med korspost och fem öppningsbara lufter. Varje luft har sex rutor utom lunetten som har sjutton. I dessa bildar spröjsningen två spetsbågar (med i sin tur två spetsbågar) med en rundel i svickeln. I denna är en stjärnformad spröjsning som infattar röda och blåa glas. Mittportens överljus är en lunett av detta slag. Sakristians två stickbågsfönster har mittpost med tre öppningsbara lufter om sex rutor var. Krönluften upptar i förenklad form långhuslunetternas spröjsning. I sakristians sockel finns ett liggande senare fönster med enkel luft och sex rutor. I tornets bottenvåning sitter två smala rundbågsfönster med tre lufter om sex rutor var och tre i lunettens spetsbågsspröjsning. Västportalens överljus utgörs av en lunett med bladformad spröjsning av gjutjärn. I tornets tredje våning finns tre rosettfönster med enkla öppningsbara gjutjärnslufter. Lanterninens åtta rundbågsfönster har sentida enkla lufter om 13 rutor med spetsbågsspröjsning i krönet. PORT - Västporten är en ursprunglig rak pardörr med kopparklädsel och dörringar från 1939. Porten sitter i en rundbågad smyg med överljus. Framför denna finns en sentida kalkstenstrappa. Även mittporten är en ursprunglig rak pardörr med kopparklädsel från 1939 och rundbågad smyg med överljus samt kalkstenstrappa. Den stickbågade sakristiporten vetter åt väster och bär kopparklädsel från 1939. Framför porten är en kalkstenstrappa. TAK - Långhuset bär ett sadeltak med centralt placerad och korsformad skorsten av plåt, kortaket är valmat över alla sidor och sakristian bär ett flackt sadeltak. Alla täcks de av falsad plåt med förskjutna hakfals, sannolikt målat med järnoxid. Torntakets nedre fall är fyrkantigt och bär en åttasidig lanternin med spetsigt övre fall i vars topp är ett kors på kula, klätt med koppar. Båda takfallen täcks av kopparplåt. De kraftigt profilerade takfötterna är av vitt trä. Alla takfall har hängrännor och stuprör av kopparplåt.
HistorikMissionshuset uppfördes 1971-72 som en ersättning för Blidsbergs gamla missionskyrka.Kostnaden uppgick till 1,4 miljoner. Kyrkan är projekterad av arkitekt Lennart Nelsson från Ljungby. Kyrksalens fond pryds av en gobeläng av Anna-Lisa Odelqvist-Kruse. En klockstapel uppfördes 1977.
Antal våningar02, Vind - Oinredd, 01
ByggnadsdelKor - Öster, Takkupa, Kor - Öster, Torn - Västtorn, Kor - Polygonalt, Torn - Väster, Torn - Väster, Kors, Kor - Smalare, Kor - Polygonalt, Portal, Sakristia - Norr, Sakristia - Norr, Kor - Smalare
Antal våningar02, Souterrängvåning
TakformSadeltak
TakformSadeltak, Lanternin, Sadeltak - Valmat, Sadeltak
ByggnadsdelKor - Öster, Vapenhus - Söder, Torn - Väster, Kor - Smalare, Torn - Väster, Sakristia - Norr, Kors - På kula, Kor - Öster, Kor - Smalare, Sakristia - Norr, Vapenhus - Söder, Absid - Öster, Torn - Västtorn, Absid - Rundad, Absid - Öster
HistorikDalums Missionförsamling bildades 1881. Till att börja med höllls möterna i hemmen bland annat i Bältaregården i Dalum. Den första posten i församlingens kassabok var inköp av stolar till möterna. Efter en väckelse 1887 uppstod behov av en lokal att samlas i, och hösten samma år lades grunden till ett missionshus. Huset uppfördes och började användas året därpå, men på grund av församlingens svaga ekonomi gick det långsamt att få huset klart. 1895-96 brädfodrades och målades huset, men vid interiören gjordes inget och väggarna bestod av nakna timmerstockar. 1910 beslöt församlingen att renovera huset, men efter grundlig utredning ändrade man sig och istället beslöts att riva det gamla huset och bygga ett nytt, större och bättre på samma plats.
TakformSadeltak
TakformSadeltak
21420000050019http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000050019Bebyggelse - byggnadULRICEHAMN BOGESUND 1:253 - husnr 4Ej utrettLän: Västra Götaland, Kommun: Ulricehamn, Landskap: Västergötland, Socken: Ulricehamn , Stift: Skara stift, Församling: Ulricehamns församling13.422269181909838,57.78666412524942http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/rdf/21420000050019http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/xml/21420000050019http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/html/21420000050019RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
TakformSadeltak
Antal våningar01
Antal våningar01
Antal våningar01
Historik1973 byggdes detta "behovshus" som det kallades norr om kyrkan i samband med en utvidgning av kyrkogården åt norr. Husets mått är 8 x 4,5 meter. Det rymmer omklädningsrum, toaletter, redskapsförråd och urinoar. Arkitekt var Günter Wegat från Ulricehamn.
TakformSadeltak
TakformSadeltak
Historiknull
TakformHuv, Sadeltak, Torntak, Sadeltak
TakformSadeltak - Med valmad spets
Exteriörbeskrivning
Antal våningar03, 01
TakformSadeltak
ExteriörbeskrivningUTHUS - Byggnaden som rymmer garage och verkstad vilar på en betongsockel. Fasaden är klädd med rödfärgad locklistpanel och har svarta foder, vindskivor och portar. Byggnadens flacka sadeltak täcks av enkupigt lertegel.
TakformMansardtak
ByggnadsdelKors, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Torn - Västtorn, Torn - Väster, Sakristia - Norr, Kor - Öster, Vapenhus - Söder, Torn - Väster, Sakristia - Norr, Kor - Polygonalt
Antal våningar04, 01
TakformSadeltak
TakformSpira, Sadeltak, Tälttak, Sadeltak
HistorikMissionshuset uppfördes 1911. Huset innehåller en större och en mindre sal samt kök. Estradens barriär kommer från Blidsbergs gamla missionskyrka. I kyrksalen hänger en gammal fotogenlampa från missionshuset i Vimmerstad. 1966 gick församlingen samman med Blidsbergs Missionsförsamling.
ExteriörbeskrivningKoret är riktat något åt söder men för enkelhetens skull anges väderstrecken som om koret låg rakt i öster. Hällstads kyrka är nyklassicistisk med ett stort långhus med tresidigt avslutat kor i öster, sakristia åt norr vid koret och i väster ett smalare, mycket kraftigt torn med lanternin. Lanterninen är kopparklädd och liknar ett lusthus som lyfts upp. Portar finns åt väster i tornet respektive sakristian samt i söder på långhuset. FASAD - Kalkcementputs spritad med liten och gles ballast, kalkcementfärgad vit. Omputsning skedde 1988 och putsrenovering 1997. Tornfasaderna har många raka ankarjärn på samtliga våningar och långhuset har plattjärn över hörnen på västsidan och X-formade ankarslut med böj upptill runt sydporten. Tornet har åt alla väderstreck smala, höga stickbågiga ljudgluggar med likadant formade fiskbenspanelade och rödfärgade parluckor. Solbänkarna är av sten. Sockeln varierar i höjd beroende på marknivån och är av olika stor murad natursten, med större block i norr som kragar utanför fasaden rejält samt är avtäckt med plåt. I sydöst har medeltida huggna sandstensblock återanvänts. Små öppna ventilhål finns in i grunden. Sakristian står på en hög stengrund. Tunna smidda handledare sitter på fasaden vid västporten. Över sydporten finns en stickbågig grund nisch med likadant formad kalkstensplatta med inhuggen text som bland annat anger byggåret 1819. Alldeles under plåtblecket till fönstret på tornets andra våning åt väster sitter en rektangulär stenskiva som anger årtalet för tornets färdigställande, 1835. Båda stentavlorna har undertill en tjock utskjutande sten. På sidorna om dörrarna sitter små lyktor av traditionell modell. Lanterninen är helt klädd med skivtäckt ärgad kopparplåt med raka hakfalsar, svartnad åt norr, med hörnpilastrar på postament och stora fönster på var sida. Takfoten av profilerat trä är indragen och rödmålad med långt utkragande tak däröver. Lanterninen renoverades 1997. FÖNSTER - Stickbågade, stora fönsteröppningar och sannolikt originalfönster med avskurna hörn upptill i grund smyg; tre på långhusets nordsida, två på sydsidan, tre i koret och ett åt väster i tornets andra våning. Alla utom tornets är sexluftsfönster med mittpost och två tvärposter, varje luft smalt träspröjsad till fyra rutor med gamla klarglas. Vissa lufter är öppningsbara och har maskinslagna hörnbeslag. Ytterbågarna sitter på distans till innanfönstren. Tornfönstret har en ytterbåge med fyra lufter i korspost spröjsade till sex rutor. Sakristian har i stickbågad öppning ett rektangulärt tvåluftsfönster åt norr spröjsat till sex rutor per luft och mittpost. I det putsade utrymmet däröver sitter en asymmetriskt placerad ventil. Solbänkarna är av tjocka kalkstensblock, röda eller vita. Lanterninen har rektangulära tvåluftsfönster med mittpost träspröjsade till tio rutor och däröver en lunett vars spröjsar formar två spetsbågar samt tre lodräta spröjsar, enkla glas. Snickerierna är vitmålade. PORT - Västporten är stickbågig liksom den grunda, raka nischen och är en pardörr med rödbrunt målad, profilerad fiskbenspanel. Dörren har ett plant järnvred av 1700-talskaraktär och stort nyckelhål med enkel nyckelskylt samt ett spensligt smitt handtag och nytt lås undertill. Porten är enligt uppgift bytt 1899, men i så fall är vred och handtag återanvänt. Trappan av kalksten i fem plan är ovanligt nog rundad och sannolikt ursprunglig, lades om 1997. Sydporten har en stickbågig öppning och i ytterliv en pardörr från 1988 där varje blad är indelat i fyra fält med rödmålad träpanel lagd diagonalt så att riktningarna i fyra rutor tillsammans bildar en kantställd ruta. Sakristians port är enkel med rak överkant, sentida och rödbrunt färgad. Trappan är av granitblock på gjuten sockel med spensligt smidesräcke. TAK - Sadeltak med tvåkupiga betongtegelpannor av okänd ålder och plant taksprång med bred välvd trekvartslist av trä i vinkeln, kraftig profilerad trätaklist målad i en något mörkare nyans än fasaden. Valmat sadeltak över sakristian med kopparplåt i skivtäckning. Tornet har ett flackt pyramidtak upp till lanterninen som har en huv med karnisform, båda klädda med ärgad kopparplåt från 1997 i skivtäckning. Huven kröns av ett stort kors på kula från samma år. Taksprånget är vitmålat. Hängrännor och stuprör av kopparplåt, byttes 1997 på torn och sakristia.
ByggnadsdelKor - Öster, Vapenhus - Väster, Sakristia - Norr, Kor - Fullbrett, Vapenhus - Väster, Kor - Polygonalt, Kor - Polygonalt, Sakristia - Norr
HistorikI början av 1900-talet besöktes härnabygden av kolportörer och resepredikanter, och möten hölls i stugorna. Snart uppstod behov av en lokal för dessa samlingar, och handlare Gustav Hernqvist skänkte en lämplig tomt. Många ställde upp med virke och arbetskraft och 1909 stod lokalen klar. Härna Byggnadsförening bildades och var ägare till lokalen som kallades Härna Föreningshus. Huvudändamålet med lokalen var att tjäna som gudstjänstlokal, men den användes också till mycket annat såsom konfirmationsläsning, kommunal- och kyrkostämmor och föredrag i olika ämnen. Den användes också vid uppbörd av skatt, kristidsnämndssammanträden, utdelning av ransoneringskort, politiska möten och som vallokal. När en Blåbandsförening bildats i Härna använde den lokalen för sina sammankomster. Resepredikanter från Västkustens och Västergötlands Missionsföreningar, EFS, Alliansmissionen och Frälsningsarmén höll möten i lokalen. Byggnadsföreningens verksamhet finansierades genom årliga gåvoauktioner i lokalen, då bygdens folk ställde upp med gåvor och som köpare. 1930 bildades Härna Missionsförsamling, som hade sin hemvist i föreningslokalen. Nu följde en tid med livlig verksamhet i byggnaden. Församlingen hade barn- och ungdomsarbete, blåbandsföreningen hade också en livlig verksamhet och lokalen var fullbokad för det mesta. Medlemsantalet i byggnadsföreningen började emellertid minska, och 1952 överläts lokalen till missionsförsamlingen. Huset började nu kallas Härna Missionshus. 1953 gjordes en genomgripande om- och tillbyggnad av huset. Bland annat ordnades med elvärme, elspis och sångarestrad. Vid årsmötet 1970 beslutades om församlingens övergång till Hökerums Missionsförsamling, och missionshuset överlämnades till denna församling. 1982 hölls sista mötet i Härna Missionshus. Huset såldes därefter och är idag garage.