RINGARUMS KYRKA

Verifierad identitet

RINGARUMS KYRKA är kopplad till Bebyggelseregistret via K-samsök genom den stabila identiteten http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000130874. Källposten och den publika kunskapsnoden hålls samman utan lös namnmatchning.

Objekttyp och kunskapsläge

Posten klassificeras som BUILDING inom arvslagret Skyddad och värdefull bebyggelse. Klassificeringen bygger på registertyp, titel, källtext och Pass 37:s normaliserade kandidatunderlag.

Platsen i sin tid

Den starkaste dateringssignalen är 1400–1500. Tidsprofilens källstatus är probable. Det normaliserade intervallet är 1400–1500.

Regional förankring

Källposten är regionalt förankrad i Valdemarsvik · Östergötlands län. Läns- och kommunanknytningen kommer från registerfält eller verifierad regional projektion, inte från gissad fritext.

Fortsätt genom relevanta samband

De publicerade sambanden bygger på: Samma arvslager i ett annat regionalt sammanhang. Relationerna är läsvägar till redan publicerade och källspårade kunskapsnoder.

Källa, referens och avgränsning

HistorikHistoriken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Enligt traditionen ska ett träkapell ha legat på en höjd sydöst om den nuvarande kyrkan, dit möjligen också den forna kultplatsen var lokaliserad. Troligtvis under 1200-talets senare hälft byggdes en kyrka i gråsten på den nuvarande kyrkans plats. Den ursprungliga planformen är okänd, men sannolikt rörde det sig om långhus och kor i öster, torn saknades. Koret förstorades troligen under 1400-1500-talet och samtidigt byggdes en sakristia i norr. Långhuset var försett med tegelgolv och två korsvalv, och även koret och sakristian var välvda. På södra sidan låg ett vapenhus, sannolikt av medeltida datum, vilket flyttades till västgaveln 1723. På den sydvästra sidan stod en klockstapel, omtalad första gången 1590 och kvarvarande fram till 1779 då klockorna flyttades till det nybyggda tornet. 1772 utdömdes kyrkan och revs 1776 för att bereda plats för en rymligare kyrkobyggnad. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1777-79 av stiftsbyggmästaren Petter Andersson och länsbyggmästaren Martin Olof Beurling. Beurling var äldst i en brödrakvartett som utgjordes av välutbildade hantverkare varav tre var verksamma i länet. Synenämnden hade rekommenderat nybyggnation men församlingen protesterade och man enades om en kompromisslös… Primär källa: Bebyggelseregistret via K-samsök. Stabil referens: http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000130874. Källpost: https://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000130874. Pass 38 HF1 publicerar alla kandidater med stabil referens och verifierbar regional plats och redovisar osäker tid öppet.