LYBY KYRKA

Verifierad identitet

LYBY KYRKA är kopplad till Bebyggelseregistret via K-samsök genom den stabila identiteten http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000439939. Källposten och den publika kunskapsnoden hålls samman utan lös namnmatchning.

Objekttyp och kunskapsläge

Posten klassificeras som CULTURAL_OBJECT inom arvslagret Skyddad och värdefull bebyggelse. Klassificeringen bygger på registertyp, titel, källtext och Pass 37:s normaliserade kandidatunderlag.

Platsen i sin tid

Den starkaste dateringssignalen är 1800-talets andra hälft. Tidsprofilens källstatus är probable. Det normaliserade intervallet är 1850–1899.

Regional förankring

Källposten är regionalt förankrad i Hörby · Skåne län. Läns- och kommunanknytningen kommer från registerfält eller verifierad regional projektion, inte från gissad fritext.

Fortsätt genom relevanta samband

De publicerade sambanden bygger på: Samma arvslager i ett annat regionalt sammanhang. Relationerna är läsvägar till redan publicerade och källspårade kunskapsnoder.

Källa, referens och avgränsning

HistorikKyrkobyggnaden Lyby kyrka uppfördes som en romansk stenkyrka vid slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Enligt traditionen ska den ha helgats åt Sankta Anna, varför den än idag även kallas Sankta Annas kyrka. Den ursprungliga planformen bestod av långhus samt lägre och smalare kor med halvrund absid i öster. Kyrkan hade under romansk tid platt innertak av trä, men senare under medeltiden, sannolikt på 1400-talet, valvslogs långhus, kor samt absid och ett vapenhus adderades i söder. Nuvarande altaruppsats och predikstol tillkom 1624 och är sannolikt tillverkade av den tyske bildhuggaren Statius Otto som var aktiv i Skåne vid denna tid. I ett syneprotokoll från 1682 omnämns kyrkobyggnaden med västtorn. När detta torn tillkom är inte känt, men det är inte omöjligt att det skett redan under medeltiden. Torntaket var vid detta tillfälle täckt med tegel och vapenhusets västra takfall med halm, medan kyrkans övriga takfall var blytäckta. Enligt kyrkoherde Thornanders beskrivning från 1747 fanns då en mindre läktare i kyrkorummet på långhusets norra sida, avsedd för assessorn Anders Nordenadler på Söderto säteri. Drygt hundra år senare, 1848, beskrivs kyrkan av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius. Hörn och socklar sägs då vara tillverkade av huggen sandsten och byggn… Primär källa: Bebyggelseregistret via K-samsök. Stabil referens: http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000439939. Källpost: https://bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000439939. Pass 38 HF1 publicerar alla kandidater med stabil referens och verifierbar regional plats och redovisar osäker tid öppet.