PASS 32 · NATIONELL UPPTÄCKT OCH REGIONAL KURERING
Cursorbaserad sökning över de nationella registren. Registerpost, publicerad kunskapsnod och juridisk status hålls tydligt isär.
Kulturhistoriskt värde är inte automatiskt juridiskt skydd. Uppgifter och geometri kontrolleras hos ansvarig källa.
REGISTERRESULTAT
40 poster visas. Publicerade kunskapsnoder prioriteras, därefter stabil titel- och ID-ordning.
ExteriörbeskrivningEn anslutning från Trafikverkets spår, för att köra in loken i stallet. Spåret ligger delvis på äldre slipers av betong.
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - I tingsrättens uppgifter, sammanställda av Lars Montelius, finns fotokopior föreställande en arkivbyggnad i tegel. Arkivbyggnaden uppfördes i början av 1890-talet för förvaring av Kinda häradsrättes arkivalier. Den är belägen strax söder om Tingshustorget vid dåvarande utfarten mot Vimmerby. Golvytans mått är enligt bevarade ritningar 15x21 fot. Byggnaden användes som arkivlokal fram till 1933. Den finns alltjämt kvar oförändrad. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-06-04
HistorikPå gårdsplanen, i vinkel mot boden, står en timrad f.d. manbyggnad. Huset är uppfört i en och en halv våning med frontespiser, gulmålad träpanel och vita snickerier. Det fick nuvarande utseende genom en ombyggnad vid 1800-talets slut. Tidstypiska detaljer är snickarglädjen i takets dropplist och på verandan. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
TakformEj utrett
TakformEj utrett
HistorikI nordöstra hörnet finns ett putsat, vitmålat gravkapell, uppfört 1926 efter ritningar av arkitekt Johannes Dahl, Tranås.
21420000014721http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000014721Bebyggelse - byggnadKINDA TORP 1:9 - husnr 9001DAMMSKÅPLän: Östergötland, Kommun: Kinda, Landskap: Östergötland, Socken: Västra Eneby , Stift: Linköpings stift, Församling: Västra Eneby församling15.660674178532545,58.036071968549244http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/rdf/21420000014721http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/xml/21420000014721http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/html/21420000014721RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
21420000014723http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000014723Bebyggelse - byggnadKINDA TORP 1:9 - husnr 5FABRIKLän: Östergötland, Kommun: Kinda, Landskap: Östergötland, Socken: Västra Eneby , Stift: Linköpings stift, Församling: Västra Eneby församlingNybyggnadsår: 187315.66041902322827,58.036129449366605http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/rdf/21420000014723http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/xml/21420000014723http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/html/21420000014723RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
TakformPulpettak
TakformTälttak
TakformSadeltak - Valmat
TakformSadeltak - Valmat, Sadeltak - Med valmad spets, Lanternin, Huv
ByggnadsdelSakristia - Norr, Kor - Öster, Kor - Fullbrett, Kor - Rakt
ByggnadsdelTorn - Väster, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Kor - Smalare
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - När Kinda härads tingshus skulle uppföras genomfördes en entreprenadauktion i Kisa för att sälja det gamla tingshuset som stod på samma plats. I protokollet, som upprättades den 9 oktober 1822, antecknades att det nya huset skulle ha samma storlek som det gamla: "Furutimmer 30 1/2 aln långt, 17 alnar bredt inom knutarna, 5 1/2 aln högt, indelt i sal och fyra kamrar [...]. Tingssalen inrättas på wästra Gafweln, så långt som huset nu är bredt eller 7 alnar och Kammaren därnest, äfwensom de 2:ne Kamrarna på Ästra Gafweln 6 1/3 aln breda.". Trots flera ombyggnader överensstämmer beskrivningen i stora drag med huset såsom det är disponerat idag, med den stora salen vid husets västra gavel. Tingshuset är en timrad envåningsbyggnad med sadeltak som belagts med enkupigt tegel. Fasaderna är klädda med gråmålad locklistpanel och vita knutlådor i form av pilastrar med bas och kapitäl. Huset står på en sockel av granitblock. Den centralt placerade entrén har en omsorgsfullt utformad pardörr med överljus och portalen kröns av ett överstycke med tandsnittsfris som vilar på konsoler. Tingshuset är nyrenoverat och en modern trappa av trä med en handikappsanpassad ramp som leder fram till entrén. Ting hölls i den stora salen som är belägen i husets västra gavel. Salen används idag som musikrum av musikskolan. Byggnaden har reparerats vid flera tillfällen. 1878 försågs det med en liten veranda med tornspira, vari tingsklockan hängdes upp. 1913 utvidgades rättssalen, nya fönster togs upp och taket höjdes. 1949 borttogs verandan med klocktornet och ersattes av en trappa framför ingången till byggnaden. Åren 1956 och 1957 förbättrades tingshuset, särskilt såvitt gällde den sanitära utrustningen samt tingssalens möblering och inredning i övrigt. I Nya Lagberedningens betänkande 1884 skrevs följande: Tingshuset befanns vara i "godt skick" och "lokalerna för ändamålet tillräckliga". Staten övertog byggnaden från Kisa och Ydre härads tingshusbyggnadsskyldige i samband med att lokalhållningen för de allmänna underrätterna förstatligades den 1 januari 1971. Den 30 juni samma år köpte Västra Kinda kommun fastigheten. Efter kommunsammanslagningen 1974 står Kinda kommun som ägare. Tingshuset som för det mesta tycks stå oanvänt synes nu vara i stort behov av upprustning. För information om häradets tidigare, nu rivna, byggnader se http://www.fmis.raa.se/fmis/download/Tingshus/Kinda.pdf KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-06-04
HistorikTINGS- OCH RÅDHUSINVENTERINGEN, BYGGNADSHISTORIK OCH BESKRIVNING - I tingsrättens uppgifter, sammanställda av Lars Montelius, finns fotokopior föreställande en byggnad som benämns "Kisa krono- och häradshäkte uppfört 1871". Häktesbyggnaden uppfördes under 1871 som kombinerat krono- och häradshäkte. Sedan behovet att använda byggnaden som kronohäkte hade bortfallot användes byggnaden som polisstation och häkte fram till 1964 då en ny polisstation med arrestlokaler uppfördes i Kisa. Byggnaden ägs numera av El-Tjänst i Kisa AB. KÄLLA: Tings- och rådhusinventeringen 1998-06-04
TakformTorntak
HistorikArkitekt Ove Leijonhuvud, som var inblandad i kyrkans renovering 1925 gjorde samtidigt ett förslag till placering av ett gravkapell på kyrkogården. Ritningen, som sannolikt var gjord av byggmästare C A Carlsson i Horn, bearbetades av Byggnadsstyrelsen. Byggnaden uppfördes 1929 och har vita slätputsade fasader under ett plåttäckt valmat sadeltak.
TakformSadeltak - Valmat, Sadeltak - Med valmad spets
ExteriörbeskrivningEn tegelbyggnad uppförd 1901, som består av stallbyggnad och torn med vattencistern. Byggnaden byggdes till 1943 med ett ytterligare lokstall och ett pannrum, båda delarna i tegel. Byggnaden har en grund av cementfogad, huggen granit och en livfull tegelfasad med pilastrar med profilerad avslutning i hörnen. Vattentornet är dekorerat med en rundbågig gesims och är krönt med fyra små hörntorn med kreneleringar emellan. De rundbågiga, spröjsade fönstren är målade i engelskt rött. Även portar och dörrar är engelskt röda, de stora portarna till lokstallet har snedställd panel och är glasade i överdel samt märkta med ÖCJ:s emblem.
ByggnadsdelKor - Fullbrett, Kor - Öster, Torn - Väster, Kor - Rundat, Sakristia - Norr
21420000014722http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/21420000014722Bebyggelse - byggnadKINDA TORP 1:9 - husnr 4PLÅTMAGASINLän: Östergötland, Kommun: Kinda, Landskap: Östergötland, Socken: Västra Eneby , Stift: Linköpings stift, Församling: Västra Eneby församling15.659613370744635,58.03615876692373http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/rdf/21420000014722http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/xml/21420000014722http://kulturarvsdata.se/raa/bbrb/html/21420000014722RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17
TakformSadeltak
HistorikRamshults loftbod är ett exempel på den ovanligt rika och ålderdomlig timmerbyggnadskultur som bevarats i södra Östergötland. På en takbjälke är årtalet 1747 inhugget, vilket sannolikt är byggnadsåret. Byggnaden är timrad och rödfärgad, med svalgång och portlider. Portlidret var det första som besökaren mötte och ägnades därför särskild omtanke, ofta försedd med en påkostad utsmyckning. Svalgången har dekorativt utformade dockor och stockändarna är profilerade. Undervåningen har ett rum på vardera sidan om porten och i övervåningen finns tre separata rum utan invändig förbindelse med varandra; de kan bara nås från svalgången. Rummen har främst använts för förvaringsändamål men på sommaren utnyttjades ofta de på övervåningen som sovrum. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2
HistorikHistoriken kompletterad vid inventeringen 2004: Tidersrums kyrka är en av landets äldsta och bäst bevarade träkyrkor. Den har daterats till år 1264 genom dendrokronologi, d v s årsringsdatering. Den är uppförd av liggande timmer med ett rektangulärt långhus med ett smalare rakt avslutat kor. Mycket få ingrepp har gjorts i själva kyrkobyggnaden, med undantag av att öppningen mellan långhus och kor förstorats. Långhusets och korets grundplan är oförändrad, liksom väggarnas höjd och takstolarna. En modernisering har dock med största sannolikhet skett under 1300-talet, då de nu framtagna målningarna i kyrkorummet samt dörrarnas järnsmide tillkom. Kyrkan hade ursprungligen två ingångar på södra sidan, en till långhuset och en till koret. Den senare finns fortfarande bevarad med en medeltida dörr av furu med järnbeslag. Sydportalen är avbildad 1847 av kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren och hade en dekorativ omfattning med pilastrar med bladornamentik. Från medeltiden härrör även en ornerad vindskiva, som ursprungligen suttit på långhusets västgavel och sedan 2003 är ersatt av en kopia. En sakristia av sten tillbyggdes på norra sidan sannolikt under senare delen av medeltiden. Mellan sakristian och långhuset, på korets norra vägg, finns ett parti av en medeltida spåntäckning bevarad. Spånen utgörs av stora, spetsiga kluvna ekspån, vilka lagts i ett diagonalt rutmönster. Övriga väggar är även spånklädda, men med spån av betydligt yngre ålder. Vissa spån har fått en dekorativ utformning. På sydsidan och på östra gavelröstet finns årtalen 1771 respektive 1777 i mönsterlagd spån. På långhusets västra gavel har spånbeklädnaden tagits bort på väggytorna där vapenhuset tillbyggdes 1860. På det frilagda timret syns spår efter spånspikning samt väderbitna fördjupningar med rester av tjära. Marian Ullén har i sin bok Medeltida träkyrkor tolkat det som att väggen varit täckt av en horisontellt lagd brädpanel med genombruten, spetskonturerad nederkant. De väderbitna fördjupningarna har uppkommit genom att brädorna var spikade kant i kant och inte överlappade varandra. De höga och branta sadeltaken är också belagda med spån. Den nuvarande spåntäckningen ersatte 1971 ett plåttak från 1899. Vapenhuset är uppfört av liggande timmer och tillbyggdes mot långhusets västra gavel 1860. En ny ingång till kyrkan gjordes via vapenhusets södra sida. Ett vapenhus på långhusets sydsida revs och ingången sattes igen och en ny öppning togs upp på långhusets västra gavel. Den medeltida, rikt järnbeslagna dörren flyttades till den nya placeringen. Öppningen mellan koret och sakristian är även försedd med en medeltida dörr. Den är dock tillverkad av nitade järnplåtar med dekorativa rundlar. Långhusets takstol är även medeltida. Den är ursprunglig och av romansk, dubbelkryssad typ. INTERIÖRENS inredning härstammar i stora drag från de senare århundradena, med undantag av målningarna på tak och väggar. Dessa utfördes under 1300-talet och övermålades under 1700- och 1800-talet, men togs fram och konserverades 1957-1958. Målningarna är dock mycket fragmentariska och av figurmålningarna återstår endast enstaka färgfält och konturer. I korets och långhusets tak utgörs målningarna av figurscener inkomponerade i rundlar. Det påstås att församlingen luttvättade tak och väggar med borste innan de övermålades. Under 1300-talsmålningarna kan även äldre figurmålningar anas. Predikstolen tillkom 1661, men har förändrats vid åtskilliga tillfällen och i altartavlan ingår delar från en skulpterad altaruppsats, skänkt till kyrkan 1695. Läktarna har tillkommit successivt under 1700-talet och barriären är försedd med målningar, som avbildar olika profeter. I samband med att vapenhuset byggdes och ingången flyttades till västra gaveln flyttades även trappan till läktaren från kyrkorummet till vapenhuset. Orgeln är även tillverkad under 1700-talet, men inköptes först 1855 till Tidersrums kyrka. Den tillverkades ursprungligen 1758 av orgelbyggaren Jonas Wistenius för Svinstads, numera Bankekinds kyrka. Det är numera bara fasaden som återstår av Wisteniusorgeln, verket är byggt 1975 av Orgelbyggarfirman Hammarberg i Göteborg. Långhusets bänkinredning är indelad i två kvarter och i koret finns två bevarade bänkar. Det saknas uppgifter på när bänkinredningen ursprungligen tillkommit. Dopfunt saknas och vid dop används ett dopfat. Interiören fick sin nuvarande färgsättning vid en renovering 1961 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee i Norrköping. Han stod även för ritningarna till nytt altare, altarring samt altartavlans omramning. Predikstolen sänktes och försågs med ny trappa och nytt trappräcke. Tio är senare ansvarade ingenjör Ture Jangvik i Linköping för en yttre renovering, då det befintliga målade plåttaket ersattes av spåntäckning. Vid detta tillfälle tillkom de kopplade fönsterna med antikglas i blyspröjs i ytterbågen. De stora fönsteröppningarna har tillkommit under 1700- och 1800-talen. De ursprungliga fönstren var betydligt mindre och h
HistorikHistoriken kompletterad vid inventeringen 2006: Kyrkobyggnaden Den äldsta kända kyrkan på platsen var en rundkyrka av sten, som sannolikt uppfördes under 1100-talets andra hälft. Av Östergötlands tre kända rundkyrkor är det bara rundhuset i Vårdsberg som är bevarat. Grunderna efter den tredje rundkyrkan påträffades nyligen vid arkeologiska undersökningar vid Klåstad i S:t Pers socken utanför Vadstena. Det finns inte så mycket känt om rundkyrkan i Tjärstad. Den hade dock påfallande små mått och tillbyggdes 1733 med korsarmar för att rymma den växande befolkningen. Det finns även uppgifter på att den hade ett trätorn. Klockorna hängde dock i en klockstapel, som var placerad norr om kyrkan. Rundkyrkan revs i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats. Det uppges att den revs i april 1778 och den nya kyrkan började uppföras i maj samma år. Det finns en bevarad ritning från 1777 som visar den blivande kyrkans utformning. Ritningen är osignerad, men har tillskrivits arkitekten Carl Johan Cronstedt. Kyrkan uppfördes av byggmästare Petter Andersson och stiftsmurmästare Måns Månsson. Kyrkan uppfördes med ett rektangulärt långhus med rakslutet kor samt sakristia på korets norra sida. Det dröjde dock 20 år innan kyrkan fullbordades med ett torn i enlighet med ritningsförslaget. Till- och ombyggnadsarbetena utfördes 1794-1795 av stiftsbyggmästare Casper Seurling. Den västra gaveln revs och kyrkan förlängdes även ca 4 meter åt väster eller med en fönsteraxel i jämförelse med ritningsförslaget från 1777. Tornet uppfördes i likhet med ritningen och avslutas upptill med en karnissvängd huv med runda uttag för urtavlor samt däröver en balkongförsedd fyrkantig lanternin. Samtidigt igensattes korportalen på södra sidan och ersattes av en centralt placerad ingång på samma sida. Det visar på den förändring som skedde under slutet av 1700-talet avseende kyrkobyggnadernas utformning. Kyrkan försågs sannolikt ursprungligen med ett relativt högt svagt brutet sadeltak, vilket redan var omodernt vid ombyggnaden 1794-95. Enligt ingenjör Ture Jangvik, som var arbetsledare vid den ut- och invändiga renoveringen 1972-73, var kyrkan ursprungligen avfärgad i en rosa ton. Interiören fick en tidstypisk utformning med ett högt tunnvalv som tillsammans med de stora fönsteröppningarna på långsidorna och i koret gav ett ljust och luftigt kyrkorum. Mellan korfönstren placerades en altartavla, målad av Wilhelm Fredrik Gottman 1781. Från den rivna medeltida kyrkan överflyttades bl a predikstolen och dopfunten. De är tillverkade i slutet på 1600-talet av bildhuggaren Henrik Werner och hans svåger Petter Bengtsson Holm. Enligt en påskrift på ljudtaket tillverkades predikstolen 1666 och målades 1735. Kyrkan försågs 1802 med en ny orgel, som byggdes av orgelbyggaren Pehr Schiörlin i Linköping. Fasaden utfördes efter ritningar av stockholmsarkitekten Per Wilhelm Palmroth. År 1898 utfördes en omfattande renovering av kyrkan. Det är oklart vem som var ansvarig arkitekt för arbetena. Nya tidstypiska fönster i gjutjärn ersatte de äldre fönsterbågarna och även kyrkorummet omgestaltades efter tidens ideal. De slutna bänkarna ersattes av öppna bänkar målade i ekimitation. Trätunnvalvet inkläddes med pärlspontpanel och väggarna dekorerades med språkband med bibelcitat m m. Golvet i koret omlades och äldre gravhällar togs bort, bl a von Scheiding på Schedevi, död 1617. Detta kan indikera att den gamla kyrkans kor låg på samma plats som den nuvarande kyrkans. Vid nästa renovering, som utfördes 1930 under ledning av Linköpings stadsarkitekt Olof Lundberg, avlägsnades en del av de tillägg som utfördes vid renoveringen 1898. Det blev även målsättningen vid den renovering som utfördes 1972-73 med ingenjör Ture Jangvik som arbetsledare. De kvarvarande väggmålningarna från 1898 avlägsnades och takets pärlspontpanel togs ner.
HistorikAnvändes för att fylla på vatten till ångloken, och består av en kraftig gjutjärnskonstruktion. Vattenhästen flyttades från sin tidigare placering då spåren byggdes om och sattes upp på nuvarande plats 2014.
ExteriörbeskrivningBestår av en vändskiva, 15 m i diameter, i nitat järn med träplankning och rälsspår. Skivan rör sig på en räls på ett kallmurat stenfundament Skivan har också en låsmekanism med inskriptionen Wallberg & Lundvik Wänersborg 1901.
HistorikHistoriken kompletterad vid inventeringen 2004 KYRKOBYGGNADEN: Den medeltida kyrkan var sannolikt belägen på samma plats som den nuvarande eller på norra delen av den gamla kyrkogården. Den var uppförd av sten, men för övrigt är dess utformning okänd. Den revs i samband med att den nya kyrkan uppfördes 1778-1780. Byggmästaren Johan Fredrik Fehmer stod för såväl ritningar som uppförandet av den nya kyrkan. Den är uppförd av sten med ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, torn i väster och med sakristian enligt traditionellt mönster placerad på nordsidan. Fasaderna är enkla, slätputsade och avfärgade i vitt och det valmade taket, som nu är belagt med gråmålad galvaniserad plåt, var ursprungligen spåntäckt. Tornet kröns av en fyrsidig karnissvängd huv. Huvudingången är via tornet i väster, ingång finns även på långhusets södra sida samt en senare upptagen ingång till sakristian. Vid den västra och den södra portalen, samt vid ingången från koret till sakristian finns inristningar "GRUNDEN LADES 1778, BYGGNADEN FULLBORDADES 1779." Interiören har bevarat sin gustavianska prägel med det ursprungliga trätunnvalvet som täcker långhus och kor och avslutas mot vägglivet med en illusionsmålad tandsnittslist. Även större delen av den fasta inredningen och specifika inventarier, som altaruppsats, altarring, predikstol och nummertavlor hör till nybyggnadsskedet. Predikstolen, som är placerad på norra sidan med uppgång från sakristian, är tillverkad av Jonas Berggren från Målilla i Småland. Berggren (1715-1800) var en mycket skicklig skulptör och hans produktion av predikstolar var omfattande. Han är även sannolikt upphovsmannen till altartavlan med motivet "Frälsaren vid Jacobs brunn". Han kan också ha utfört omramningen i gustaviansk stil med kvardröjande rokokoinslag. Bland övriga inventarier finns ett medeltida altarskåp, tillverkat i Lübeck under 1400-talets andra hälft. I tornkammaren förvaras bl a den gamla predikstolen, tillverkad av Niclas Österbom 1745. Den ovanligt utformade dopfunten består av ett bemålat trästativ med änglaansikten och vingar i profil, som bär upp en dopskål. Två gravhällar finns uppställda mot kyrkorummets respektive vapenhusets södra väggar. Under 1800-talet skedde inga större förändringar i kyrkorummet. Golvet, altaret och bänkarna måste dock 1811 ersättas av nya på grund av svampangrepp. Orgeln tillkom 1850-51 och är byggd av orgelbyggaren Sven Nordström. Smålänningen Sven Nordström (1801-1887) var en av 1800-talets namnkunnigare orgelbyggare och byggde ett 40-tal orglar i Småland och Östergötland. Det är oklart huruvida läktaren förändrades i samband med den nya orgelns ankomst. Oregelläktaren har även kvar gradinerna på såväl södra som norra sida. Mellan åren 1912-1914 utfördes en lite mer omfattande renovering av framför allt kyrkans interiör. Den slutna bänkinredningen ersattes, enligt tidens ideal, av öppna bänkar i fyra kvarter. Kyrkorummet fick ett nytt trägolv. Orgelläktaren försågs med nya trappor och inredningen färgsattes i en för tiden typisk färgsättning med vitt och förgyllning. Konservator Bertil Bengtsson i Linköping tog åter fram den ursprungliga grå marmoreringen 1945. Under 1900-talets senare hälft har Johannes Dahls arkitektkontor i Tranås och ingenjör Ture Jangvik, vid K-konsult i Linköping enligt uppdrag utfört vissa förändringar av kyrkan.
AnteckningarRent ornamental. Identisk med Ög 126?
HäradKinda härad
MaterialbeskrivningSten
VegetationHusgrunden beväxt med tre björkar, två granar, syrén samt en enbuske. Jordkällaren är beväxt med en tall, två aspar och enbuskar.
BeskrivningBebyggelselämning efter backstuga, bestående av 1 husgrund med spismursröse. Husgrunden är 9 x 5,5 m (NNV-SSÖ) och intill 0,4 m h, bestående av en enkel syllstensgrund av natursten anlagd på berghäll. I mittpartiet kan en tvärgående syllstensrad iakttas. Spismursröse utefter ÖNÖ långsidan, 2,5 m diam och 0,8 m h, med sten och tegelflis synligt i ytan. I området direkt NV och SV om grunden är mindre ytor med idag trädbeväxt tidigare åkermark med en del ansamlingar med röjningssten. I området växer en del fruktträd och bärbuskar. Läget för stugan Andersbo enligt laga skifteskarta från år 1849. Andersbo under Dockekulla omnämns första gången i 1803-1811 års husförhörslängd.
SkadestatusOkänd
Referens: skriftlig källaRaä:s inv 1947 nr 23.
Referens: kartmaterialJ133-7f6i68/1947
Referens: skriftlig källaExtern identitet: Ansvarig organisation: Skogsstyrelsen region öst, Externt register: Skog och Historia, Extern identitet: 6517
Referens: skriftlig källaÖstgöta Correspondenten, 13/5-6? (sign. Esse).
BeskrivningPestkyrkogård, uppgift om, inom ett ca 200x100 m st område. Vidbesiktningstillfället återfanns endast några gropar, 1-2 m i diamoch 0,1-0,2 m dj, speciellt i områdets SV del. Ö om vägen är några förhöjningar (rotstalp?) Uppgiftslämnare: Maj Karlsson, Bekarp. Norra Kinda-boken, 1973, sid 700. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.