Abborrsjön
Naturreservat · Länsstyrelse- Källa
- NVR_NATURE_RESERVES
- Extern identitet
- 2049023
- Objekttyp
- NATURE_RESERVE
PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
Historiknull
ExteriörbeskrivningKyrkogården omges av en hög putsad gråstensmur, till största delen medeltida, som är avtäckt av ett sadeltak med tjärade stickspån. I söder finns en trolig stiglucka, omgjord till förråd, och i östra muren en stiglucka som är sentida. I kyrkogårdens nordöstra hörn står en medeltida bod där östra och norra väggen delvis utgörs av kyrkogårdsmuren. Fasaderna är putsade och avfärgade i ljust gråbrunt. Sadeltaket är belagt med stickspån och takfoten är inklädd med brädor. I söder finns det en raksluten dörr av två plankor med liggande järnband där en del järnringar är fästa. Över dörren sitter en stickbågig öppning med en liggande stenskiva som solbänk. Inne i boden syns konstruktionen av gråsten med inslag av tegel. Stora stenar har placerats som överliggare över dörr och öppning i söder. Över överliggaren till dörren är det murat en stickbåge. På golvet syns stortegel och en ränna. Takstolen är öppen med en mycket kraftig stock längs under takåsen. Bodens innerväggar är delvis putsade.
HistorikByggnaden innehöll brukskontoret samt bostad för förvaltaren. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1990-08-31, Dnr 221-14966/88
HistorikBostadshuset är en putsad tegelbyggnad, som fordom tjänade som kök. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikRisinge gamla prästgård uppfördes på 1850-talet, efter ritningar av stadsarkitekten Carl Theodor Malm. Byggnaden är uppförd av reveterat timmer i en våning och har inredd vindsvåning under sadeltak. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
TakformVälvt tak
Historiknull
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - Den forna tingshusbygganden är uppförd i en våning med inredd vind. Fasaden är panelerad med omväxlande liggande och stående panel som målats i ljus oljefärg med bruna pilastrar och listverk. Taket är ett sadeltak med kraftigt utskjutande taksprång. Byggnadens mittparti, där också entrén är placerad, markeras av en frontespis. Entrén ligger i ett litet vindfång med fasta bänkar och består av en pardörr. Byggnadens arkitektoniska formspråk är inspirerat av den så kallade schweizerstilen som var vanlig i trähusarkitekturen i slutet av 1800-talet. Det vackra lövsågeriarbetet som pryder frontespisen, den kraftiga takfoten och de kontursågade fönster- och dörromfattningarna, indelningen av panelfasaden med bruna lister - dessa element är typiska för stilen som påstås ha hämtat former från schweiziska alphyddor. Två mindre flygelbyggnader flankerar gårdsplanen. Den ena flygeln är utformad i likhet med tingshuset, ljusmålad panel, sadeltak och en liten veranda. Den inrymde ursprungligen en tingshusvaktmästarbostad och används fortfarande som bostad. Den andra flygeln innehöll häkte och är en liten, putsad byggnad med galler för ett fönster. Den används idag som garage. Tingshuset tingssal, notarie- och expeditionsrum, advokatrum, rum för landsfiskalen, nämndemannarum, rum för allmänheten, arkivrum, fyra bostadsrum, kök och hall. 1952 blev huset kommunalhus och senare polisstation. I Nya Lagberedningens betänkande från 1884 står följande: Tingshuset sades vara i "mycket godt skick". Tingslokalerna ansågs "prydliga och för ändamålet synnerligen lämpliga." Särskild häktesbyggnad av sten fanns. Tillförordnade domhafvanden bor för närvarande i tingshuset. Äldre fotomaterial visar att en takryttare med klockspel funnits vid byggnadens ena gavelspets. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-05-28
HistorikSlottet, grundlagt 1668 av Louis de Geer d y på en holme i Finspångsån, är uppfört efter ritningar av en till namnet okänd, sannolikt holländsk arkitekt, men till det yttre troligen slutfört av en svensk arkitekt. Slottets interiörer förändrades avsevärt vid en modernisering som påbörjades vid slutet av 1850-talet. Slottskapellet, som blev färdigt under 1680-talet, renoverades 1891 efter förslag av Helgo Zettervall och fick då sitt nuvarande utseende. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
Historik1806 uppfördes två fristående flyglar, den ena ombygd från grunden 1890. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
Historiknull
HistorikFlyglarna, av parstugestyp, har liksom huvudbyggnaden gustavianska portaler där respektive byggnadsår 1814 och 1817 är målade i svart. Den ena flygeln är timrad, den andra är uppförd av resvirke, en teknik som förekommer i norra Östergötland redan vid 1800-talets början. Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikFlyglarna, av parstugestyp, har liksom huvudbyggnaden gustavianska portaler där respektive byggnadsår 1814 och 1817 är målade i svart. Den ena flygeln är timrad, den andra är uppförd av resvirke, en teknik som förekommer i norra Östergötland redan vid 1800-talets början. Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
ExteriörbeskrivningExteriör beskrivning Folkströms kapell är ursprungligen uppfört som skola. Byggnaden är uppförd av liggande timmer, som är synligt och avfärgat med Falu rödfärg. Fönster- och dörrfoder, fönster och fönsterluckor samt den profilerade takfotslisten är vitmålade. I söder finns ett senare tillbyggt trapphus, som även innehåller förstuga eller vapenhus. Utbyggnaden är klädd med en stående rödfärgad pärlspontpanel. Byggnaden täcks av ett sadeltak, som är belagt med röda betongpannor. Fönstren är utåtgående med tre rutor i varje båge varav den övre spröjsen är kraftig och ger sken av en tvärpost. En båge är öppningsbar, medan den andra fasta bågen har en öppningsbar ruta. Fönsteröppningarna är försedda med luckor. I gavelröstena finns lunettfönster. På norra sidan är ett fönster uppsågat ned till sockeln, vilket ska ha funktion som nödutgång. Huvudingången är via trapphusbyggnaden i söder med en dubbeldörr med dörrblad klädda med en träimitationsmålad liggande spontad panel.
HistorikGnisterhus
TakformHuv
HistorikByggnaden kan vara uppförd före år 1858 då en byggnad för vedförvaring omtalas på denna plats på en karta med tillhörande beskrivning från 1858. Den kan också ha använts som kolhus till den stålugn som byggdes öster om byggnaden. KÄLLA: Stiftelsen Häfla Hammarsmedja, http://www.finspong.se/hafla/
TakformTälttak
21420000028713http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000028713Bebyggelse - byggnadFINSPÅNG RISINGE KYRKA 6:2 - husnr 4KyrkaLän: Östergötland, Kommun: Finspång, Landskap: Östergötland, Socken: Risinge , Stift: Linköpings stift, Församling: Finspångs församling15.846937403887901,58.70229745483359http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/rdf/21420000028713http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/xml/21420000028713http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/html/21420000028713RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
TakformHjälmtak
TakformSadeltak
Historiknull
Historiknull
HistorikLusthuset, av reveterat timmer i antikiserande stil, är uppfört 1821 efter ritningar av L J von Röök och inrymmer en salong och ett par smårum. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikByggnaden tillkom på 1740-talet under byggherrens sonsons, överintendenten Louis de Geers tid. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikPaviljongen av gjutjärn är tillverkad på Finspångs bruk vid mitten av 1800-talet. KÄLLA: Länsstyrelsen i Östergötlands län.
HistorikHistoriken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Kyrkan uppfördes ursprungligen som brukskapell vid Rejmyre glasbruk, avsedd för bruksbefolkningens behov. Glasbruket anlades 1810 och byn expanderade snabbt till ett betydande brukssamhälle. De första åren hölls predikningar i glashyttan någon gång om året. Den dåvarande ägaren kapten Gustaf Erik von Post ansåg dock att ett särskilt kapell borde uppföras. År 1837 erhölls tillstånd från Kungl. Maj:t och ett timrat kapell uppfördes. Rejmyre är även en av få kyrkor som uppfördes av trä vid den här tiden, eftersom en Kunglig förordning från 1776 påbjöd att kyrkobyggnader skulle byggas av sten. Den ursprungliga byggnaden bestod av det nuvarande långhuset med en ganska spartansk inredning med bl a altarpredikstol. Altarpredikstolen var ett uttryck för en strävan att koncentrera prästens hela insats till koret och hade sin storhetsperiod runt skelskiftet 1800. Redan på 1830-talet avråddes dock församlingarna från att uppföra altarpredikstolar. Idag finns endast få altarpredikstolar bevarade i Östergötland, varav en i Björsäters kyrka. Redan 1841 tillbyggdes kapellet med korsarmar och två år senare tillkom lanterninen över korsmitten. Förebilden var sannolikt Skedevi kyrka, som hade ombyggts i början av 1800-talet med ett nytt nyklassicistiskt korparti med korsarmar och en lanternin över korsmitten. Den säregna utformningen stod arkitekt Olof Tempelman för. I Rejmyre kallades den norra korsarmen för bondkapellet, eftersom bönder och torpare från Rejmyres omgivningar satt där. Fasaderna bestod ursprungligen av liggande timmer, som var rödfärgat. I slutet av1800-talet eller omkring sekelskiftet 1900 renoverades kyrkan och fasaderna vitputsades och sannolikt insattes samtidigt nya fönster. Klockorna flyttades in i lanterninen från en klockstapel, som varit placerad norr om kyrkan. I slutet av 1930-talet renoverades interiören under ledning av arkitekt Ottar Hökerberg i Stockholm. Hökerberg (1882-1960) var från 1913 arkitekt vid Överintendentsämbetet och har bl a utfört ritningarna till gravkapellet och församlingshemmet vid Skedevi kyrka. Rejmyre kyrka försågs med nya bänkar, vilka enligt uppgift ersatte väldigt enkla träbänkar. Interiören ommålades i sin nuvarande färgställning med gröna väggfält och marmorerade lister. Målningsarbetet utfördes av konstnären Yngve Lundström i Stockholm. Han medverkade även i utsmyckningen av församlingshemmet vid Skedevi kyrka. Där utförde han två stora väggmålningar föreställande Skedevi på 1870-talet i den stora samlingssalen. Nästa renovering ägde rum 1952 efter ritningar av Kurt von Schmalensee, som var stadsarkitekt i Norrköping. Korpartiet förändrades och altarpredikstolen ersattes av en enkel talarstol och dörren till förstugan eller sakristian i öster sattes igen. En altartavla från 1700-talet, som hade skänkts till kapellet, placerades i en ny omfattning ritad av Kurt von Schmalensee. En ny sakristia inrättades i den norra delen av norra korsarmen. Därefter har exteriören renoverats vid olika tillfällen då bl a fasaderna putsats om och taket försetts med förbehandlad svarmålad plåt.
HistorikSkolan uppfördes 1825 och är därmed en av de äldsta i landet. Timmerhuset i två våningar var ursprungligen rödfärgat, men är nu spritputsat. Byggnaden bevarar i allt väsentligt den ursprungliga planlösningen och fasta inredningen, med lärosal och bostad i båda våningarna. Huset har sedan fasadförändringen 1877 kallats "Vita huset" trots att det numera är gulfärgat. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
InteriörbeskrivningLånghuset får sin karaktär av de spetsbågiga valven med ribbor i diagonalerna. Valvet i kortravén, som har tillkommit senare har andra mer robusta former. I golvet ligger ett flertal gravstenar. Samtliga valv, utom korets, har målningar som aldrig har varit överkalkade. Även på väggarna finns fragment av samma typ av målningar. Målningarna bör ha tillkommit i samband med valvslagningen eller strax därefter, dvs. omkring år 1435. Vem som utfört målningarna är okänt. I facklitteraturen nämns Risingemästaren som har efterlämnat målningar i flera kyrkor i både Öster- och Västergötland. Som altarprydnad finns ett litet altarskåp med en bild av Jungfru Maria, åt vilken denna kyrka en gång varit invigd. Skåpet är troligen utfört omkring år 1475 av en i Vadstena verksam konstnär. På norra väggen hänger numera kyrkans triumfkrucifix av lövträ från 1300-talet. Bänkinredningen i fyra kvarter från 16- och 1700-talen är påfallande väl bevarad. Kyrkans gamla orgel från 1809 som senare togs bort återinsattes 1949 i en av bågöppningarna till nykyrkan. Sakristian är ovanligt rymlig och försedd med ett målat tak av trä. Dörren är rikligt försedd med återanvända medeltida beslag.
Flera gånger under 1700-talet diskuterades frågan om en ny kyrka, trots att den gamla kyrkan med troligt ursprung i decennierna runt år 1200 var i relativt gott skick. Huvudskälet till en nybyggnad verkar ha varit att den gamla kyrkan ansågs vara för liten för församlingens behov. Kyrkan byggdes till med en stor korsarm åt norr 1738. Den var avsedd för smeder och andra arbetare i Finspång. Vid en sockenstämma 1804 lämnade konstnären Pehr Hörberg, som bodde i församlingen, ett förslag till ny kyrka både som ritning och som en modell. Modellen visar en kyrka i den för sin tid vanliga nyklassicistiska stilen. Han erbjöd sig också att måla en ny altartavla, men med det villkoret att ett beslut om ny kyrkobyggnad skulle vara fattat innan hans död. Sockenstämman avböjde gåvan, men 1809 målade Hörberg ändå en altartavla. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Per Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Han bodde på gården Olstorp i Risinge församling. I Min lefwernes beskrivning skriver Hörberg om altartavlan i Risinge: Skänkt af mig till kyrkan, emedan jag är en Församlingens medlem; men kyrkan måste ombyggas innan denna tafla kan få plats som altartafla. År 1843 beslutade man att fråga byggmästaren Abraham Nyström om råd. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. Slutligen, år 1844, beslutades att uppföra en ny kyrkobyggnad för Risinge församling. Redan samma år hade Johan Adolf Hawerman, som var arkitekt vid Överintendentsämbetet, gjort ritningar och kostnadsberäkning för en ny kyrka. Efter vissa justeringar, framför allt när det gällde kyrkans storlek, godkändes förslaget 1845. Det blev diskussioner om var kyrkan skulle byggas. Brukspatron Reder på Stjernvik erbjöd mark på Hults gärde ungefär tre kilometer norr om den gamla kyrkan. Protester mot kyrkans placering kom från de delar av socknen där man skulle få en avsevärt längre kyrkväg än till den gamla kyrkan. Stämman röstade dock ja till brukspatronens förslag. En bidragande orsak till att kyrkplatsen flyttades närmare Finspång är troligen den stora del av församlingens befolkning som var knuten till Finspångs bruk. En planritning från 1845 över nuvarande kyrkan visar en kyrka med latinsk korsform. Koret är rakslutet med en utskjutande tresidig altardel. I norra korsarmen finns sakristian och ytterligare ett rum och i södra korsarmen finns två bänkkvarter. Trapporna till den västra läktaren är förlagda i tornet och i korsarmarna finns en trappa till respektive läktare. I långhuset är det fyra bänkkvarter. Mitt i de två långa kvarteren står pelarna som bär upp tunnvalvet. Längst i öster finns två tvärställda bänkkvarter. År 1845 påbörjades bygget av den nya kyrkan med Abraham Nyström som byggmästare. Församlingen hade även begärt och fått ritningar till predikstol, altardisk och kordekoration från kyrkans arkitekt Johan Adolf Hawerman. Församlingen önskade att hänsyn skulle tas till altartavlan målad av Pehr Hörberg. Uppenbarligen hade man fått en altartavla av honom, trots att man inte fattat beslut om en ny kyrka under hans levnad. Kyrkans exteriör blev ljust gul med pelare och listverk i ljust grå och taket i svart. Nya ljuskronor beställdes från Finspångs bruk av brenzern Zink. Abraham Nyström dog 1849, samma år som kyrkan senare invigdes, och hans söner fick slutföra arbetet. Redan tidigt beslutades att den sedvanliga fördelningen av bänkarna i kyrkan inte skulle göras. Istället fick var och en välja sin egen plats vid gudstjänsten. Risinge nya kyrka är den största av de kyrkor som uppfördes under perioden 1760-1860 i Östergötland. Under resten av 1800-talet skedde sedvanligt underhåll. Det finns en notering om att taken är rödmålade och tornspiran svart. En ny orgel byggd av P L Åkerman i Stockholm tillkom 1870. 1900-talet började med en större restaurering under ledning av arkitekt Erik Lallerstedt. Hela interiören målades och bl a läktarpelarna fick en ny färgsättning. Befintliga dekorationer i taket och absidvalvet förstärktes och mittskeppets tunnvalv försågs med parvis målade gördelbågar med målade lister däremellan. Bänkkvarteren koncentrerades till mittgången, d v s det blev inga bänkar kvar i sidoskeppen och det blev en ny öppen bänkinredning målad i ekimitaion. Nytt golv lades in och i södra korsarmen inreddes delvis en värmekammare och pannrum. 1922 byggdes västpartiet om med ett vidfång och dubbeldörrar. Trapporna upp till orgelläktaren byggdes in med väggar. I början av 1930-talet flyttas det stora Mariaaltarskåpet från gamla kyrkan och ställs på ett nyuppfört tegelaltare i södra sidoskeppet. Altarskåpet flyttas senare till den nuvarande platsen i norra sidoskeppet. 1935 täcktes kyrkans tak om med kopparplåt skänkt a
Historiknull
HistorikHerrgårdsbyggnaden är en anspråkslös envånings timmerbyggnad med frontespis och brutet tak med valmade gavelspetsar. Fasaderna är klädda med gulmålad slätpanel och indelas av vitmålade pilastrar. På den gustavianska portalen anges byggnadsåret till 1782. Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikHistoriken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Vid en arkeologisk undersökning 1993 i samband med mögelsanering under långhusets golv påträffades spår efter en träkyrka. Fynden bestod av en syllstensrad och ett fragmentariskt trägolv. Detta lager kunde dateras genom ett mynt, en brakteat, från 1200-talets början. Dessutom framkom en bevarad väggstock med målningsrester, vilken genom dendrokronologisk provtagning också har daterats till 1200-talets början. I slutet av 1400-talet byggdes en stenkyrka runt omkring den äldre timmerkyrkan, som därigenom kunde användas under byggnadstiden. Stenkyrkan saknade torn och hade ett rektangulärt långhus med oklar korutformning. En avbildning från 1670-talet visar kyrkan med ett tresidigt korparti och ett murat vapenhus i söder. Den befintliga sakristians bottenvåning härstammar sannolikt från medeltiden. Under slutet av 1600-talet och 1700-talets första hälft försågs kyrkan med nya inventarier och inredning, såsom predikstol 1681, dopfunt av mässing 1701 och en altaruppsats 1716. Dessa skänktes av ägarna till socknens större gårdar, som t ex Tölingsnäs och Tisenhult. På 1770-talet uppfördes ett torn intill långhusets västgavel. I 1829 års inventering uppges att kyrkan uppfördes 1807, se nedan, af "HofConducteuren Anders Sundström och tornet uppfördes 1777 af LänsByggmästaren i Nyköpings Län Anders Sundström, fader till den ofvannämnde." Anders Sundström d ä har medverkat i ett flertal kyrkobyggnader under 1700-talets sista fjärdedel i framför allt Södermanland, där han 1805 blev Province Arkitekt. Han uppges ha flyttat från Nyköping till Malmö i början av 1800-talet. Även murmästare Måns Månsson och byggmästare Petter Andersson från Linköping medverkade vid tornbygget. Tornhuven fick en utformning som påminner om Vreta klosters kyrkas tornavslutning, som uppfördes 1764 efter ritningar av arkitekt C J Cronstedt. I början av 1800-talet blev kyrkan för liten för den fortsatta befolkningsökningen. Arkitekt Olof Tempelman utförde 1803 ritningar till en ombyggnad, som innebar att det gamla koret revs. Olof Tempelman (1745-1816) var anställd vid Överintendentsämbetet och var professor i arkitektur vid Konstakademien. Han var uppvuxen i Östergötland och engagerade sig i ett flertal kyrkobyggen i länet. Kyrkan fick en mycket speciell utformning med korsarmar och en kupol med en lanternin över korsmitten. Interiören omformades efter tidens strikta nyklassicism, men med ett ganska ovanligt utformat kyrkorum. Korsarmarna fick en halvrund avslutning och koret flankeras av kraftiga kolonner. Korets kolonner återkommer även i de av Tempelman ritade kyrkorna i Östra Husby och Konungsund. Över korsmitten reser sig en lanterninförsedd kupol. I den ovannämnda inventeringen från 1829 uppges sakristian finnas i såväl nedre som övre våningen, varav den övre hade utgång till predikstolen. Den ursprungliga bänkinredningen verkar enligt beskrivningen ovanligt nog varit öppen; "2ne Rader Bänkar på båda långsidorna, med öppna ingångar ifrån Stora Gången." Kyrkorummet fick en för tiden typisk ljus färgsättning och den äldre predikstolen och altaruppsatsen vitmålades för att harmoniera med interiörens nyklassicistiska enkelhet. År 1812 stod kyrkans nya orgel klar med en orgelfasad i form av en valvbåge där organisten satt vänd mot församlingen. Den var byggd av orgelbyggaren Johan Samuel Strand i V Vingåker. J S Strand (1786-1860) tillhörde en orgelbyggarsläkt, där fadern Pehr (1756-1826) och brodern Pehr Zacharias (1797-1844) var kända orgelbyggare med verksamhet i Stockholm. År 1915 renoverades kyrkan under ledning av arkitekt Edvard Bernhard i Stockholm. De största förändringarna var att läktare i korsamarna borttogs och att altaruppsatsen från 1716 åter placerades i koret. Den hade 1844 ersatts av en altartavla målad av Gustaf Adolf Engman. Orgelläktaren ombyggdes även i samband med att ett nytt orgelverk installerades. Kyrkorummet fick en ny färgsättning med gula väggar. Konsul Hjalmar Wicander på Harpsund var född i socknen och efter ett besök vid kyrkan erbjöd han sig att bekosta en försköning av kyrkan och även uppföra ett gravkapell och ett församlingshem. År 1921 upprättade arkitekt Sven Brandel "Program för åtgärder för höjande av kyrkorummets skönhet". Beskrivningen ger en inblick i arkitekternas omdömen om vad som ansågs vara fult och vackert; "Öppna bänkar målade i ekimitation i en ton, vilken mot väggarnas ganska starka gula färg verkar synnerligen kraftlös och äcklig och mycket störande för kyrkorummet som färgkomposition." Avseende de gula katedralglas som hade monterats i korabsidens fönster år 1915 ansåg Brandel; "Ljusflödet genom det jämna katedralglaset ger ett okonstnärligt intryck av torka och stumhet." Han föreslog att bänkarna skulle ommålas i en blågrön marmorering och att arbetet skulle utföras av artisten Filip Månsson. Sven Brandel (1886-1931) var arkitekt och tjänstgjorde som antikvarie vid Riksantikvarieämbetet och Filip Månsson var dekorations
HistorikByggnaden uppfördes 1837 som bostadshus för smeder. Den inrymmer fyra lägenheter i bottenvåningen och två undantagslägenheter i övervåningen. KÄLLA: Stiftelsen Häfla Hammarsmedja, http://www.finspong.se/hafla/
HistorikSmedjan och den mindre hammaren är båda förmodligen från sent 1700-tal. Tyskhärden har moderniserats under 1800-talet, men torde i allt väsentligt bevara sitt ursprungliga utseende. Smedjan inrymmer dessutom en tung smälthammare (mumblingshammare), blåsmaskin, lancashirehärd, vattenhjul och rännor. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1990-08-31, Dnr 221-14966/88
Historiknull
HistorikDen nuvarande huvudbyggnaden påbörjades omkring 1760 av riksrådet Nils Palmstierna, troligen efter ritningar av dennes svåger, arkitekten Carl Johan Cronstedt. 1792 stod byggnaden klar enligt en minnestavla över gårdssidans huvudportal. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3
HistorikTimrat stall från 1700-talet. Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikPå ömse sidor om den långa allén ligger två vagnslider från 1876. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-06360-3