Administrationsbyggnad
Bebyggelse - byggnadTakformSadeltak
- Källa
- KSAMSOK_BBRB
- Extern identitet
- http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000040594
- Objekttyp
- BUILDING
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
TakformSadeltak
Antal våningar01
Historiknull
HistorikAutomobilpalatset vid hörnet i korsningen Skolgatan - Trädgårdsgatan, i Jönköpings västra del, uppfördes 1930 för Philipssons Automobil AB. Byggnaden ritades av byggnadsingenjör Birger Lindström, Jönköping. Vid invigningen inrymde byggnaden utställnings- och försäljningslokal för bilar, reservdelsbutik samt bensinstation i bottenvåningen och varmgarage för drygt 280 bilar i de övre planen och i källaren. Med tiden utvidgades verksamheterna. Idag finns inga spår av denna verksamhet. Byggnaden är uppförd i en bärande betong i fem våningar samt källare. De gjutna bjälklagen bärs upp av betongpelare i fasaden och inne i byggnaden. Taket är flackt med fall åt nordost och sockeln är klädd med huggen granit. Butiksfasaderna i bottenvåningen är delvis förändrade. Parkeringsdäcken utgörs av nio halvplansförskjutna våningar där de södra ligger en halv våning över de norra. Inkörsportarna till garaget finns på fasaden vid Skolgatan. Porten till källargaraget är ursprunglig och utgörs av tre spegeldörrar med sex speglar per dörrblad. Byggnadens ursprungliga planlösning är till stora delar intakt. I byggnadens östra del går ett trapphus, med ursprunglig hiss, genom samtliga våningar. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2001-09-21, Dnr 221-2681-93
ByggnadsdelTorn - Väster, Sakristia - Norr, Kor - Smalare, Kor - Öster, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Kor - Polygonalt, Torn - Väster
HistorikDen nuvarande kyrkan är sannolikt uppförd under 1200-talet. Arkeologiska undersökningar har dock visat på att en begravningsplats fanns redan innan den romanska stenkyrkan byggdes, eventuellt kring en nu försvunnen stavkyrka. Stenkyrkan hade ursprungligen en romansk planform med smalare kor. Troligen fi ck koret samma bredd som långhuset under senmedeltid och därigenom skapades en salkyrka i tidens anda. En uppgift fi nns om uppförandet av en sakristia 1426, men det är oklart varifrån denna är hämtad. 1655 togs en dörr upp i kyrkans västgavel och försågs med en qvist, samma år inrättades en läktare längs kyrkans norra långsida. Vid denna tid tycks kyrkans innerväggar ha varit försedda med muralmålerier i renässansmanér, att döma av 1978 påträff ade fragment med sentida placering i nordgaveln. 1681 restes klockstapeln under ledning av byggmästare Lars Kruse. 1686 genomgick kyrkan en stor om- och tillbyggnad. Korsarmar uppfördes, den norra bekostad av församlingen och den södra av generalmajor Magnus Granatenhielm på Odensjö säteri. Denne lät inrätta sitt gravkor i denna korsarm, vilket avgränsades med ett rikt snidat skrank. Granatenhielm donerade även en altaruppsats. Vid denna tid tillkom en sluten bänkinredning med dekorativa maskaroner av samma slag som fi nns på bänkarna i Hakarps kyrka och funnits på bänkarna i Öggestorps och Lekeryds kyrkor. 1688 byggdes ett vapenhus i sten vid västgaveln. 1694 inrättades en läktare i västra änden av långhuset, nordläktaren hade rivits 1686. För denna läktare införskaff ades 1696 en orgel. 1708 färdigställdes en predikstol med ljudtak för kyrkan av bildhuggaren Torbjörn Röding i Växjö. Samma år byggdes en ny sakristia, från 1753 med murat gravkor för ätten Fleetwood (ägare av Hällstorps säteri) under golvet. 1730 dekorerades kyrkans innertak med bibelscener av mäster Johan Kinnerus från Jönköping. Denne försåg två år senare även läktarbröstet med figurmålerier. Den gamla orgeln hade länge varit obrukbar när man 1751 inköpte ett nytt verk om åtta stämmor från orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. Fasadens sniderier utfördes av bildhuggaren Johan Ullberg. 1754 genomgick kyrkan en grundlig reparation. 1773 försågs klockstapeln med en inklädnad. Under början av 1800-talet anpassades kyrkorummet till den då rådande nyklassicistiska smaken. 1819 revs skranket mot Granatenhielmska gravkoret för att vinna mer plats i kyrkan. Gravvalvet igenfylldes och huvudbaneren fl yttades upp på vinden. 1826 hade takets gamla spåntäckning bytts mot tegel och man nymålade interiören. Inredningen målades i pärlgrått och Kinneri takmålningar överströks med en gråvit färg. Även orgelfasad och läktarbröst påmålades. Bänkarna hade dessförinnan var omålade. 1872 renoverades altaruppsats och predikstol med vad som i princip var en hel nymålning. 1884 togs beslut om att byta ut befi ntliga dörrar mot nya fyllningsdörrar. 1899 byggdes ett nytt orgelverk bakom den gamla fasaden av Salomon Molander, Göteborg. 1909 företogs en större renovering av kyrkan. Innerväggarna jämnades genom borttagning av utskjutande stenar och påförande av ett tjockt putslager. I samband med detta förstorades fönsteröppningarna och försågs med gjutjärnsbågar. 1600-talets slutna bänkinredning ersattes med öppna bänkar i mahognyimiterande oljemålning och ett nytt furugolv lades in. Kyrkorummet fi ck sin första uppvärmning i form av en stor kamin. Sannolikt detta år byttes takets lertegel mot enkupiga cementpannor och fasaderna spritputsades. Redan 1914 ersattes den sotande kaminen med en varmluftsanläggning från Ebbes bruk. Denna inrymdes i ett pannrum under koret med öppningar i korvägg och golv. Vid samma tid försågs kyrkan med elektrisk belysning. 1916 byttes stapelns stående panel mot en fj ällpanel. 1926-27 konserverade Oscar Svensson, Stockholm, de tre Granatenhielmska huvudbaneren, vilka därmed åter fi ck en plats i kyrkorummet, samt porträtt av Carl XI och Ulrika Eleonora, vilka suttit på altaruppsatsen men nu fi ck egna ramar. 1928 rengjordes dopfunten från påmålningar och fl yttades från vapenhuset in i koret. 1935-36 restaurerades kyrkan efter ett program av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Yttertakets cementpannor byttes mot ekspån. Vapenhustaket gavs en högre resning, varvid de två läktarfönstren i västgaveln igenmurades. Sakristitakets mönstertäckning återskapades med utgångspunkt från ett under cementpannorna bevarat spåntak. Från stuprören ordnades avlopp för regnvatten i marken. Fasadernas puts lagades och avfärgades på nytt. Sockeln gavs förbättrad ventilation. Ingångarna fi ck nya plansteg av huggen granit. Ytterportarna nytillverkades med rombiska paneler i bättre samklang med byggnaden. Som förebild tjänade en av de portar som kasserades 1884 och hade bevarats som golv i en bod. Dess lås monterades i den nya porten. På samma vis utbyttes gjutjärnsfönstren mot träbågar med blyspröjsat glas. Solbänkarna av stålslipad cement ersattes med nya av kalksten. I vapenhuset upphöggs två små fönster. Varmluf
HistorikHuvudbyggnaden, ett reveterat och delvis brädfodrat tvåvåningshus med mansardtak, är uppförd 1766 av krigsrådet Carl Soop. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
BeskrivningBlästplats, 44x40 m (NV-SÖ), bestående av 3 runda kolbottnar, 2 runda kolningsgropar, 1 fällsten, 1 slaggvarp, 1 kojgrund och 2 rostningsplatser. Kolbottnar, 5- 16 m diam och 0,2 m h. två av dem hade ett sot- och kollager som var 0,2 m tj och två av dem grävdes ej ut, men undersöktes däremot med provsticka. Kolningsgropar, runda, 2,3 m och 3,2 m diam, 0,2 m och 0,5 m dj. En av groparna (A8), C14-daterades till 1170-talet e.Kr. Fällsten, 0,4x0,2x0,1 m, av sandsten. Små slaggstycken (sammanlagt 2,5 kg) samt enstaka träkol och bränd lera inom ca 1 m radie runt stenen. Slaggvarp, oval, 3x2,4 m (N-S) och 0,3 m h, bestående av stenar och slagg. I mitten två ugnsrester uppbyggda av 0,3-0,4 m st klumpstenar och grålera. Leran var rödbränd på insidan av ugnspiporna, vilka var 0,3-0,4 m diam och 0,5 m h. Framför ugnarna på deras V sida fanns grunda fördjupningar/slaggavtappningskanaler med stelnad slagg. Totalt insamlades 150 kg slagg inklusive tre hela bottenskållor och 78 kg bränd lera. Den ena ugnspipan C14-daterades till ca 780 e.Kr. Kojgrund, rektangulär, 5x4 m (NÖ-SV), bestående av 1 m br jordvallar åt Ö, S och V sida. I S vallen fanns ett spismursröse, 1x1,2 m (Ö-V) och 0,1 m h, bestående av 0,2-0,5 m st stenar. Kojgrunden gränsar mot kolbotten (A3). Rostningsplatser, den ena rund, 1,4 m diam, bestående av ett rödbrunt sotigt område, med ett intill 0,1 m tj rostjordslager. Belägen 3 m SV och slaggvarpet (A10). Den andra rostningsplatsen, rundoval, 2,8x2,6 m, bestående av ett rödbrunt sotigt område och ett intill 0,15 m tj rostjordslager. Beläget strax V om slaggvarpet (A10). Påträffad vid särskild undersökning 1988. (RAÄ dnr. 321-194-2012)
HistorikDen större gården vid Museigatan 5 bebyggdes 1856-57 av stadsfogden E.G. Moberger. Båda husen är uppförda av timmer i två våningar med frontespis, gul- respektive gulbeigemålad locklistpanel med vita foder och knutar, samt sadeltak med enkupigt tegel. Fasaderna är goda representanter för den rika panelarkitektur som fanns i Jönköping vid 1800-talets mitt. Karaktäristiska är frontespiserna i mittaxeln med kraftfullt listverk och fris av konsoler som fortsätter utmed taklisten. Profilerad listverk avdelar våningarna och inramar fönstren. I övervåningen avslutas panelen med en rund bågfris. Porten vid Museigatan 5 har ett dekorerat halvrunt överljusfönster. Byggnaderna renoverades 1984. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
Historiknull
Historiknull
Historiknull
HistorikHuvudbyggnaden, som är av timmer, uppfördes 1791 i samband med att hela kvarteret återuppbyggdes efter den stora stadsbranden 1790. Den nuvarande rikt utformade panelen tillkom huvudsakligen vid en renovering på 1850-talet. Bottenvåningen är klädd med liggande panel, medan övervåningen har en stående lockribbspanel och en taklist med konsoler och nygotiska trepass. Tidigare fanns mot gatan en gångport, som senare satts igen. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikDen mindre byggnaden vid Museigatan 3 uppfördes 1854. Båda husen är uppförda av timmer i två våningar med frontespis, gul- respektive gulbeigemålad locklistpanel med vita foder och knutar, samt sadeltak med enkupigt tegel. Fasaderna är goda representanter för den rika panelarkitektur som fanns i Jönköping vid 1800-talets mitt. Karaktäristiska är frontespiserna i mittaxeln med kraftfullt listverk och fris av konsoler som fortsätter utmed taklisten. Profilerad listverk avdelar våningarna och inramar fönstren. I övervåningen avslutas panelen med en rund bågfris. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
TakformKorstak, Välvt tak, Sadeltak - Valmat, Sadeltak, Sadeltak - Valmat, Kupol - Lökkupol
HistorikMänsklig aktivitet har funnits på Visningsö sedan länge. Bland de fornfynd som gjorts där är det äldsta en trindyxa från perioden 3000-2500 f Kr. men en mer bofast befolkning tros kommit kring den senare delen av yngre stenåldern. På platsen för Brahekyrkan har fynd gjorts som pekar på en vikingatida boplats och en s.k. Eskilstunakista kan vara tecken på att det funnits en mycket tidig träkyrka här. Det äldsta arkivaliska belägget för att det funnits en kyrka på platsen härrör från 1167 då det finns noterat att kung Karl VII Sverkersson deltagit i en av kyrkans mässor. Den medeltida stenkyrkan fungerade som en av ön två församlingskyrkor fram till att den för Visingsö och Gränna så betydelsefulla Braheätten önskade sig en värdig kyrka till grevskapets slott, Visingsborg. För detta påbörjades en stor ombyggnad av Ströja kyrka och i samband med detta slogs öns båda församlingar ihop till en med den kommande Brahekyrkan som församlingskyrka. Ombyggnaden påbörjades 1633 av greve Magnus Brahe som dock inte kom att uppleva dess färdigställande då han avled några år innan arbetena stod klara. Ansvaret för ombyggnaden axlades av Per Brahe d.y. som var mycket aktiv i utvecklandet av Visingsborgsgrevskapet. Förutom Brahekyrkan anlade han även Gränna som en mönsterstad i merkantilismens anda. Av Ströja gamla kyrka återanvändes tornet i den nya Brahekyrkan. Utöver tornet kom dopfunten at flyttas över i den nya kyrkan och den smidesdekorerade sakristidörren utfördes på 1100-talet och fungerade sannolikt då som port till kyrkan. Inredningen till den nya kyrkan tillkom under i princip hela 1600-talet. Braheätten lät flytta många konstverk som de tillskansat sig genom stormaktstidens många stridigheter men det gjordes även många beställningar på både inventarier och arkitekturbunden utsmyckning hos dåtidens yppersta konstnärer. Detta har medfört ett rikt smyckat kyrkorum till guds ära men också till en inte så liten del även till dess byggherre. 1653 utfördes västportalen i kalksten av stenhuggaren Börje Eriksson från Bäck och detta följdes av den invändiga utsmyckningen där det rika kalkmåleriet utfördes av Johan Werner d.ä. och d.y. På 1670-talet restes den nuvarande tornspiran vilken smyckades med förgyllda inskriptioner på latin, inne i kyrkan tillkommer den nuvarande altartavlan vilken utfördes av Johan Werner d.y. Med reduktionen på 1700-talet inleddes en nedgångsperiod där Visingsborg övergick till att fungera som fängelse för ryska krigsfångar och kyrkan förföll då det inte längre fanns samma ekonomiska styrka bakom dess upprätthållande. 1721 finns uppgifter som talar om att tornet delvis rasat, huruvida detta stämmer är oklart. I slutet av 1700-talet införskaffades en ny orgel till kyrkan vilken placerades på en ny orgelläktare vilken utfördes i västra gavelns fulla bredd. Innan dess hade kyrkan två mindre läktare om vardera sida om entrén mot väster. 1819 gjordes vissa renoveringsarbeten där bland annat golvet lades om och några gravar inne i kyrkan togs bort, dryga tjuga år senare fortsätter restaureringen av kyrkan då tornet förstärks med ankarjärn och taket delvis lades om. I kyrkorrummet rengjordes väggarna och takvalven från år av nedsmutsning. 1920 utförde den namnkunnige Sigurd Curman en restaurering av kyrkan som inbegrep den partiell omläggning av koppartaket, främst koret och det norra takfallet lades berördes av omläggningen. Vid arbetena upptäcktes att tornspirans konstruktion var i dåligt skick så denne renoverades och förstärktes och spirans omkläddes. I Brahes gravkor hade redan 1915 noterats att kistorna med kvarlevorna från medlemmar av Braheätten drabbats av tennpest och nu sattes därför ventilationen till gravkammaren igen i hopp om att detta skulle stävja angreppen. 1930-31 gjordes en mycket omfattande restaurering av kyrkan. Programmet utarbetades av arkitekt Göran Pauli, Jönköping. Denna restaurering syftade till att återställa kyrkan till det utseende den haft efter den Braheska ombyggnaden och kom att sätta stora avtryck i kyrkan. I strävan att även modernisera kyrkan installerades en ny varmluftsanläggning i en källare under djäknekoret, även sakristian erhöll en ny eldstad. Golvnivån sänktes och golvbeläggningen gjordes delvis ny i kyrkan. Bänkinredningen byggdes om efter förebilder som hämtades i källorna, delar av den gamla bänkinredningen återanvändes vid ombyggnaden. Den stora läktaren som uppfördes på 1700-talets slut plockades ned och ersattes av två mindre läktare såsom varit ursprungligen. Orgeln fick i samband med detta ett nytt orgelverk. Vid entrén mellan vapenhuset och långhuset monterades ett glasat parti. Detta parti utfördes med diskreta snickerier och stora glasytor allt för att kopplingen mellan kyrkorummet och vapenhuset skulle bibehållas. I samband med omläggningen av golvet gjordes en arkeologisk undersökning vilken visade flera spår efter Ströja kyrkas utbredning. Väggytorna och valven rengjordes och konserveringsåtgärder gjordes av skulpturer och måleri. Omå
TakformSadeltak
21400000689946http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000689946Bebyggelse - byggnadJÖNKÖPING BISKOPEN 10 - husnr 3BRYGGHUSLän: Jönköping, Kommun: Jönköping, Landskap: Småland, Socken: Gränna , Stift: Växjö stift, Församling: Gränna församlingNybyggnadsår: 1790 - 188914.464957999290007,58.021176384043706http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000689946http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000689946http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000689946RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
Historiknull
Exteriörbeskrivning
ExteriörbeskrivningDet är en slätputsad och vitmålad byggnad med asymmetriskt placerad entré. Denna utgörs av en panelklädd pardörr med vinkelbrutet krön och omfattning av skiffer. I västgaveln har en ny port i liknande utförande tagits upp för byggnadens nya funktion som garage. Det valmade sadeltaket är skiffertäckt.
ExteriörbeskrivningDet är beläget vid den östra kyrkogårdsingången och uppfördes 1937 efter ritningar av Göran Pauli. Bårhuset har en kvadratisk form och är täckt med ett tälttak i koppar. Taket kröns av en förgylld glob med ett kors. Bårhusets fasader är putsade med kvaderindelning och avfärgade i vitt.
TakformEj utrett
HistorikEklundshovs byggnader är ritade i och har prägel av dåtidens funktionalistiska ideal med rena, strama, putsade ytor som var vanliga för industribyggnader under 1930- och 1940-talet. Själva vattenverken består ursprungligen av två byggnadskroppar. 1947 gjordes en tillbyggnad mot norr i samma stil med väggar i hålstensbetong, s.k. blåbetong, innehållande filterbassäng samt förrådsutrymmen. Vattenverket har varit en anläggning för produktion av dricksvatten. Råvattnet har tagits ur Vättern och renats från fasta föroreningar i ett sandfilter. 1958 lades vattenverket ned, efter uppförandet av vattenverket vid Häggeberg. Den ena av de två äldre byggnaderna är uppförd i tegel, putsad och avfärgad i ockragult, på en gjuten grund. Taket är försedd med pulpettak som är täckt med skivtäckt svartmålad plåt. Byggnaden inhyser bl.a. pumprum samt pumpsal, pannrum, ställverksrum, entréhall, apparatrum för kemikalietillsatser, verkstad m.m. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1998-02-11, Dnr 221-4291-96
Historiknull
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Rådhuset är en träbyggnad i två våningar med inredd vind. Fasaderna är täckta med locklistpanel och sadeltaket med valmad spets belagt med tegel. Byggnaden ingår som en del i den väl bevarade träbebyggelsen utefter Brahegatan. Den ligger i sutterräng och på baksidan, ner mot Vättern, skjuter mittpartiet ut med balkonger och kröns av en frontespis. Fönster, ytterdörrar och skorstenar är enligt byggnadsminnesutredningen bytta i "modern tid". Den centralt placerade entrén mot gatan har en portal av trä och en pardörr som flankeras av pilastrar. Huset har en kraftigt profilerad takgesims och knutlådor liksom stiliserade pilastrar med kapitäl. 1976-77 genomgick byggnaden en omfattande restaurering och innehåller nu bostäder. För information om tidigare, nu rivna, tingshus se under Dokument. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-03-26, Byggnaden färdigställdes sannolikt 1806, men hade redan år 1805 sålts till staden av byggherren, borgmästare C. G. Hjertström. Huset togs i anspråk dels som rådstuga, dels som gästgivargård. Från 1920, då gästgivareförordningen upphörde, och fram till 1974 bedrevs hotellrörelse i huset. Byggnaden ingår som en del i den enhetliga, väl bevarade träbebyggelsen utefter Brahegatan. Den är uppförd i två våningar med locklistpanel och valmat tegeltäckt sadeltak. Fönster, ytterdörrar och skorstenar är bytta i modern tid. 1976-77 genomgick byggnaden en omfattande restaurering och innehåller nu bostäder. Skyddsföreskrifterna omfattar byggnadens exteriör och interiör samt till byggnaden hörande markområde. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikDen är uppförd av timmer i en och en halv våning med något utkragad övervåning. Denna utformning tillkom troligen vid 1700-talets mitt, då byggnaden höjdes med några timmervarv. Troligen brädfodrades den även vid denna tid och ett äldre torvtak byttes mot tegel. Fasaden har linoljefärgad gul locklistpanel med vita snickerier. Huvudbyggnaden är sammanbyggd med en envånings uthuslänga med samma fasadbehandling mot Brahegränd. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikFågelmuseet uppfördes 1914 för den samling fåglar som donerats till Stadsparkssällskapet av regementsläkaren och amatörornitologen Herman Nyqvist. Byggnaden är ritad av arkitekten Oskar Öberg och uppförd i tegel i en våning och med en fasad av tegel i murat kryssförband och mönster av bl.a. valvbågar. Vid entrén finns en mindre utbyggnad. Ovanför ingången är grönglaserat tegel murat i mönster bildande ordet "FÅGELMUSEUM". Under takfoten löper en fris. Byggnaden har ett sadeltak täckt med tegel. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1992-02-18, Dnr 221-1134-89
Historiknull
21400000689851http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000689851Bebyggelse - byggnadJÖNKÖPING BIKTEN 1 - husnr 4FÖRRÅDLän: Jönköping, Kommun: Jönköping, Landskap: Småland, Socken: Jönköping , Stift: Växjö stift, Församling: Jönköpings församlingNybyggnadsår: 1790 - 179914.180531466922858,57.78214003901933http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000689851http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000689851http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000689851RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Byggnaden är uppförd i vitputsad sten med förstuga och valmat tegelklätt sadeltak (Byggnadsminnen 1961-1978, 1981). Huset som är rektangulärt till formen, var ursprungligen försett med trappgavlar och påminde om slottsbyggnaderna på Visingsborg. Entré sker från gaveln via en tillbyggd förstuga. Tingssalen har kvar sin ursprungliga form men inredning och dekoration har sedan länge försvunnit. Tre små djupa fönster finns på varje långsida och ytterligare två på kortsidan. Huset byggdes till 1960 och blev byggnadsminne 1964. Det kallas Gamla Braheskolan då skolan flyttade in redan 1692. Idag (1998) inryms ett museum som berättar om Visingsö och byggnaden. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-03-26, Byggnadsminnen 1961-1978, Riksantikvarieämbetet : Liber förlag, Stockholm 1981. ISBN: 91-38-06360-3, 1636 grundade Per Brahe d.y. den s.k. Braheskolan, som först inrymdes i Kumlaby medeltida kyrka. Efter Brahes död 1692 flyttades skolan till Vista härads gamla tingshus invid kyrkan, där den var inrymt till 1811. Byggnaden, ett envånigt, rektangulärt stenhus, uppfördes 1663 och var då enligt en ritning försedd med trappgavlar. Den har vid ena gaveln en förstuga med valmat sadeltak. Byggnaden fungerar i restaurerat skick som aula för den intilliggande folkhögskolan. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikGamla Polishuset i Jönköping uppfördes 1937 efter ritningar av arkitekten Göran Pauli. På 1970-talet installerades hiss i huset. Invid det gamla polishuset byggdes 1973-74 det nya polishuset. Det gamla polishuset är uppfört i funktionalistisk stil i tre våningar med ett flackt, valmat, plåttäckt sadeltak. Fasaderna är slätputsade i ljus kulör över en sockel av röd kalksten. Entréerna är placerade på gaveln samt på östra långsidan och markeras av fönsterpartier i hela byggnadens höjd. Planlösningen är enkel med en mittkorridor som löper genom hela byggnaden. Interiören är enkel och välbevarad med linoliumgolv och målade väggar. KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter för Gamla polishuset, 1993-02-02, Beteckning 2481/92
HistorikGamla Residenset. Efter 1790 års stora brand i staden lät prosten Samuel Fredrik Wibohm uppföra ett trähus i två våningar och samtidigt bl.a. vagnsbod, fähus och bagarstuga. År 1825 inköptes gården av Kronan för att användas som länsresidens. Sitt nuvarande utseende erhöll huset huvudsakligen vid en ombyggnad 1836-38. Bl.a. förlängdes byggnaden med tre fönsteraxlar, mansardtaket byttes mot sadeltak och ytterligare en entré tillkom. Fasaden fick på 1890-talet bl.a. nya fönsteromfattningar i övre våningen. Landshövdingens bostad inrymdes i andra våningen, medan landskansliet disponerade bottenvåningen. Efter en kronoauktion 1886 var fastigheten under en lång tid i Hushållningssällskapets ägo. Skyddsföreskrifterna omfattar byggnadens exteriör samt visst markområde. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Rådhuset är uppfört av sten i tre våningar under ett brutet och valmat tegeltak. Bottenvåningen är rusticerad och de övriga våningarna, liksom pilastrarna, är slätputsade. Exteriörens färgsättning i rött och beige gjordes i anslutning till den ursprungliga färgsättningen. Entrén är centralt placerad i fasaden mot torget. Mellan andra och tredje våning finns en stentavla, förmodligen föreställande Jönköpings stadsvapen. Entrén omges av en sandstensportal med slutsten och kröns av en fronton. På baksidan finns ytterligare en entrédörr men i övrigt är bottenvåningen fönsterlös. Rumsindelningen i de nedre våningarna är i stort sett den samma som på 1600-talet. I bottenvåningen och trapphuset finns valv från 1600-talet. Den övriga inredningen är från 1700-talets slut och från senare tid. Huset blev byggnadsminne 1977. Ursprungligen fanns två flygelbyggnader vilka revs efter brand 1785. Från 1916 till 1956 tjänade huset som museum. Därefter uppläts byggnaden bland annat till musikskola. Efter en omfattande upprustning tog lokalradion byggnaden i besittning 1977. Idag (1998) används rådhuset av Domstolsverkets informationsverksamhet, DIC. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-03-26, Gamla rådhuset uppfördes på 1690-talet efter ritningar av arkitekten Erik Dahlberg, tillika dåvarande landshövding i Jönköpings län. Byggnaden härjades svårt av brand 1716, men återuppfördes i stort sett till ursprungligt skick. Nästa stora eldsvåda kom 1785. Efter återuppbyggnaden 1794 fick huset i allt väsentligt det utseende det har idag. Det ursprungliga höga säteritaket med lanternin återuppfördes således icke. Gamla rådhuset tjänade som rådhusbyggnad till 1914. Efter en ombyggnad 1976 disponeras huset av Radio Jönköping. Huset är uppfört av sten i tre våningar under brutet, valmat tegeltak. Bottenvåningen är rusticerad, de övre våningarna samt pilastrarna slätputsade. Exteriörens färgsättning i rött och beige är gjord i anslutning till den ursprungliga färgsättningen. Rumsindelningen i de nedre våningarna är i stort sett densamma som på 1600-talet. I bottenvåningen och trapphuset finns valv från 1600-talet. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
Historiknull
HistorikEtt gravkapell, Garpa skans, invigdes 1910. Under åren 2000-2003 genomgick gravkapellet Garpa skans en interiör och exteriör restaurering.
HistorikGravkapellet har en kort historia. Det uppfördes 1954 efter ritningar av Johannes Dahl och placerades på den nya begravningsplatsen vilken invigdes 1868. Gravkapellet utgörs av en låg byggnadskropp med källarvåning i suterräng. Taket är ett valmatsadeltak belagt med enkupigt lertegel. Fasaderna är putsade med ljus avfärgning. Fönsteröppningarna är högresta och runbågformiga med tätspröjsade och blyinfattade fönsterytor. Kapellet har en klassiserande utformning i 1950- talstappning. Interiören har en stram enkelhet med räta linjer och inga direkta utsmyckningar. Koret är upphöjt och rymmer ett enkelt altare med ett på väggen monterat krucifix. Mittgången flankeras av slutna, dörrlösa bänkkvarter hållna i en grå grund med mörkmarmorerade fyllningar och överliggare. Golvet är belagt med kalksten och väggarna är slätputsade och vitmålade. Från förrummet nås källaren via en trappa och även orgelläktaren angörs därifrån. Orgeln har ett modernt snitt och ansluter färgmässigt till kyrkorummet. Rummet är öppet till takkonstruktionen vilken är inklädd med laserad panel. I slutet av 1970-talet gjordes en utbyggnad av kapellet då det installerades toalettutrymmen och ett samlingsrum. Utbyggnaden vidbyggdes den ursprungliga byggnadskroppen och gavs en harmonierande exteriör utformning. Invändigt är rummen tämligen enkelt gjorda med tapetserade väggytor och plastmattor på golvet. I samband med ombyggnaden gjordes förbättringar av personalutrymmena där bl.a. lunchrum tillkom. De senaste arbetena utfördes 2004 då en invändig ommålning genomfördes. Den södra fasaden uppvisade vid tiden stora sprickbildningar varför denna del sågs över och reparerades. Kapellet har en enkel men mycket välkomponerad utformning. De få åtgärder som skett sedan byggnaden uppfördes 1954 har inte medfört några förändringar av det ursprungliga uttrycket.
ExteriörbeskrivningDet har en rektangulär plan med absid i väster. Fasaderna består av kalksten i jämna skift med rundfog och rå yta. Långsidorna genombryts av små högt sittande rundbågsfönster med gjutjärnsbågar. Mellan fönstren och på hörnen är strävpelare. Fasaderna är till stor del överväxta med murgröna. I östgaveln sitter ovan portalen en särpräglande klockställning i kalksten. Byggnaden bär ett brant sadeltak med täckning av järnplåt i storformat och smidesfl öjlar. Formspråket är nyromanskt och fasadbehandlingen pekar fram mot den mogna nationalromantiken
ExteriörbeskrivningGravkoret är av en rektangulär, slät- och spritputsad byggnad täckt av ett sadeltak med enkupigt lertegel. I söder fi nns en trädörr och som dörr i öster är uppsatt en stor gravplatta av kalksten. Byggnaden är avfärgad i vitt.
Historiknull