Växjö Domkyrka

Verifierad identitet

Växjö Domkyrka är kopplad till Bebyggelseregistret via K-samsök genom den stabila identiteten http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000549577. Källposten och den publika kunskapsnoden hålls samman utan lös namnmatchning.

Objekttyp och kunskapsläge

Posten klassificeras som CULTURAL_OBJECT inom arvslagret Skyddad och värdefull bebyggelse. Klassificeringen bygger på registertyp, titel, källtext och Pass 37:s normaliserade kandidatunderlag.

Platsen i sin tid

Den starkaste dateringssignalen är 1849–1854. Tidsprofilens källstatus är probable. Det normaliserade intervallet är 1849–1854.

Regional förankring

Källposten är regionalt förankrad i Växjö · Kronobergs län. Läns- och kommunanknytningen kommer från registerfält eller verifierad regional projektion, inte från gissad fritext.

Fortsätt genom relevanta samband

De publicerade sambanden bygger på: Samma arvslager i ett annat regionalt sammanhang. Relationerna är läsvägar till redan publicerade och källspårade kunskapsnoder.

Källa, referens och avgränsning

HistorikVäxjö socken nämns första gången i de skriftliga källorna år 1170. På 1200-talet skrivs namnet Wexio. Fynd under den nuvarande domkyrkan tyder på att en träkyrka uppfördes på samma plats vid mitten av 1000-talet. Enligt legenden var det Sigfrid som lät bygga denna föregångare till domkyrkan. Den ersattes på 1160-talet av en mindre stenkyrka som sedan successivt byggdes ut. Under 1200-talet förlängdes koret åt öster och korsarmar byggdes. På 1300-talet, då Växjö fick stadsprivilegier, utökades kyrkan med sakristia, kapell och sidoskepp. Stora förändringar gjordes sedan under 1400-talets senare del. Tornet höjdes och tegelvalv slogs över kyrkans olika utrymmen, samt byggdes själakoret söder om tornet till. Tornets höga spiror restes på 1580-talet. Efter att blixten slagit ner år 1740 och förstört tornet och stora delar av interiören revs det senmedeltida vapenhuset utanför norra sidoskeppet. Då tillkom också den norra utbyggnaden av tornet. Den södra har funnit sedan senmedeltiden. Vid mitten av 1800-talet ansåg Esaias Tegnér kyrkan vara gammal, ful och förfallen, och lät amatörarkitekten och konstforskaren C G Brunius utarbeta ett förslag till restaurering. Detta genomfördes under åren 1849-54, trots Överintendentämbetets och Kungliga majestätets krav på omarbetning av de… Primär källa: Bebyggelseregistret via K-samsök. Stabil referens: http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000549577. Källpost: https://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000549577. Pass 38 HF1 publicerar alla kandidater med stabil referens och verifierbar regional plats och redovisar osäker tid öppet.