PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
ByggnadsdelKor - Polygonalt, Kor - Öster, Kor - Smalare, Torn - Västtorn, Torn - Väster, Torn - Väster, Kyrkodel, Kor - Öster
HistorikBilleberga kyrka byggdes 1861-62, strax väster om den medeltida kyrkoanläggningen. Den romanska kyrkan hade rakslutet kor, ett relativt litet långhus och var tillbyggd med torn och vapenhus åt både norr och söder. Byggnaden pryddes av trappgavlar, och sydost om kyrkan stod en klockstapel i trä. Under senare delen av 1700-talet blev kyrkan uppenbart för liten för den växande församlingen, och vapenhusen gjordes i omgångar om till bänkinredda korsarmar. Ingreppen ledde till att det medeltida murverket försvagades, och kyrkan förföll under 1800-talets början. En annan anledning till detta var, att dåvarande kyrkoherden Nils Dunér lät sockenborna hjälpa till med hans jordbruk vid prästgården, vilket tog tid och kraft från kyrkan. Dunér och församlingen blev snart ovänner, och församlingen föreslog att den gamla kyrkan skulle ersättas av en ny på en ny plats. 1851 tog arkitekten Hans Jakob Strömberg därför fram ett omfattande ombyggnadsförslag, som snart bestreds av både Carl Georg Brunius och de skånska myndigheterna. De menade, att om församlingen inte ville reparera kyrkan på ett varsamt sätt, så var det bättre att bygga en ny kyrka efter Överintendentsämbetets rekommendationer. En av dess arkitekter Fredrik Wilhelm Scholander, tillika professor i byggnadskonst, kom till slut att ta fram ritningarna för den nya kyrkan. För att tillmötesgå församlingen anpassade han dock handlingarna, så att de nästan helt överensstämde med Strömbergs förslag. Den nya kyrkan anläggs med ett brett, tresidigt avslutat långhus och ett västtorn. Till tornväggarna tillvaratas material från den gamla kyrkan. Fasaderna putsas och vitmålas, taken skiffertäcks och fönstren görs av gjutjärn. Långhusets och tornets rösten förses med trappgavlar, och tornets västfasad med ett rikt artikulerat entréparti. En orgel installeras med orgelfasad efter Helgo Zetterwalls ritningar. Byggnadsarbetet, lett av byggmästaren Haf från Viken, förefaller varit av enklaste sort, och redan några år efter invigningen får man byggtekniska problem. Enklare reparationer görs 1868, 1876 läggs yttertaket om, 1877 förnyas tunnvalvet över långhuset och 1880 repareras tornets takstol som var förstörd av röta. I början av 1910-talet finns planer på en restaurering, tankar som snabbt grusas då kyrkan eldhärjas under våren 1915. Endast yttermurarna blir kvar, och med dessa som begränsning återuppförs kyrkan efter Theodor Wåhlins handlingar. Den görs till stora delar som den gamla, bl.a. återskapas tornets trappgavlar och entréparti, men får också nya drag. Den mest framträdande skillnaden är det nuvarande tegeltäckta säteritaket, som väljs då Wåhlin inte uppskattade de tidigare mycket breda takfallen. Kyrkan får nytt golv av kalksten och hela inredningen förnyas i jugendaktig stil. 1939 görs reparationsarbeten på murar, tegeltak och avvattning. 1970 görs en invändig ommålning av bänkar, väggar och tak efter domkyrkoarkitekt Eiler Graebes instruktioner. 1979 görs en stor renovering efter Forsberg& Wikerstål arkitekters ritningar, som bl.a. omfattar omputsning och -målning, nya solbänkar av kalksten, zinkplåtinklädning av säteritakets vertikala parti (italianen), reparation av torntakstolen och taklanterninen och isolering av valven.
Exteriörbeskrivning
ExteriörbeskrivningKapellet är vitputsat och har ett brant valmat tegeltak.
Exteriörbeskrivning
HistorikKyrkan är till formen romansk och uppfördes i mitten av 1200-talet med långhus, kor och absid i tegel. Murarna försågs med rundbågefriser, sågskift och lisener. Kyrkan fick nord- och sydportal, rundbågiga fönster på långhusets södersida och absidens östra fasad. Under senmedeltid uppfördes ett torn i väster och ett vapenhus utanför sydportalen. Under 1400-talet slogs valv i kyrkan. Vid mitten av 1700-talet revs tornet och klockan flyttades till en takryttare. Denna ersattes av en klockstapel som uppfördes 1769 på kyrkogården. 1836 lades taken om med tegel och koppar, nya fönster tillkom och golven lades om. 1849 fick absiden nytt taklag och blytaket byttes till koppartak. 1871 byggdes ett nytt torn efter C G Brunius ritningar som han upprättat 20 år tidigare. Fönsteröppningarna gjordes om och fick sin nuvarande utformning med gjutjärnsfönster. Bänkinredningen förändrades och ny altartavla köptes in. Sydportalen raserades. Vapenhuset revs. 1930 byggdes en orgelläktare i tornet, ritad av Nils A Blanck, och ny orgel köptes. Förråd och trappa inreddes under läktaren och en ny ytterdörr sattes in i väster. 1938 restaurerades kyrkan efter Eiler Græbes ritningar. Kyrkorummet fick tegelgolv och trägolv under bänkarna. Bänkarna byggdes om och ommålades liksom altarring, läktarbarriär och dörrar. Under arbetet upptäcktes kalkmålningar som togs fram, konserverades och rekonstruerades. En ny värmeanläggning installerades. 1961 fick kyrkan ny orgel och orgelläktaren byggdes om. 1975 försågs fönstren med innerbågar. Glaset i ytterbågen byttes till vitt antikglas, ursprungligen har masverket i fönstret haft flerfärgat glas. Förslaget gjordes av arkitekt Torsten Leon-Nilsson. Kyrkan har flera gånger kalkats om och även putsats och målats med olämplig puts och plastfärg vilket resulterat i skador. 1979 gjordes därför en exteriör renovering där all puts knackades ner och fasaden kalkputsades och kalkvittades. Nya solbänkar av kalksten sattes in. Den ursprungliga absidöppningen som varit igenmurad togs åter upp och nytt fönster sattes in. Tornets tinnar avtäcktes med tegelpannor. Taklaget på tornet byttes delvis. Den södra sidans rundbågefris på koret rekonstruerades medan den norra sidans ursprungliga rundbågefris var intakt. Handlingarna gjordes av Forsberg och Wikerstål Arkitekter AB. 1985 togs altaruppsatsen bort och ett nytt altare tillkommer, något som församlingen önskat sen 1977 men Riksantikvarieämbetet tidigare motsatt sig. Sakristian försvann därmed och inrättades i en annan byggnad. Kyrkan kalkades invändigt. 2000 gjordes en yttre renovering. 2008 inrättades en sakristia i församlingshemmet.
HistorikBostadslängan i väster är uppförd av korsvirke med fyllningar i bränt, delvis mönsterlagt tegel. Mönstrade väggtavlor är ovanligt på den skånska landsbygden och visar på prästgårdens höga status. Det ålderdomliga taket är stråtäckt.
21000001000222http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21000001000222Bebyggelse - byggnadSVALÖV SÖDRA SVALÖV 9:87 - husnr 3GARAGELän: Skåne, Kommun: Svalöv, Landskap: Skåne, Socken: Svalöv , Stift: Lunds stift, Församling: Svalövs församling13.108945443477916,55.91203475559729http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21000001000222http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21000001000222http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21000001000222RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
TakformSadeltak - Med dubbla fall, Tälttak, Sadeltak, Tälttak
ExteriörbeskrivningKyrkobyggnaden består av ett långhus, ett lägre och smalare kor med absid, ett f.d. vapenhus i söder som numera rymmer sakristia och toalett, och ett torn i väster, som rider på långhusets västgavel. Under vapenhuset finns en teknikkällare. Kyrkan är troligen grundlagd på en kallmur av gråsten. Murverket är i sina romanska delar uppbyggt som skalmurar av väl vald gråsten i jämn skiftgång med sandsten i hörnkedjor och omfattningar. Långhusets västförlängning är byggd på liknande sätt men med tunnare murar och oregelbundna stenskift. Dess västra gavel är murad av rött tegel i renässansförband. I mötet mellan de romanska delarna och förlängningen sitter två järnankare, som är kopplade till en ursprunglig dragbjälke inmurad i den nyare delen av murverket. Det södra vapenhuset är tegelmurat i munkförband. Tornets murverk är bara delvis undersökt, men består åtminstone i dess övre delar helt av tegel. Kyrkan har genomgående en spritputsad och tjärfärgad sockel, vars romanska delar består av skråkantad sandsten. Väggarna är spritputsade och avfärgade med kalk. Kyrkan har tre ingångar, en till tornets vapenhus och kyrkorummet i väster och en till toaletten i södra vapenhuset. På dess östra sida finns en källartrappa, vars hals täckts med luckor av zinkplåt. Tornportalen består av en raktäckt rödmålad ramverksdörr utvändigt klädd med fiskbenspanel innanför en spritputsad tegelomfattning. Porten nås genom en granittrappa med två steg. Invändigt är dörren indelad med fyra brunmålade speglar per dörrblad. Över dörren finns ett rundbågigt överljus i samma stil som långhusets och korets fönster. Ovanför fönstret finns en liten sandsten inmurad, som en gång ingått i en romansk kolonnett. Den södra dörröppningen har en oputsad tegelomfattning i två språng, i vilken sitter en raksluten pardörr av samma utseende som tornporten. Ovanför finns ett lunettformat, rödmålat träfönster med spetsbågade spröjsar. Runt porten finns tre cirkelformade blinderingar smyckade med trepass resp. ett grekiskt kors. I norra tornfasaden märks öppningen till den forna utvändiga torningången, som numer är blinderad. Långhusets fönsteröppningar är utförda som tegelmurade, rundbågiga nischer med två mindre, rundbågiga fönster avskilda av en murad mittpost. Ovanför fönstren finns en rombformad blindering. Ytterbågarna är i trä med blyinfattade rutor. Spröjsverket består nederst av diagonalställda, kvadratiska rutor och därovan en cirkel med korsformat masverk. I norra fasaden anas konturerna efter ett romanskt fönster genom kalkningen. Korets fönsteröppningar är något mindre med enbart en båge i de tegelomfattade nischerna. Bågarna indelas av diagonalt lagda blyspröjsar med två rundbågar under ett masverk med färgat glas. Solbänkarna är genomgående avtäckta med rödmålad plåt. I tornet finns sex stycken stickbågiga, spritputsade ljudöppningar till klockvåningen, alla försedda med rödmålade träluckor. Samtliga tak är täckta av röd, platsmålad plåt i skivtäckning med icke förskjutna horisontalfalsar. Södra vapenhuset, koret och långhuset har sadeltak, absiden hjälmtak och tornet ett pyramidformat tak. Vid tornets liksom södra vapenhusets takfot finns en vitputsad, murad, tvåsprångig gesims. Vapenhusets södra gavelspets smyckas av en sågtandsfris, medan korets, absidens och långhusets tak har en lejd vid murkrönet. Tornet kröns av en vindflöjel av järnsmide med årtalet 1796.
InteriörbeskrivningFrån kyrkans huvudentré i väster leder en kalkstenstrappa med sex steg ner till vapenhuset. Två handledare av U-formad slipad kalksten är inmurade i väggen. Golvet är av röd och grå kalksten, taket är ett tegelmurat tunnvalv. Väggarna är putsade och vitmålade. Två dörrar leder till elcentralen och trappan till tornet. I vapenhuset förvaras en stavplanka som tillhört den föregående stavkyrkan. Samtliga innerdörrar i kyrkan har fyra speglar och enhetliga dörrhandtag och härrör från ombyggnaden på 1950-talet. Entrén till långhuset är genom en pardörr. Långhuset består av det romanska långhuset med två travéer med kryssvalv och den förlängda västdelen med ett tunnvalv. Kryssvalven är i gotisk, spetsbågig stil och slagna i tegel. Valvribborna är rundade. Gördelbågarna mellan valvtravéerna i långhuset är rundbågiga, övriga gördel- och sköldbågar är spetsbågiga. De utgår från pilastrar med kragband. Bänkkvarteren, på ömse sidor om mittgången, är slutna och står på brädgolv, övrigt golv är rött tegelgolv lagt på flatan. Predikstolen står på sydsidan, dopfunten på norrsidan. Dopfunten är placerad på återanvända golvplattor från 1500-talet. Under predikstolen finns rester av ett medeltida sidoaltare. Koret ligger tre steg högre än långhuset. Trappan och golvet är belagt med slipade kalkstensplattor. I korväggen finns tre små murnischer och en grund nisch som markerar en igensatt ingång till den rivna sakristian. Väggarna är putsade och kalkmålade. Absiden har golv och väggar lika koret. Kyrkan har kalkmålningar från olika perioder. Äldst är de i absiden och i korets triumfbåge från 1200-talet. I absidens hjälmvalv med Majestas Domini motiv är Kristus målad sittande på en regnbåge inom en mandorla (mandelformad gloria). Han har omgivits av evangelistsymboler, kvar finns Markuslejonet och Matteusängelen. På norrsidan av absiden finns fragment av två kvinnogestalter. Målningarna har målats över och fyllts i vid olika tidsperioder. I korvalvet finns målningar från 1300-talet av Snårestadsgruppen. Det bevarade är bladornamentik i hjässpunkterna. Vid 1400-talets slut målades korvalvet på nytt av Lilla Harriegruppen. I valvkapporna visas scener ur Skapelseberättelsen. De fyra valvkapporna visar skapandet av himlakropparna, skapandet av växter och djur, skapandet av Eva och instiftandet av äktenskapet. Genom två rundbågiga valvöppningar nås tvärskeppet som har högre golvhöjd och förbinds med en trappa med kalkstenssteg. I tvärskeppet finns orgelpodium, plats för stolar för kören och kyrkans gamla altaruppsats, sakristia och ett förrum med ingång till vinden. En barriär skiljer orgelpodiet från långhuset. Runt orgeln ligger brädgolv, övrigt golv är av tegel lika långhuset. Väggarna är putsade och målade och taket av obehandlade furubrädor. I sakristian finns altare, skrivbord och skåp. Från en spiraltrappa i vapenhuset nås tornets andra våning där man ser vapenhusets tunnvalv ovanifrån. En rak trappa leder till klockvåningen med klockstolen. Ytterligare en trappa leder upp till en lucka till lanterninen. Inredning och inventarier Altaret från 1953 är ritat av Eiler Græbe, murat av rött tegel i munkförband med sockel och altarskiva av huggen sandsten. Sidoaltaret från 1953 är ritat av Eiler Græbe. Altaret har två pelare av rött murat tegel i sidorna, däremellan ståndare av stående murtegel med mellanrum. Sågad kalksten ligger som altarskiva på vilken kyrkans gamla altaruppsats står. Sidoaltare av tygklädda träskivor i sakristia Altaruppsatsen är målad av Claus Giertsson troligtvis 1694, delvis övermålad 1832. Den övre delen består av tre målningar åtskilda av räfflade kolonnetter. Bilderna föreställer Jesus i örtagården, Jesus på korset och uppståndelsen. Den nedre delen består av tre fält med inskriptioner. Till altaruppsatsen hör en förgylld strålsol med hebreiska tecken för Jahve, från 1753 av målare Weller. Strålsolen sitter nu över västingången. Altaruppsatsen står i tvärskeppet. Altarringen från 1953 är ritat av Eiler Græbe och består av smidesverk med mönster av voluter mellan ståndare. Överliggare och botten är av ek. Knäfallet är skinnklätt. Dopfunten av okänd mästare från 1100-talets slut är av övedssandsten. Foten är timglasformad med en repstav i mittpartiet. Cuppan är rundad. Dopfunten har antagligen varit sönderslagen och blivit lagad. Predikstolen från 1600-talet är målad av Claus Giertsson 1694 och ommålad av Weller 1744. 1954 och 1994 konserverades färgerna. Ursprunglig färg finns troligtvis inte kvar. En ny fot och golv tillverkades 1748. Korgens sidor har skulpterade figurer föreställande evangelisterena i rundbågiga fält omgivna av blommor, blad och fåglar. Sidorna delas i hörnen av snidade kvinnofigurer som bär kapitäl. Kvinnorna personifierar dygderna. Under evangelister och kvinnofigurer finns postament med guldskrift med namn inskrivna, som Justicia, Charitas, Prudentia och Spes. Överliggaren till korgen är ett svart inskriftsfält dekorerat med olika friser. Stilen är renässans med dr
ExteriörbeskrivningKyrkobyggnaden består av ett långhus med rakt avslutat kor, ett lågt västtorn i liv med långhuset och en utbyggnad i söder för sakristia. Långhusets murverk är i sina ursprungliga delar uppbyggt som skalmurar av sandsten med fyllning av stensskärv och murbruk. Grundläggningen består av mindre stenar i jord. Rester av de östra hörnkedjorna kan anas både ut- och invändigt i gränsen mot östförlängningen av långhuset. Gränsen för den ursprungliga kyrkans västhörn är inte markerad i fasad, men låg troligen ca 1 m väster om portalerna, eftersom man där noterat en skarv i sockeln. De romanska dagermurarna står på en skråkantad sandstenssockel, vars yttre vid något tillfälle har klätts med tegel. Östförlängningen är konstruerad på liknande sätt som de medeltida murarna, men med inblandat tegel, gråsten, kvartsit och sekundäranvänd sandsten. Östförlängningens grundläggning är okänd. Tornets äldsta murar är byggda som skalmurar av tuktad sandsten, som lär komma från den då raserade västmuren, ställda på en grund av kvartsitstenar. Den yngre förhöjningen är murad i tegel, frånsett östväggen som är en putsad träkonstruktion. Sakristian är byggd av lättbetongblock ställda på en betongsula. Sockeln är putsad och gråfärgad, dagermurarna spritputsade och kalkavfärgade. De senaste putslagningarna är gjorda med hydraulisk kalk på det cementhaltiga bruket. Kyrkan har tre entréer, huvudentrén genom tornet i väster och sekundära ingångar genom sakristian och koret. Tornportalen består av en raktäckt muröppning med en ramverksdörr utvändigt klädd med lackad panel. Sakristians dörr ser ut på samma sätt, medan korets dörr är utvändigt klädd med grågrönmålad pärlspont i fiskbensmönster. I norrfasaden syns spår av den ursprungliga nordportalen i form av sandstenskvadrar. Långhusets, korets och tornets fönsteröppningar är rundbågiga, enkelsprångiga och slätputsade. Fönsterbågarna är av grågrönmålat trä med fem spröjsade tvåglas lufter, de undre rektangulära och den översta halvcirkulär. Solbänkarna är avtäckta med gråmålade betongplattor, medan de invändiga fönsterbänkarna består av kalkstensskivor. Ovanför torn- och korportarna finns överljus med likartad utformning. Sakristians fönster är rakslutna och består av två lufter kopplade träbågar. I tornet finns rektangulära ljudöppningar i söder, väster och norr försedda med träluckor, utvändigt klädda med grågrönmålad pärlspont. Framför luckorna i mitten av varje öppning står en kolonnett av gjuten betong. Samtliga tak är sadeltak täckta med enkupigt falstaktegel. Tornets och långhusets pannor kommer från Minnesberg, de yngre pannorna över sakristian från Veberöd. Avvattningen är av brunmålad plåt. Långhusets takfot är inklädd med svartmålade bräder, medan tornets takfotsgesims är av vitputsat tegel i tre utkragande skift.
InteriörbeskrivningTornets bottenvåning är vapenhus men också en del av långhuset. Vapenhuset har golv av kalksten i kvadratiskt format med en mörkare fris vid sidorna, slätputsade och vitmålade väggar. Taket (orgelläktarens golv) består av vitmålade bjälkar med panel emellan. I vapenhuset leder dörrar till orgelläktaren och till ett förråd/elcentral. Dörrarna är av grått ramverk med fyllning nertill och fönster upptill. Orgelläktaren nås med en trätrappa klädd med heltäckningsmatta. Golvet på orgelläktaren är ett brädgolv. Taket är ett kryssvalv vars sköld och gördelbågar vilar på tvåsprångiga pilastrar med kragband och vulst. Dörren i vapenhuset till långhuset är en pardörr i ek omgivet av pilastrar som kröns av en arkitrav och en inskription, Upplyften edra hjärtan till Gud. Dörrbladen har en glasruta med ett mantuanskt kors, (likarmat kors med breda utsvängda armar). I långhuset kommer man in under orgelläktaren som bärs av åtta pelare, sex av dem infogade i väggen mot vapenhuset. Taket (orgelläktarens undersida) är reveterat och målat. Golvet i långhus, kor och absid är av grå kvadratiska kalkstensplattor. Väggarna är putsade och vitkalkade. Under bänkarna, på ömse sidor om mittgången ligger lackade brädor. Bänkkvarteren är indelade i tre kvarter. På sydsidan delas kvarteren av utgången till sydportalen. Predikstolen står på långhusets södra sida och dopfunten på norra sidan. De tre travéerna i långhuset är täckta med kryssvalv. Sköld- och gördelbågarna vilar på tresprångiga pilastrar med vulst och kragband. Valvribbornas övre del har fyrsidigt tvärsnitt medan nedre delen, närmast pilastrarna, har ett halvrunt tvärsnitt. Valvribborna är dekorerade med ett rött och blått band. Sköld och gördelbågarna har en vågformad dekorlinje med ett kors på toppen. Dörren till sydportalen är av ek indelad i ett rutmönster. Dörren är rakskuren i en rundbågigt täckt öppning. Koret är täckt av ett kryssvalv som vilar på tresprångiga pilastrar med vulst och kragband. Valvribborna har rektangulärt tvärsnitt. En kalkmålad blomma och liljor markerar skärningspunkten mellan ribborna. Det finns även målade medaljonger med flikiga bladformer i valvkapporna. Ett skäggigt mansansikte är målat på korets norra sida, gjord före 1175. En bild som eventuellt föreställer Herodes då han beordrar barnamorden finns på korets norra vägg från ca 1175. Det finns fragment från målningar gjorda under andra hälften av 1400-talet och också kalkmålningar som inte är daterade. Golvet i koret ligger två steg högre än långhuset. Från koret nås sakristian genom en segmentbågig öppning som sitter i en större spetsbågig nisch. Dörren är en fyllningsdörr med bandgångjärn och beslag avslutade med treklöverform. Golvet i sakristian är av grå linoleum, väggarna putsade och vitmålade. De spröjsade ekfönstren är rakt täckta mot norr och segmentbågigt täckta mot öster. Vindfånget, med utvändig entré till sakristian, har kalkstensgolv. Tribunbågen är rundbågig. Absiden täcks av ett vitputsat hjälmvalv med kalkmålningar. En ursprunglig romansk rund fönsteröppning finns rakt i öster. Fönstret har blyinfattat olikfärgat glas med ett mantuanskt kors. I absiden finns kalkmålningar, från ca 1175, avbildande en rad med apostlar på båda sidor om det runda absidfönstret. Apostlarna på södersidan förstördes när en dörr sattes in i absiden 1839. På golvet ligger en gravhäll från 1694 över Hans Brock. Tornets övre våningar nås utifrån med en tegeltrappa i strävpelaren på norra sidan. I trapphusväggarna finns gluggar med råglas. Andra våningen är det låga utrymmet mellan de oisolerade valvkapporna och undersidan av bjälklaget för klockvåningen, väggarna är den betongkrage som göts vid renoveringen 1917. Tredje våningen är klockvåningen där golvet är belagt med brädor och väggarna är tunt putsade tegelväggar. Under sakristian finns en källare, med värmecentral, med ingång från norra sidan. Takstolarna på torn, långhus och kor är av fur, resta på dubbla lejdar, försedda med tass och vertikalt stödben samt en hanbandsnivå. Inredning och inventarier Altaret från 1917 är ritad av Theodor Wåhlin. Både fundament och skiva består av slipad kalksten. Ett mantuanskt kors (likarmat kors med breda utsvängda armar) med strålar finns inhugget på fundamentets framsida. Altarringen från 1917, ritad av Theodor Wåhlin, är av ek och har en femsidig planform med barriär av utsågade balusterdockor, dekorerade med utskurna hjärtan. Knäfallet är klätt med rosa tyg. Dopfunten från 1917 är gjord av sandsten och ritad av Theodor Wåhlin. Den har en rund cuppa med skulpterade evangelistsymboler och ett kedjeornerat band och kors. Foten är fyrkantig och skaftet har spiralformade inhuggningar. Predikstolen, från 1655, med okänd upphovsman. 1803 togs all färg bort på predikstolen och den målades i svart och vitt, inga gamla färgrester lämnades kvar. 1972 återfick predikstolen sitt förmodat polykroma utseende målat av Stina Håfström. En fristående figur finns kvar som visar hur det såg ut utan färger. K
InteriörbeskrivningDet lilla vapenhuset i väster har golv av gulrött tegel, slätputsade och kalkade väggar och gråmålat brädtak som är orgelläktarens undersida. I ena hörnet av rummet finns en trappinbyggnad med uppgång till orgelläktaren och tornet. Mot öster begränsas rummet av en gråmålad brädvägg. I träväggen sitter en gråmålad pardörr med fyllningar som leder till kyrkorummet. I långhuset går man in under orgelläktaren i ett litet förrum. Här finns psalmböcker, den gamla kyrkklockan och ett bord med broschyrer. Långhuset upptas av slutna bänkkvarter på ömse sidor om mittgången. Predikstolen står på långhusets sydöstra sida och predikstolen på nordöstra sidan. Långhusets väggar och valv är putsade och vitkalkade. Vid bänkkvarteren har ytterväggarna en träpanel på nedre delen av väggen upp till bänkarnas ovankant. Golvet i långhusets mittgång är täckt av viktoriaplattor i svart och grått lagda i diagonalmönster och schackrutigt. Längs kanterna löper två svarta bårder. Under bänkarna finns ett lackat brädgolv och under orgelläktaren ligger ett rött tegelgolv. Tornets bottenvåning, långhusets västra del och koret täcks av kryssvalv och långhusets östra del av ett stjärnvalv. Valven är murade av tegel i halvsten. Långhusets valvbågar och ribbor utgår från murade pilastrar med kragband bestående av två utkragande tegelskift med en platt emellan. Stjärnvalvet har inga synliga valvkappor utan ser ut som en kupol med tunna ribbor utanpå. De tunna ribborna bildar en åttkantig stjärnform. Synliga rester av medeltida sidoaltare finns i långhusets nordöstra hörn, som är en utbyggnad vid valvpelarens nedersta parti. Valvpelaren är murad ovanpå altaret som alltså är äldre. Koret har golv av viktoriaplattor liksom långhuset, innanför altarringen är golvet förhöjt, av betong och täckt av heltäckningsmatta. Ingången till koret är genom en slätputsad rundbågig triumfbåge. Valvbågen är antagligen murad av granit. Korvalvets sköld- och gördelbågar samt ribborna utgår från murade pilastrar med kragband. Valvribborna är fyrsidiga, en halvstens tjocklek och avsmalnande ned mot pilastrarna. Sköldbågarna är murade med en tegelstens tjocklek och en rundstav som följdskift. I valvkrönet avslutas ribborna med en kvadratisk slutsten. Inga eventuella kalkmålningar är framtagna. I tribunbågen som skiljer koret från absiden står en skärmvägg vilken är en del av altaruppställningen. Sakristian finns i absiden. Skärmväggen är uppbyggd med gotiserande arkitektoniskt formspråk bestående av fyra rundbågar med vardera två spetsbågar. Mellan rundbågarna syns förgyllda treklöverblad. Väggen kröns av en upp och nedvänd rundbågelist. Den norra rundbågsblinderingen är en dörr in till sakristian. Sakristians golv är av gjuten betong. Absiden täcks av ett hjälmvalv troligen byggt av gråsten. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. En dörr leder till kyrkogården. Ytterdörren är försedd med en raksluten innerdörr med fyllningar. Orgelläktaren i väster bärs av ett bjälklag som vilar på fyra runda, marmorerade pelare. Läktarbarriären är av beige ådringsmålat trä med marmorerade blå spegelfyllningar. I mitten finns en utanpåliggande förgylld lyra av trä. Barriärens sidor är avfasade för att inte dölja långhusets fönster och är utformade som ett trägaller. Tornets bottenvåning är vapenhus och en del av långhuset, våning två upptas av valvets ovansida och saknar bjälklag. Tredje våningen är klockvåningen med brädgolv och putsade och kalkade väggar. Gavelspetsarna av tegel är putsade men inte kalkade. Tornet är förstärkt med dragbjälkar och strävor. Bjälkarna är förankrade med ankarjärn i muren. Klockvåningen upptas av klockbockar, två av ek från 1800-talet och en av fur från 1960, samtida med den nya klockan. Från andra våningen leder en öppning in till långhusets vind. Valven är oisolerade. Ingen gångbrygga finns. Långhusets och korets taklag består av sparrar, hanband samt stödben och takfotstassar på två respektive ett remstycke vid murkrönet. Absidens taklag är inte tillgängligt. Inredning och inventarier Altaret, av okänd ålder, är av målade breda plankor med altarskiva av trä. Altaret är ihåligt med en öppning på baksidan där ett skåp med textilier står. Altarringen, från 1848 av C G Brunius, är sjukantig och uppbyggd av kryss i rektanglar av marmoreringsmålat trä. Knäfallet är tygklätt. Dopfunten är av sandsten från romansk tid. Skålen har raka kanter, avrundade mot basen. Övre kanten är dekorerad med en relief av rundbågar med ett band i nederkant. Dopfunten står på en attiskt formad bas ovan en fyrkantig platta. Predikstolen från 1848 är ritad av C G Brunius. Dekormåleriet är gjort av Stina Håfström 1973. Sockeln består helt eller delvis av ett medeltida altare. Korgen har fyra sidor med blåmålade rundbågsfält dekorerade med rosstänglar, inspirerat av psalmen det är en ros utsprungen. Den profilerade överdelen är målad i blått, rött och brunt. I nederkant finns ett utsågat bågfält. Bänkinredningen är sluten och troligen från 1848 men ombyggd
TakformTälttak, Sadeltak - Med dubbla fall, Spira, Sadeltak - Valmat, Sadeltak
ByggnadsdelKor - Fullbrett, Kor - Öster, Torn - Västtorn, Torn - Väster, Torn - Väster, Sakristia - Öster
ByggnadsdelKorsarm, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Absid - Öster, Kor - Fullbrett, Torn - Väster, Kor - Fullbrett, Torn - Västtorn, Torn - Väster
HistorikUndantagsbostaden i norr och öster är ombyggd i etapper. Äldst är den östra flygeln. Hela byggnaden är byggd i korsvirke där facken är fyllda med lersten, lerkline och bränt tegel. In mot gården är korsvirket delvis klätt med faluröd locklistpanel.
PlaceringEj synlig ovan mark
BeskrivningPlats med tradition, i form av en springvattenkälla, kalladBaronakillan. Martina von Schwerins man påstås ha gått omkullmed sin häst på denna plats och avlidit av skadorna, men visarsig fortfarande mörka nätter (sagesman: Heyman, Sireköpingegård).Källan var fram till 1930-talet gårdens enda färskvattenresurs.Källsprånget är idag täckt av ett cementöverstycke med lock.Kanten mot åkern S om källan är satt med stenar, 0.1-0.3 m st,intill 1 m h.
TerrängFlack Ö-sluttning av höjdområde, moränmark. Skogsmark (björkskog).
BeskrivningPestkyrkogård, uppgift om. Enligt ett flertal informanter skall en pestkyrkogård ha legat här (troligen). Idag, svårt att hitta. Det finns dock en glänta i skogen på utmärkt ställe, men inga synliga lämningar ovan jord.
TerrängLiten dalsänka (Ö-V) mellan moränryggar (N-S). Hagmark, f.d. åkermark.
BeskrivningKolerakyrkogård, ungefärlig plats för enligt uppgift på orten.Osäker.
PlaceringSynlig ovan mark
UndersökningsstatusOkänd
Referens: skriftlig källaErik Forslid, Svalövs historia II, Helsingborg, 1961
PlaceringSynlig ovan mark
UndersökningsstatusEj undersökt
PlaceringEj synlig ovan mark
SkadestatusOkänd
Referens: skriftlig källaExtern identitet: Ansvarig organisation: SVO, Externt register: Skog och Historia, Extern identitet: 261
TerrängAvsats i SV-sluttande moränmark. Hagmark.
TerrängKrön, slänter och avsatser av moränrygg (N-S), Ö om bäcklopp (N-S). Åkermark.
PlaceringEj synlig ovan mark
UndersökningsstatusOkänd
UndersökningsstatusOkänd
PlaceringEj synlig ovan mark
TerrängSvag S-sluttning ca 100 m NÖ om å. Lerbunden åkermark.
UndersökningsstatusOkänd